Kärnkraften tar för lång tid att bygga upp. Man får mer för pengarna med andra satsningar. Det finns risker med kärnkraft i instabila länder som Pakistan och Iran.
Är detta De Grönas nya politik? Så lät det nämligen på P1 morgon när Peter Eriksson debatterade frågan med Erland Källén.
Visserligen så har miljöpartiet inte drivit kärnkraftsfrågan särskilt aktivt på ganska länge. Något pliktskyldigt pressmeddelande i samband med effekthöjningar i befintliga kärnkraftverk, Wetterstrand har suttit i någon debattpanel eller morgonsoffa, och givetvis svar på direkta frågor. Men därifrån till att sväva på målet vid direkta frågor är jättestort.
Precis som Birger Schlaug skriver, så är detta ett helt nytt sätt att debattera frågan om kärnkraft för en miljöpartist. Inte ett ord om utsläpp och risker vid uranbrytning, inte ett ord om säkerhetsrisken (vilket med tanke på de många incidenter de senare åren faktiskt är ett kraftfullt argument), eller ett ord om hur slutförvaringen ska gå till. Inte ett ord om den subvention som kärnkraften så länge haft, och fortfarande har.
Kärnkraften i Sverige ska avvecklas snabbt med början omedelbart, står det i miljöpartiets partiprogram. Så brukar också Maria Wetterstrand formulera sig. Frågan är om detta är en kursändring, eller en dålig dag på jobbet?
För många utomstående har miljöpartiet haft två frågor där man inte får gå mot partilinjen: EU och kärnkraft. Att jämställa dessa två är för mig obegripligt. Visst har partiet varit väldigt enade i frågan om EU, men inte alls på samma sätt som i kärnkraftsfrågan. I den frågan har enigheten varit så total att det inte liknar annat än möjligen sverigedemokraternas interna eneghet kring invandring.
Jag har länge varit rädd för att frågan kring klimatet tar fokus från andra viktiga miljöfrågor (ja, andra frågor också förstås). Oron verkar oroväckande befogad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Brukar det inte anses vara positivt när det inom partiet finns olika åsikter i en fråga? Även om det här språkrörsyttrandet blev lite dramatiskt så tror jag det kan göra nytta om det får igång en mer öppen och nyanserad debatt, där man tar till sig av båda sidornas argument. Exemplet i din jämförelse av intern enighet borde väl få en del varningsklockor att ringa?
Det är väl inte positivt att det finns olika ståndpunkter i alla frågor inom ett parti för sakens skull. Det beror väl lite på.
Men poängen är inte att jag menar att man inte ska få lov att ta upp en debatt där även en annan ståndpunkt kan komma fram, absolut inte. Utan det måste ju göras på rätt sätt. Här har vi en väldigt tydlig partilinje, och har aldrig haft en intern opposition. Att då som språkrör börja tumma på det är direkt felaktigt, iallafall när han aldrig tidigare gett uttryck för en sådan ståndpunkt internt.
Absolut, jag förstår var din invändning ligger. Å andra sidan är det kanske inte helt lätt att dra igång en debatt som ifrågasätter hållningen i en fråga där traditionen är stark och stor enighet tycks råda. Jag tycker personligen att kärnkraften bör behandlas som vilken miljöfråga som helst, och att det inte är riktigt klädsamt att en kompromisslös inställning tillåts vara så dominerande.
Skicka en kommentar