Ilmar och betygen

Det är lite dåligt med tid att blogga för tillfället. Skola, körkortsteori och politik. Men jag tänkte iallafall passa på att göra något helt nytt. Småhylla Ilmar Reepalu.

Bakgrunden är, från början, SVT:s dokumentärserie Klass 9A. (Jag följde själv de första 7-8 avsnitten, ska kolla ikapp på nätet så snart jag hinner). Ilmar menar, efter att ha sett serien, att skolans problem inte enbart handlar om brist på resurser, d v s lärare, utan att det också är viktigt hur lärarna agerar. Hur de sköter sina jobb. Han vill därför att eleverna ska börja utvärdera sina egna lärare efter avslutade kurser. "Betyg" kallar många det, Sydsvenskan exempelvis. Reepalu själv kallar det just "utvärdering".
Döm själva. Ilmars uttalande finns här.

Victoria har inte uppfattat det på samma sätt som jag, utan menar att det handlar om betyg, som hon är emot oavsett om det är elever eller lärare som betygsätts. Förslaget är istället individuella utvecklingsplaner, som ska ersätta betygen. Ett alldeles utmärkt förslag, för övrigt. Vidare menar Victoria att det är positivt om det kan skapa en opinion för att elever ska få utvärdera sin utbildning. Däremot är hon upprörd över att idén har sin grund i just dokumentären Klass 9A.

Johan säger däremot säger en hel del av det jag tycker. Utvärderingar funkar på högskolorna (eller ja, någorlunda iallafall), lärare bör också få feedback och det är ju egentligen bara eleverna som vet hur en lärare arbetar på plats. Och som Reepalu säger, lärare och rektor är ju förnuftiga personer som säkert kan se igenom när saker är fejkat eller hämndåtgärder.

Många heta känslor var även emot. Facket, förstås, moderaterna, förstås, och de flesta lärarna (enligt artikeln iallafall).

Att få ge delge sina synpunkter innebär ett ansvar, och ansvar får människor att växa. Jag tror att de flesta grundskolelever kan hantera det på ett alldeles utmärkt sätt.

Nu ska jag strax ge mig iväg till en skolklass. Ska bli spännande.