lördag, maj 06, 2006

Junilistan

Mer än var tredje av Junilistans riksdagskandidater har släktingar som sitter i partiets nomineringskommitté. Nils Lundgren, partlidaren, ser inget fel (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2390&a=542705&previousRenderType=6)

Det intressantaste svaret kom dock efter denna fråga:
"Vad kan du säga till dem som anser att Junilistan är ett toppstyrt parti?

- Ingenting kan vara mer felaktigt. Jag och styrelsen har över huvud taget inte deltagit i några namndiskussioner."

Junilistan har inga medlemmar. Dom har en självutnämnd styrelse på sex personer istället. Styrelsen bestämmer hur politiken ska se ut. Nils Lundgren tycker inte att det är "toppstyrning".

Junilistan bildades för att man inte ville att mer makt skulle föras från Sverige till EU. Därför ställde man upp i EU-parlamentsvalet, vilket kanske låter konstigt eftersom det är riksdagen som beslutar hurtuvda makt ska föras över till EU eller inte. Detta insåg man efter succévalet (3 mandat av Sveriges 19), och beslöt att ställa upp till riksdagen. Bra så. Men...

Junilistan kallas "missnöjesparti" och "populister". Det är inte konstigt alls. Det gör alla nystartade partier nämligen. I Junlistans fall anser jag att det är befogat. Tidigare har man gått ut med att enskilda ledamöter ska få ha personliga uppfattningar i frågor som aborträtt och andra sociala frågor, medan enigheten ska finnas i "hårda" frågor. Detta ändrade man efter att media "rasat" lite. Junilistan var plötsligt för abort. Populister...?

Egentligen ska man inte sparka på den som ligger. Junilistan fick 0,5% i senaste TEMO-mätningen. Men att framställa sig själv som en demokratins ärkeängel, när man låter en sex personer grupp sköta partiets politik, och inte ha några medlemmar, för mig att tänka på de institutioner man kritiserade från början. Europeiska centralbanken har sex ledamöter, medelålders, rika, vita män. Junlistan...

Inga kommentarer: