Värdekonservative Gahrton?

Per Gahrton skriver idag under Aktuella frågor i Sydsvenskan. Han naser att det bör fattas ett "demokratiskt beslut" om vilket som ska vara EU:s framtidsspråk, och inte låta "marknadskrafterna" avgöra.

I det senare fallet är det uppenbart att det är engelskan som skulle vinna. Något som är praktiskt ur alla tänkbara synvinklar. Gahrton tycker dock inte att det här med praktiskhet att göra.

En del tror säkert att det bara är en fråga om vad som är praktiskt. Israeler, nordafrikaner, indier och afrikaner och många andra har begripit bättre.

Förklaringen till detta var:

Vad skulle Israel ha varit med tyska eller engelska som nationalspråk istället för hebreiska? Varför envisas Indien med att försöka etablera hindi som lingua franca? Varför har Algeriet, Marocko och Tunisien övergått från franska till arabiska som officiellt språk? Varför försöker allt fler före detta kolonialländer ersätta kolonialspråken med inhemska språk trots att det knappast är praktiskt, till exempel swahili i Tanzania? Språk är identitet. Och därmed politik. Det har man förstått på många håll i världen.

Frågan man ställer sig är: Är Per Gahrton värdekonservativ? Varför ser han annars ett sådant värde i bevarandet för bevarandets skull?

För mig är det uppenbart att språk inte har någon betydelse i sig självt. Det är inget självändamål att bevara ett gammalt språk eller bevara ord för sakens skull. Detsamma gäller dialekter.

Att Marocko ville gå över till arabiskan efter sin frigörelse från Frankrike var kanske inte så konstigt. Men den situationen gäller knappast för EU idag. I Europa talas engelska som förstaspråk av Storbritannien, och inget mer. Som andraspråk talas det av stora delar av Europa.

Engelska används också i stora delar av Afrika, av Indien och Nordamerika. I Sydamerika är det språket som lärs ut som andraspråk efter spanskan (och portugisiskan i Brasilien).

På några generationers sikt så hoppas jag att världen har ett gemensamt språk som alla förstår. De andra kommer då bli överflödiga, förutom teckenspråk naturligtvis. Språket får gärna vara engelska. För mig är det uppenbart att det skulle föra med sig enorma fördelar, och några nackdelar alls kan jag inte se.

Död åt svenska språket, har Anders tidigare skrivit. Jag går gärna ett steg längre. Död åt så många språk som möjligt!