It´s the economy, stupid!

Jag har gått en tiopoängskurs i miljöekonomi. Den var givande. Jag kommer så väl ihåg den första lektionen, när läraren frågade vad det kostade att vi satt därinne och lyssnade på honom. Han tittade på mig. "Tja, det beror väl på hur man räknar", svarade jag. "Din lön kostar ju litegrann, men för mig är det på sätt och vis gratis, eftersom det bara är min tid jag offrar".
"Gratis?!" sa han på sin engelsksvenska. "There´s nothing called a free lunch!". "Kom ihåg det!".
Det finns inga gratisluncher. Allting kostar, lärde vi oss den första lektionen. Att inte göra nånting kostar också, alltså. Man ska hela tiden jämföra det man gör med vad som hade varit det ekonomiskt mest lönsamma (om det gällde för mig personligen eller för samhällsekonomin tog han inte upp, han kanske inte tänkte på att det är en ENORM skillnad).

Det hela är ett bakvänt resonemang. Som att det skulle kosta något att läsa en bok, exempelvis.

De konsekvent liberala i den svenska politiken, fria moderata studentförbundet exempelvis, hävdar att man inte kan se en skattesänkning som en sänkning, då man "ur ett liberalt perspektiv konsekvent måste se varje skattekrona som en ny inkomst". Alltså är det en bonus om man får in 6 kronor i skatt, även om inkomsten var 10 kronor igår (vilket betyder neddragningar i de offentliga utgifterna). Varför ser inte liberalerna det på samma sätt med arbete?

Som jag skrev igår slopar Kommunal kravet på sextimmarsdag. Fredrick Federley är såklart nöjd, liksom alla andra blå politiker. Det är för dyrt. Johan Ehrenberg kom fram till att det skulle kosta 50 miljarder kronor att låta alla löntagare jobba 6 timmar o mdagen, med bibehållen lön! (http://etc.se/artikel/9519/om-kungen-och-sextimmarsdag)
Jag har haft åsikten att en viss lönesänkning måste till om den viktiga reformen ska införas. Men man kan ju vara radikalare än Rasmus.