Det är verkligen på modet det här med åldersgränser. Tyvärr för mig, eftersom jag avskytt dom sen jag var 16 och inte fick köpa folköl. Vid 18 trodde jag att jag kunde andas ut, men icke, likväl fanns det förbjudna omården. Jag tänker inte bara på det självklara systembolaget, nej en sån sak som att komma med i a-kassan var det åldersgräns på.
Det känns omodernt. Jag är helt med på (i efterhand ska förtydligas) att det är 18-årsgräns på de lagliga drogerna, och att det ska vara en fast gräns för att ta körkort (20?) och rösta i val (16?). Men varför göra saker värre och mer komplicerade än de är? Politiker verkar vara bäst på det.
Jag börjar med mitt eget parti, de gröna: Vi vill subventionera tandvården för personer under 25-26 år. Samma sak vill vänsterpartiet.
Centerpartiets förslag har jag skrivit om förut. Men för er som är nya; de vill inte ha nån arbetstrygghet för personer under 26 år.
De liberala moderaterna då? Nejdå, de vill sänka reavinstskatten (ja, det är en skatt) när man säljer sin villa eller bostadsrätt. Men bara för de som fyllt 65 år... De vill också ge pensionärer (ej förtidspensionärer dock) skatterabatt om de bor i huresrätt. Är idén "de nya moderaterna" att blanda de värsta från "de gamla moderaterna" och "de nya socialdemokraterna"? Jag tror inte att Ingvar Kamprad behöver sänkt skatt om han säljer ett av sina hus.
Det går såklart att hitta fler exempel, om man tar sig tid. Min vilda gissning är att det inte är mp som är "bäst" i klassen på att införa nya åldersgränser. Jag skulle gissa på S.
Alla partier säger sig värna om individens frihet, egen chans till självförverkligande, osv blabla. Men alla vi som verkligen vill se individuella lösningar på problem, istället för kollektiva, vi då?
fredag, maj 05, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar