De Gröna ändrar hållning i utträdesfrågan. Vi förordar inte längre utträde ur Europeiska Unionen.
Detta öppnar upp för fanstastiska möjligheter för de Gröna. Vi kan nu koncentrera oss på politiken i den kommande valrörelsen till EU-parlamentet. Vi har redan ett försprång i o m vår halvårslånga interna debatt, vilket gett många av oss nya kunskaper i olika EU-frågor.
De Gröna är steget före, vi vågar avgöra svåra frågor i beslutande omröstningar. Lösningen på det mesta är mer demokrati, såväl i partier som i parlament, och de Gröna lever som vi lär.
En stor dag.
Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
måndag, oktober 06, 2008
lördag, maj 24, 2008
Stolt och nöjd
Gårdagen var den mest intensiva på mycket mycket länge. Från morgon till natt var det diskussioner, möten, påverkanstorg, protokollsskrivning, yrkandeskrivningar, hitta rätt salar, prata med gamla och nya vänner och bekanta.
Höjdpunkten för dagen var EU-frågan. Den omskrivna och omdebatterade frågan, om de Gröna ska ha kvar sitt mål om att Sverige ska utträda ur EU. Motionen, skriven av mig och några fler, debatterades i 45 minuter i plenum. Bara ungefär hälften av de som ville prata i frågan fick det dock inte, så inte heller jag tyvärr. Men med facit i hand var det inte hela världen eftersom GU Stockholms nya språkrör Annika Hirvonen made my day med ett fantastiskt tal. Hon fick de mest rungande applåderna, liksom citat i såväl Aktuellt som DN. Mycket imponerande.
Beslutet blev sedan, igår kväll, att en medlemsomröstning i hela partiet ska avgöra frågan, och att kongressen inte tog något beslut. Jag ställer mig helt bakom beslutet. Även om det antagligen hade varit majoritet för att stryka kravet så känns det bättre om en så historiskt stor fråga får avgöras av alla medlemmar som vill.
Idag handlar det om ekonomisk grundtrygghet och storleken på riksvalberedningen. Sen ska GU:s språkrör hålla tal, lillebror ska komma förbi, och jag ska ansvara för ytterliggare ett påverkanstorg. Jag gillar mötesformen mer och mer för övrigt.
Ikväll är det visst Eurovision Song Contest, har någon sagt. "I love Europe" är visst inte med. Synd. Det hade varit lite komiskt.
Höjdpunkten för dagen var EU-frågan. Den omskrivna och omdebatterade frågan, om de Gröna ska ha kvar sitt mål om att Sverige ska utträda ur EU. Motionen, skriven av mig och några fler, debatterades i 45 minuter i plenum. Bara ungefär hälften av de som ville prata i frågan fick det dock inte, så inte heller jag tyvärr. Men med facit i hand var det inte hela världen eftersom GU Stockholms nya språkrör Annika Hirvonen made my day med ett fantastiskt tal. Hon fick de mest rungande applåderna, liksom citat i såväl Aktuellt som DN. Mycket imponerande.
Beslutet blev sedan, igår kväll, att en medlemsomröstning i hela partiet ska avgöra frågan, och att kongressen inte tog något beslut. Jag ställer mig helt bakom beslutet. Även om det antagligen hade varit majoritet för att stryka kravet så känns det bättre om en så historiskt stor fråga får avgöras av alla medlemmar som vill.
Idag handlar det om ekonomisk grundtrygghet och storleken på riksvalberedningen. Sen ska GU:s språkrör hålla tal, lillebror ska komma förbi, och jag ska ansvara för ytterliggare ett påverkanstorg. Jag gillar mötesformen mer och mer för övrigt.
Ikväll är det visst Eurovision Song Contest, har någon sagt. "I love Europe" är visst inte med. Synd. Det hade varit lite komiskt.
söndag, mars 02, 2008
Artikel i kvällsposten
Idag har jag inne en debattartikel i Kvällsposten/Expressen, som bemöter Lars Ohlys inlägg 28 februari. Tyvärr finns den inte på nätet.
Så här var den ursprungliga (i tidningen nerkortad till 2000 tecken):
De Grönas språkrör Maria Wetterstrand gick i veckan ut i den interna medlemstidningen Grönt, och sa att hon inte längre anser att Sverige bör lämna EU. Wetterstrand beskriver i artikeln hur hennes engagemang mot EU successivt minskat sedan omröstningen 1994, för att den senaste tiden slagit om, så att fördelarna med medlemskapet numera överväger nackdelarna.
För förståsigpåare utanför Miljöpartiet handlar Wetterstrands utspel om en reträtt för socialdemokraterna i sin strävan efter att bilda en koalitionsregering 2010, något bland annat Lars Ohly anför i Kvällsposten 28/2. Man tycker sig också veta att det handlar om språkrörens strävan efter att övertyga ”gräsrötterna” i miljöpartiet om nödvändigheten av denna anpassning, något som inte heller stämmer.
Till de Grönas kongress i maj så handlar 4-5 motioner om att Miljöpartiet bör avskaffa sitt krav på utträde ur EU. Den med flest underskrifter, som undertecknad skrivit huvuddelen av, samlade närmare 50 namn. Bland underskrivarna finns såväl kommunalråd som riksdagsledamöter, lokala och regionala företrädare, till vanliga medlemmar utan förtroendeuppdrag. Flera lokalavdelningar har också gett sitt stöd, och i Miljöpartiet Stockholms län ville en majoritet stödja motionen (det krävdes 2/3 majoritet för att ge stöd enligt stadgarna). Det handlar, kort sagt, om att många av miljöpartiets medlemmar vill att Sverige ska vara kvar i EU, inte bara språkrören, som man får en känsla av att Lars Ohly och media vill rapportera.
Den andra missuppfattningen är att denna åsikt, att Sverige bör förbli medlemmar i EU, grundar sig i att en regeringsbildning med socialdemokraterna ska underlättas, eller att fler väljare ska attraheras. För det första, så vore en miljöpartistisk EU-utträdesåsikt inte på något sätt avgörande för om (mp) och (s) skulle kunna bilda regering. Lika lite som moderaternas syn på landstingens avskaffande är ett hinder för den nuvarande borgerliga regeringen. Det visade inte minst det samarbete mellan (s), (v) och (mp) under åren 1998 till 2006, som resulterade i 16 gemensamma statsbudgetar.
Anledningen till vårt ställningstagande är politiskt, inte strategiskt. Ingen av underskrivarna till motionen tycker att EU ser bra ut som det gör idag. Det finns massor med exempel på frågor där EU håller på att utvecklas åt helt fel håll, och många exempel där politiken är rent förkastlig. Jordbrukspolitiken och militariseringen är det värsta exemplen. Inte heller Lissabonfördraget kommer att innebära några förbättringar om det går igenom bland medlemsländerna, utan tvärtom en ökad centralisering.
I sak är alltså vi miljöpartister som anser att Sverige ska vara kvar i EU, och de som vill gå ur, eniga om mycket. Men självfallet inte om allt. Många av oss anser att överstatliga beslut ibland är att föredra framför mellanstatliga. Framförallt för att det går att åstadkomma en öppnare och mer demokratisk process, något som är omöjligt när mellanstatliga förhandlingar ska till i slutna rum. Samt, för att länder kan tvingas till åtgärder som är nödvändiga, som att exempelvis radikalt sänka sina klimatförstörande utsläpp.
Det finns många argument mot EU, och många i miljöpartiet, kanske en majoritet, kommer tycka att miljöpartiet ska fortsätta driva utträdeskravet ur EU. Men vi är många som vill ändra den linjen på kongressen, av politiska skäl. Och det är sannerligen inte bara Maria Wetterstrand.
Rasmus Ling
Medlem i Miljöpartiet de Gröna i Malmö
Huvudförfattare till motionen ”Avskaffa utträdeskravet ur EU”
Så här var den ursprungliga (i tidningen nerkortad till 2000 tecken):
De Grönas språkrör Maria Wetterstrand gick i veckan ut i den interna medlemstidningen Grönt, och sa att hon inte längre anser att Sverige bör lämna EU. Wetterstrand beskriver i artikeln hur hennes engagemang mot EU successivt minskat sedan omröstningen 1994, för att den senaste tiden slagit om, så att fördelarna med medlemskapet numera överväger nackdelarna.
För förståsigpåare utanför Miljöpartiet handlar Wetterstrands utspel om en reträtt för socialdemokraterna i sin strävan efter att bilda en koalitionsregering 2010, något bland annat Lars Ohly anför i Kvällsposten 28/2. Man tycker sig också veta att det handlar om språkrörens strävan efter att övertyga ”gräsrötterna” i miljöpartiet om nödvändigheten av denna anpassning, något som inte heller stämmer.
Till de Grönas kongress i maj så handlar 4-5 motioner om att Miljöpartiet bör avskaffa sitt krav på utträde ur EU. Den med flest underskrifter, som undertecknad skrivit huvuddelen av, samlade närmare 50 namn. Bland underskrivarna finns såväl kommunalråd som riksdagsledamöter, lokala och regionala företrädare, till vanliga medlemmar utan förtroendeuppdrag. Flera lokalavdelningar har också gett sitt stöd, och i Miljöpartiet Stockholms län ville en majoritet stödja motionen (det krävdes 2/3 majoritet för att ge stöd enligt stadgarna). Det handlar, kort sagt, om att många av miljöpartiets medlemmar vill att Sverige ska vara kvar i EU, inte bara språkrören, som man får en känsla av att Lars Ohly och media vill rapportera.
Den andra missuppfattningen är att denna åsikt, att Sverige bör förbli medlemmar i EU, grundar sig i att en regeringsbildning med socialdemokraterna ska underlättas, eller att fler väljare ska attraheras. För det första, så vore en miljöpartistisk EU-utträdesåsikt inte på något sätt avgörande för om (mp) och (s) skulle kunna bilda regering. Lika lite som moderaternas syn på landstingens avskaffande är ett hinder för den nuvarande borgerliga regeringen. Det visade inte minst det samarbete mellan (s), (v) och (mp) under åren 1998 till 2006, som resulterade i 16 gemensamma statsbudgetar.
Anledningen till vårt ställningstagande är politiskt, inte strategiskt. Ingen av underskrivarna till motionen tycker att EU ser bra ut som det gör idag. Det finns massor med exempel på frågor där EU håller på att utvecklas åt helt fel håll, och många exempel där politiken är rent förkastlig. Jordbrukspolitiken och militariseringen är det värsta exemplen. Inte heller Lissabonfördraget kommer att innebära några förbättringar om det går igenom bland medlemsländerna, utan tvärtom en ökad centralisering.
I sak är alltså vi miljöpartister som anser att Sverige ska vara kvar i EU, och de som vill gå ur, eniga om mycket. Men självfallet inte om allt. Många av oss anser att överstatliga beslut ibland är att föredra framför mellanstatliga. Framförallt för att det går att åstadkomma en öppnare och mer demokratisk process, något som är omöjligt när mellanstatliga förhandlingar ska till i slutna rum. Samt, för att länder kan tvingas till åtgärder som är nödvändiga, som att exempelvis radikalt sänka sina klimatförstörande utsläpp.
Det finns många argument mot EU, och många i miljöpartiet, kanske en majoritet, kommer tycka att miljöpartiet ska fortsätta driva utträdeskravet ur EU. Men vi är många som vill ändra den linjen på kongressen, av politiska skäl. Och det är sannerligen inte bara Maria Wetterstrand.
Rasmus Ling
Medlem i Miljöpartiet de Gröna i Malmö
Huvudförfattare till motionen ”Avskaffa utträdeskravet ur EU”
lördag, mars 01, 2008
Tillbaka till visionerna
Efter att både Maria Wetterstrand och Per Gahrton kommit ut som positiva till svenskt EU-medlemskap, så kanske det börjar röra på sig i partiet. Även om det ännu inte är en majoritet som vill vara kvar, så går det inte längre att avfärda gruppen som en marginaliserad grupp. Tvärtom så är det en betydande andel som vill vara kvar.
Många försöker peka ut detta som språkrörens kamp mot "gräsrötterna", något som inte stämmer. Tvärtom så är det ett lika representativt urval som i vilken annan skiljefråga som helst. Graden av radikalitet, om man nu kan definiera det, är heller inte större eller mindre i gruppen som vill var kvar i EU.
En annan viktig sak, är att det inte handlar om en anpassning för att kunna bilda regering med socialdemokraterna. Tvärtom är det utav politiska skäl vi vill att Sverige ska förbli medlem i EU. Det är den diskussionen man får ta. Och inte avfärda alla förändringsambitioner med att det är en anpassningspolitik.
Nej, tillbaka till visionerna. Satsa på kommunikationerna inom Europa. Ett fungerande järnvägsnät bör vara prio 1. Och åtgärda de hutlösa telepriserna mellan länderna. Och en massa annat.
Många försöker peka ut detta som språkrörens kamp mot "gräsrötterna", något som inte stämmer. Tvärtom så är det ett lika representativt urval som i vilken annan skiljefråga som helst. Graden av radikalitet, om man nu kan definiera det, är heller inte större eller mindre i gruppen som vill var kvar i EU.
En annan viktig sak, är att det inte handlar om en anpassning för att kunna bilda regering med socialdemokraterna. Tvärtom är det utav politiska skäl vi vill att Sverige ska förbli medlem i EU. Det är den diskussionen man får ta. Och inte avfärda alla förändringsambitioner med att det är en anpassningspolitik.
Nej, tillbaka till visionerna. Satsa på kommunikationerna inom Europa. Ett fungerande järnvägsnät bör vara prio 1. Och åtgärda de hutlösa telepriserna mellan länderna. Och en massa annat.
onsdag, januari 23, 2008
Lite inför Grön Ungdoms riksårsmöte
Som Johan skriver så har Grön Ungdoms motioner inför riksårsmötet nu lagts ut på det interna communityt. Och där finns både stort och smått, guldkorn och lite gråsten.
Vad sägs om Grön Ungdom Gävles förslag att inrätta ett ransoneringssystem med kuponger för att få köpa kött? Man tänker sig, uppfattar jag det som, ett system liknande EU:s med utsläppshandel. En stor köttkonsument ska köpa köttkuponger av andra som inte äter lika mycket kött, och därmed ska den totala konsumtionen minska.
Puckat, säger jag. Ransoneringsmatoder ska inte användas annat än vid verkligt akuta fall, som krigstider. Att inrätta ytterliggare en dyr bårykrati i det här landet skulle varken göra mig, den skattebetalande veganen, eller någon gris gladare.
Grön Ungdom Gävle vill även i en annan motion "Förbjuda det kommerssiella inrikesflyget".
Jag har väldigt svårt att förstå varför "kommerssiella" behövde stå med. Det är ju så mycket mer effektivt att bara ta bort de statliga och kommunala subventionerna. Och då slipper man ett förbud. Flera smällar i en.
Det finns en motion som rör gammal skåpmat, i dubbel bemärkelse. Den gamla omdebatterade frågan huruvida maten som serveras på årsmötet/kongressen ska vara vegetarisk och ekologisk. Det känns onödigt att ta upp värdefull årsmötestid att diskutera det ännu en gång, tycker jag.
Jag själv är en av undertecknarna på tre motioner:
* Att Miljöpartiet ska byta namn till De Gröna
* Att Miljöpartiet ska avskaffa utträdeskravet ur EU
* Att Miljöpartiet ska ta fram ett förslag på hur ett grönt reformförsrag till EU ska se ut
Det finns fler intressanta motioner, jag ska försöka hinna med att kommetera dem alla innan årsmötet. Utom dom ointressanta föstås.
Vad sägs om Grön Ungdom Gävles förslag att inrätta ett ransoneringssystem med kuponger för att få köpa kött? Man tänker sig, uppfattar jag det som, ett system liknande EU:s med utsläppshandel. En stor köttkonsument ska köpa köttkuponger av andra som inte äter lika mycket kött, och därmed ska den totala konsumtionen minska.
Puckat, säger jag. Ransoneringsmatoder ska inte användas annat än vid verkligt akuta fall, som krigstider. Att inrätta ytterliggare en dyr bårykrati i det här landet skulle varken göra mig, den skattebetalande veganen, eller någon gris gladare.
Grön Ungdom Gävle vill även i en annan motion "Förbjuda det kommerssiella inrikesflyget".
Jag har väldigt svårt att förstå varför "kommerssiella" behövde stå med. Det är ju så mycket mer effektivt att bara ta bort de statliga och kommunala subventionerna. Och då slipper man ett förbud. Flera smällar i en.
Det finns en motion som rör gammal skåpmat, i dubbel bemärkelse. Den gamla omdebatterade frågan huruvida maten som serveras på årsmötet/kongressen ska vara vegetarisk och ekologisk. Det känns onödigt att ta upp värdefull årsmötestid att diskutera det ännu en gång, tycker jag.
Jag själv är en av undertecknarna på tre motioner:
* Att Miljöpartiet ska byta namn till De Gröna
* Att Miljöpartiet ska avskaffa utträdeskravet ur EU
* Att Miljöpartiet ska ta fram ett förslag på hur ett grönt reformförsrag till EU ska se ut
Det finns fler intressanta motioner, jag ska försöka hinna med att kommetera dem alla innan årsmötet. Utom dom ointressanta föstås.
tisdag, januari 01, 2008
Dags att slopa EU-utträdet
Som jag tidigare skrivit så anser jag att EU-politiken är central för De Gröna kommande år, eftersom det snart är val till EU-parlamentet.
I en intervju i DN så säger den föreslagna manliga språkrörskandidaten Jakop Dalunde visserligen att EU-utträde inte är något han anser att Grön Ungdom bör driva under kommande mandatperiod, men anser likväl att Sverige på sikt bör lämna unionen. Emellertid så konstaterar Dalunde att "Nu är vi med i EU och då gäller det att göra något konstruktivt av medlemskapet".
Konstruktivitet är ju alltid bra. Ännu bättre hade varit om De Gröna kunnat släppa utträdet helt och hållet, för att istället samla energi för att skapa det Europa vi vill ha. Varför tycka att vi ska gå ur EU om vi inte ska kämpa för det? Att miljöpartiet på sikt vill ersätta EU med något som ger större självständighet är ju sant, men lika sant är ju att vi omedelbart vill göra EU grönt. Och varför skulle vi i så fall gå ur, om det blir av?
Det ska bli spännande att läsa om kandidaternas europavisioner. Den som vill släppa utträdeskravet kommer att ligga bra till för att få min röst.
lördag, september 08, 2007
Liberalt landsmöte
Ögnade igenom Beslut i korthet från folkpartiets landsmöte (hur många namn på högsta beslutande organ finns det?), och hittade både sött och surt:
- Jan Björklund väljs till ny partiordförande för Folkpartiet liberalerna.
Inte så oväntat, precis. Men lite tråkigt. Om man nu inte gillar tydliga politiska skillnader, vilket också har sina fördelar.
+ Landsmötet beslutade att svenska ambassader ska vara öppna för den demokratiska oppositionen i diktaturer så att den kan tillgodogöra sig information via internet, böcker och tidningar som annars är censurerade eller förbjudna.
Låter som en utmärkt idé.
+/- Landsmötet beslutade att i fortsättningen fortfarande heta Folkpartiet liberalerna. Hela partinamnet ska kommuniceras även externt.
Beslutet på förra landsmötet var att "liberalerna" oftare skulle användas externt, som en kompromiss av att inte partiet endast skulle heta "liberalerna". Jag har sällan hört det användas, får se hur det blir denna gång.
+ Landsmötet beslutade att folkpartiet liberalerna ska skapa en offensiv och distinkt miljöprofil där havsmiljöfrågorna ingår.
Låter som en utmärkt idé. Att ställa miljökrav är att bry sig, som man brukar säga. Men man kan ju undra varför bara havsmiljön behöver ingå?
+ Landsmötet beslutade att ett nationellt register över individer som har djurbörbud bör införas.
En jättebra idé som jag inte kan påminna mig har diskuterats på någon mp-kongress. Om inte så är det självklart något vi ska ta till oss. Men folkpartiet vill fortfarande avskaffa djurskyddsmyndigheten. Eller?
- Landsmötet beslutade att Folkpartiet ska verka för en ny folkomrösning om euron under nästa mandatperiod.
Vissa folkpartister ville införa euron utan folkomröstning, vilket iochförsig varit komiskt. Vissa kanske då skulle ta sig friheten att bedriva på för utträde ur EU utan föregående folkomröstning? Att rösta en gång till om euron kan man kanske göra, men isåfall efter en omröstning om konstitutionen.
+ Landsmötet beslutade att verka för att Europaparlamentet självt ska få bestämma var det vill ha sitt säte.
Jag tycker Warsawa verkar vara en bra plats. Men klart dom ska bestämma det själva.
- Landsmötet beslutade att Folkpartiet ska verka för att 9:e maj blir allmän helgdag samt att den europeiska flaggan ska användas mer.
Jag vill avskaffa de röda dagarna i almanackan. Och EU borde ta fram en fräckare flagga, den mörkblåa är riktigt ugly.
+ Landsmötet beslutade att ta avstånd från heteronormativitet och att arbeta för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.
Man kan nästan tro att Birgitta Ohlsson varit i farten?
+ Landsmötet beslutade att folkpartiet liberalerna ska verka för att kommunarrest ska kunna införas i grova fall av kvinnofridskränkning. Vi ska också verka för att Sverige få en stalking-lagstiftning.
Som jag tidigare skrivit så är det en av få kravliberala förslag som faktiskt har en poäng.
- Jan Björklund väljs till ny partiordförande för Folkpartiet liberalerna.
Inte så oväntat, precis. Men lite tråkigt. Om man nu inte gillar tydliga politiska skillnader, vilket också har sina fördelar.
+ Landsmötet beslutade att svenska ambassader ska vara öppna för den demokratiska oppositionen i diktaturer så att den kan tillgodogöra sig information via internet, böcker och tidningar som annars är censurerade eller förbjudna.
Låter som en utmärkt idé.
+/- Landsmötet beslutade att i fortsättningen fortfarande heta Folkpartiet liberalerna. Hela partinamnet ska kommuniceras även externt.
Beslutet på förra landsmötet var att "liberalerna" oftare skulle användas externt, som en kompromiss av att inte partiet endast skulle heta "liberalerna". Jag har sällan hört det användas, får se hur det blir denna gång.
+ Landsmötet beslutade att folkpartiet liberalerna ska skapa en offensiv och distinkt miljöprofil där havsmiljöfrågorna ingår.
Låter som en utmärkt idé. Att ställa miljökrav är att bry sig, som man brukar säga. Men man kan ju undra varför bara havsmiljön behöver ingå?
+ Landsmötet beslutade att ett nationellt register över individer som har djurbörbud bör införas.
En jättebra idé som jag inte kan påminna mig har diskuterats på någon mp-kongress. Om inte så är det självklart något vi ska ta till oss. Men folkpartiet vill fortfarande avskaffa djurskyddsmyndigheten. Eller?
- Landsmötet beslutade att Folkpartiet ska verka för en ny folkomrösning om euron under nästa mandatperiod.
Vissa folkpartister ville införa euron utan folkomröstning, vilket iochförsig varit komiskt. Vissa kanske då skulle ta sig friheten att bedriva på för utträde ur EU utan föregående folkomröstning? Att rösta en gång till om euron kan man kanske göra, men isåfall efter en omröstning om konstitutionen.
+ Landsmötet beslutade att verka för att Europaparlamentet självt ska få bestämma var det vill ha sitt säte.
Jag tycker Warsawa verkar vara en bra plats. Men klart dom ska bestämma det själva.
- Landsmötet beslutade att Folkpartiet ska verka för att 9:e maj blir allmän helgdag samt att den europeiska flaggan ska användas mer.
Jag vill avskaffa de röda dagarna i almanackan. Och EU borde ta fram en fräckare flagga, den mörkblåa är riktigt ugly.
+ Landsmötet beslutade att ta avstånd från heteronormativitet och att arbeta för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.
Man kan nästan tro att Birgitta Ohlsson varit i farten?
+ Landsmötet beslutade att folkpartiet liberalerna ska verka för att kommunarrest ska kunna införas i grova fall av kvinnofridskränkning. Vi ska också verka för att Sverige få en stalking-lagstiftning.
Som jag tidigare skrivit så är det en av få kravliberala förslag som faktiskt har en poäng.
måndag, augusti 13, 2007
Värdekonservative Gahrton?
Per Gahrton skriver idag under Aktuella frågor i Sydsvenskan. Han naser att det bör fattas ett "demokratiskt beslut" om vilket som ska vara EU:s framtidsspråk, och inte låta "marknadskrafterna" avgöra.
I det senare fallet är det uppenbart att det är engelskan som skulle vinna. Något som är praktiskt ur alla tänkbara synvinklar. Gahrton tycker dock inte att det här med praktiskhet att göra.
En del tror säkert att det bara är en fråga om vad som är praktiskt. Israeler, nordafrikaner, indier och afrikaner och många andra har begripit bättre.
Förklaringen till detta var:
Vad skulle Israel ha varit med tyska eller engelska som nationalspråk istället för hebreiska? Varför envisas Indien med att försöka etablera hindi som lingua franca? Varför har Algeriet, Marocko och Tunisien övergått från franska till arabiska som officiellt språk? Varför försöker allt fler före detta kolonialländer ersätta kolonialspråken med inhemska språk trots att det knappast är praktiskt, till exempel swahili i Tanzania? Språk är identitet. Och därmed politik. Det har man förstått på många håll i världen.
Frågan man ställer sig är: Är Per Gahrton värdekonservativ? Varför ser han annars ett sådant värde i bevarandet för bevarandets skull?
För mig är det uppenbart att språk inte har någon betydelse i sig självt. Det är inget självändamål att bevara ett gammalt språk eller bevara ord för sakens skull. Detsamma gäller dialekter.
Att Marocko ville gå över till arabiskan efter sin frigörelse från Frankrike var kanske inte så konstigt. Men den situationen gäller knappast för EU idag. I Europa talas engelska som förstaspråk av Storbritannien, och inget mer. Som andraspråk talas det av stora delar av Europa.
Engelska används också i stora delar av Afrika, av Indien och Nordamerika. I Sydamerika är det språket som lärs ut som andraspråk efter spanskan (och portugisiskan i Brasilien).
På några generationers sikt så hoppas jag att världen har ett gemensamt språk som alla förstår. De andra kommer då bli överflödiga, förutom teckenspråk naturligtvis. Språket får gärna vara engelska. För mig är det uppenbart att det skulle föra med sig enorma fördelar, och några nackdelar alls kan jag inte se.
Död åt svenska språket, har Anders tidigare skrivit. Jag går gärna ett steg längre. Död åt så många språk som möjligt!
I det senare fallet är det uppenbart att det är engelskan som skulle vinna. Något som är praktiskt ur alla tänkbara synvinklar. Gahrton tycker dock inte att det här med praktiskhet att göra.
En del tror säkert att det bara är en fråga om vad som är praktiskt. Israeler, nordafrikaner, indier och afrikaner och många andra har begripit bättre.
Förklaringen till detta var:
Vad skulle Israel ha varit med tyska eller engelska som nationalspråk istället för hebreiska? Varför envisas Indien med att försöka etablera hindi som lingua franca? Varför har Algeriet, Marocko och Tunisien övergått från franska till arabiska som officiellt språk? Varför försöker allt fler före detta kolonialländer ersätta kolonialspråken med inhemska språk trots att det knappast är praktiskt, till exempel swahili i Tanzania? Språk är identitet. Och därmed politik. Det har man förstått på många håll i världen.
Frågan man ställer sig är: Är Per Gahrton värdekonservativ? Varför ser han annars ett sådant värde i bevarandet för bevarandets skull?
För mig är det uppenbart att språk inte har någon betydelse i sig självt. Det är inget självändamål att bevara ett gammalt språk eller bevara ord för sakens skull. Detsamma gäller dialekter.
Att Marocko ville gå över till arabiskan efter sin frigörelse från Frankrike var kanske inte så konstigt. Men den situationen gäller knappast för EU idag. I Europa talas engelska som förstaspråk av Storbritannien, och inget mer. Som andraspråk talas det av stora delar av Europa.
Engelska används också i stora delar av Afrika, av Indien och Nordamerika. I Sydamerika är det språket som lärs ut som andraspråk efter spanskan (och portugisiskan i Brasilien).
På några generationers sikt så hoppas jag att världen har ett gemensamt språk som alla förstår. De andra kommer då bli överflödiga, förutom teckenspråk naturligtvis. Språket får gärna vara engelska. För mig är det uppenbart att det skulle föra med sig enorma fördelar, och några nackdelar alls kan jag inte se.
Död åt svenska språket, har Anders tidigare skrivit. Jag går gärna ett steg längre. Död åt så många språk som möjligt!
torsdag, juli 19, 2007
Alkoholpolitiken- en regional fråga
Gårdagens politiska nyhet kanske det flesta har hört förut? EU-kommissionen granskar Sveriges alkoholpolitik, var en tillräckligt talande rubrik. Det har de gjort förut, i lite olika syften. Är det inte för att kolla skatter så är det för att granska systembolagets monopol, eller internethandel.
Jo, det är tröttsamt. Frågan är ju när sakerna kommer lösas. Och framförallt, vilka konsekvenserna blir.
Igår handlade om att EU anser att det är orättvist att ha en högre punktskatt på vin (vilken för övrigt är lika på vin som vin, oavsett alkoholstyrka) än på öl (vilken också har olika skatt beroende på alkoholstyrka).
IOGT-NTO var snabbt ute och krävde att vinskatten inte skulle sänkas. Man ansåg också att om priserna måste differentieras, så är det ölskatten som borde höjas.
Om skatter, priser, tillgänglighet och annat kan man diskutera länge. Personligen tycker jag att priserna på systembolaget inte är farliga, och nog är jag övertygad om att konsumtionen ökar ju lägre priset och ju större tillgängligheten är. Samt att kostnaderna och skadorna för samhället ökar, med en nästan exakt linjärhet, med ökad konsumtion.
Men. Frågan om alkoholpolitik bör inte vara en statlig fråga. Den skulle lämpa sig betydligt bättre på regional nivå. Man skulle lokalt kunna minska incitamenten att åka över landsgränsen för att bunkra upp med alkohol, om man kunde ha olika skattesatser. I Pajala handlar ingen på systemet, där åker man till Torneå. I Helsingborg åker de som inte åker till Tyskland, till Helsingör.
Precis som så mycket annat i Sverige, så skulle det bli bättre om besluten fattades längre ned. Alkoholpolitiken är inget undantag.
Jo, det är tröttsamt. Frågan är ju när sakerna kommer lösas. Och framförallt, vilka konsekvenserna blir.
Igår handlade om att EU anser att det är orättvist att ha en högre punktskatt på vin (vilken för övrigt är lika på vin som vin, oavsett alkoholstyrka) än på öl (vilken också har olika skatt beroende på alkoholstyrka).
IOGT-NTO var snabbt ute och krävde att vinskatten inte skulle sänkas. Man ansåg också att om priserna måste differentieras, så är det ölskatten som borde höjas.
Om skatter, priser, tillgänglighet och annat kan man diskutera länge. Personligen tycker jag att priserna på systembolaget inte är farliga, och nog är jag övertygad om att konsumtionen ökar ju lägre priset och ju större tillgängligheten är. Samt att kostnaderna och skadorna för samhället ökar, med en nästan exakt linjärhet, med ökad konsumtion.
Men. Frågan om alkoholpolitik bör inte vara en statlig fråga. Den skulle lämpa sig betydligt bättre på regional nivå. Man skulle lokalt kunna minska incitamenten att åka över landsgränsen för att bunkra upp med alkohol, om man kunde ha olika skattesatser. I Pajala handlar ingen på systemet, där åker man till Torneå. I Helsingborg åker de som inte åker till Tyskland, till Helsingör.
Precis som så mycket annat i Sverige, så skulle det bli bättre om besluten fattades längre ned. Alkoholpolitiken är inget undantag.
tisdag, juli 10, 2007
Ett sent uppvaknande, och en ny folkomröstning?
Jag, och 67 procent av svenska folket enligt SIFO, vill folkomrösta om det nya fördraget för EU, uppger företrädare från Junilistan, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet på DN Debatt.
Sverige är förtjänt av en ny debatt. En sådan folkomröstning handlar inte om ja eller nej till EU utan om ja eller nej till detta författningsförslag. Ett nej leder till omförhandling av fördraget och dessutom till möjlighet för Sverige att i likhet med Storbritannien och Danmark erhålla permanenta undantag från bland annat kravet på att införa euron.
Så sant som det är skrivet.
Dagens andra läsartips är Sydsvenskans ledare, som under rubriken "Sång för döva öron", skriver om det flummiga Kristdemokraterna som vill sänka bensinskatten.
I en verksam politik krävs det nog både morötter och piska – välavvägda incitament på marknadsekonomisk grund. Allt talar för att höjd bensinskatt hör hit. Kanske även lägre taxor och rejält utbyggd service i kollektivtrafiken.
Och man hyllar miljöministern. Men skriver inte ett ord om Miljöpartiet, som sedan 80-talet pratat om växthusseffekten medan Sydsvenskans ledarsida fram till nu negligerat frågan om planetens överlevnad helt. Nåja. Det är aldrig försent att bättra sig. Men att man skriver
Klimatfrågan är inte vilket ämne som helst. På kort tid har frågan fått nya proportioner. Nya dimensioner.
Det beror ju bara på vem man har lyssnat.
Sverige är förtjänt av en ny debatt. En sådan folkomröstning handlar inte om ja eller nej till EU utan om ja eller nej till detta författningsförslag. Ett nej leder till omförhandling av fördraget och dessutom till möjlighet för Sverige att i likhet med Storbritannien och Danmark erhålla permanenta undantag från bland annat kravet på att införa euron.
Så sant som det är skrivet.
Dagens andra läsartips är Sydsvenskans ledare, som under rubriken "Sång för döva öron", skriver om det flummiga Kristdemokraterna som vill sänka bensinskatten.
I en verksam politik krävs det nog både morötter och piska – välavvägda incitament på marknadsekonomisk grund. Allt talar för att höjd bensinskatt hör hit. Kanske även lägre taxor och rejält utbyggd service i kollektivtrafiken.
Och man hyllar miljöministern. Men skriver inte ett ord om Miljöpartiet, som sedan 80-talet pratat om växthusseffekten medan Sydsvenskans ledarsida fram till nu negligerat frågan om planetens överlevnad helt. Nåja. Det är aldrig försent att bättra sig. Men att man skriver
Klimatfrågan är inte vilket ämne som helst. På kort tid har frågan fått nya proportioner. Nya dimensioner.
Det beror ju bara på vem man har lyssnat.
torsdag, juni 28, 2007
Sveriges EU-politik
För nån vecka sedan, runt midsommar, så höll ju regeringscheferna i EU på att förhandla om det nya fördraget för unionen. Det som tidigare hette "konstitution", men som nu reformerats litegrann och troligen ska klubbas igenom av alla 27 medlemsländerna.
Jag funderade lite på att blogga om det då. Men ärligt talat, jag har inte läst fördraget, eller det gamla för den delen, och känner ingen större lust att göra det heller, för tillfället. Visst, jag vet att en del saker är riktigt dåliga, särskilt kapitlet eller paragrafen om medlemsländernas förbindelse att rusta upp sina försvar. Men på det stora hela? Nej, inte många detaljkunskaper.
Frågan är dock vilka som egentligen har koll? Minns Janne Josefssons avslöjande i riksdagshuset för ett par år sedan, när ledamöter frågades ut om några utvalda frågor angående konstitutionen. Det var rysligt få som hade någon koll överhuvudtaget.
Detta, att det är ett komplext fördrag, anger de som är för fördraget som ett starkt argument mot att folkomrösta om fördraget. (Samtidigt finns det knappast några bättre folkbildningskampanjer än att ha en folkomröstning)
Samtidigt blir det lätt absurt, när argumentet "riksdagsmajoriteten är så stor för fördraget, det är bara miljöpartiet och vänsterpartiet som är emot" (vilket Göran Lennmarcker (m) gjorde efter Max Anderssons inlägg i riksdagsdebatten om fördraget). Det visar ju nämligen på det motsatta, riksdagens syn på EU är inte representativ för svenska folket. Det har vi också sett i två folkomröstningar om EU tidigare.
Vad som fick svenska folket att välja nuvarande riksdagssammansättning, beror på vem man frågar. Göran Persson hävdar att det var fastighetsskatten, de flesta säger jobben, och en del har andra förklaringar. Väldigt få säger dock att något parti vann eller förlorade något på grund av sin EU-politik, vilket DN:s undersökning förra sommaren också tyder på.
Och ärligt talat, hur mycket EU diskuterades i valrörelsen? Frågade någon "EU-konstitutionen?" så fick man svaret "vi vet inte vad som kommer hända, eftersom Frankrike och Holland röstade nej".
Man kan rentav säga att riksdagen inte är vald på EU-frågor. Man kan också säga att riksdagsledamöternas åsikter i EU-frågor väldigt ofta inte stämmer överens med ungefär hälften av svenska folkets. Vilket inte hade varit ett jätteproblem, om EU inte hade haft den makten över Sverige och dess kommuner som det faktiskt har.
Ja, jag vill rösta om fördraget till EU innan det antas. Men i längden är det inte hållbart att folkomrösta i varje EU-fråga. Det mest demokratiska vore att direktvälja ett EU-råd som för riksdagens räkning får ha hand om de EU-frågor riksdagen annars beslutar om.
Den uppenbara fördelen stavas Demokrati. De som skulle föra Sveriges nationella EU-politik skulle ha medborgarna bakom sig.
Om det skulle gagna mina EU-visioner vet jag inte. Men man skulle åtminstone kunna ställa någon till svars, och rösta på någon som delar ens visioner.
Jag har inte kommit på idén själv. Men visst är den intressant?
Jag funderade lite på att blogga om det då. Men ärligt talat, jag har inte läst fördraget, eller det gamla för den delen, och känner ingen större lust att göra det heller, för tillfället. Visst, jag vet att en del saker är riktigt dåliga, särskilt kapitlet eller paragrafen om medlemsländernas förbindelse att rusta upp sina försvar. Men på det stora hela? Nej, inte många detaljkunskaper.
Frågan är dock vilka som egentligen har koll? Minns Janne Josefssons avslöjande i riksdagshuset för ett par år sedan, när ledamöter frågades ut om några utvalda frågor angående konstitutionen. Det var rysligt få som hade någon koll överhuvudtaget.
Detta, att det är ett komplext fördrag, anger de som är för fördraget som ett starkt argument mot att folkomrösta om fördraget. (Samtidigt finns det knappast några bättre folkbildningskampanjer än att ha en folkomröstning)
Samtidigt blir det lätt absurt, när argumentet "riksdagsmajoriteten är så stor för fördraget, det är bara miljöpartiet och vänsterpartiet som är emot" (vilket Göran Lennmarcker (m) gjorde efter Max Anderssons inlägg i riksdagsdebatten om fördraget). Det visar ju nämligen på det motsatta, riksdagens syn på EU är inte representativ för svenska folket. Det har vi också sett i två folkomröstningar om EU tidigare.
Vad som fick svenska folket att välja nuvarande riksdagssammansättning, beror på vem man frågar. Göran Persson hävdar att det var fastighetsskatten, de flesta säger jobben, och en del har andra förklaringar. Väldigt få säger dock att något parti vann eller förlorade något på grund av sin EU-politik, vilket DN:s undersökning förra sommaren också tyder på.
Och ärligt talat, hur mycket EU diskuterades i valrörelsen? Frågade någon "EU-konstitutionen?" så fick man svaret "vi vet inte vad som kommer hända, eftersom Frankrike och Holland röstade nej".
Man kan rentav säga att riksdagen inte är vald på EU-frågor. Man kan också säga att riksdagsledamöternas åsikter i EU-frågor väldigt ofta inte stämmer överens med ungefär hälften av svenska folkets. Vilket inte hade varit ett jätteproblem, om EU inte hade haft den makten över Sverige och dess kommuner som det faktiskt har.
Ja, jag vill rösta om fördraget till EU innan det antas. Men i längden är det inte hållbart att folkomrösta i varje EU-fråga. Det mest demokratiska vore att direktvälja ett EU-råd som för riksdagens räkning får ha hand om de EU-frågor riksdagen annars beslutar om.
Den uppenbara fördelen stavas Demokrati. De som skulle föra Sveriges nationella EU-politik skulle ha medborgarna bakom sig.
Om det skulle gagna mina EU-visioner vet jag inte. Men man skulle åtminstone kunna ställa någon till svars, och rösta på någon som delar ens visioner.
Jag har inte kommit på idén själv. Men visst är den intressant?
fredag, juni 08, 2007
Folkhemsosse 1950
Har du någon gång hört ett påstående av typen:
jag skulle gärna rösta på socialdemokraterna/jag hade varit
socialdemokrat, om dom hade varit samma nu som på
50-talet.
Det har jag hört. Åtskilliga gånger. Av så pass politiskt olika människor, som sverigedemokrater, vänsterpartister, unga folkpartister, MUF:are, kristdemokrater, den förre moderatledaren Bo Lundgren, miljöpartister och en och annan centerpartist.
Frågan är, hur kan människor med så olika åsikter, längta tillbaka till samma sak? Och varför till socialdemokraterna 1950, av alla saker att längta till?
Ett svar är givetvis att man har olika bild av vad s-1950 är för något. Vissa kommer ihåg den utbyggda offentliga välfärden. Andra minns skattehöjningar på en krona om året (skattetrycket ökade från ca 20 till 50 procent mellan 1930 och 1960), hur borgerliga politiker kan drömma sig tillbaka till det kan vara svårt att förstå.
Då inställer sig frågan, varför gör de det? Vissa vet inte om hur skattesatserna höjdes. Men andra gör det, naturligtvis. Den fd moderatledaren Bo Lundgren är ett exempel. Då måste man söka vidare förklaringar.
Ett skulle vara att man väljer att se till de värden som "fanns" under den här tiden- jämlikhet, trygghet och tradition. Detta är ju alla fall såsom historiebeskrivningen säger oss, jag tror inte att det var så annorlunda jämfört med idag, snarare tvärtom. Och om det, som jag tror, inte var bättre ställt med jämlikheten på 50-talet, faller också detta argument. Då gäller det bara att slå hål på myten.
En tredje sak som man inte kan bortse ifrån, var att massor av saker blev mycket bättre under efterkrigstidens Sverige, även om man bortser ifrån välfärdsmodellen. Människor blev friare och fick större makt över sina egna liv. Om friheten skapade den ekonomiska rikedomen, eller om det var tvärtom, vet jag inte. De flesta fick iallafall både pengar över, och rätten att välja sin livspartner, för att ta två exempel.
Sannolikt så menar de som säger sig sakna socialdemokraterna 1950 varken höjda skatter eller en utbyggd offentlig sektor. Det man saknar är framtidstro och positiva framtidsvisioner, men också större makt över sin egen situation. Det som, helt felaktigt enligt mig, sammanfattas i begreppet "folkhemstanken" Om det fanns mer än idag på 50-talet vet jag inte heller. Men jag är skeptisk. Saker och ting kan aldrig ses objektivt ur en synvinkel, men när historien skrivs så är det genom två ögon. Och eftersom det mesta under lång tid blev bättre, så är det lätt att tänka sig att människor också var positiva inför framtiden.
Jag saknar inte socialdemokraterna 1950. Jag saknar en visionär framtidsdebatt. En debatt, där uttrycken det går inte och det har vi inte råd med är bannlysta. Utan där man säger vad man vill, utan omskrivningar i att man "måste", på grund av EU eller nationalekonomin.
Att Framtidsdebatten verkligen funnits tvivlar jag på. Dags att starta den?
torsdag, maj 24, 2007
Att slå in öppna dörrar
Dagens icke-nyhet står Sydsvenskan för:
Mp och v släpper kravet på utträde
Det Sydsvenskan inte skriver är att varken De Gröna eller Vänsterpartiet krävt att frågan ens ska diskuteras, trots det åtta år långa samarbetet. Sydsvenskan hade också en löjlig bildtext, som inte finns på nätet, där det stod "2003 tyckte man något annat" med en bild på kongressens tema EMU- nej tack!. EMU syntes dock inte på bilden, man ville få det att se ut som att det stod "EU".
Mer oväntat var dock att Gudrun Schyman i Svenska Dagbladet gick ut med att det är "ointelligent" att driva frågan.
Visst, jag håller med. Men, hur många öppna dörrar måste Sydsvenskan och Svenska Dagbladet slå in? Ingen, inte ens Junilistan, driver frågan om utträde ur EU.
Mp och v släpper kravet på utträde
Det Sydsvenskan inte skriver är att varken De Gröna eller Vänsterpartiet krävt att frågan ens ska diskuteras, trots det åtta år långa samarbetet. Sydsvenskan hade också en löjlig bildtext, som inte finns på nätet, där det stod "2003 tyckte man något annat" med en bild på kongressens tema EMU- nej tack!. EMU syntes dock inte på bilden, man ville få det att se ut som att det stod "EU".
Mer oväntat var dock att Gudrun Schyman i Svenska Dagbladet gick ut med att det är "ointelligent" att driva frågan.
Visst, jag håller med. Men, hur många öppna dörrar måste Sydsvenskan och Svenska Dagbladet slå in? Ingen, inte ens Junilistan, driver frågan om utträde ur EU.
torsdag, maj 10, 2007
Firades Europadagen?
Igår var det 9 maj. Europadagen.
Lillasyster var inte jättepigg på att fira, förrän hon kom på att det kunde användas som argument för att äta pizza på kvällen (pizzans ursprungsland är ju Italien, och det ligger ju i Europa. Jag tror kopplingen var så).
Nej, jag firade inte. Träffade dock ett par släktingar på väg uppåt i landet, som hade varit i Tyskland. På kvällen bjöd de på en pilsner.
Trots att Europasamarbetet pågått i 50 år, så har man inte kunnat införa ett gemensamt pantssystem för flaskor och burkar. Inte heller har man kunnat styra upp tågnätet mellan länderna i nån vidare mening.
Varför händer inget? Vem är emot?
Lillasyster var inte jättepigg på att fira, förrän hon kom på att det kunde användas som argument för att äta pizza på kvällen (pizzans ursprungsland är ju Italien, och det ligger ju i Europa. Jag tror kopplingen var så).
Nej, jag firade inte. Träffade dock ett par släktingar på väg uppåt i landet, som hade varit i Tyskland. På kvällen bjöd de på en pilsner.
Trots att Europasamarbetet pågått i 50 år, så har man inte kunnat införa ett gemensamt pantssystem för flaskor och burkar. Inte heller har man kunnat styra upp tågnätet mellan länderna i nån vidare mening.
Varför händer inget? Vem är emot?
fredag, april 27, 2007
Det finns fler
Och för den som undrar, det finns medlemmar i miljöpartiet som vill att Sverige ska fortsätta vara med i EU.
onsdag, april 25, 2007
Upprördhet och stora problem
Jag har hittat till en ganska omtalad artikel, åtminstone har Johan, Jakop och Birger kommenterat den.
Vad gäller då upprördheten? Jo, att Mona Sahlin i artikeln säger att det är ett jätteproblem på frågan Kan man i längden samarbeta med två partier som säger att man ska lämna den europeiska unionen?
Observera. Hon svarar inte "nej". Hon svarar att det är ett jätteproblem. Vilket även andra miljöpartister, som EU-parlamentarikern Carl Schlyter, sagt att det är. Hon hävdar inte heller att miljöpartiet måste byta politik.
Jag har svårt att förstå den upprördhet blogginläggen ovan ger uttryck för. Men så är jag ju också emot ett svenskt utträde ur EU.
Vad gäller då upprördheten? Jo, att Mona Sahlin i artikeln säger att det är ett jätteproblem på frågan Kan man i längden samarbeta med två partier som säger att man ska lämna den europeiska unionen?
Observera. Hon svarar inte "nej". Hon svarar att det är ett jätteproblem. Vilket även andra miljöpartister, som EU-parlamentarikern Carl Schlyter, sagt att det är. Hon hävdar inte heller att miljöpartiet måste byta politik.
Jag har svårt att förstå den upprördhet blogginläggen ovan ger uttryck för. Men så är jag ju också emot ett svenskt utträde ur EU.
torsdag, april 12, 2007
Global miljöpolitik
Idag har jag läst en av propositionerna till De Grönas kongress. Global miljöpolitik hette den. 33 goda råd till vår statsminister som konsekvent hävdar att "miljöfrågor inte kan lösas i Sverige", som att det endast vore en EU-fråga. Det är det ju inte, men många saker måste avtalas fram genom många länder.
Även det Grön Ungdoms språkrör belyste igår, att köttkonsumtionen är en klimatfråga, tas upp av partistyrelsen. Och jag tror kongressen kommer ge stöd åt politiken, att Sverige ska minska sina koldioxidutsläpp med 80 procent 2050, räknat från 1990 års nivå.
Ska även ta och läsa nästa propp ordentligt, Kriterier för statligt ägande av företag.
Även det Grön Ungdoms språkrör belyste igår, att köttkonsumtionen är en klimatfråga, tas upp av partistyrelsen. Och jag tror kongressen kommer ge stöd åt politiken, att Sverige ska minska sina koldioxidutsläpp med 80 procent 2050, räknat från 1990 års nivå.
Ska även ta och läsa nästa propp ordentligt, Kriterier för statligt ägande av företag.
måndag, februari 19, 2007
Max och EU
Max Andersson skriver på sin blogg om den EU-föresläsning han höll på RÅM om EU och EU-konstitutionen.
Jag var själv och lyssnade på Max föresläsning, och jag tyckte att den var helt okej. Ett par nya saker lärde jag mig allt. Jag håller även med om det allra mesta som sades. Vi är rörande överens om att försvarspolitik inte har i en grundlag att göra, vilket inte heller ekonomisk politik ska ha.
Max missförstod mig en gång, och trodde att jag ville fråga vad EU gör bra. Därför svarade han snabbt på det, innan jag hann fråga. Det tänkte jag emellertid inte fråga. Jag tänkte fråga honom om han tycker att något överstatligt organ ska ha några befogenheter över huvud taget? Och isåfall, naturligtvis, vilka?
Frågan är naturligtvis inte enkel. Ett tänkbart svar, som för övrigt står i partiprogrammet, är att vi förespråkar ett Europas a´la carte, där varje medlemsland själva ska få bestämma på vilka områden man vill samarbeta.
Vilket låter bra. Men, något som leder till att det lönar sig för ett land att stå utanför samarbeten, i de fall då alla måste gå ihop för att vinsten ska till.
Krångligt? Ett exempel: Torsken måste få ett par år på sig att växa till sig i Östersjön. Alla tjänar på det långsiktigt. Sverige, Finland, Polen, Lettland och Estland går med. Men, Danmark och Lituaen kommer på att de inte vill vara med i detta samarbetet.
Efter ett år kommer Estland på att de hoppar av. Finland med. Och lilla Sverige gör ju ingen nytta självt. Modellen Europas a´la carte är en dålig modell.
Max gjorde också en halvtaskig jämförelse mellan EU:s miljöpolitik och resenärer på en charterresa, som måste gå i samma klunga. Det är tråkigt att vänta på de som är långsamma och hänger efter, menade Max. Både vad gäller resenärer som kollar statyer, och EU-länder som inte har bra miljöpolitik.
Här tyckte jag att Max gjorde en ordentlig tabbe, nämligen att förutsätta att Sverige skulle vara ett miljöföredöme. Vi har den sämsta bilparken i Europa, exempelvis. Och bara för att man själv skulle vara långt framför klungan, så kanske de sänker tempot mer än de skulle gjort annars.
Jag var själv och lyssnade på Max föresläsning, och jag tyckte att den var helt okej. Ett par nya saker lärde jag mig allt. Jag håller även med om det allra mesta som sades. Vi är rörande överens om att försvarspolitik inte har i en grundlag att göra, vilket inte heller ekonomisk politik ska ha.
Max missförstod mig en gång, och trodde att jag ville fråga vad EU gör bra. Därför svarade han snabbt på det, innan jag hann fråga. Det tänkte jag emellertid inte fråga. Jag tänkte fråga honom om han tycker att något överstatligt organ ska ha några befogenheter över huvud taget? Och isåfall, naturligtvis, vilka?
Frågan är naturligtvis inte enkel. Ett tänkbart svar, som för övrigt står i partiprogrammet, är att vi förespråkar ett Europas a´la carte, där varje medlemsland själva ska få bestämma på vilka områden man vill samarbeta.
Vilket låter bra. Men, något som leder till att det lönar sig för ett land att stå utanför samarbeten, i de fall då alla måste gå ihop för att vinsten ska till.
Krångligt? Ett exempel: Torsken måste få ett par år på sig att växa till sig i Östersjön. Alla tjänar på det långsiktigt. Sverige, Finland, Polen, Lettland och Estland går med. Men, Danmark och Lituaen kommer på att de inte vill vara med i detta samarbetet.
Efter ett år kommer Estland på att de hoppar av. Finland med. Och lilla Sverige gör ju ingen nytta självt. Modellen Europas a´la carte är en dålig modell.
Max gjorde också en halvtaskig jämförelse mellan EU:s miljöpolitik och resenärer på en charterresa, som måste gå i samma klunga. Det är tråkigt att vänta på de som är långsamma och hänger efter, menade Max. Både vad gäller resenärer som kollar statyer, och EU-länder som inte har bra miljöpolitik.
Här tyckte jag att Max gjorde en ordentlig tabbe, nämligen att förutsätta att Sverige skulle vara ett miljöföredöme. Vi har den sämsta bilparken i Europa, exempelvis. Och bara för att man själv skulle vara långt framför klungan, så kanske de sänker tempot mer än de skulle gjort annars.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
