Rasmus blogg

Folkpartiet vs Miljöpartiet

2009-11-21T15:15:00.000+01:00

I valet kommer Sverige ha två tydliga kandidater till att bli statsminister, om inget väldigt oförutsägbart inträffar. Sittande statsminister Reinfeldt och det största oppositionspartiets partiledare Sahlin.

Dessa kommer att jämföras och debattera mot varandra. De kommer att försöka vara respektive blocks samlande kraft. De har till uppgift att attrahera de viktiga marginalväljarna, som tvekar mellan höger och vänster. För att lyckas med det så gäller det att dels prata om de frågor som anses viktiga, men också att inte sticka ut för mycket, då marginalväljaren riskerar att skrämmas bort. Följdaktligen kommer Reinfeldt och Sahlin att försöka skrämmas med ett socialistiskt Vänsterparti med en fd kommunistisk partiledare, respektive borgerliga partier som nu hotar arbetstagarna genom förändringar av arbetsrätten.

Valrörelsens spännande duell kommer följaktligen att ske på ett annat håll. Två partier som har medvind, är raka och tydliga, och som kommer att vara två tydliga alternativ i en rad frågor. Det handlar om Folkpartiet och Miljöpartiet. Främst Jan Björklund och Maria Wetterstrand.

Folkpartiet kommer gå till val på att bygga ut kärnkraften, att införa euron som valuta, att satsa hårdare på den militära närvaron i Afghanistan, att förändra turordningsreglerna samt frågor om skola, trygghet och integration. Partiet har lyckats i opinionen för att man inte ber om ursäkt för vad man tycker, utan tvärtom marknadsför sina åsikter på ett offensivt sätt.

På motsvarande sätt agerar Miljöpartiet. Även om MP och FP faktiskt har flera beröringspunkter, så kommer man i de uppräknade frågorna ovan att vara den tydligaste motståndaren till Folkpartiet. Till det finns andra viktiga frågor, som Förbifart Stockholm. Och även om Maria Wetterstrand rent personligt förefaller så olika Jan Björklund man kan bli, så har de gemensamt att det är två raka politiker som står upp för vad de tycker, och som har tydliga visioner om framtiden. Så som en ledare och politiker ska vara.

Statsministerduellen kommer därför att vara mindre intressant än mellan FP-MP. Det kommer gynna dessa partier, och jag gissar att de kommer vara tydliga nummer två i respektive block. Det är också positivt utifrån en disksussion som finns att blockpolitiken gör att alla partier slåss om mitten. Det ligger förstås något i det, men med partier som visar tydlighet och vilja så behöver det inte bli så.

Kärnkraft, infrastruktur, NATO- och EMU-medlemskap, militär närvaro i Afghanisatan. Wetterstrand slår Björklund 7 dagar i veckan.

Kandidat till regionfullmäktige!

2009-11-10T18:24:00.002+01:00

I somras bestämde jag mig för att kandidera i valet 2010. Jag kommer att kandidera till regionfullmäktige.

Region Skåne är en intressant region. Den har, tillsammans med Västra Götaland, permanent utökat ansvar för ett flertal områden, som inte andra traditionella landsting fått (ännu). Det gäller regionala utvecklingsfrågor, tillväxt, infrastruktur och kollektivtrafik.

Inför den medlemsomröstning som ska avgöra listornas utseende så har jag skickat in nedanstående presentation:

Jorden är 5 miljarder år gammal. Mycket i världen har aldrig varit bättre än det är nu, men samtidigt finns det flera saker som är mer krisfyllda nu än tidigare under människans existens. Därför är jag politiskt engagerad i Miljöpartiet de Gröna. Jag kandiderar i första hand till regionfullmäktige i valet 2010.

Den enskilt viktigaste politiska frågan alla kategorier är klimatfrågan. Vi måste i alla sammanhang bedriva en politik för att åstadkomma förändring, för tyvärr går mycket fortfarande åt fel håll på klimatområdet. Region Skåne ska inte satsa några pengar på flygplatser och motorvägar.

Jag älskar frihet och demokrati. Varje individ är unik och har rätt att fatta sina egna beslut, så länge det inte går ut över någon annan. Gemensamma beslut ska fattas så nära människor som möjligt. Jag vill därför att Region Skåne och våra kommuner ska få utökad makt på bekostnad av riksdagen, samtidigt som många frågor bäst avgörs av var och en. Andra viktiga frihetsfrågor är integritet, jämställdhet, HBT-personers rättigheter och frågor som rör nyanlända människor från andra länder, till exempel adekvat information hemspråket.

Klimatkrisen och den ekonomiska krisen gör det ännu viktigare att arbeta för att rationalisera verksamheterna så att de kan bedrivas mer effektivt. Men det är mycket viktigt att komma ihåg att effektivitet inte bara handlar om ekonomi, utan fokus ska vara kvalitet: vi ska eftersträva bättre service för varje spenderad skattekrona.

Att åstadkomma ekologisk och social hållbarhet är ingen tebjudning. Vi gröna måste ta ansvar och stå upp för de beslut vi måste ta. Samtidigt måste vi för att uppnå resultat samarbeta med andra partier. Jag kommer att vara beredd att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna.
Efter flera års kommunpolitiskt arbete, som jag hoppas kunna fortsätta i någon form, så ser jag det som mycket spännande att kandidera till den regionala nivån. Jag hoppas på att få medlemmarnas förtroende att stå på valbar plats på listan.

Mina vänner SSU

2009-09-07T18:26:00.002+02:00

Rubriken kanske kommer som en överraskning för somliga, men mot bakgrund av mitt blogginlägg från i lördags, så måste man ju hylla de goda krafter som finns inom den sk socialdemokratin. Och SSU har nu alltså tagit ställning mot Förbifart Stockholm. I en gemensam artikel, SSU, Ung Vänster och Grön Ungdom, skriver man:

Regeringen satsar miljarder på nya motorvägar, när satsningar på kollektivtrafik och minskad trängsel är det som borde prioriteras

SSU verkar ha fattat det socialdemokraterna missat. Men det finns ännu tid att tänka om! Bra jobbat SSU.

S har inte lärt sig nånting alls

2009-09-05T12:12:00.000+02:00

I veckan beslutade den borgerliga regeringen att motorvägsprojektet Förbifart Stockholm ska byggas. En nätt liten sak för budgeterat 28.000 miljoner kronor, som kommer smeta ut Stockholm över en gigantisk yta. Man bygger en infrastruktur som tillhör 70-talet, man bygger efter en ökad bilism, istället för att bygga för en hållbar framtid. Det är helt enkelt det enskilt värsta beslut som den borgerliga regeringen tagit under hela mandatperioden.

Bloggen tänkte dock inte beröra detta närmare, det har gjorts på såväl bloggar som i radio och mp.se. Bloggen tänkte istället ge några tankar åt de Grönas nära allierade, Socialdemokraterna.

Sossarna har haft linjen att man stöder motorvägsprojektet. Man gör det för att det är en "nödvändig satsning" som ska minska trycket på Essingeleden. Man kallar det ibland till och med för en miljösatsning.

Socialdemokraterna må tycka som de vill, men man gör en rejäl tabbe. En tabbe som visar att man helt uppenbart inte lärt sig sin läxa. Att förnyelsen av partiet inte kommit någonstans. Att man är kvar i gamla spår, och därför inte kommer ha någon chans att återta makten i Stockholms stadshus.

2002 så gick finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström, stenhårt ut och sa tvärt nej till en annan hållbarhetsreform i trafikpolitiken, trängselskatter. Billström trodde att detta skulle garantera Stockholmarnas stöd och internt stöd.

Nu gick det inte som Billström ville. Hon blev överkörd av Miljöpartiet i riksdagen, som gjorde upp med S och V. Billström fick förvisso sitta mandatperioden ut, men hade ingen chans i valet 2006. De borgerliga vann. Men mer överraskande, iallafall för Billström: Stockholmarna röstade ja till trängselavgifter.

Nu går S återigen offside i frågan om framtidens infrastruktur. Man tror att väljarna vill ha Förbifarten, baserad på simpla opinionsundersökningar. Men som man frågar får man svar. Och som man förklarar och utformar politiken, påverkar också väljarna, förstås.

De rödgröna borde göra framtidens infrastruktur till sin stora fråga. För S del inte i första hand för att man applåderar allt, utan för att det dels är ett tydligt alternativ till den moderatledda regeringen, men dels för att det faktiskt är vad folket vill ha. När man får alternativen på bordet. Vilken klimatnytta gör 28 miljarder av våra gemensamma pengar till Förbifart Stockholm? Varför inte satsa dessa på kollektivtrafiken?

Lär av gamla misstag, S. En förnyelse av politiken behöver inte vara en högervridning, det kan lika gärna, eller bättre förstås, vara något sommarfräscht hållbart. Det är oansvarigt att bygga samhället för långa transporter, när vi måste effektivisera och minimera transporterna.

Tänk om, låt rött bli rätt i den här frågan.

Demokratin. Aldrig något annat

2009-08-22T14:34:00.002+02:00

I måndags publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken Våra söner plundras på sina organ. Artikelförfattare är Donald Broström. Artikeln insinuerar på ett tydligt sätt - även om det inte skrivs rakt ut - att palestinier dödas av Israel för att israeler ska få tillgång till deras organ.

Artikeln har föranlett rejäla reaktioner. Inte från mig från början, jag hoppade artikeln trots att jag för en gångs skulle faktiskt hade köpt Aftonbladet på tåget i måndags. Men från den israeliska regeringen, och från den svenska ambassadören i Israel. Och när diskussionerna började, så var det inte svårt heller för mig att förstå upprördheten artikeln föranlett.

Den svenska ambassadören menade att regeringen skulle reagera mot artikeln, som man menade var antisemitisk. Att anse att artikeln är dåligt underbyggd, och kommer med riktigt ordentligt grova anklagelser, är inget märkligt. Märkligt är dock att såväl ambassadören som israels utrikesminister kräver att den svenska regeringen ska ta avstånd.

Även Sveriges utrikesminister Carl Bildt uttrycker på sin blogg förståelse för att människor upprörs. Men han klargör lika tydligt att det inte är hans uppgift som regeringsföreträdare att hysa åsikter om beslut kring publiceringar. Det ansaret ligger på ansvarig utgivare för Aftonbladet.

Frågan om yttrande- och tryckfrihet var i fokus även för ett par år sedan. Den danska tidningen Jyllands-posten valde att publicera karikatyrer på profeten Muhammed, med starka reaktioner från muslimska länder som följd. Regeringen, då socialdemokratisk, ville inte ge några kommentarer. När det framkom att justitieminister Freivalds sett till att karikatyrerna tagits bort från Sverigedemokraternas hemsida, så fick hon gå. Vilket var helt naturligt, även om Freivalds försökte mena att det handlade om rikets säkerhet.

Att regeringen nu och då har samma inställning är glädjande. Regeringen ska inte hysa åsikter om vad tidningar skriver. Det menar jag att dock andra politiker, och opinionsbildare, definitivt får ha. Likväl som Boström har rätt att yttra vad han vill inom lagens vida ramar, så har jag och andra tyckare rätt att såväl fördöma som bemöta det andra har sagt. Yttrandefrihet innebär även rätt att säga emot.

I sammanhanget är det även intressant att se på hur medierna förhållit sig till dessa två incidenter. När publiceringarna av karikatyrerna i Jyllands-posten gjordes så menade de flesta att denna yttrandefrihet är fundamental, och bilderna i sig hamnade i skymundan. Sydsvenskan var inne på samma linje och övervägde publicering, man kom fram till att de inte hade något nyhetsvärde. Vilket man däremot tyckte något år senare, och faktiskt publicerade de bilder som tidigare synts i Jyllands-posten.

När Sydsvenskan ledarsida skrev om detta igår:

Debatten, som borde handla om en obehaglig och illa underbyggd artikel på
Aftonbladets kultursidor i måndags, där lösa rykten och spekulationer kokas ihop
till en soppa som stinker av antisemitiskt tankegods, har genom ambassadör
Elisabet Borsiin Bonniers opåkallade inhopp, då hon å alla svenskars vägnar
fördömde artikeln, förvandlats till en fråga om pressfrihet.
Plötsligt
lyckas Aftonbladet framstå som offret.

Man kan inte vara tydligare: Aftonbladet har gjort fel, och att frågan kommit att beröra pressfrihet är fel fokus. Kontrasten gentemot Jyllands-postens publicering kunde knappast vara mer uppenbar.

En annan intressant infallsvinkel är de diskussioner som förts kring antisemetism. Det får aldrig, aldrig, bli så att en israelisk inidivid behandlas vare sig bättre eller sämre, för att han eller hon är israel. Samma sak om individen är jude. Eller muslim. Eller något annat. Antisemitism är inte värre än någon annan rasism. Samma måttstock ska gälla för alla människor.

Broströms artikel var inte underbyggd, och var därför ointressant. Anklagelserna är dock allvarliga, och reaktionerna logiska. Likväl är det oerhört allvarligt att Israels utrikesminister kräver cencur, och detta är faktiskt det mest allvarliga i den här historien. Sydsvenskan har rätt, historien förvandlas till detta för att demokratiska fundamentala principer glöms bort.

Demokrati är det mest effektiva sättet att förhindra våld mellan grupper, stater och människor på. Det får aldrig någonsin glömmas bort.

Frihet och förbud

2009-06-25T13:11:00.003+02:00

Malmös fritidsnämnd fattade igår vid lunchtid beslutet att häva förbudet för kvinnor att bada utan bikinöverdel. En fråga som av oklara anledningar blivit hett omdebatterad, och utdraget från nämndens möte i april.

Frågan borde egentligen vara självklar. Regler ska gälla lika för alla, hygienen är viktig, och politiker ska inte lägga sig i hur folk klär sig. Och inte minst, regler ska följas av badgästerna.

Frågan om att kvinnor ska kunna bada topless är lika självklar som att män ska kunna det. Hygienmässigt finns ingen skillnad, sålunda ska reglerna vara lika utformade. Däremot ska ingen få lov att ha vanliga underkläder på sig, och dusch innan bad måste vara självklart.

Om någon trodde att detta väckt bestörtning bland Malmös muslimer, och inga andra, så är man ute och simmar på djupt vatten. Motståndare har funnits bland sossar och moderater, bland sverigedemokrater, och faktiskt även bland miljöpartister. "Intoleransen", eller förmågan att argumentera utan argument som jag hellre vill kalla det, har varit utbredd.

Sydsvenskans ledarsida menar att beslutet följer "svenska värderingar". Om det helt plötsligt betyder det så kan man väl vara glad. Men i och med att Frankrikes president Sarkozy verkar vara i färd med att förbjuda burka, heltäckande muslimsk dräkt, för att det "strider mot franska värderingar", så kan Reinfeldt ha stora problem när han nu går in som EU-ordförande.

Att från politiskt håll gå in och peta i hur folk ska klä sig borde inte vara värdigt en demokrati. Istället för att prata om att Turkiet inte borde få bli medlemmar i EU, så borde Sverige lyfta frågan om att EU ska införa sanktioner mot Frankrike, om man går vidare med frågan om burkaförbud.

Friheten är större i Malmö än i Paris.

Valanalys: De Gröna går framåt i Europa!

2009-06-08T11:56:00.000+02:00

Så var valrörelsen slut för den här gången. De svenska platserna i EU-parlamentet fördelades igår, och även om det inte till 100 % är färdigräknat så är mandatfördelningen till nästan säkerhet klar, och man kan se tydliga utfall för olika partier på olika ställen, och försöka sig på olika slutsatser.

Piratpartiet framställs som valets skräll, där man med dryga 7 % får ett fast mandat, och även ett så kallat lissabonmandat. Det är förstås strongt, och bara att gratulera. Det ska bli spännande att se om PP klarar av att överleva denna plötsliga framgång. Det är inte bara så att makt korrumperar, utan det är också så att när grupperingar inom ett parti får makt, så kan balansen inom partiet rubbas att partiet faller isär. Vi får se hur det går.

Folkpartiet går kraftigt framåt och får över 13 %. Därmed blir man klart tredje största parti, och har häng på Moderaterna med sina 18 %. Det är positivt, eftersom FP i högre grad än Moderaterna i valrörelsen pratat om EU-frågor, även om man också kommit in på riksdagsfrågor som vilken valuta vi ska ha. Att Moderaterna gör ett katastrofval och slutar på mer än 8 procentenheter lägre än riksdagsvalet 2006 är förstås positivt för alla oss som inte gillar regeringsledarna.

Vänsterpartiet backar kraftigt, mer än en halvering. Detta är något förvånande, inte minst lokalt där siffrorna är likvärdiga med riksresultatet, eftersom vänstern varit aktiva och synts i valstugor och med valbockar över hela stan. För mig är det ett kvitto på att politiken faktiskt är viktigare än marknadsföringen för väljarna. Det går inte att luras med PR-trick.

Junilistan åkte ur EU-parlamentet med buller och bång. Även detta är oerhört positivt. Junilistan har framstått som ett oseriöst flummigt parti utan konsekvent eller tydlig politik. Det behövs medlemmar för att bygga ett parti, och det måste få ta tid. Jag tror inte tt Junilistan kommer ha energin att göra detta, och kommer därför tyna bort.

Centerpartiet och Kristdemokraterna backar också, även om båda behåller sina mandat. De båda hyfsat unga liberalerna Marie Wickberg och Abir Al-Sahlani kommer således inte in i parlamentet. Lite synd, jag hade gärna lämnat plats åt en av dem på bekostnad av en moderat, eller Kristdemokrat. För KD kommer möjligen den gamle räven Alf Svensson in, och inte förstanamnet Ella Bohin. Jag varken tycker eller tänker nåt i den frågan.

Feministiskt initiativ går fram och tar dryga 2 %. Gudrun Schyman var igår kväll nöjd, och betonade det långsiktiga arbetet. Det är riktigt tänkt, men jag är skepisk till att F! verkligen arbetar på det sätter. För mig framstår det som att det upphaussade riksdags- och EU-parlamentsvalen betyder allt för partiet, medan man alltför lite prioriterar kommunerna och landstingen. Det känns tråkigt, de feministiska frågorna finns i vardagspolitiken!

Socialdemokraterna gör ett mediokert val, och stannar kring de ca 25 % man fick i förra EU-parlamentsvalet. Troligen får man dock ett av lissabonmandaten, och går fram till 6 platser. I Stockholm stad gör man intressant nog ett katastrofalt val, och blir faktiskt först det fjärde största partiet, efter M, FP och MP.

Sverigedemokraterna är valets allra största förlorare, vid sidan av Junilistan. Det här valet var upplagt för SD, små partier har sin chans att slå sig in, och i Europa har det ofta varit en språngbräda för nationalistiska och främlingsfientliga partier. Men SD var långt ifrån. Vägen till riksdagen ser glädjande lång ut. Man går heller inte fram i Malmö.

Miljöpartiet De Gröna, slutligen, är tillsammans med Folkpartiet och Piraterna valets verkliga vinnare. De Gröna går fram till 10,9 %, en siffra som är ett gott kvitto på att vårt stöd blir allt större. Lokalt i Malmö får vi hela 11,7 %, och fördubblar oss jämfört med förra valet 2004, och även jämfört med allmänna val 2006. I 18 distrikt är De Gröna det allra största partiet, med en topp på hela 34,5 %. Våra duktiga kandidater, vår grymma politik med tydliga budskap, vår deklaration om gemensam politik med hela den gröna gruppen (som för övrigt går framåt stort totalt sett), och vårt okenventionella men demokratiska sätt att fastställa listan, lär ha bidragit till vårt goda resultat.

En annan positiv sak är valdeltagandet som kraftigt går fram. I Malmö ökade valdeltagandet med nästan 8 procentenheter. Det är mycket glädjande, även om det måste fortsätta öka.

Jag är oerhört nöjd med den gröna kampanjen och med det totala resultatet, både nationellt och lokalt. Grattis Piratpartiet! Lycka till att bygga upp partiet F!! Och stort grattis till oss Gröna.

Jag har röstat

2009-06-04T18:56:00.003+02:00

Idag, två dar innan Valdagen, så fick jag till slut med mig röstkortet när jag cyklade bort till Malmö högskola. In i valbåset, studerandes den lista jag egentligen kan utantill ett par varv. Vem skulle kryssas? Eller kryzzas? Eller chryssas? Eller kanske kryffas? Efter viss vånda valde jag till sist min kandidat. Det blev en kvinna.

Vänstern och SD i samma båt

2009-05-29T16:44:00.001+02:00

I veckans nummer av den socialistiska veckotidningen Efter arbetet så ställs ett antal frågor till olika kandidater till EU-parlamentet från de olika partierna. Kandidaterna får lite olika frågor, men en av frågorna som alla får är huruvida EU:s utvidgning bör fortsätta, och särskilt med tanke på Turkiet.

De flesta partier svarar att Turkiet måste leva upp till mänskliga rättigheter, men sedan kan bli en tillgång. Alla partier utom två. Sverigedemokraterna, förstås. Och Vänsterpartiet!

Vilmer Andersen, regionråd för V i Skåne, är den som besvarat frågan "Är du positiv till en utvidgning av EU? Ska Turkiet få komma med?"

Och svaret lyder:

– Nej, inte till Turkiet, de är inte mogna. Man måste uppfylla de mänskliga rättigheterna, dessutom är Turkiet ett gränsområde som kanske inte tillhör Europa. Man kan ha bilateralt samarbete, men de ska inte vara medlem, det passar inte alls.

Vänsterpartiet menar således att det "inte passar" att Turkiet blir medlemmar, eftersom landet "kanske inte tillhör Europa". Helt plötsligt handlar det om annat än mänskliga rättigheter!

Vänsterpartiet bör tydligt besvara frågan vad man anser om framtida turkiskt medlemskap. För mig är frågan både viktig och självklar: Turkiet ska få bli medlemmar om man uppfyller specifika krav på mänskliga rättigheter, och man ska få en tydlig tidsplan att arbeta efter.

Frågan är om Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är överens?

integritet och öppenhet

2009-05-05T11:29:00.000+02:00

Piratpartiet (PP) fick häromdagen 5 % i en mätning inför valet till EU-parlamentet, och vem vet, kanske kommer det lila partiet ta sig in. Med tanke på junilistans 3 mandat förra valet 2004 så är det inte alls otänkbart, även om jag fortfarande inte tror att det kommer bli så.

Frågorna Piratpartisterna driver handlar om integritet. Att inte övervakas på nätet, att fritt få dela upphovsrättsskyddad kultur och att slopa patenten är frågorna PP går till val på.

Frågor om integritet och att slippa bli övervakad i alla sammanhang är givetvis viktiga, men det finns även en annan sida av integritet som också är viktig: Öppenhet. Den svenska offentlighetsprincipen är grundlagsskyddad, liksom meddelarfriheten och yttrandefriheten. Alla dessa grundpelare står faktiskt stick i stäv med integriteten. Även maktens män är ju individer med rätt till sin integritet.

Alla upprättade allmänna handlingar hos svenska myndigheter ska omedelbart lämnas ut om någon vill ha dem, oavsett vem som efterfrågar dem och oavsett vad syftet är. Här är det också viktigt att inte blanda ihop begreppen: En myndighet är här en person som arbetar med att verkställa politiskt fattade beslut. Såväl kuratorn på Blåsippans mellanstadieskola som kommunalrådets sekreterare är egna myndigheter, som fattar myndighetsbeslut i sitt dagliga arbete. Om någon vill ta del av inkommen post, så har myndigheten skyldighet att lämna ut detta, utan oskäligt dröjsmål.

Yttrande- och tryckfriheten är i Sverige långtgående, och vem som helst får i princip skriva vad som helst om vem som helst. Gränsen går vid kränkning, förtal eller hets. I övrigt är vi alla fria att skriva om våra politiker, lärare, grannar, familjer, granngårdens barn eller arbetsgivare.

Dessa rättigheter som vi tar för givna har tyvärr hamnat i skymundan i alla diskussioner kring integriteten. Miljöpartiet har i så många EU-parlamentsval jag kan minnas drivit frågan om ökad öppenhet i EU, och vid förra valet tyckte 55 % av väljarna att det var en mycket viktig fråga. Frågan om integritet fanns över huvud taget inte med då.

Givetvis kan man invända att integritet och öppenhet är två sidor av samma mynt, att såväl integritet som öppenhet krävs för en fungerande demokrati. Och det är naturligtvis riktigt, precis som man kan ha uppfattningen att ett militärt försvar är förutsättningen för en hållbar fred, att en god miljöpolitik förutsätter ekonomisk tillväxt, eller att disciplin förutsätter kreativitet. Men, även om de båda är förutsättningar, så är det ändå olika sidor som drar åt olika håll.

Om en offentlig kamera filmar mig utan min vetskap, så kan jag hävda att min integritet kränks, oavsett om jag i den stunden begår ett brott eller inte. De flesta bryr sig förstås inte om min kränkta integritet om jag ertappas med brott, det tycker kanske att det är bra tillochmed, men det är en annan sak. Liksom de flesta tycker att makthavare ska granskas, deras integritet kränks likväl.

Miljöpartiet och Piratpartiet gör rätt i att ge frågorna om integriet fokus och stor betydelse. Men man får inte glömma bort den andra viktiga biten: Öppenheten. Tryckfrihet- och yttrandefrihet kan vara lätt att stå bakom, men även värre inskränkningar än så är motiverade i ett demokratiskt samhälle.

Om detta må vi också prata om i valrörelsen.

skicka schyman till bryssel!

2009-05-03T15:48:00.000+02:00

Efter valet till EU-parlamentet den 7 juni så sker ett egentligen ännu viktigare val, nämligen till EU-kommissionen. Beslutet tas dock inte av folket, utan direkt av regeringen. Kommissionen, EU:s motsvarighet till regering, beslutar om lagar tillsammans med ministerrådet och försöker se till att de följs med hjälp av ungefär 23.000 tjänstemän. Kommissionen ska se till hela unionens intressen, och reprsenteras av 27 kommissionärer med olika huvudansvarsområden. En kommissionär från varje medlemsland.

Sverige har hittills haft socialdemokrater och kvinnor, Anita Gradin och sedan Margot Wallström. Den sistnämnda har meddelat att hon inte vill bli nominerad och det spekuleras förstås i vem som kommer få uppdraget. Carl Bildt? Alf Svensson? Lars Leijonborg? Gunnar Hökmark? De flesta tror iallafall på en borgerlig äldre man, även om vissa också tror på EU-minister Cecilia Malmström.

Regeringen borde istället göra något oväntat, tänka utanför boxen. Skicka någon utanför alliansen, men självklart ingen sosse. Någon med erfarenhet och kompetens men som ändå är framåtblickande och sticker ut. Någon som inte ser de avgörande skiljelinjerna i Europa mellan höger och vänster, och som kan samarbeta för att nå konkreta resultat. Samt förstås, någon som ser EU som en naturlig nivå att fatta vissa politiska beslut på. Rasmus blogg har ett förslag på namn: Gudrun Schyman.

Schyman är en av de svenska politiker jag hyser allra störst respekt för. Ett utnämnande av henne skulle vara en tydlig signal från regeringen, vi är beredda att bryta med den gamla utnämningspolitiken, vi är beredda att vi är beredda att satsa på en gammal meningsmotståndare, och vi är framför allt beredda att satsa på att driva frågor om mänskliga rättigheter på europanivån.

Skicka Schyman till Bryssel!

avgångskraven haglar... inte

2009-04-06T14:03:00.001+02:00

Betänk följande: Moderaternas partiordförande är på konferens med partiledningen, ungdomsförbundet, och en del uppdragslösa 'vanliga' medlemmar. Man spelar 'nationalistisk' musik. Man spelar rasistisk musik. Man spelar vit makt-musik och nazistisk musik. Den moderata partiordföranden börjar sjunga om att Olof Palme gick på bio och blev skjuten.

Ovanstående skulle vara en ohygglig skandal, som skulle få moderatledningen och ungdomsförbundets ledning på fall. Det skulle inte kunna accepteras, det är ovärdigt ett demokratiskt politiskt parti, som vill styra Sverige och få människors förtroende till att göra det.

Men när Sverigedemokraterna gör detta, så höjs inga röster på någons avgång. Istället konstateras torrt att man inte är förvånad. Och nej, det kanske man inte är. Men anledningen till det är att de absolut flesta helt saknar förtroende för partiet. Det är inget konstigt, men leder till att granskningen inte tas på det allvar det förtjänar. Och frågorna till Jimmie Åkesson från Kaliber lämnades obesvarade eftersom han inte ville. Ungdomsförbundets vice ordförande fick istället stå för försvaret!

Sverigedemokraternas förre partiledare, Mikael Jansson, införde i mitten på 90-talet förbud mot användande av uniformer på officiella möten. Man ville få bort nazi-stämpeln på partiet. Jag trodde faktiskt inte att Jimmie Åkesson skulle ta partiet steget tillbaka, och legitimera vit makt-musik på efterfesterna.

Men givetvis är det främmande för Mona Sahlin att begära Jimmie Åkessons avgång. Vem skulle ha ersättas av? Ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist, som lyssnar och sjunger samma musik och som tycker att skämt om somalier och qurter-pounders är roliga? Någon av kommunfullmäktigeledamöterna i Malmö, som pratar i termer av "raser"? Nej, sanningen är att Jimmie Åkesson inte på något sätt är mer extrem än någon annan sverigedemokrat, snarare tvärtom.

Den som får avgå idag eller den närmaste tiden lär istället vara Wanja Lundby-Wedin. Om det är rätt eller fel avgjorde bloggen förra veckan, men allt är ju relativt.

Glädjande är iallafall att vi som alltid hävdat att SD inte är som vilket parti som helst faktiskt kan sträcka på oss och konstatera att vi har haft rätt. Åkesson och Almqvist kan gärna sitta kvar, och de kan fortsätta lyssna på sin musik och dra sina skämt. Sverigedemokraterna är sin egen värsta fiende.

idag börjar det

2009-04-04T11:56:00.000+02:00

I eftermiddag börjar det äntligen igen: Fotbollsallsvenskan för herrar. 16 lag ska i 30 omgångar göra upp om SM-titeln.

Inte sedan 2004 har jag sett så fram emot seriestart. Då var jag nuinflyttad, hemvändande Bjärred var på affischer runtom i stan, och "Real Malmö" med Daniel Majstorovic, Niklas Skoog, Jon Inge Höijland, Afonso Alves och Yksel Osmanovski regerade och dominerade.

I fotboll går saker snabbt, och idag 5 år senare är inte mycket av det MFF kvar. Förutom möjligen Daniel Andersson. Men laget har tre brassar istället för en, en Arena istället en förfallen stadion och fler unga talanger än på länge.

Det finns dom som fortsätter hävda att idrott och politik inte hör ihop, men oftast är det nog bara för att slippa ta i svåra frågor, som huruvida man ska bojkotta lag från diktaturregimer, eller länder som gör annat dåligt. Men givetvis hör det ihop, såväl när frågorna är svåra som när de är roligare. Och en mer öppen idrottspolitik lett till förbättringar kan det knappast råda några tvivel om.

Öppna gränser har gynnat fotbollen såväl i Allsvenskan som i andra ligor. Det har blivit bättre konkurrens, vilket förbättrat såväl spelarna som kommit utifrån som de inhemska. Snackat om att billiga brasilianare urholkar de svenska unga talangerna är lika mycket skitsnack här som i Italien eller England, där motsvarande diskussioner finns.

Den andra nyckeln är de ökade resurserna. Idag är så gott som alla i herrallsvenskan proffs, till skillnad mot på mitten av 90-talet då det var ovanligt. Detta har också förstås förbättrat förutsättningarna och gjort fotbollen bättre. Nu byggs nya arenor runtom i Sverige vilket ytterliggare kommer förstärka konkurrenskraften, och göra fotbollen ännu roligare.

Hur säsongen slutar? MFF går framåt, och slutar på topp 3. MFF-talangen Agon Mehmeti slår igenom på allvar och gör 10 mål. Brommapojkarna och Gefle åker ur.

Och i damallvenskan, som redan tjuvstartat i elva minusgrader i Umeå, så tror jag faktiskt att Ldb kan utmana Umeå om guldet i år. Till viss del beror det förstås på att världens bästa Marta lämnat Umeå och Sverige, men det känns också som att Ldb gått framåt. Utvecklingen i damallsvenskan ligger förstås fortfarande långt långt efter herrallsvenskan, av olika skäl. Men även här går det framåt och blir bättre. De första proffskontrakten har skrivits, och intresset brukar stiga våldsamt i samband med mästerskap. Jag hoppas att Ldb kan lyfta sig och få över 1100 betalande per hemmamatch.

Hycklande tidning

2009-04-03T15:26:00.003+02:00

Har börjat prenumerera på den socialistiska veckotidningen Efter Arbetet. En tidning som ofta har alternativa infallsvinklar. Har tidigare haft ETC emellanåt, och tänkte ge Efter Arbetet en chans, det kan bli spännande med lokala och regionala nyheter och analyser.

En för tidningen viktig fråga är att kvotera uppdrag och platser mellan könen. Man vill lagstifta om styrelsesammansättningar och om politiska placeringar. Döm om min förvåning när jag ser deras sammansättning på sin egen ledarredaktion. 3 män, varav en är ledarredaktionens chef, och en kvinna. Det man vill pracka på andra via lagstiftning klarar man inte ens av att uppfylla själv. Dessutom är både chefredaktören och redaktören man. Det är mer än hyckleri.

I denna veckas tidning kan man dock läsa en väl skriven debattartikel av regionråd Anders Åkesson och Miljöpartiet de Gröna i Skånes ordförande Yngve Peterson, om att ta bort subventionerna till Ängelholms flygplats. Oerhört angeläget i finanskris- och klimatkristider.

gärna bonus, men först en rejäl pension

2009-03-27T16:06:00.000+01:00

Först, kärnkraftsuppgörelsen som presenterades i söndags mellan S, V och MP, den rödgröna konstellation som ska överta regeringsmakten och ställa om Sverige till ett hållbart land, har diskuterats på lite olika gröna bloggar och i andra medier. Jag ar svårt att förstå upprördheten som finns hos en del. Man är överens om inriktningen men mer deltaljerade överenskommelser återstår. Bra så, och särskilt att det byggs upp ett alternativ till alliansen. Nu blir det politik av energifrågan, och det gynnar oss eftersom vi har den bästa politiken.

(Men en sak till: Så gott som alla kritiker av uppgörelsen, som Carl Schlyter och Birger Schlaug, appallerar gång på gång till de olika linjerna 1, 2 och 3 vid folkomröstningen för 29 (!) år sen. Grabbar, känn er fett lurade. Det har aldrig och kommer aldrig finnas tre alternativ. Att jämföra uppgörelser av något slag, bra som dålig, med kärnkraftsalternativen 1980 är befängt. Antingen strävar man efter att bygga/underhålla kärnkraft, eller så strävar man efter att avveckla/inte bygga. Alliansen är inne på utbyggnadslinjen, de rödgröna är inne på avvecklingslinjen. Svårare än så är det inte.)

Kärnkraften har dock kommit helt i skuggan av "Wanjagate", LO-bossen som aggressivt klagat på direktörsbonusar, men själv beviljat förmånliga bonus- och pensionsavtal i de styrelser hon suttit i. Det övergår mitt förstånd att man kan göra en sån uppenbar tabbe, men personligen drar jag två lärdomar av det inträffade:

1) Man ska inte ha för många uppdrag. Ingen kan sköta 25 styrelseuppdrag och samtidigt ha ett jobb med 60-80-timmars arbetsvecka. Hur hög arbetsförmåga man än har. Den gröna principen mot mångsyssleri känns ibland alltför strikt och förlegad, men det gäller sannerligen att inte hamna fel åt andra hållet heller.

2) Medier kan förhålla sig rätt neutrala även när man har band till politiker av olika skäl. Gröna klagar ofta över att betald reklam i tidningar leder till lojaliteter. Aftonbladet har varit bland de hårdaste kritikerna av Wanja Lundby-Wedin. Trots att Wanja är vice ordförande i styrelsen för Aftonbladet.

Om Wanja bör avgå som LO-ordförande? Jadå, men inte av det skälet. LO bör välja in någon som står fri från socialdemokratiska partiet, och istället företräda sina medlemmar och vara lojal mot dem.

have a baby, drive a car

2009-03-09T22:49:00.000+01:00

Kristdemokraterna föreslår en babybonus (se länkar och kommentarer från Maria) på 10.000 kronor per barn.

Tvärtemot Maria så tycker jag naturligtvis att det är ett jättebra förslag. Alliansen har ju nyligen avskaffat bonusen på 10.000 kr på nysålda miljöbilar. Nu kan man ju få råd med en kärra ändå, om man bara skaffar en bebbe först. Förslaget kanske i själva verket är ett utslag av en ny kristdemokratisk miljöpolitik? För barnens skull?!

Eller så kanske "allians för Sverige" kunde lägga ner sin kinainspirarade barnapolitik och miljöpolitik, och sluta sprida våra gemensamma resurser på att få folk att konsumera och få barn. Det fixar liksom människor själva.

Klockan tre är bara barnet

2009-03-08T17:46:00.000+01:00

I veckan så överlämnadens den statliga utredningen En ny alkhollag över till folkhälsoministern. Efter att ha läst sammanfattningen så kan man konstatera att vissa förändringar föreslås. Gemensamt för de förslag av vikt jag kunnat utläsa är att de borde slängas i papperskorgen.

Mer liberala regler föreslås då det gäller serveringstillstånd för mindre restauranger och tillfälliga serveringstillstånd, liksom tillstånd för mässor och annat. Något som lär leda till ett ökat "kontinentalt" drickande, såsom vin till maten på vardagar etc. Något jag faktiskt ser ett värde i att försöka hålla nere. Det behöver inte finnas starköl på sushihak eller Sibylla. Mot bakgrund av att antalet ställen med utskänkningstillstånd ökat med ca 30 % mellan 1997 och 2007 så borde det finnas skäl att inte ytterliggare förenkla tillståndsprocessen. Särskilt då man också vill mildra bestraffningarna för de som bryter mot lagen. Erinran ska vara förstahandskonsekvensen, indraget serveringstillstånd först i andra eller tredje hand.

Däremot vill man förbjuda kommunernas möjligheter att besluta om förlängda utskänkningstillstånd för nattklubbar. Idag gäller den normala tiden mellan 11-01, med möjlighet till förlängning till 05. Utredningen föreslår att tiden ska inskränkas till 03. Detta trots att bland annat rikspolisstyrelsen och de tre största kommunerna varit emot.

Inskränkningen i det kommunala självstyret i den här frågan är uppenbar, kommunerna ser olika ut och borde själva få avgöra vad som är rimliga öppettider. Men det finns även andra invändningar. I Malmö är det uppenbart att det ganska framgångsrika arbetet mot svartklubbar skulle krossas i spillror av inskränkningen till 3. Folk vill dansa och ha roligt, och kommer också att göra det. Men bättre förstås, om det sker i lagliga och kontrollerade former. Att det skulle minska den totala alkoholkonsumtionen eller alkoholrelaterade skador tror jag heller inte. Särskilt inte när andra liberala åtgärder genomförs parallellt.

Nej, den här utredningen bör nog gå ett varv till. Tänk om, gör rätt.

Lycka till Alexander

2009-03-08T12:29:00.001+01:00

Idag, internationella kvinnodagen 2009, skriver Alexander Chamberland på Aftonbladet debatt att han lämnar Miljöpartiet för Feministiskt initiativ.

Det är förstås bara att önska Alexander lycka till med sitt fortsatta politiska arbete. Att medlemmar kommer till och lämnar är varken något nytt eller något dramatiskt, tvärtom. Däremot lämnar Alexanders artikel ett par frågetecken.

* Alexander menar att han från och med nu "huvudsakligen kommer ägna sig åt utomparlamentariskt arbete". En liten motfråga blir väl bara: Vilket parlamentariskt arbete har Alexander bedrivit tidigare? Såvitt jag känner till har det huvudsakliga arbetet i Miljöpartiet också varit utomparlamentariskt. Och inget fel i det, men insinuationen att det enda partier ägnar sig åt är att trycka på knappar i riksdagen känns tråkig. Tvärtom kan man konstatera att partierna fortfarande är bland de viktigaste opinionsbildarna i samhällsdebatten.

Och det skulle onekligen vara spännande om Alexander Chamberland, som är förste reserv till just riksdagen, verkligen skulle hålla fast vid "det utomparlamentariska", om han skulle få chansen till ett inhopp i riksdagen...

* Vidare drar Chamberland slutsatsen att "idag är Miljöpartiet ett parti som verkar tro blint på att de uppnår reell förändring enbart genom riksdags- och regeringsbeslut".

Mitt svar är att det beror helt på vilken fråga det handlar om. Många frågor krävs det riksdagsbeslut för att få igenom förändringar snabbt. Ska kommunerna undvika nedskärningar så krävs ökade statsbidrag till kommunerna. Om detta inte görs så måste kommunerna skära ner, vilket i större utsträckning drabbar kvinnor. Det finns många liknande frågor inom trafik-, social-, kultur-, och utbildnings- och alla andra politiska områden.

Men det handlar givitvis också, som Alexander Chamberland menar, om att påverka människors värderingar inom olika områden. Inom HBT-politiken är det kanske allra tydligast. Det som ska uppnås är trots allt lika rättigheter (hur en fråga som lika rättigheter för människor fortfarande kan anses vara radikalt är förstås helt otroligt, men är ju också ett tydligt bevis för att lika regler, genom tex riksdagsbeslut, inte är allt, utan att det krävs såväl opinionsbildning, som fortbildning och genusglasögon vid fattande av beslut), och det fixar man tyvärr inte i en handvändning. Tvärtemot vad Chamberland menar, så är dock de politiska partierna före gemene person i sådana frågor. Kristdemokraterna är 4-5 % i riksdagen, men deras människosyn är mer representerad än så i samhället.

Men i den här frågan finns alltid mycket att göra, och jag är övertygad om att Alexander kommer göra det jättebra även framöver.

* Slutligen handlar Chamberlands val om att lämna De Gröna även, som tur är, även åt sakpolitik. Att miljöpartiet prioriterat barntid åt föräldrar och inte tagit ställning för kvoterad föräldraförsäkring är fullt förståerliga skäl att lämna ett parti, om man har starka åsikter om motsatsen. Min fråga är dock när F! och andra som gör anspråk på att vara de bästa feministerna tar tag i den mest klockrena feministiska frågan: Höjd garantipension. Där kan vi snacka strukturell diskriminering. Men tantfrågor är sällan högst på agendan även bland feministiskt medvetna grupper, tyvärr.

Att partiet skulle sakna en heltäckande maktanalys är såklart något jag inte håller med Chamberland om. Chamberlands maktanalys må vara en annan än de Grönas, men därifrån till att hävda att ingen analys finns, känns bara som bitter slagordsretorik.

Slutligen är det förstås bara att beklaga att Alexander känt sig slätstruken som grön debattör, men bara att hoppas att han kommer att trivas bättre i sin nya organisation.

Moderat kvotering

2009-03-06T18:13:00.000+01:00

De ännu nyare moderaterna vill att efter valet 2010 ha en större representativitet, och deras partistyrelse har tagit fram rekommendationer, skriver Svenska dagbladet. 20 % av de förtroendevalda ska vara "helt nya", inte ens ersättarplatser i fritidsnämnden räknas bort. (Måhända har Per Schlingmann noterat potentialen hos just de som varit ersättare i fritidsnämnden...) Vidare ska 50 % av kandidaterna på valbar plats vara kvinnor.

I moderaternas fall är detta nog något som kan öppna upp partiet, en välkommen utluftning som kan få in nytt friskt blod, i den fortsatta utvecklingen av partiet. Men vi kan nog vara ganska så säkra på att det inte kommer handla om någon tvingande kvotering, vilket också fått de mer kritiska att acceptera målsättningen. Ska bli spännande att se hur det lyckas.

För ett mindre parti, som De Gröna, är frågan om kvotering en annan. I de flesta riksdagsvalkretsar har mp ett mandat, och då spelar en varvad lista inte så stor roll. Eftersom kvinnor i högre utsträckning än män hoppar av uppdrag i förtid, så missgynnar en strikt varvad lista kvinnor.

I ett parti med klart övertag av kvinnliga medlemmar, så missgynnar också en strikt varvning kvinnor. Fler att konkurrera på lika många platser.

Det kan finnas skäl att se hur den modera utvecklingen går gällande representationen efter valet. Kanske har vi saker att lära.

5 i 12

2009-03-05T09:43:00.002+01:00

I samband med att det började utredas huruvida tennismatchen mellan Sverige och Israel verkligen skulle spelas i Malmö- av säkerhetsskäl- så gjorde polisen bedömningen att man skulle klara säkerheten utanför Baltiska hallen. Det är deras uppgift, och man såg ingen anledning till backa för det.

Vi var många som blev en smula oroliga, eftersom områder kring Baltiska hallen är en byggarbetsplats, med gott om lösa föremål, stenar och annat.

Idag, dagen innan matchen, hotar huvudskyddsombudet med att stenarna utanför hallen måste bort innan matchen. Annars kommer polisinsatsen att ställas in. Av säkerhetsskäl.

Framförhållning? Planering? Eller svävandes uppe i det blå?

Hycklande malmöborgare överallt

2009-03-03T12:07:00.000+01:00

Att vara borgare och konsekvent i Malmö verkar inte vara det enklaste (möjligen med undantag av Bassem).

När det gällde arrangemanget av European Social Forum så krävde man att Malmö stad inte skulle anordna arrangemanget. 15.000 människor samlades i fyra dagar och nätverkade, diskuterade, manifesterade, inspirerade, och för Malmö stads vidkommande, konsumerade. Summan på ett par miljoner som Malmö stad bidrog med, en tiondel av Malmöfestivalen, var enligt Malmös borgare en stor skandal.

Kostnader märks däremot inte av i debatten om Davis-Cup-tennis i Malmö. Istället så är det en principsak, våldsverkare ska inte få stoppa ett arrangemang, vilket man har svårt att inte skriva under. Säkerhetsaspekten är dock inte så viktig att tala om i det här fallet, vilket var anledningen till att Fritidsnämnden i Malmö valde att matchen skulle spelas utan publik, eftersom arrangören är ansvarig för vad som händer inuti arenan.

Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu uttalade i Sydsvenskan att han helst skulle se att matchen inte spelades. Hos borgligheten väckte utspelet bestörtning, kommunerna får inte bedriva utrikespolitik och detta var minsann det.

Hur många gånger har borgligheten klagat på Reepalu när han yttrat sig i utrikespolitiska frågor som skatteharmonisering mellan Sverige och Danmark, en solklar utrikespolitisk fråga? Nej men just det, där håller man ju med Reepalu! Principfastheten är fast som en pannkaksmet gjord på vatten.

Noterade också att borgarna hade noll egna förslag efter budgetkonferensen med nämnden. Frågan jag alltmer börjar ställa mig är, vad vill egentligen borgarna med Malmö? Mer än att spela tennis, ställa in politiska arrangemang, och bygga konstmuseum?

Det nya landet

2009-01-06T18:28:00.000+01:00

Aftonbladet skriver idag om det nya tuffa Sverige, med anledning av de nya hårdare reglerna för landets sjuka, när en striktare arbetslinje ska gälla. Artikeln kretsar kring ett antal individer som drabbas hårt, med olika sjukdomar som ms, reumatiska Bechterews sjukdom och kroniskt trötthetssyndrom. En tjänsteman på Föräkringskassan, som inte får uttala sig om enskilda fall, tvingas försvara besluten. På löpsedeln kan man läsa att artiklarna handlar om "Försäkringskassans hårdare regler".

Ingenstans i artikeln kan man hänföra de nya bestämmelserna till de som tagit beslutet, nämligen den borgerliga regeringen och den riksdagsmajoritet som stödjer denna. Av artikeln får man intrycket att nitiska tjänstemän på en oberoende myndighet hittat på detta för att jävlas med folk. När sanningen istället är att det är riksdagens beslut som trätt i kraft i somras.

Lägg ansvaret på rätt ställe, och ställ de till svars som fattat beslut. I en demokrati bestämmer våra folkvalda och då ska inte ansvaret lastas över på myndigheterna.

Konkurrera om du vill

2009-01-05T17:30:00.000+01:00

Rickard Wendel har svarat på sin blogg, försvarat sin cencur och tycker att undertecknad har ett arrogant maktspråk. Det är givetvis inte min mening. Men att Wendels beskyllningar handlar om meningsskiljaktigheter, istället för om hur saker och ting faktiskt ligger till, stämmer inte. Rickard Wendel har fel som påstår att skattebetalarna täcker upp det underskott som Malmö skolrestauranger, även om han formulerar sig lite annorlunda i sin nya skrivelse, än i den ursprungliga. Uppriktigt sagt så hoppas jag att anklagelsen byggde på just okunskap. Alternativet är värre.

För övrigt så var kostnaden för skolmaten i Malmö på 4100 kr per elev år 2008, jämfört med riksgenomsnittet på 4610 kr. Dessutom så är hela 45 % av maten som serveras ekologiskt framställd.

P g a att det blivit ett ekonomiskt underskott så höjdes vid årsskiftet priserna med 7,9 %. Det innebär att priset kommer bli runt 4500 kr per elev och år. Fortfarande under riksgenomsnittet alltså. Källa finns på Skolmatens vänner.

Det är fritt fram för vilket företag som helst att konkurrera. Kan någon erbjuda lika bra mat till lägre pris, eller bättre mat till samma pris, så är det bara att ge anbud. Bara inte pengar skjuts till från någon tvångstaxerad :)

Nåväl. Dags för dagens citat:

Inställningen att tillväxt är ett mål i sig är barock. Det skulle innebära att det viktiga bara är det produceras så mycket som möjligt. Den tillväxten kan lätt skapas genom att staten tar allas pengar och sätter igång en enorm produktion av saker som människor inte vill ha, t ex stål och krigsmaterial i Sovjetunionen. Tillväxten måste ske på människors villkor, det vill säga att det produceras sånt som människor efterfrågar.

Till världskapitalismens försvar, Johan Norberg. Det är bra att andelen ekologiska livsmedel ökar med andra ord.

Insänarsvar till dåligt påläst moderat

2009-01-02T19:27:00.000+01:00

Rickard Wendel heter en av malmömoderaternas kommunfullmäktigeledamöter. På julaftonen hade han en insändare publicerad i Skånska dagbladet, proppfull av felaktigheter. Den påstått liberale Wendel är emellertid desto duktigare på att cencurera sin blogg från kommentarer...

Idag har jag och servicenämndens ordförande Sara Fagnani Nilsson svarat Rickard Wendel:

Svar till Rickard Wendel (m), insändare i Skånska dagbladet 24/12. Wendel påstår i sin insändare att Malmö skolrestauranger snedvrider marknaden genom att de senaste årets underskott täckts upp med skattepengar. Rickard Wendel har uppenbarligen ingen aning om vad han pratar om.
Serviceförvaltningen får inga kommunbidrag för att finansiera sin verksamhet. Verksamheten bygger istället på att tjänster säljs till de övriga förvaltningarna i Malmö stad. För Malmö skolrestauranger, som är en del av serviceförvaltningen, är kunderna främst kommunens grund- och gymnasieskolor, samt en del friskolor.
Precis som vilket företag som helst så kan man vissa år nå ett negativt resultat. Detta är dock, tvärtemot vad Wendel påstår, inget som täcks upp av skattemedel. Inga pengar skjuts till från kommuncentralt håll, vilket Rickard Wendel borde känna till som ledamot av kommunfullmäktige.

Sara Fagnani Nilsson (s), ordförande servicenämnden
Rasmus Ling (mp), ledamot servicenämnden

Vi får se om det blir svar igen. Skånskan lär han väl inte kunna cencurera..?

Tummetott-utredningen

2008-12-28T13:17:00.000+01:00

I våras kändes det bra, men med facit i hand så känns besvikelsen stor. Av de uppgörelser som gjorts mellan de borgerliga partierna och de Gröna om en rad förbättringar av regeringsformen i Grundlagsutredningen, så bidde det en tummetott. En spärrsänkning av personvalsspärren, en veckas tidigare val, ett modernare språk, ett intet förpliktigande kapitel om kommunalt självstyre. Vad som saknas är desto mer. En författningsdomstol, till skydd för just grundlagen, reella skyddade bestämmelser om självstyre för kommunerna, rösträtts- och valbarhetssänkning, och en ökad kontrollmakt av regeringen mer än att konstitutionsutskottet ska få tillgång till papper.

Vissa anser att det är viktigt att man ska vara överens om spelreglerna, och att det därför är logiskt att förändringarna inte blir så dramatiska. En hållning som är såväl felaktig- är man inte överens så är man inte- som osund. Att underlåta att göra en förändring är ett lika stort beslut som att göra en förändring, om man faktiskt utreder frågan i en statlig kommitté.

Särskilt provokativt är de icke föreslagna förbättringarna av regeringsformen mot bakgrund av det nyss antagna Lissabonfördraget i riksdagen, vilken socialdemokraterna röstade igenom tillsammans med de borgerliga partierna. Men när miljöpartiet ska samverka högerut i frågan om regeringsformen, då måste man tydligen vara överens helt och hållet. Miljöpartiet har haft en feg och inkonsekvent hållning i dessa frågor. Och från ungdomsförbundet har kritiken lysts med sin frånvaro, då man uppenbarligen inte anser att frågan är viktig.

Jag ska läsa igenom en del av kapitlen i utredningen lite mer ingående. Eventuellt kommer det fler kommentarer på bloggen.

Riskerna med blockupplösningen

2008-12-16T22:45:00.000+01:00

Skrev häromdagen om att ett grönt parti som en del av ett större politiskt rödgrönt block har större möjligheter att få igenom grön politik, än att satsa på utanförskap. Idag tänkte jag skriva om farorna med ett politiskt Sverige utan politiska block. För jo, det finns faktiskt såna. Också.

I ett läge där det av någon anledning skulle bildas en mittenregering, bestående av till exempel (s), (mp) och (fp), så skulle oppositionen vara (v), (c), (m) och kanske (kd) eller (sd).

(v) skulle utvecklas åt vänster, absolut eller i vart fall relativt kontra regeringen. Partiet skulle förstås inte få igenom någonting, och bli alltmer marginaliserat. Samma sak skulle gälla för (kd), om man inte var med i regeringen, och för (sd), som emellertid är i den situationen idag.

(m) å sin sida, skulle inte bli marginaliserade i första taget, men vara den samlade reella oppositionen tillsammans med (c). I ett sånt läge skulle en (s)- och (m)-regering bli fullt tänkbar. Samt andra konstellationer också, utom de alltför radikala.

Man kan förstås ha olika åsikter om hur den politiska utvecklingen i ett sådant politiskt landskap skulle leda. Många gröna drömmare lever nog i villfarelsen att den grönaste politiken från blåa och röda partier skulle slå igenom: Värna om de resurssvagaste, friare migrationsregler, decentralisering, en grönare småföretagarpolitik, satsningar på kollektivtrafiken, och så vidare. Jag tror att man tänker helt fel isåfall.

I ett blockupplöst Sverige så kan det likväl gå åt rakt motsatt håll: Ännu stramare invandringspolitik, en ännu generösare biltrafikpolitik, en ännu mer hårdfår arbetslinje och ett ännu större gynnande av stora företag kontra mindre.

Det som tyder på det senare är inte minst det danska exempel. Blockpolitiken är betydligt mindre, men politiken är mer centrerad åt mitten, vad "vanligt folk vill ha". Miljöpartiet ställer inte ens upp i valen enligt Wikipedia, något vänsteralternativ lär finnas men garanterat utan inflytande, och ett parti som "Ny alliance" kan dyka upp på några månader och gå in som ett reellt regeringsalternativ, eftersom man är ett "mittenparti". Möjligheterna till politiskt utsväveri är högst begränsade.

Det finns för- och nackdelar med allt. Men en rödgrön regering känns oerhört mer stabilt och långsiktigt än en "mittenregering".

Blockpolitik och majoritetsprincipen

2008-12-13T16:32:00.000+01:00

Long time no see. Men även om bloggen inte uppdateras som förr i tiden, så kan ihärdiga läsare fortfarande se fram emot mer utfylliga analyser med ojämna mellanrum. Smalare men vassare, med andra ord.

Ämnet för dagen är Blockpolitik och miljöpartiets utveckling. Inte minst mot bakgrund av Birger Schlaugs ihärdiga analyser både här och där. Det förra språkröret, och de Grönas främsta företrädare på 90-talet, menar huvudsakligen i sin kritik att miljöprtiets tillväxt- och konsumtionskritik suddats ut, att planerna på koalitionen med (s) och (v) banar väg för ett tvåpartisystem, och att ett nytt parti behövs för att stå fritt från blockpolitiken, och ta tillbaka det miljöpartiet stod för på 80-talet.

Schlaug, och en del andra som håller med honom i högre eller lägre utsträckning, gör en grov feleanalys i frågan om blockoberoende och om ett nytt parti som ska stå "utanför" denna.

Jag förnekar inte att det finns två block i riksdagen idag. Ett borgerligt, som stöder regeringen, och ett rödgrönt, som vill bilda regering efter valet 2010. Men att dessa block skulle vara bestående är inte gjutet i sten, och det är den felanalysen Schlaug med flera gör. Att man ingår i en koalition med andra partier, eller politiska "block", gör inte att "blocken" inte kan komma att ändras framöver. Partier utvecklas, nya bildas, andra går under, och vilka som har nytta av att samverka med vilka förändras. Styrkan inom konstellationer förändras med allmänna val. Ingenting är statiskt. Ett rödgrönt block finns idag, precis som ett borgerligt, men det kan ändras idag och imorgon.

Regeringen styr riket enligt regeringsformen. Regeringen kan avsättas om en riksdagsmajoritet röstar för ett misstroende. Indirekt så måste regeringen ha stöd, aktivt eller passivt, av en riksdagsmajoritet. Det är en sund princip som de allra flesta ställer sig bakom. Särskilt eftersom alternativet, med enmansvalkretsar a' la England, innebär ett riktigt tvåpartisystem.

Det svenska systemet innebär således att partier måste gå ihop, om inget parti ensamt vinner majoritet. Något som hänt vid ett par tillfällen då (s) gjort det, men det lär knappast hända på länge igen, och tur är väl det. Det är bra. Det innebär nämligen att en mångfald av både partier och viljeinriktningar tar plats såväl hos majoriteten som hos opposition, vilket vi kan se idag. Och även om den nuvarande regeringen domineras av moderater, så har även de andra borgerliga partierna fått igenom hjärtefrågor.

Att stå "fri från blockpolitiken", som Schlaug förespråkar, innebär med det svenska systemet att man vill stå utanför inflytande och makt. Man vill tycka saker, men inte gå ihop med andra partier och jämka sig samman till majoritetsbeslut som drivs igenom. Man tror att ställa sig utanför är att ta ansvar. Man tror helt felaktigt att man låser in sig för framtiden genom att göra uppgörelser i nuet.

Invändningen som kommer är då att man vill "stå fri innan valet", och göra uppgörelser och kompromisser efteråt. Två allvarliga invändningar finns mot det, som gör en sån hållning orimlig ur grönt perspektiv:

1) Det stärker de stora partierna, i dagsläget (s) och (m). De som har organisation, inarbetade nätverk, erfarenheter, med mera, gynnas av ostrukturerade korta förhandlingar. Att grundligt diskutera hur processer ska gå till, hur man ska ge och ta, med mera, skapar en mer jämlik förhandlingssituation. Att "vänta till efter valet" är ur den aspekten att välja mindre politisk mångfald och mindre inflytande för mindre partier.

2) Det ger partiledningarna mer makt på väljarnas bekostnad. Genom att inte "binda sig" innan valet, får partiledningarna fritt spelutrymme att hitta allianser efter eget behag. Väljarna får finna sig i att titta på och med vissa risker finna sig i att bli lurade. Det är en attityd som inte borde vara grön, men som kommit att bli det på grund av en rubbad självbild som några som står över alla andra. Eller "utanför blockpolitiken", som man uttrycker det.

Sammanfattningsvis, vill man påverka kan man inte stå utanför, såvida man inte får egen majoritet. Ju tidigare man är i en förhandlingsprocess, ju större chans har man att påverka innehållet i kompromissen. Och att man är inne i en förhandlingsprocess gör inte att man bundit upp sig för all framtid.

Den andra delen av Schlaugs kritik mot konsumtions- och tillväxtkritiken i Miljöpartiet blivit alltmer undanskymt, stämmer delvis. De Gröna har förvisso fortfarande sitt politiska fokus på livskvalitet, lyfter fram möjlighet till deltid när andra pratar om rätt till heltid och vill ta ut delar av tillväxten i sänkt arbetstid. Men att driva en politik för nolltillväxt är svårt. Att det skapas stora svårigheter i Malmös kommunalekonomi när inkomstökningen stannar vid 3,2 procent istället för 4,0, talar sitt tydliga språk. Att ett nytt grönt parti skulle kunna reda ut frågan på ett bättre sätt än Miljöpartiet har gjort tror jag däremot inte ett ögonblick på.

Jag skulle gärna ställa tre stulna frågor till Birger Schlaug: Vad vill du göra, hur vill du göra det, och med vem vill du göra det?

Halvtid!

2008-11-02T11:05:00.000+01:00

Det känns lite som att jag nu börjar förstå innebörden av den gamla s-devisen stolt men inte nöjd, efter att Malmös styrande politiska majoritet (s), (v) och (mp) idag ger ut sin halvtidsrapport. Under de två år våra partier styrt vår fantastiska stad så har vi åstadkommit mycket mer än vad jag innan kunde tro. 220 punkter över alla områdena partierna kom överens om i valplattformen för två år sedan.

Företrädare från majoritetspartierna, Fredrik Fernqvist (mp), Ilmar Reepalu (s) och Anneli Philipson (v), skriver även på Sydsvenskans Aktuella frågor om vad vi gjort, och vilka utmaningar som väntar framöver.

När partiöverenskommelsen var underskriven så sa Ilmar Reepalu på presskonferensen att vi är så ense att vi "drömmer samma drömmar på nätterna". Rapporten visar att påståendet inte är helt taget ur luften.

För de Grönas del så visar det på vilket sätt vi tillsammans lyckats med förvandlingen från litet oppositionsparti, till att vara en del av en majoritet som gör konkreta saker. Detta i alla Malmös 20 nämnder och kommunfullmäktige.

Om någon vill ha rapporten är det bara att slänga iväg ett mail.

Grattis Joann

2008-10-28T16:39:00.001+01:00

Lillasyster Joann blev vid midnatt alldeles vuxen. 18 år. Stort grattis. Känns ju himla kul.

Goa Göteborg

2008-10-17T10:51:00.002+02:00

Jag har inte sagt nåt. Och om jag har gjort det, så tar jag tillbaka alltihop.

Vädret i Göteborg är fantastiskt, kolla själv.

Station Göteborg 2008-10-17 kl 10:00Latitud 57.7, longitud 12, stationshöjd 2 mLufttemperatur 4.0 °CNederbörd senaste timmen 0.0 mmVind: riktning växlande, hastighet 0 m/s, byvind 0 m/sLufttryck 1004.0 hPa, barometerhöjd 2 mLuftfuktighet 97 %

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, den här kongressen kommer bli nåt alldeles extra. Bryssel here we come!

En stor dag

2008-10-06T11:05:00.002+02:00

De Gröna ändrar hållning i utträdesfrågan. Vi förordar inte längre utträde ur Europeiska Unionen.

Detta öppnar upp för fanstastiska möjligheter för de Gröna. Vi kan nu koncentrera oss på politiken i den kommande valrörelsen till EU-parlamentet. Vi har redan ett försprång i o m vår halvårslånga interna debatt, vilket gett många av oss nya kunskaper i olika EU-frågor.

De Gröna är steget före, vi vågar avgöra svåra frågor i beslutande omröstningar. Lösningen på det mesta är mer demokrati, såväl i partier som i parlament, och de Gröna lever som vi lär.

En stor dag.

Johans konstiga resonemang

2008-09-15T13:29:00.002+02:00

Johan Hellström listar på sin blogg hittills fyra skäl till varför han ska rösta ja i miljöpartiets omröstning, anser du att miljöpartiet ska förorda att Sverige ska lämna EU?. Det är i mitt tycke något märkliga skäl som framställs.

Statsbildningen
Förvisso Johans bästa argument, likväl så har EU gjort mycket bra för att utveckla olika regioner, särskilt sådana över nationsgränser, som Öresundsregionen.
Miljön

Johan argumenterar utifrån att EU är ett hinder för enskilda medlemsländer att bedriva en så hård miljöpolitik som de annars skulle ha gjort. Visserligen så borde enskilda länder verkligen ha rätt att "gå före" på vissa områden än idag, i frågor som rör den inre markanden, men därifrån till att tro att frågor löser sig av sig själv, om man inte alls har gemensamma förhandlingar eller regelverk, är mer än lovligt naivt. Att gå ur EU för att att miljöpolitiken i EU och Sverige sedan kommer bli bättre, tror jag är ett felaktigt resonemang.
Det är inget utträdeskrav

Johan menar att det faktum att omröstningen inte behandlar något "krav", är anledning att rösta ja till att fortsätta förorda utträde. Han menar vidare att om frågan g'ällt det, så hade han röstat nehj, eftersom han är emot krav-politik. Det är förstås ett oerhört tunt argument. Jag ska rösta nej i omröstningen, men inte utifrån att det då handlar om ett krav att vara medlem. Det handlar om vad man vill, inte vad man kräver. Och detta oavsett om rösten blir nej eller ja.
Tidpunkten

Johan Hellström menar att det är en felaktig tidpunkt att partiet ska ändra politik, när valet till EU-parlamentet går av stapeln i juni. Jag menar att tidpunkten är den optimala. Det är givetvis inför ett val en sådan sak ska avgöras, verkligen inte direkt efter. Att skjuta upp de som vissa menat, till 2011, vore givetvis ännu sämre.

Det ska bli mycket spännande om tre veckor, när resultatet blir klart. Jag tror de flesta av medlemmarna kommer tycka som jag.

Salt och blandat

2008-08-27T11:55:00.002+02:00

Även om bloggandet går lite i stå, så är jag ju iallafall i gott sällskap. Eller ja, gott och gott. Gott och blandat. Vad hette den senaste?

Kommunfullmäktige

2008-08-21T20:02:00.002+02:00

Höstens första kommunfullmäktige går mot sitt slut. 7 timmar har de hållit på, jag har suttit och lyssnat så gott som hela tiden. Det roligaste var miljöredovisningen 2007. Ewa Bertz (fp) ansåg att "tystnaden är värd sin vikt i guld". Inte mer än så? frågade jag mig.

Moderaterna var högljudda i många frågor. Utom i miljöredovisningen...

Nu är Fredrik Fernqvist vald till kommunstyrelsen, och nu tackas Tove Hultberg (v) av i fullmäktige.

Nu är mötet slut.

Grattis Stockholm

2008-08-07T22:08:00.002+02:00

Glöm inte att fira internationella stockholmsdagen imorgon. Den enda chansen under hela millenniet. Särskilt coolt om man orkar pallra sig upp innan åtta.

Den 9 september 1999 varnades det för datakrasch. Den här gången har jag inte hört något sådant.

Fortfarande bloggsemester

2008-08-04T09:06:00.004+02:00

I brist på egen semester så kommer nog bloggen fortsätta ha lite mer semester. Istället kan man läsa bloggen "nej till utträdeskravet" som uppdateras dagligen.

Partiets medlemsomröstning är en spännande historia. Frågan ska avgöras sista september, bara nån vecka innan extrakongressen inför EU-parlamentsvalet.

Jag står alltså på nejsidan. Nej till utträdeskravet. Den andra sidan är följaktligen "ja till utträdeskravet".

Johan Hellström med flera tycker att frågan är felställd, eftersom mp inte haft något utträdeskrav i praktiken. Jag håller med. Frågan om utträdesmål är mer relevant.

Men det som gynnar nej-sidan mest är antagligen ja-sidans oerhörda oerfarenhet vad gäller att stå på ja-sidan i omröstningar. Man brukar oftast säga nej.

Bloggsemester

2008-06-09T17:39:00.000+02:00

Det har gått långt mellan inläggen på slutet. Jag är inte den som har dåligt bloggsamvete, men nu tänkte jag klargöra att man inte kan förvänta sig fler blogginlägg förrän tidigast juli. Jag och bloggen ska ta semester. Jag ska istället för att fundera över samhällsfrågorna koncentrera mig på badtemperaturen, vad som ska läggas på grillen, och grubbla över Zlatans ömmande knän och samarbetet med Elmander. Jag ska dricka kaffe på verendan och läsa skönlitteratur.

Kan dock rekommendera den spännande upplösningen på Körkortsbloggen. Förhoppningen är att den kan komma att läggas ner inom den närmaste framtiden.

Bananrepubliken

2008-06-01T20:00:00.000+02:00

Sverige har EM:s fulaste matchställ.

Dagens icke-nyhet

2008-05-30T12:37:00.000+02:00

Malmö kommunfullmäktiges ordförande har ett hus i Höör. Hans fru är skriven i huset. Han själv i sin lägenhet på Värnhem i Malmö. Skatteverket menar att det är olagligt av Landgren att sitta i kommunfullmäktige.

Gör om kommunallagen. Låt folk själva bestämma om de har en sådan relation till kommunen att det är befogat att sitta i dess fullmäktige. Problemet drabbar särskilt yngre som studerar, men tydligen även borgmästaren själv. En icke-nyhet och något som borde vara ett icke-problem.

Kanske något för Grundlagsutredningen att kika på?

Helgens fundering

2008-05-29T17:47:00.002+02:00

Om man är barn till en invandrare så är man "andra generationens invandrare", oavsett vad man är och blir i övrigt. Är man barn till en arbetare, så har man åtminstone chansen att göra "en klassresa". Det senare låter liksom mer positivt än det förra.

Kongresstankar dagen efter

2008-05-26T13:33:00.000+02:00

Helgens gröna kongress i Östersund kanske inte är en milstolpe i svensk politisk historia, men likväl var det den 27 gången i ordningen miljöpartiet höll ordinarie kongress. Och nog hände många intressanta saker ur olika aspekter:

* Partiledningens triumf

Så tycker experttyckarna från mainstreammedia, Sydsvenskan, Aktuellt, Expressen mfl. Visst, det är svårt att inte hålla med. I de viktiga frågorna gick allt rörens väg. Vi ska medlemsomsrösta om utträdeskravet i god tid innan EU-parlamentsvalet. Vi klubbade ett bra förslag för bättre ekonomisk grundtrygghet.

* De unga kvinnornas triumf

Annika Hirvonen, Sara Parkman och Maria Ferm. Dessa drog kongressens största applåder i sina respektive anföranden, så länge jag höll mig i plenum åtminstone. Tydliga, konkreta, radikala och orädda.

* Framtidstron

En vag rubrik, men tydlig känsla, iallafall hos mig. De Gröna är på gång. Vi är många, vi är engagerade, vi är smarta och vi är positiva som satan. Jag har inte haft alls samma känsla på de tidigare fyra kongresserna jag varit på.
Att allt runtomkring klaffar underlättar förstås. Logistiken var kanon, påverkanstorget blir sakta men säkert allt bättre.

* Kursen för nya medlemmar var enligt uppgift alldeles lysande

Lillebror var ofantligt nöjd och peppad efter helgrens nybörjarkurs. Bra jobbat, Agnes med flera!

* Givetvis fanns nåt minus också

Jag förstår mig inte på kongressens organisatoriska funderingar ibland. Men men.

Glömde

2008-05-24T11:51:00.001+02:00

När man publiceras på Politikerbloggen får man ju faktiskt berätta det på sin egen också.

Stolt och nöjd

2008-05-24T11:49:00.000+02:00

Gårdagen var den mest intensiva på mycket mycket länge. Från morgon till natt var det diskussioner, möten, påverkanstorg, protokollsskrivning, yrkandeskrivningar, hitta rätt salar, prata med gamla och nya vänner och bekanta.

Höjdpunkten för dagen var EU-frågan. Den omskrivna och omdebatterade frågan, om de Gröna ska ha kvar sitt mål om att Sverige ska utträda ur EU. Motionen, skriven av mig och några fler, debatterades i 45 minuter i plenum. Bara ungefär hälften av de som ville prata i frågan fick det dock inte, så inte heller jag tyvärr. Men med facit i hand var det inte hela världen eftersom GU Stockholms nya språkrör Annika Hirvonen made my day med ett fantastiskt tal. Hon fick de mest rungande applåderna, liksom citat i såväl Aktuellt som DN. Mycket imponerande.

Beslutet blev sedan, igår kväll, att en medlemsomröstning i hela partiet ska avgöra frågan, och att kongressen inte tog något beslut. Jag ställer mig helt bakom beslutet. Även om det antagligen hade varit majoritet för att stryka kravet så känns det bättre om en så historiskt stor fråga får avgöras av alla medlemmar som vill.

Idag handlar det om ekonomisk grundtrygghet och storleken på riksvalberedningen. Sen ska GU:s språkrör hålla tal, lillebror ska komma förbi, och jag ska ansvara för ytterliggare ett påverkanstorg. Jag gillar mötesformen mer och mer för övrigt.

Ikväll är det visst Eurovision Song Contest, har någon sagt. "I love Europe" är visst inte med. Synd. Det hade varit lite komiskt.

Det våras för demokratin

2008-05-20T19:52:00.000+02:00

Ingvar Svensson (kd), Henrik von Sydow (m), Peter Eriksson (mp), Daniel Tarschys (fp) och Kerstin Lundgren (c) skriver idag på DN-debatt om tolv gemensamma ståndpunkter man kommit överens om i grundlagsutredningen. För oss som har lokalt självbestämmande och decentralisering av beslut som hjärtefrågor är det mycket trevlig läsning. Genomgående presenteras förbättringar jämfört med idag.

Man vill stärka personvalsinslaget, och går så långt som att slopa spärren helt. Idag måste man få 5% av kryssen lokalt eller regionalt för att kryssas upp, och hela 8% på riksdagslistan. Modigt och strongt!

Man vill stärka grundlagen genom att inrätta en författningsdomstol som ska kunna pröva om lagar eller förordningar strider mot denna. Helt rätt och riktigt.

Man föreslår också att "genom att vår kommunala självstyrelse förses med en närhetsprincip och proportionalitetsprincip stärks möjligheten att pröva om lagstiftning strider mot grundlagens skydd för det lokala självstyret." Även om det inte är klockrent vad som åsyftas, så är det iallafall bättre än idag. Idag bestämmer riksdagen helt och hållet vad den kommunala självstyrelsen ska handla om. Och så är man förvånad om människor visar sig vara ointresserade av kommunpolitik...

Slutligen har man som tolvte förslag att alla hinder för att kommuner ska införa trängselavgifter ska bort. Vilket förstås är jättebra, men även borde innefatta betydligt fler skatter (om man nu ska ha begränsningar).

Tja, ett förslag var kanske dåligt. Skilda valdagar för kommuner och till riksdag. Jag är inte säker. Och när jag inte är säker säger jag som jag brukar: Låt kommunerna bestämma det själva!

Hursomhelst, jätteroligt att det gröna språkröret fått med sig de borgerliga på så många bra förslag!

Snart kongressdags

2008-05-19T10:04:00.002+02:00

Det har inte hunnit kongressbloggats nåt i år. Tyvärr, inte minst med tanke på hur kul det är att gå tillbaka och se hur man tänkte då. Typ.

I år är det två heta frågor, om ekonomisk grundtrygghet och om utträdeskravet till EU. Sen kan det förstås hetta till i andra frågor också.

Alldeles oavsett nåt annat, hoppas jag diskussionerna blir konstruktiva. Hoppas, hoppas.

Sen ska det faktiskt bli fantastiskt med kongress på gamla hemmaplan...

Zlatan är bäst

2008-05-18T18:31:00.003+02:00

Sveriges genom tiderna bästa fotbollspelare har gjort det igen. Zlatan, alltså.

Hans lag, Inter, ledde ligan överlägset. Zlatan hade tryckt in 15 mål. Sen skadar han sig. Inter börjar tappa. Och tappa. Roma kommer sånär ikapp. Inför sista omgången leder Inter med 1 ynka poäng. Roma leder sin match. Inter har 0-0.

Zlatan, som inte spelat på flera veckor, byts in. Han trycker in två mål, och ytterliggare ett ligaguld är säkrat.

Sydsvenskan skriver, Aftonbladet också. Och alla ndra också.

Nu är det snart EM, med Zlatan kan vi slå alla. Men lägg ner Italien nu, vi vill se dig i England!

Människosyn

2008-05-12T19:45:00.003+02:00

Dagens utflykt var gymnasieskolan Rönnen, och andraårsklassen på Hälsoprogrammet. Malmös sex största partier var inbjudna för att delge sitt respektive partis människosyn, och hur vi ser på framtiden med skiften i värderingar och annat.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet backade dock, eftersom Sverigedemokraterna var med. Därför fick församlingen inte ta del av den socialistiska synen på människan. Lite synd.

Inge Garstedt (m) och Fredrik Sjögren (fp) var hyfsat överens om det mesta. Mattias Karlsson (sd) försvarade sig ivrigt fastän ingen angrep honom (det handlade inte om debatt, utan samtliga fick fritt uttala sig och inte kommentera varandras inlägg), och jag redogjorde för min gröna syn på människan. Den vackraste. Den som lockade in mig i partiet en gång.

Himla kul. Man börjar komma igång lite. Snart är det ju dags för valrörelse igen.

Politiskan- demokratins största fara

2008-05-08T14:48:00.000+02:00

Jag minns fortfarande skammen på ett av de första kommunfullmäktigemötena, sena hösten 2002. Jag visste inte vad "konsensus" betydde. Ohyggligt pinsamt. Särskilt som det var så uppenbart för alla andra. Jag var också osäker på hur långt de kommunala befogenheterna sträckte sig, var man kunde inhämta all information som ändå finns, vad man har rätt att ställa för krav och sist men defininitivt inte minst, vad som lämpar sig att göra. Fråga kan man ju alltid göra, men så kul är det ju inte att göra bort sig flera gånger. Särskilt inte om man är yngst i församlingen och utätts för diverse härskartekniker.

Snabbt och säkert lär man sig ohyggligt mycket. Den parlamentariska gången. Att det inte går att övertyga politiker om att ändra beslut i kommunfullmäktige, hur mycket man än vinner debatten eller hur bra argument man än har. Man lär sig att konsensus betyder att alla är överens, vilket man exempelvis strävar efter att vara om beslutet egentligen inte är bra. Eller att lyssna på medborgarna betyder det är min tur att få igenom ett beslut nu, jag har vikt mig så många gånger.

Detta formaliserade byråkratiska väl skyddade minoritetsspråk kallar jag ibland för "politiska". Jag uppskattar att mindre än en femtedel förstår språket, och att kanske en knapp tiondel talar det, men det finns förstås dialektaliska skillnader som även extremt vana politisktalande knappt förstår. Även jag själv, som är relativt jättevan, har svårt att hänga med i alla begrepp när vissa riksdagsutskott har TV-sända debatter.

De flesta som går med i partier vill förstås, liksom jag själv beskrev det, lära sig det formaliserade språket. Det är inte konstigare än att lajvare utvecklar egna begrepp, och att kattutställare utvecklar sina. Det som blir farligt är när man översätta sitt formaliserade politiska, till vanlig svenska. Politik och demokrati angår ju faktiskt alla, till skillnad från lajv och world of warcraft-aktiva.

Därför kändes det fantastiskt skönt igår, att fortfarande kunna gå in till en åttonde klass och förklara grön politik utan att använda begrepp som man inte använder. Att utan konstgjort babbel lugnt beskriva varför jag blev tilltalad av miljöpartiet när jag gick i åttonde klass. En extra utmaning är det förstås när många har svenskan som andraspråk. Då är politiskan ännu längre bort.

Men "unga är ju inte intresserade av politik", brukar man ju få höra. Visst, självklart är det många unga som inte alls bryr sig om politik. Precis som i alla andra åldersgrupper. En viktig anledning är att man inte pratar samma språk, även om det är svenska.

Fick iallafall många goda och relevanta frågor och synpunkter. Det var riktigt roligt och oerhört givande. Det dom kallar "vara ute i verkligheten" på politiska.

Ilmar och betygen

2008-05-07T09:20:00.001+02:00

Det är lite dåligt med tid att blogga för tillfället. Skola, körkortsteori och politik. Men jag tänkte iallafall passa på att göra något helt nytt. Småhylla Ilmar Reepalu.

Bakgrunden är, från början, SVT:s dokumentärserie Klass 9A. (Jag följde själv de första 7-8 avsnitten, ska kolla ikapp på nätet så snart jag hinner). Ilmar menar, efter att ha sett serien, att skolans problem inte enbart handlar om brist på resurser, d v s lärare, utan att det också är viktigt hur lärarna agerar. Hur de sköter sina jobb. Han vill därför att eleverna ska börja utvärdera sina egna lärare efter avslutade kurser. "Betyg" kallar många det, Sydsvenskan exempelvis. Reepalu själv kallar det just "utvärdering".
Döm själva. Ilmars uttalande finns här.

Victoria har inte uppfattat det på samma sätt som jag, utan menar att det handlar om betyg, som hon är emot oavsett om det är elever eller lärare som betygsätts. Förslaget är istället individuella utvecklingsplaner, som ska ersätta betygen. Ett alldeles utmärkt förslag, för övrigt. Vidare menar Victoria att det är positivt om det kan skapa en opinion för att elever ska få utvärdera sin utbildning. Däremot är hon upprörd över att idén har sin grund i just dokumentären Klass 9A.

Johan säger däremot säger en hel del av det jag tycker. Utvärderingar funkar på högskolorna (eller ja, någorlunda iallafall), lärare bör också få feedback och det är ju egentligen bara eleverna som vet hur en lärare arbetar på plats. Och som Reepalu säger, lärare och rektor är ju förnuftiga personer som säkert kan se igenom när saker är fejkat eller hämndåtgärder.

Många heta känslor var även emot. Facket, förstås, moderaterna, förstås, och de flesta lärarna (enligt artikeln iallafall).

Att få ge delge sina synpunkter innebär ett ansvar, och ansvar får människor att växa. Jag tror att de flesta grundskolelever kan hantera det på ett alldeles utmärkt sätt.

Nu ska jag strax ge mig iväg till en skolklass. Ska bli spännande.

Sista delen: Uteslutningsärendet

2008-05-01T19:01:00.000+02:00

I helgen avgjordes det snabbehandlade ärendet jag och Maria Ferm lämnat in om uteslutning av miljöpartisten René Lundström från Svedala. Som Sydsvenskan skrivit så blev beslutet att Lundström får fortsätta vara medlem i partiet.

Artikelförfattaren har pratat med Lundström om saken, som enligt artikeln tycker att det är skönt att saken är ur världen. Eftersom författaren inte pratat med mig eller Maria, så tänkte jag kommentera beslutet på bloggen.

För mig känns beslutet ändå helt okej. Visserligen höll partistyrelsen inte med att agerandet var grund för uteslutning, men den skrivning man antog var ändå stark. I beslutet står att partistyrelsen starkt avstånd från motionen då den förespråkar diskriminerande behandling av människor utifrån deras ursprung. Man tycker dock inte att detta är tillräckligt för uteslutning.

Förhoppningsvis kan nya krafter ta över de Gröna i Svedala efter nästa val. Gärna med människor som delar partiets grundläggande värderingar.

Trygghet och trafik

2008-04-30T12:42:00.000+02:00

Sandor Herold är en återkommande skribent på sydsvenskans insändarsidor. Vid några tillfällen har han skrivit under med "Sverigedemokraterna" eller "sd". Efter debatten mellan Maria Ferm och Erik Almqvist i lördags ville Herold ställa en fråga ttill Maria Ferm.

"Eliterna från Grön Ungdom och Vänsterpartiet bor själva i överklasskvarter i Stockholm och Malmö. Nu frågar jag Maria: När ska du flytta till Rosengård så du kan uppleva mångkulturen där?"

Det är lite komiskt. Vilket som är "överklassområde", Vellinge eller Malmö, är rätt klart för de flesta. Det alla inte vet, och uppenbarligen inte heller Sandor Herold, är att Södra innerstaden (den stadsdel där Maria Ferm bott) har fler anmälda brott än Rosengård.

En annan intressant sak är att den diskussion om otrygghet som det ofta pratas om, handlar om fel saker. Det människor känner sig mest otrygga med i Malmö är inte att bli överfallna, utan problemen och riskerna med trafiken. Detta enligt de trygghetsundersökningar som gjorts. Och till skillnad mot antalet rån, som minskat under flera år, så ökar trafiken konstant. Något att tänka på för oss som vill öka tryggheten.

Årsmötesdags en gång till

2008-04-29T11:17:00.000+02:00

Nu är det snart tre månader jag har varit anställd som ombudsperson för Grön Ungdom Skåne. Det är faktiskt oerhört inspirerande att arbeta med så enagerade och kreativa gröna människor.

Ikväll har Grön Ungdom Kristianstad årsmöte. Styrelse ska väljas och verksamhetsplan antas. Det finns många goda planer, bland annat vill man ha en lokal folkomröstning om Kristianstad kommun verkligen ska satsa närmare 500 miljoner på en kommunal arena. Arenan ska dessutom, enligt uppgift, vara belägen på den lägsta punkten i kommunen. Låter inte så jättesmart kanske, med tanke på klimatförändringarna.

Årets femte årsmöte btw.

Mp bör inte vänsterprassla

2008-04-27T12:56:00.000+02:00

I fredags skrev Grön Ungdoms båda språkrör Jakop Dalunde och Maria Ferm, tillsammans med miljöpartiets partistyrelsesammankallande Magnus johansson, en artikel på DN-debatt som handlade om att vänsterpartiet inte har något att tillföra i ett rödgrönt samarbete.

Christian är odelat positiv till utspelet och menar att Vänsterpartiets världsfrånvända politik gör att de kanske måste negligeras om ett starkt alternativ inför valet 2010 ska gå att skapa.

Frågan lyder: Är vänsterpartiets politik världsfrånvänd?

Både ja och nej. Allting är ju relativt. Granskar man riksdagsprotokoll ser man snabbt att vänsterpartiet och miljöpartiet i många frågor är överens. Det är vanligt att v och mp är riksdagens enda opposition, när s och borgarna är överens i frågor. Ett svar är alltså nej. Vänsterpartiets politik är i mångt och mycket inte mer världsfrånvänd än miljöpartiets, eller någon annans.

Å andra sidan så är det många frågor där vänsterpartiet inte är överens med något annat parti. Synen på att siffrorna i budgeten måste gå ihop är det mest slående. Medan (v) hejvilt lovar både guld och gröna skogar, både godis och bidrag och jobb, så är tvärtom de Gröna ytterst försiktiga med att ens föreslå ofinansierade reformer.

Synen på demokrati är en annan sak som inte kan negligeras. Även om artikelns argument om att vänsterpartiets hemsida saknar kritik mot Kuba känns rätt meningslös (man kan faktiskt inte kräva att man ska radda upp allt man är emot, särskilt inte på vänsterns sida), så är det inte uppenbart hur vänsterpartiet ställer sig i utrikespolitiska frågor. Detta är givetvis problematiskt. Att kämpa för mänskliga rättigheter och demokrati över hela världen måste vara det viktigaste målet för svensk utrikespolitik.

Anledningen till att vänsterpartiet ska stå utanför är för mig dock uppenbart: Alla som agerat tjänar på det. Vänsterpartiet tjänar på det, man behöver inte kompromissa om sin politik och kan agera dubbel opposition, både mot alliansne och s + mp.

De Gröna å sin sida behöver inte beblanda sig med yttervänsterpolitik. Man behöver inte alls ta hänsyn till (v) i utformningen av en gemensam valplattform med (s). Det är förstås enbart positivt.

För alliansens del så kan man skrämmas med vänsterspöket. Det kommer troligen inte vara lika enkelt närmare valet. Men det beror mycket på hur framförallt (kd) ligger till i mätningarna närmare valet. Samt hur det går för (sd). Om de väntas byta plats med (kd), eller t.o.m bli vågmästare, så kommer blockpolitiken kastas om.

Socialdemokraternas strateger håller antagligen på att tänka på de här olika scenarierna. Med vem ska man samarbeta med, om någon, och vilka effekter får det. Både politiskt, men också väljarmässigt.

Magnus Johansson, Jakop Dalunde och Maria Ferm har iallafall dragit samma slutsats som jag. Varken vi eller dom tjänar något på att (v) ska vara med på planeringsstadiet. De har inget att tillföra.

Cigaretter, Göran Persson och pensionärerna

2008-04-24T08:51:00.000+02:00

Wallner kom igår ut på bloggen som livsstilsauktoritär vad gäller människors rätt att röka överallt. Goda argument varvas med mindre goda (samhällskostnaden i form av sjukvårdskostnader, med den logiken så vore det rimligare att avskaffa alla punktskatter som drabbar individen, och istället låta människor betala för sjukvården själv). Samtidigt kommer en del förslag, samt "allt vad vi kan komma på".

Cigaretterna in på systembolaget är ett några år gammalt kongressbeslut, d v s miljöpartiets politik. 2004, gissar jag att det togs. Det var iallafall en av de jag inte själv var på. Det som var roligast med beslutet var att vi fick oväntat stöd. Från statsministern himself. Göran Persson.

"Jag tycker förslaget är bra. Anitra kan behöva utöka sin boutiqe", sa Persson med ett finurligt leende.

Sen gäller det kostnaderna. Freddi är övertygad om att kostnaden för överviktiga och rökare är lägre, eftersom dessa dör tidigare än andra och då inte får pensioner, och dessutom betalar in nämnda straffskatter.

Ett fantastiskt feltänk. Inte nog med att friska pensionärer bidrar med aldrig så mycket på ideell basis. Dessutom sprids erfarenheter och kunskap över generationsgränser som förutom att det är själva meningen med livet, även lönar sig ekonomiskt. Källor finns. Jag hinner inte leta nu bara.

Hyperinflation

2008-04-23T12:10:00.001+02:00

På en vecka har priset på korv med bröd ökat med hela 60 procent hos den lokala butiken.

Så aktiv är din riksdagsledamot

2008-04-22T22:24:00.000+02:00

Aktuellt har gjort en sammanställning på hur aktiva riksdagsledamöterna är på att ge anföranden i kammaren. Resultatet visade att de moderata riksdagsledamöterna i snitt har gett 15 anföranden per ledamot, medan de Gröna hade flest med 43. De socialdemokratiska låg näst sist, och där hade vissa pinsamt nog inte gjort ett enda på ett och ett halvt år.

En förklaring är förstås att de moderata och socialdemokratiska ledamöterna är så många. En annan ursäkt är att antalet anföranden inte nödvändigtvis ger en rättvis bild av hur hårt arbetande en ledamot är. Men att ligga under 5, och t o m på 0, är förstås urdåligt.

Från malmöbänken är resultatet följande:

Hillevi Larsson (s) 71
Luciano Astudillo (s) 68
Karin Svensson Smith (mp) 35
Marianne Berg (v) 25
Allan Widman (fp) 23
Marie Granlund (s) 19
Inge Garstedt (m) 11
Leif Jakobsson (s) 9
Olof Lavesson (m) 5
Staffan Appelros (m) 1

Andra resultat:

Bodil Ceballos (mp) 42
Åsa lindestam (s) 10
Max Andersson (mp) 24
Leif Pagrotsky (s) 7
Helena Leander (mp) 43
Alf Svensson (kd) 15

Röda och gröna synsätt

2008-04-22T10:13:00.000+02:00

Det inom socialdemokraterna som brukar kritiseras av oss gröna allra mest är snarare dess organisation, och centralistiska tankar, än dess politik. Det politiska som oftast kritiseras är för övrigt också den socialdemokratiska centralismen. Den centralistiska tankegången står i tvär kontrast med den mer anarkistiska och decentralistiska gröna synen.

Att jämföra socialdemokraternas stadgar med de Grönas visar skillnaden på ett illustrativt sätt. Medan socialdemokraternas stadgar består av 44 sidor, så är de Grönas inklämda på 2.

En skillnad gäller hur ombuden till kongressen fastställs. I Miljöpartiet får varje lokalavdelning utse ett ombud för varje påbörjat hundratal antal medlemmar. Detta medför att de allra flesta lokalavdelningar får skicka ett ombud och en ersättare var. Medelstora har två, och avdelningar stora som Malmö 4.
Socialdemokraterna har 350 ombud på sin kongress. Dessa fördelas till dess distrikt efter antalet medlemmar. Ett distrikt med 10 procent av medlemmarna får 35 ombud att fördela, exempelvis.

Detta har förstås med partiernas olika storhet att göra. Likaså det faktum att s-märkta riksdagsledamöter långtifrån är säkra på en kongressplats. Endast en per påbörjat tiotal får delta. Vilket förstås beror att de är så många. För de 19 gröna riksdagsledamöterna gäller förstås inte samma knapphet.

SSU har rätt att skicka en representant, vilket förstås blir ordföranden (eller förbundssekreteraren, om ordföranden avgått). För Grön Ungdom gäller samam regler som vanliga lokalavdelningar. Förbundet kan alltså skicka ett tjugotal representanter, om man vill.

Den allra största skillnaden hittar man dock om man vill undersöka partiernas regionavdelningar (mp) eller distrikt (s). I s-stadgarna hittar man i kapitel 3 massor av paragrafer och regler som gäller för partiets distrikt. För de Gröna stadgas att regioner ska bestå av minst en riksdagsvalkrets, att deras stadgar inte får bryta mot riksorganisationens, men att man i övrigt är fri att besluta om sin organisation.

Mot bakgrund av den gröna anarkistiska grundsynen är detta fullkomligt logiskt. Effekterna av denna frihet är emellertid inte helt okomplicerad. Åtminstone inte vad gäller regionernas kontakter och ansvar gentemot riksorganisationen. Eller när en regionavdelning av någon anledning inte fungerar.

Att centralisera är inte bra om det tar död på kreativitet och stoppar innovativa försök. Om det däremot innebär en tydlig struktur så att styrelser förstår hur de bör organisera, så kan det i vissa lägen finnas fördelar. Men att fatta ett centralt beslut "detta gäller om inget annat beslutas" vore nog den gyllene medelvägen.

Och modellen med ett fast antal ombud kan jag inte låta bli att gilla. Fast de Gröna borde lägga sig lägre än 350, exempelvis på 250. Och införa en miniminivå så att även vita regioner får representation.

Det är inte bara (s) som har att lära från de Gröna. Vi borde faktiskt låta oss inspireras också.

Tio procent

2008-04-20T11:17:00.000+02:00

I SIFO-mätningen för april månad hade de Gröna i Malmö 10 procent av de tillfrågade i Malmö Stad. D v s en ökning med över 50 procent jämfört med valresultatet.

Det finns således realistiska förhoppningar om att kunna bli det tredje största partiet i Malmö Stad efter valet 2010. Tyvärr var inte en fullständig lista på alla partiers resultat utlagda.

Och mjo. I Stockholm var resultatet ännu bättre, nämligen 11%. Men sedan valet är ökningen då bara ungefär 10%.

Skoldebatternas återkomst

2008-04-17T11:23:00.000+02:00

Idag ska det debatteras och diskuteras på en skola. Det var sannerligen inte igår, utan närmare bestämt dagarna innan valet 2006. Men kul ska det bli. Nationalism är ämnet.

Undrar om jag kommer få tid till det där långa analytiska blogginlägget jag har filat på i huvet ett tag. Ämnet är så spännande att jag inte ens vill avslöja det egentligen. Men det handlar om (s), (mp) och organisationsmodeller, och slutsatsen är inte så given som jag själv skulle ha hävdat för ett halvår sen. Det kanske hinns med imorgon eller i helgen, vi får se.

Ikväll är det som alla vet återigen för sent för Edelweiss... I Köpenhamn!

Ibland är man unik

2008-04-16T18:51:00.001+02:00

Jag kom precis på att jag antagligen är den enda i Malmö som slagit Johan Oremo i fotboll. Hoppas MFF ändrar på det ikväll.

Att vara konsekvent

2008-04-16T14:21:00.000+02:00

Ett par sverigedemokratsbloggar har snabbt varit ute och skrivit om "åsiktsdiktaturen" i miljöpartiet, med anledning av det uteslutningsärende jag och Ferm lämnat in.

Ett intressant uttalande, särskilt för att komma från (sd).

Vilket svenskt politiskt parti har överlägset flest uteslutningar de senaste tio åren? Vilka brukar dessutom vara väldigt tydliga med att de genomfört just detta?

Jo. Sverigedemokraterna.

Och den genomgående anledningen till alla dessa uteslutningar? Just det. Man har velat rensa ut rasistiska element som skadat partiet. Och nu anklagar man de Gröna när jag och Maria vill göra exakt samma sak. Konsekvens, någon?

Uteslutningsärendet

2008-04-16T08:50:00.000+02:00

Igår skickade jag och Maria Ferm in ett uteslutningsärende till miljöpartiets partistyrelse, mot miljöpartiets representant i kommunfullmäktige i Svedala, René Lundström. Anledningen är att René Lundström ett flertal gånger skadat miljöpartiet med mer eller mindre främlingsfientliga uttalandet. Droppen som fick bägaren att rinna över var att Lundström inte röstade för att Svedala kommun skulle skriva avtal med migrationsverket om att ta emot 50 flyktingar på tre år.

På samma sammanträde behandlades även Lundströms motion "Individuell utvecklingsplan för invandrare/flykting som flyttar till Svedala kommun". Förutom att motionen innehåller ett olagligt förslag och visar Lundströms stora okunskap (att inte skilja på begreppen invandrare och flykting exempelvis), så har motionen främlingsfientliga undertoner. Att samma lagar ska gälla för alla som bor i Sverige är självklart. Att föreslå att vissa ska ha andra regler än andra, läs att invandrare ska ha hårdare regler än infödda svenskar, är oacceptabelt.

Någon har påstått att vårt uteslutningsärende bottnar i att miljöpartiet har lågt i tak. Det är inte sant, och det finns också siffror som styrker det. Gröna representanter är de som i högst utsträckning inte röstar med partilinjen. I det här fallet handlar det dock om något större: Människosyn och grundläggande värderingar. Delar man inte ett partis grundläggande värderingar så ska man förstås inte vara medlem. Oavsett om partiet heter miljöpartiet, kristdemokraterna eller sverigedemokraterna.

2008-04-15T14:40:00.002+02:00

Det tog ett tag att få svar från MFF. Men till slut fick jag ett. De har ingen miljöpolicy. Men de har en på g, i höst. Ska bli intressant. Jag ska bli medlem om den blir vass.

Policyn som ofinns

2008-04-10T15:50:00.000+02:00

I måndags mailade jag Malmö FF och undrade över deras miljöpolicy. Jag menar, företaget omsätter över 100 miljoner om året. På hemsidan fanns inget att hitta. Och inget svar har jag fått. Lite dåligt.

Djurgården fick ett likadant mail. Dom har inte svarat heller.

Det ryktas om att Maria, som tyvärr också väljer att flytta från Skånes största stad för mälardalens största, fått medlemskap i Hammarby som välkomstpresent. Om det stämmer vet jag inte. Men om det gör det, kanske en liten uppmaning om att servera ekologisk kaffe på matcherna är på väg?

Kort sagt: Idrottsrörelsen måste vara med på noterna i klimatarbetet. Såväl de små föreningarna som de stora.

Dagens historievits

2008-04-08T10:22:00.001+02:00

Under morgonens mailrensning hittades denna lilla historia. Skickad från mor i november 2005.

-----

Göran Persson är på besök i vita huset, efter en god middag säger Bush: "Well Goran, I don't know what you think of the members of your cabinet, but mine are all bright and brilliant."

"How do you know?" Frågar Persson.

"Oh it's simple. They all have to take special test before they can be minister. Wait a second." Bush vinkar till sig Colin Powell och frågar honom:"Tell me Colin, who is the child of your mother and father who isn'tyour brother or sister?"

"Ah it's simple, Mr President", svarar Powell, "It's me!"

"Well done, Colin", säger Bush och Persson är mäkta imponerad.

Väl hemma funderar Göran Persson över intelligensen i den egna regeringen. Han ber Bosse Ringholm komma in och frågar med lurig ton på rösten:

"Säg mig Bosse, vem är barn till din mor och far men inte din bror och inte din syster?" Ringholm tänker och tänker men kan inte komma på svaret. "Kan jag få ytterligare lite betänketid?" säger han.

"Du får 24 timmar", beslutar Persson och en skärrad Ringholm kallar insina medhjälpare, men ingen kan komma på svaret. Ringholm ringer andra ministrar, men ingen är till hjälp. Paniken närmar sig och till sist vänder han sig till Leif Pagrotsky, som av många anses vara den smartaste i regeringen.

"Leif, jag har problem, du måste hjälpa mig", säger Ringholm. "Göran har gett mig en sån där nästan olöslig fråga igen och nu tror jag att min ministerpost står på spel".

"Hur lyder frågan?" säger Leif Pagrotsky och sträcker på sig. "Vem är barn till din mor och far men inte din bror och inte dinsyster?"

"Enkelt" svarar Pagrotsky, "Det är ju jag!"

"Ja va' dum jag är, självklart!", säger Ringholm och skyndar över till Göran Persson och redan i korridoren ropar han: "Göran, Göran, nu har jag svaret! Det är Leif Pagrotsky."

Med förnöjsam min sätter han sig ned i besöksfåtöljen framför Persson. Statsministern tittar på honom med outgrundlig blick och skakar besviket på huvudet."Det är tråkigt det här, Bosse, men det är fel. Rätt svar ska vara Colin Powell".

Gratisförslag

2008-04-08T09:06:00.000+02:00

På miljöpartiets kongress förra året beslutades att partistyrelsen skulle utreda hur en köns- och antalsneutral samlevnadsbalk skulle kunna se ut. Detta för att ersätta dagens äktenskapsbalk helt och hållet (samtidigt som äktenskapsbalken håller på att bli könsneutral, d v s även personer med samma kön ska få gifta sig med varandra). Propositionen har inte kommit ut (ur garderoben) ännu, men varför inte göra det synnerligen enkelt för sig, partistyrelsen?

Släng både äktenskapsbalk och samlevnadsbalk i soptunnan. Ersätt den med den befintliga avtalslagen. Och låt människor själva bestämma hur de vill reglera sina förhållanden.

Men så tokroligt radikal är väl inte ens kongressen.

Hänt i veckan

2008-04-04T10:23:00.000+02:00

Det roligaste som hänt den här veckan (förutom Johan Glans i onsdags, DET var roligast) är antagligen riksvalberedningens förslag till ny partistyrelse. Revision och europeiska partiet-representanter får ursäkta.

Förutom språkrören Maria Etterstrand och Peter Eriksson, som givetvis får förnyat förtroende, så föreslås 15 ledamöter ingå i partistyrelsen. Av dessa är fyra nya. Och dessutom, riktigt vassa.

Anna Norrman. Annas betydelse för De Gröna i Malmö kan nog inte överskattas. Vi brukar vara överens i de flesta frågor, och i andra frågor hyfsat överens. Hon är ungefär lika diplomatisk som undertecknad och har bra koll på många olika sorters politiska frågor. Tandvårdspolitik, till exempel.

Max Andersson. Max har stenkoll på alla frågor som rör EU. Även om vi inte är överens om Sverige ska vara med i EU eller inte, så känns den Max kompetens i frågorna oerhört viktiga, inte minst inför valet till EU-parlamentet. Men någon enfrågepolitiker är han heller inte, utan är väl insatt i såväl trafikfrågor som demokrati. Och kanske framförallt: Organisationsfrågor.

Lennart Olsen. Lennart är en historisk person i svensk politisk historia. Han är nämligen den enda som varit med under samtliga förhandlingar mellan s, v och mp under åren 1998-2006. Lennart har också skrivit en i mitt tycke jättebra motion som går ut på att halva tillväxten borde tas ut i sänkt arbetstid.

Ellinor Scheffer. Nyligen avgått Grön Ungdom-språkrör som har internationella frågor som sina främsta. Ellinor är både tydlig och bra på att formulera sig. Hon har också lång erfarenhet på olika nivåer i både förbundet och partiet. Det ryktas om att banan startade i De Gröna i Staffanstorp.

Drabbade av inflation

2008-03-31T13:49:00.000+02:00

De senaste året har två saker hänt: Skatten har sänkts med 80 miljarder kronor, och de flesta brancher har fått rätt skapliga lönelyft, Kommunal nära 12 procent över tre år exempelvis.

Denna kombination har lett till att människor med arbete fått rejält mera med pengar, både bättre lön och sänkt skatt i kombination.

Vissa hävdar att denna kombination leder till att säljarna ser möjligheter att öka priserna i samband med detta. Andra menar att det tvärtom är högre priser som gör att arbetarna måste kompensera sig för högre priser genom högre löner.

Oavsett vilket så har det blivit en enorm inflation, vilket inte varit fallet på många år dessförrinnan. Särskilt drabbat är den allra viktigaste konsumtionsdelen: Mat. Matpriserna har ökat med 10 procent på bara ett år. En liter ekologisk mjölk kostar numera 10 kronor, ett paket ekologisk corn-flakes 23 och ett paket köttfärs med 400 g 37 kronor.

Vissa vill förstås mena att denna inflationstakt till största delen beror på ökad efterfrågan från Asien. Det kan säkert ligga nåt i det. Oavsett, så är lönearbetarna kompenserade av såväl ökade löner som minskad skatt.

Som vanligt är ett par grupper fortsatt okompenserade. Dessa grupper är emellertid i lika skriande behov av basmat som alla andra:

* Pensionärer. Ingen eller liten sänkt skatt (förutom gruppen rika pensionärer som fått skatten sänkt på dyra fastigheter).

* Arbetslösa. Sämre a-kassevillkor, ingen sänkt skatt.

* Studenter: Inga höjda studiemedel. Inget jobbavdrag ens för de som arbetar vid sidan om, eftersom gränsen motsvarar en sämre heltidslön. Inte heller fribeloppet är höjt.

Vad inflationen beror på är nog så viktigt. Mest brådskande borde det dock vara att även de sämst ställda har råd att köpa ordentlig mat.

En bra dag

2008-03-27T19:46:00.000+01:00

Ibland blir man lycklig över politiska beslut, som idag. Gränserna suddas ut lite grann, hindren blir lite mindre, och människor får ökad frihet på staternas och myndigheternas bekostnad. Det ska bli lättare för för människor utanför EU att arbetskraftsinvandra. Företagen ska bestämma behoven, inte arbetsförmedlingen.

Den som invänder att alla inte är vinnare på arbetskraftsinvandring har rätt. Den som förlorar arbetskraft, är förlorare. De Gröna i Malmö kan vittna om den saken både en och två gånger om.

Visst är det mycket värre när fattiga länder exempelvis förlorar läkare till Sverige, som inte alls har samma typ av problem. Men att stoppa någon från att flytta kan aldrig vara lösningen. Människans fria val att bosätta sig var hon vill måste väga tyngre.

För mig är det en av de tyngsta ideogiska principerna. Skönt att vi kan komma ett litet steg närmare en helt fri invandring till Sverige.

Håkans fel

2008-03-26T16:05:00.000+01:00

Om det inte bloggas så mycket närmaste tiden så beror det på att det är för sent för edelweiss.

Nya MUF bara bättre och bättre

2008-03-25T11:33:00.000+01:00

Kikade just in på deras hemsida också, och förbundsordförandens öppna brev till Tobias Billström och de andra moderata riksdagsledamöterna.

Detta är ingen budgetdiskussion, det handlar om en ung människas liv.
Svenska folket har gett dig förtroendet att ta personligt ansvar för detta
beslut. Moderata Ungdomsförbundet vädjar till dig som moderat riksdagsledamot att öppet och tydligt ta ställning för humanism och Enayatullahs möjlighet att bygga vidare på sitt liv i Sverige. Ditt mod kan rädda hans liv.

Moderata Ungdomsförbundet håller Tobias Billström personligt ansvarig
för den migrationspolitik som förs i Sverige. Om Billström står för nuvarande
politik avkräver vi honom en förklaring till varför Enayatullah inte ska få
stanna i Sverige, om Tobias däremot inte står för denna politik kräver vi ett
tillfälligt stopp för avvisningar till Afghanistan.

Goda ungmoderata idéer

2008-03-25T11:25:00.001+01:00

Tänk att de mest moderna och progressiva förslagen för att förbättra demokratins villkor för de förtroendevalda, skulle komma från moderata ungdomsföbundet, via den här rapporten. På 15 sidor definierar man framförallt problem för unga, och kommer med några förslag på åtgärder. Inte färdiga, men exakta lösningar kan man ju fundera över.

Problemen är välkända, för alla oss med förtroendeuppdrag utan fast tillsvidareanställning. Man har inte rätt att ta ledigt, vilket gör att man både som gymnasie- och högskolestudent för lita till lärarens goda vilja. Och ens egen förstås, eftersom det är man själv som sackar efter.

Ekonomiskt är det ofta en halvgod affär, eftersom man inte får ersättning för förlorad inkomst, om man har andra anställningsformer, som timanställning. Det är också oerhört riskabelt att säga nej till arbete p g a politiska uppdrag. Telefonen slutar snabbt ringa om man säger nej.

Det bästa konkreta förslaget MUF kommer med är att införa tvåårsperioder i nämnder och styrelser. Så råkar det bli denna period i Malmö Stad, p g a omorganiseringen. Så borde det vara hela tiden. Det underlättar rörliga grupper att våga ta uppdrag. Två år är åtminstone mer överblickbart än fyra år, vilket för många framstår som en evighet.

Vi är överens om problemen, MUF. Vi har en del lösningar. Nu är det bara att komma på några till, och övertyga Moderaterna om det väsentliga i er rapport. Om inte Moderaterna är intresserade, är jag övertygad om att de Gröna vill driva den här delen av er politik.

Nämndmötet börjar om 20 minuter. Jag missar en föreläsning...

Grön Ungdoms intressanta utveckling

2008-03-21T13:36:00.000+01:00

För ett par år sedan avslogs en motion som några gånger diskuterats på Miljöpartiets kongresser: Frågan om partisekreteraren ska väljas av kongressen, eller om den ska anställas av partistyrelsen, som ju partisekreteraren ska jobba på uppdrag åt. De som vill att kongressen ska välja anger demokratiskäl, de som vill att partistyrelsen ska anställa pekar på den logiska kopplingen att man ska välja vem man vill ha som arbetar på uppdrag av en.

Hittills har det varit kongresslinjen som gällt. Sen 1999 i varje fall.

Proffstyckare har förstås sett en konflikt i den här frågan, och då att gräsrötterna/fundamentalisterna/de radikala varit för kongressbeslut, och de sosseanpassade/ickeradikala för partistyrelsebeslut.

Grön Ungdom har traditionellt, precis som alla andra ungdomsförbund till andra partier, ansetts mer radikala än moderpartiet. Vad som är radikalt och inte är en oändlig diskussion, men om man håller med om bilden ovan så är en sak intressant. Nämligen att Grön Ungdom från och med nästa år inte längre ska välja sin förbundsekreterare på riksårsmötet. Det valet ska nämligen tillfalla Förbundsstyrelsen.

Jag tycker beslutet är bra. Jag tycker också man ska se det som att Grön Ungdom ligger steget före Miljöpartiet. Och radikalitet handlar inte så mycket om organisation, som om politik.

*Så gott som omärkbar övergång*

Därför kan jag också passa på att kommentera ex-förbundsekreteraren Helene Sigfridsson, i hennes artikel på Politikerbloggen för några veckor sedan. Jag delar inte Helene Sigfridssons syn på Grön Ungdoms utveckling alls.

För det första, så är bilden av ett Grön Ungdom som ett gäng organisationsnördar som inte bryr sig om politik felaktig. Givetvis diskuteras organisation, men min övertygelse är att det är långt mycket mindre idag, än vad det var under 90-talet. Och det gäller såväl GU som (mp).

Att Grön Ungdom var en maktfaktor 2002, men inte idag, är också det en sanning med modifikation. Att en "maktfaktor" är någon som kan skapa en aldrig så oviktig, men likväl bara en, ny myndighet, ser inte jag som en maktfaktor. Tvärtom är det antagligen idag som Grön Ungdom har mest inflytande någonsin, i kraft av alla de många förtroendevalda man har runtom i landet. Rätta mig om jag har fel.

I övrigt kretsar mycket i artikeln kring Miljöpartiets ställningstaganden i en rad frågor, som Sigfridsson uppenbarligen inte är nöjd med. Det behöver hon förstås inte vara. Det är inte alla miljöpartister. Eller gröna ungdomar. Men essensen i artikeln är slutmeningarna:

Grön Ungdom skulle må bra av att samla krafterna kring ett eget radikalt politisk program och ett gemensamt mål: Att ta tillbaka modet i miljöpartiet, så grön politik blir radikal på riktigt igen.

Och häri ligger, i min mening, de största missuppfattningarna: Att Grön Ungdom skulle vara en homogen grupp. Så är det inte. Grön Ungdom skulle ha lika svårt som miljöpartiet att enas kring ett program alla ställer upp på till 100%. Inte heller vore det önskvärt. Påverka på riktigt istället.

Den andra missuppfattningen är att Sigfridsson verkar mena att "radikal" är lika med "hur det var förr". Grön politik är fortfarande radikal. Tyvärr, får jag säga. Den dagen den inte är det kommer åtminstone jag luta mig tillbaka. Det innebär ju att den blivit mainstream.

Det var inte bättre förr. Men det ska bli bättre framöver.

There the action is

2008-03-20T12:34:00.000+01:00

Igår offentliggjordes att ännu ett malmöitiskt kommunalråd ska avgå vid halvårsskiftet, nämligen Birgitta Nilsson (s), med ansvar för sociala- och äldrefrågor i kommunen. Tidigare har Lynn Ljunberg, kommunalråd med ansvar för kultur- och fritidsfrågor meddelat sin avgång.

Två av sex s-märkta kommunalråd alltså. Och två kvinnor. Eftersom s sedan början av 90-talet praktiserar "varannan damernas" så ska två nya kvinnor in. Spekulationerna om de nya är förvisso intressanta, men jag tänker inte gå in på det.

Istället tänkte jag visa på den sifferfeminism som praktiseras inom såväl (s) som inom många andra partier, inklusive Miljöpartiet. Den feminism där man tycker sig lösa problemen genom att lika många platser viks åt vardera könet. I Malmö Stad är det nämligen extra tydligt att antalet har mycket liten betydelse, eftersom olika poster har olika mycket makt.

Kommunalråd med rotelansvar för finanserna, statsbyggnad, tekniska verksamheten och arbete är alla män. There the action is, helt enkelt.

Kommunalråd med mjuka politiska sektorer- såsom utbildning, sociala frågor, äldrefrågor, kultur- och fritidsfrågor, är kvinnor. Definitivt inte oviktiga områden, men likväl inte alls med samma dignitet.

På samma sätt ser det för övrigt ut i regeringen. Och i den förra regeringen. Och regeringen innan dess.

Årsmöte 4/4

2008-03-17T13:30:00.002+01:00

I lördags var det så det sista årsmötet fram till kongressen i slutet av maj, det fjärde årsmötet på 13 dagar. Miljöpartiet de Gröna i Skåne. I Bromölla.

Det valdes en ny styrelse, med nya tillskott som Mikaela Persson från Landskrona och Daniel Wilby från Malmö. Jag och de andra riksvalberedarna fick också förnyat förtroende, vilket känns kul.

Och enligt ryktet, så ville en majoritet av mötesdeltagarna stryka utträdeskravet ur EU, vilket förtroenderådsdeltagarna ska ta med sig på deras möte i slutet av månaden. Vem vet, motionen kanske får stöd på kongressen ändå?

Dessvärre innebar mötet att jag inte kunde gå på Gröna Studenters årsmöte i Linköping. Man kan inte få allt. Det verkar, vad jag hört, som att även detta möte varit konstruktivt och effektivt.

Grön Ungdom driver egen politik

2008-03-16T17:30:00.000+01:00

Grön Ungdom brukar ofta påtala att man är det enda ungdomsförbund som för samma politik som sitt vuxenparti. Så är, tyvärr, inte längre fallet.

I höstas antog Grön Ungdoms förbundsstyrelse en rapport med namnet "Biffen, en större miljöbov än bilen". En välskriven rapport med ett stort antal bra och mindre bra förslag på hur köttkonsumtionen kan minskas med politiska beslut.

Rapporter ska vara till för att förtydliga politik på nya områden, vilket man också gjort här. Fast ändå har man allt gått lite väl långt på sina ställen. Det tyckte iallafall nämnda förbundsstyrelse, eftersom man valde att lägga en motion till Miljöpartiets kongress. Motionen heter, hör och häpna, "Biffen värre miljöbov än bilen". Den har sex yrkanden som alla också framgår i den rapport man godkänt som förbundets politik.

I ett annat ungdomsförbund hade det här inte varit något konstigt. Men i Grön Ungdom får det naturligtvis konsekvenser, eftersom man inte är något radikalt alibi. Man har nämligen frångått principen att det är Miljöpartiets kongress som ska besluta om vilken politik man ska ha. Problemet är att man gjort det, utan att låta medlemmarna få tycka till om det, eller ens informera om att det skett.

Den nya förbundsstyrelsen måste välja; ska rapporten / motionen ses som ett olycksfall i arbetet, eller ska det vara den nya ordningen för förbundets arbete? Det ska bli intressant att följa.

Varför nolltaxa är en dålig idé

2008-03-14T13:00:00.000+01:00

Vår vision är nolltaxa inom lokaltrafiken och en låg enhetlig taxa för interregional trafik.

Så står det i miljöpartiets partiprogram på sidan 50. En ganska ologisk mening med tanke på att rubriken i stycket är "Transportsnålt samhälle" och att det några meningar under det står "vi strävar efter att persontransporter huvudsakligen ska ske med hjälp av cykel". Vilket en nolltaxa inom lokaltrafiken givetvis effektivt motarbetar.

Jag tycker att nolltaxa inom kollektivtrafiken är en dålig idé, mer av ideologiska skäl än rent ekonomiska.

Jag har svårt att förstå varför något så resurskrävande som transporter, ska subventioneras till 100% i ett grönt samhälle. Kostnaderna ska hållas nere för konsumenten, det är givet, men därifrån till att inte ha något pris alls, är gigantiskt. Den bästa transporten är den som inte alls behöver ske, och då ska man inte låta de som inte åker nånstans betala för dem som åker gratis.

Det andra skälet är ekonomi. Det som är gratis kommer användas betydligt mer än det som man måste betala för. Men när något används mer, så ökar också kostnaden per använd tjänst. Kort sagt, när fler använder gratis kollektivtrafik, så kommer fler tåg och bussar att behöva köpas in, och fler behöver anställas för att köra dessa. Nya kostnader uppstår.

Att hålla priset lågt, men inte på noll, är därför uppgiften. Och givetvis, att låta det andra transportmedlet, bilen, betala sina egna kostnader.

En motion till kongressen, av Carl Werner och Stefan Brandt, föreslår just detta. Vi får se vad kongressen säger.

One more cup of coffee

2008-03-14T09:37:00.003+01:00

Ett paket ekologiskt kaffe kostar ungefär 27 kronor. Det innehåller 500 g och räcker till ungefär 50 koppar kaffe. Ett icke-ekologiskt kaffe kostar kanske 25 kronor*. Det är två kronors skillnad på 50 koppar, vilket alltså innebär en fördyring på 4 öre per rykande färsk kopp kaffe.

Samtidigt så ökar resataurang- och cafébesöken, och folk drar sig inte för att köpa kaffe för 27 kronor. Per kopp.

Det är främst en fråga om attityder. Inte ekonomi.

En kopp till hinner jag nog innan skolan.

---
* Ofta är priset detsamma numera.

Årsmöte 3/4

2008-03-13T10:47:00.002+01:00

Igår kväll hade De Gröna i Malmö sitt årsmöte. Det tredje av de fyra som ligger inom den intensiva tvåveckorsperioden av årsmöten. Det gick bra på det stora hela, en delvis ny delvis erfaren styrelse valdes, 4 kongressombud med lika många ersättare valdes, och revision och valberedning där jag för tredje året kom med.

Och så antog vi valstrategi inför EU-parlamentsvalet. Vi har högt ställda mål, och bra prioriterade frågor. Valrörelse ska bli kul.

Och De Gröna i Malmö har uttalat att vi stödjer Maria Wetterstrands linje angående medlemskap i EU. Sverige bör vara kvar. EU ska bli grönt!

I spåkulan: 2010, ett politiskt rymdäventyr

2008-03-12T15:21:00.001+01:00

Många politiktyckare spekulerar hur det ska gå efter valet 2010. Ny borgerlig regering, ny s-regering, s-v-mp-regering, s-mp-regering, m-fp-kd-c-mp-regering, eller något annat. Inför förra valet satsade jag på en högoddsare till regering: s + m. Det gick inte, den gången. Att oddset var högt, 1001 gånger pengarna, säger bara att det var osannolikt då. Samma odds var det nämligen på Mona Sahlin som ny socialdemokratisk partiordförande...

Nåväl. Om man ska lära av historien och försöka se framåt ännu en gång, hur bör man då resonera? Det beror på vilka premisser man väljer att bygga sitt resonemang på. De jag kan tänka mig att kalkylera med är följande, eftersom jag inte tror att nuvarande regering kommer att få en riksdagsmajoritet återigen.

* Kristdemokraterna åker ur riksdagen. Det både tror och hoppas jag.

* Vänsterpartiet åker inte ur riksdagen. Lika säkert som att vänsterpartiet alltid lägger sig när det gäller, lika säkert är att de stannar i riksdagen. Det finns tillräckligt med strategiska sossar, och vänstersossar, för att det inte ska vara något problem.

* Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Antagligen. eller kanske. Om de inte kommer in i EU-parlamentet så kommer de heller inte in i riksdagen. Men mitt resonemang om slutligt resultat faller inte med (sd):s inträde i riksdagen.

* (s) och (mp) får inte ensamma majoritet. Om s och mp får egen majoritet, så blir detta den nya regeringskoalitionen. Och egentligen så är det nog det jag tror blir fallet. Men isåfall blir det en alltför förutsägbar gissning om framtiden. Och en förutsägbar blogg är en tråkig blogg. Därför får en premiss vara att s och mp inte får majoritet.

* Den sista premissen: Det kommer bli spänningar mellan de borgerliga partierna. Eftersom oppositionen kommer leda i opinionsmätningar även framöver.

Dessa premisser leder till slutsatsen: Nästa regering kommer bestå av socialdemokraterna och folkpartiet.

När Maria Ferm i Veckans debatt fick frågan "är folkpartiet det riksdagsparti som är längst åt höger idag?" så svarade hon helt rätt "deras skolpolitik är iallafall inte liberal". Hon kunde, om hon inte varit språkrör utan politisk analytiker, svarat att folkpartiet tvärtom är borgerlighetens vänster. Det är dom som vill ha fortsatt höga sjukförsäkringar, det är dom som vill prioritera medelklassen. Deras skolpolitik skiljer sig inte på några större sätt. Båda resonerar liknande i jämställdhets- och integrationsfrågor.
Folkpartiet har heller inte, till skillnad mot centerpartiet, drivit näringslivsfrågor på samma sätt. De har heller inte retat upp fackförbunden som moderaterna och centern.

För socialdemokraternas perspektiv så vore ett samarbete med fp betydligt mer lättsmält, än ett moderatsamarbete. Många inom (s) skulle också föredra det framför en koalitionsregering med de Gröna.

För folkpartiet vore det svårare. Men visst går det. Man visade efter valet 2002 att man är beredda att samarbeta för att uppnå kompromisser. Och man kommer ha många prioriteringar som är snarlika socialdemokraternas. Och man kommer få fler ministerposter än i nuvarande regering, som är moderatdominerad.

Socialdemokraterna och folkpartiet 2010 alltså. Kom ihåg var du läste det först.

---
Uppdatering: Ytterliggare ett tecken som styrker spåkulans tillförlitlighet.

Dålig luft hot mot OS

2008-03-10T13:56:00.000+01:00

En av friidrottshistoriens allra bästa långdistanslöpare, etiopiern Haile Gebresselassie, har meddelat att han inte kommer att springa marathonloppet i OS i Beijing, som han planerat, enligt Reuters. Anledningen är att luften är så förorenad att astmatikern riskerar sin hälsa, om han ställer upp i det 42 km långa loppet.

Det har varit flitigt omdiskuterat om diktaturen Kina bör vara arrangör för ett olympiskt spel. Jag ser själv uppenbara nackdelar, men även fördelar. Isolering är sällan bra. Men ett annat perspektiv borde diskuteras också, i samband med OS-tävlingar.

Är det verkligen rimligt att låta en stad arrangera OS, om deltagarnas hälsa sätts på spel genom undermålig luftkvalitet? Här torde svaret vara betydligt mer givet: Nej.

Pressmeddelande från Grön Ungdom Skåne

2008-03-10T12:35:00.000+01:00

I likhet med regionrådet Anders Åkesson anser Grön Ungdom Skåne att det är fullständigt orimligt att skattemedel går till att bekosta flygplatser.
Detta pressmeddelande skickades på förmiddagen:

Sluta gödsla flygplatser med skattepengar!

Grön Ungdom Skåne hade på söndagseftermiddagen årsmöte i Lund. Ett tjugotal medlemmar från hela Skåne var närvarande. Deltagarna diskuterade möjliga regionala åtgärder för att stoppa klimatförändringarna med den regionala klimatberedningens ordförande Lotta Hedström (mp).

- Klimatförändringarna brukar beskrivas som ett globalt problem, och det med all rätt. Men sanningen är ju att alla utsläpp är lokala. Det finns oerhört många åtgärder som måste till i Region Skåne för att en ekologiskt hållbar region, säger Alex Lindskog, 18 år från Eslöv, som valdes om till språkrör för Grön Ungdom.

- En första åtgärd måste vara att Region Skåne upphör med sitt subventionsbidrag till Kristianstad Airport. Det är fullständigt orimligt att gödsla en så miljöförstörande anläggning med fyra miljoner skattekronor per år, säger det nyvalda språkröret Sara Enetoft, 25 år, från Malmö.

- Man kan fråga sig om Skåne egentligen behöver någon flygplats alls. Kastrup ligger inom räckhåll för hela regionen, och förbindelserna till Stockholm fungerar tillräckligt bra. Att flyga dit från Skåne är inte rimligt ur klimatsynpunkt, avslutar Alex Lindskog.

Årsmöte 2/4

2008-03-09T09:19:00.000+01:00

Idag har Grön Ungdom Skåne Årsmöte. En diger dagordning ska avhandlas, med val av Ledningsgrupp och språkrör, och antagande av verksamhetsplan som de roligaste punkterna. Sedan ska det minglas, och Lotta ska berätta om den regionala klimatberdningen.

Andra årsmötet av de 4 som ska avverkas under en fjortondagarsperiod. Förra söndagen GU Malmö, idag GU Skåne, på onsdag De Gröna i Malmö, och nästa lördag De Gröna i Skåne.

Det lär dock inte bli något uttalande i stil med De Gröna i Hässleholm.

Sahlin nedvärderar jämställdhet

2008-03-08T10:30:00.000+01:00

Mona Sahlin tycker att Moderaternas förslag, att barnbidraget ska delas lika mellan föräldrarna, är löjligt. Just det. Inte dåligt, eller fel. Utan löjligt. "Vilken skillnad gör det om en mamma och pappa som lever tillsammans får två avier, istället för en?", frågor hon journalisten retoriskt.

Ja, Mona. Det här att nedvärdera jämställdhetsfrågor som obetydliga och/eller symboliska är ju klassiskt. Kvinnor behövde ingen rösträtt, de skulle ju ändå rösta som sina män. Kvinnor behöver inget tillträde till arbetsmarknaden, de blir ju försörjda av sina män. Att kvinnor har lägre lön har inget med diskriminering att göra, eller några strukturella orsaker, det handlar om enskilda kvinnors egna val. Och det spelar väl ingen roll om hemarbetet delas exakt lika? Huvudsaken alla är hyfsat nöjda.

Att Mona Sahlin kommer med utlåtandet löjligt känns särskilt tråkigt. Hon, som en av de mest hängivna för att slopa partnerskapslagen, och istället införa en könsneutral äktenskapsbalk. Många menar att det är en löjligt symbolfråga. Och visst, givetvis är det också en symbolfråga. Men löjlig? Nej, det tycker inte jag, och det hoppas jag inte mona Sahlin tycker heller.

Skärpning, Sahlin. Sluta nedvärdera jämställdhet, även om den kommer från (m).

Glad 8 mars, förresten.

Kungamordet

2008-03-06T18:19:00.001+01:00

Vårens bästa SVT-serie är Kungamordet. Spännande, intelligent, politisk. Det är uppföljaren till Kronprinsessan som gick för ett par år sedan, då Charlotte Ekblad var nyutsedd miljöminister som efter nån skandal fick avgå. Man fick se hur hennes familj påverkades, hur mycket hon arbetade, och hur konkurrensen mellan kollegorna försvårade ett konstruktivt arbete.

I uppföljaren är inte fokus längre på Ekblad, utan på den före detta finansministern Gert Jakobsson och hans fru Linda. Gert vill efter valnederlaget ta över partiledarskapet, och får fler och fler med sig. Hans lik i garderoben är dock värre än obetalda tv-licenser och skattefusk: Han har regelbundet misshandlat sin fru i över 20 år.

En stark, gripande, otäck serie, som visar att hustrumisshandel finns där man minst anar det. Sista delen går på måndag kväll. Del 1, 2 och 3 går att se här.

Fel av Djurens Rätt

2008-03-04T08:52:00.000+01:00

I Djurens Rätts medlemstidning 5/2007 (här kan du få ett gratis provnummer) argumenteras mot Jägarförbundets förslag att den svenska älgstammen bör växa med 200.000 djur. Argumenten som framförs är "jägarna vill bara döda mer" och "trafikolyckorna kommer öka". Två riktigt kassa argument, och ovärdiga en djurrättsrörelse som kämpar för djurens rättigheter.

Att jägare bara "vill döda mer" är måhända sant. Men med fler djur så kommer inte bara fler att att skjutas, utan fler kommer också överleva. Längre. Vilket borde vara ett överordnat mål för ett djurrättsförbund (det skulle teoretiskt kunna vara så att fler älgar betyder minskat antal av andra arter. Det har jag dock aldrig hört, och dessutom har Djurens rätt aldrig argumenterat så). Visst måste det vara bättre för ett djur att leva iallafall ett par år i frihet, än att aldrig ha funnits öht?

Det andra argumentet är ännu sämre. Man gissar att trafikolyckorna kommer öka, från dagens ca 30.000 per år (ca 10 omkomna) till det dubbla (iochmed att älgstammen fördubblas), vilket iochförsig är sannolikt. Men varför ska ett djurrättsförbund ha det som ett överordnat mål, snarare än ökad fauna? Dessutom, har jag fått lära mig på bilskolan, så är det i så gott som samtliga bilolyckor beroende av förarens höga hastighet olyckor sker, och inte dåliga vägar eller skymd sikt.

Djurens rätts åsikt beror tyvärr antagligen på sitt hat mot Jägarförbundet som organisation. Hat är aldrig någon bra grund för en sansad och nyanserad debatt.

Mellanösternfrågan

2008-03-02T16:17:00.000+01:00

Ibland undrar jag om den mellanösternstrategi, som det råder konsensus om i såväl Sverige som FN, verkligen är rätt. Nämligen att palestinierna ska få en egen stat, och israelerna en. Att de två båda ska godkänna gränsernas dragning och kunna leva i samförstånd. Att en sådan lösning ska bli permanent, hållbar.

Åtskilliga försök har gjorts, samtliga har misslyckats. Det råder inte fred, och utsikterna för att det ska bli under överskådlig tid är små. Kanske borde man försöka sig på en kursändring.

En stat. Inte två. Man kommer troligen aldrig kunna enas om gränsernas dragning, långsiktigt. Bättre då, kanske, att sudda ut gränserna inom landet. Det är förstås ingen enkel lösning det heller, då hade det gjorts för länge sen.

Knäckestenen är förstås att den nya staten inte kommer kunna vara judisk. Det är förvisso bra, statskick ska inte vara byggda på religioner, men för israelerna kommer det vara oerhört svårt. Liksom för många palestinier, som vill ha en muslimsk stat.

Antingen en eller två, det viktigaste av allt är att en sekularisering kommer till. Så freden blir möjlig.

Artikel i kvällsposten

2008-03-02T14:32:00.002+01:00

Idag har jag inne en debattartikel i Kvällsposten/Expressen, som bemöter Lars Ohlys inlägg 28 februari. Tyvärr finns den inte på nätet.

Så här var den ursprungliga (i tidningen nerkortad till 2000 tecken):

De Grönas språkrör Maria Wetterstrand gick i veckan ut i den interna medlemstidningen Grönt, och sa att hon inte längre anser att Sverige bör lämna EU. Wetterstrand beskriver i artikeln hur hennes engagemang mot EU successivt minskat sedan omröstningen 1994, för att den senaste tiden slagit om, så att fördelarna med medlemskapet numera överväger nackdelarna.
För förståsigpåare utanför Miljöpartiet handlar Wetterstrands utspel om en reträtt för socialdemokraterna i sin strävan efter att bilda en koalitionsregering 2010, något bland annat Lars Ohly anför i Kvällsposten 28/2. Man tycker sig också veta att det handlar om språkrörens strävan efter att övertyga ”gräsrötterna” i miljöpartiet om nödvändigheten av denna anpassning, något som inte heller stämmer.
Till de Grönas kongress i maj så handlar 4-5 motioner om att Miljöpartiet bör avskaffa sitt krav på utträde ur EU. Den med flest underskrifter, som undertecknad skrivit huvuddelen av, samlade närmare 50 namn. Bland underskrivarna finns såväl kommunalråd som riksdagsledamöter, lokala och regionala företrädare, till vanliga medlemmar utan förtroendeuppdrag. Flera lokalavdelningar har också gett sitt stöd, och i Miljöpartiet Stockholms län ville en majoritet stödja motionen (det krävdes 2/3 majoritet för att ge stöd enligt stadgarna). Det handlar, kort sagt, om att många av miljöpartiets medlemmar vill att Sverige ska vara kvar i EU, inte bara språkrören, som man får en känsla av att Lars Ohly och media vill rapportera.
Den andra missuppfattningen är att denna åsikt, att Sverige bör förbli medlemmar i EU, grundar sig i att en regeringsbildning med socialdemokraterna ska underlättas, eller att fler väljare ska attraheras. För det första, så vore en miljöpartistisk EU-utträdesåsikt inte på något sätt avgörande för om (mp) och (s) skulle kunna bilda regering. Lika lite som moderaternas syn på landstingens avskaffande är ett hinder för den nuvarande borgerliga regeringen. Det visade inte minst det samarbete mellan (s), (v) och (mp) under åren 1998 till 2006, som resulterade i 16 gemensamma statsbudgetar.
Anledningen till vårt ställningstagande är politiskt, inte strategiskt. Ingen av underskrivarna till motionen tycker att EU ser bra ut som det gör idag. Det finns massor med exempel på frågor där EU håller på att utvecklas åt helt fel håll, och många exempel där politiken är rent förkastlig. Jordbrukspolitiken och militariseringen är det värsta exemplen. Inte heller Lissabonfördraget kommer att innebära några förbättringar om det går igenom bland medlemsländerna, utan tvärtom en ökad centralisering.
I sak är alltså vi miljöpartister som anser att Sverige ska vara kvar i EU, och de som vill gå ur, eniga om mycket. Men självfallet inte om allt. Många av oss anser att överstatliga beslut ibland är att föredra framför mellanstatliga. Framförallt för att det går att åstadkomma en öppnare och mer demokratisk process, något som är omöjligt när mellanstatliga förhandlingar ska till i slutna rum. Samt, för att länder kan tvingas till åtgärder som är nödvändiga, som att exempelvis radikalt sänka sina klimatförstörande utsläpp.
Det finns många argument mot EU, och många i miljöpartiet, kanske en majoritet, kommer tycka att miljöpartiet ska fortsätta driva utträdeskravet ur EU. Men vi är många som vill ändra den linjen på kongressen, av politiska skäl. Och det är sannerligen inte bara Maria Wetterstrand.

Rasmus Ling
Medlem i Miljöpartiet de Gröna i Malmö
Huvudförfattare till motionen ”Avskaffa utträdeskravet ur EU”

Tillbaka till visionerna

2008-03-01T10:30:00.000+01:00

Efter att både Maria Wetterstrand och Per Gahrton kommit ut som positiva till svenskt EU-medlemskap, så kanske det börjar röra på sig i partiet. Även om det ännu inte är en majoritet som vill vara kvar, så går det inte längre att avfärda gruppen som en marginaliserad grupp. Tvärtom så är det en betydande andel som vill vara kvar.

Många försöker peka ut detta som språkrörens kamp mot "gräsrötterna", något som inte stämmer. Tvärtom så är det ett lika representativt urval som i vilken annan skiljefråga som helst. Graden av radikalitet, om man nu kan definiera det, är heller inte större eller mindre i gruppen som vill var kvar i EU.

En annan viktig sak, är att det inte handlar om en anpassning för att kunna bilda regering med socialdemokraterna. Tvärtom är det utav politiska skäl vi vill att Sverige ska förbli medlem i EU. Det är den diskussionen man får ta. Och inte avfärda alla förändringsambitioner med att det är en anpassningspolitik.

Nej, tillbaka till visionerna. Satsa på kommunikationerna inom Europa. Ett fungerande järnvägsnät bör vara prio 1. Och åtgärda de hutlösa telepriserna mellan länderna. Och en massa annat.

Lyssnar-Freddie

2008-02-28T14:30:00.000+01:00

Berlin var nice, mötet givande, och en utförligare rapport kommer inom kort.

Tills vidare tipsar jag gärna, liksom Maria, om den lyssnande ledaren. Samt om de vårdbiträden som på allvar tror att ingånslönen på McDonald´s är 18.000 i månaden. Det är den inte. Och även om sjuksköterskor generellt sett borde ha bättre ingångslön, så ligger de ofta över 20 från början.

Budgetkonferens

2008-02-24T13:12:00.000+01:00

Imorgon åker jag iväg på budgetkonferens med servicenämnden, för att påbörja processen inför budgeten 2009. Resan bär av till den tyska huvudstaden Berlin, närmare bestämt Park Inn. En del studiebesök ska också hinnas med, och förstås överläggningar i både majoritetsgruppen och hela samlade nämnden.

På det stora hela ser det rätt så bra ut. Det framgår med tydlighet av Årsanalysen 2007.

Att inte luras

2008-02-23T15:41:00.000+01:00

På ETC.se diskuteras huruvida miljöpartiet "lurat väljarna", eftersom man i Örebro, och på en del andra ställen, samarbetar med de borgerliga partierna. Region Skåne är ju ett annat exempel.

Anklagelser om lureri är allvarliga, särskilt eftersom de är fullständigt substanslösa. Miljöpartiet de Gröna har aldrig sagt att man aldrig kan samarbeta med andra partier, inte heller borgerliga. De Gröna har aldrig sagt sig vara ett vänsterparti. Vi är inte borgerliga. Inte mittemellan. Vi är gröna.

Det finns gröna stänk även i andra partier. Det gör att man kan samarbete med dem om man är grön, i mer eller mindre utsträckning. Ett folkparti som är grönare än ett socialdemokratiskt, är lättare för Miljöpartiet att samarbeta med.

Svårare än så är det faktiskt inte. Väljarna behöver inte känna sig lurade.

Urbaniseringen fortsätter, Hurra!

2008-02-21T15:59:00.000+01:00

SCB slår fast att människor fortsätter flytta till Stockholm, Göteborg, Malmö och Lund. På det stora hela är det Sveriges städer som ökar mest, och småkommuner i norrland har det svårare.

För de som bor i småkommuner med vikande befolkningsunderlag har förstås en svår sits. En mindre och åldrande befolkning leder till svårigheter att klara kommunens åtaganden, eftersom skatteunderlaget minskar. Hur tråkigt det än är för dem, så är utvecklingen i stort något positivt.

Ju fler som väljer att bosätta sig i städer, ju enklare kommer det vara att ställa om samhället så det blir ekologiskt hållbart. Att leva i en stad kräver mindre transporter, och de som ändå måste göras går att göra betydligt mer effektiva. Utbudet av kultur- och fritidsaktiviteter blir större, det finns större möjligheter att bedriva bibliotek kostnadseffektivt, det går att få ett större utbud av restauranger, med mera.

Och tänka sig vilken kommun i Sverige som har flest med utländsk bakgrund. Jag blev själv förvånad: Haparanda.

Jag kanske borde plugga

2008-02-20T21:11:00.003+01:00

Men jag kan inte låta bli att upplysa om att Unibet tror att chanserna är 50-50 huruvida genomsnittspriset för villor i Malmö kommer vara högre än 26.000 SEK/kvadratmeter mellan 1 maj och 31 juli, enligt maklarstatistik.se.

I Stockholm är man dock övertygade om att kvadratmeterspriset kommer överstiga 40.000. Jag fattar inte vad som är grejen med Stockholm?

Tjatiga vänstern

2008-02-20T16:36:00.002+01:00

Fick ett svar av Daniel Sestrajcic (v), på det jag skrev för ett par veckor sen. Vänsterpartiet är ett ganska tjatigt parti. Tycker Melin lyckades med en perfekt beskrivning när det gällde en eventuell regeringskoalition 2010.

Väntar lite med att lägga ut svaret här. Tidningen måste väl vara först tänker jag.

Back in business

2008-02-19T18:21:00.002+01:00

Nu är jag tillbaka. Har dock sjukt mycket att göra så några fylligare blogginlägg är inte att vänta de närmaste dagarna.
Har haft en skön semester iallafall. Minusgrader, djupsnö, solsken. Och en varm kamin inomhus.

Till veckan är det budgetkonferens med nämnden i Berlin. På fredag har vi inför-möte... Nu ska jag kila iväg en sväng till de Malmögrönas medlemsmöte, och se om vi kan göra vad Grön Ungdom riks inte lyckades med: Ge stöd åt rätt motioner. =)

Lycka till!

2008-02-13T09:33:00.003+01:00

Lycka till Råm! Ska inte åka den här gången, vilket känns lite konstigt. Nu när det finns så mycket att kämpa för! Och när så bra språkrör ska väljas! Lite trist.

Men Anders, Christian med flera kommer försvara, och kanske övertyga majoriteten, om det förträffliga med att bifalla motionerna. Det kommer gå kanon.

Själv ska jag följa det från media. Och om jag kommer åt ett nät, via RÅM-bloggen förstås.

Nytt jobb

2008-02-10T14:52:00.000+01:00

Idag har jag skrivit på anställningsavtalet som innebär att jag är ny ombudsperson för Grön Ungdom i Skåne. Tjänsten är t.o.m sista december på 8,75 timmar per vecka.
Det känns oerhört inspirerande och spännande, att se om de idéer jag har går att realisera. Årsmötet är om en månad, då får vi se vilka som hamnar i den ledningsgrupp jag ska arbeta under.

A, B, C...

2008-02-07T08:03:00.000+01:00

Regeringen har ju som bekant infört en räkna-läsa-skriva-garanti, och man börjar med att sätta in effektiva åtgärder direkt. A, B, C, D, E och F ska betygssystemet snart bestå av. En bra början alltså, om eleverna nu skulle lära sig alfabetet?
Nej, det var inte så kul.

Det som stod på text-tv:n, då ett par bokstäver fallit bort, var dock lite småroligt:
"REGERINGEN PRES NTERAR NYTT BETYGSSYST: M I AG"

Jag trodde alltså först att det nya systemet hade med "M", "I" och "AG" att göra. Det hade nog kunnat bli krångligt.

Man kan tro att fler betygsgrader leder till att eleverna anstränger sig mer, även om inte jag gör det. Men att tro att det kommer bli lättare och bli mer rättvisa betyg, är ett befängt påstående.

50 år idag

2008-02-06T09:54:00.000+01:00

För mig som älskare av engelsk fotboll i allmänhet, och för Manchester United i synnerhet, går idag förstås tankarna till den 6 februari 1958 i München. På dagen 50 år sedan idag.

Åtta spelare ur det unga lag som var på väg att vinna såväl Europacupen som engelska ligan avled. Totalt avled 23 av de 44 människorna som var ombord på planet.

På söndag är det derby: Manchester United mot Manchester City. Hemmalagaet ska för att hedra katastrofens offer spela i likadana dräkter laget hade 1958.

Det krävs inte terrorism för att livets sårbarhet ska uppenbara sig.