avgångskraven haglar... inte

Betänk följande: Moderaternas partiordförande är på konferens med partiledningen, ungdomsförbundet, och en del uppdragslösa 'vanliga' medlemmar. Man spelar 'nationalistisk' musik. Man spelar rasistisk musik. Man spelar vit makt-musik och nazistisk musik. Den moderata partiordföranden börjar sjunga om att Olof Palme gick på bio och blev skjuten.

Ovanstående skulle vara en ohygglig skandal, som skulle få moderatledningen och ungdomsförbundets ledning på fall. Det skulle inte kunna accepteras, det är ovärdigt ett demokratiskt politiskt parti, som vill styra Sverige och få människors förtroende till att göra det.

Men när Sverigedemokraterna gör detta, så höjs inga röster på någons avgång. Istället konstateras torrt att man inte är förvånad. Och nej, det kanske man inte är. Men anledningen till det är att de absolut flesta helt saknar förtroende för partiet. Det är inget konstigt, men leder till att granskningen inte tas på det allvar det förtjänar. Och frågorna till Jimmie Åkesson från Kaliber lämnades obesvarade eftersom han inte ville. Ungdomsförbundets vice ordförande fick istället stå för försvaret!

Sverigedemokraternas förre partiledare, Mikael Jansson, införde i mitten på 90-talet förbud mot användande av uniformer på officiella möten. Man ville få bort nazi-stämpeln på partiet. Jag trodde faktiskt inte att Jimmie Åkesson skulle ta partiet steget tillbaka, och legitimera vit makt-musik på efterfesterna.

Men givetvis är det främmande för Mona Sahlin att begära Jimmie Åkessons avgång. Vem skulle ha ersättas av? Ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist, som lyssnar och sjunger samma musik och som tycker att skämt om somalier och qurter-pounders är roliga? Någon av kommunfullmäktigeledamöterna i Malmö, som pratar i termer av "raser"? Nej, sanningen är att Jimmie Åkesson inte på något sätt är mer extrem än någon annan sverigedemokrat, snarare tvärtom.

Den som får avgå idag eller den närmaste tiden lär istället vara Wanja Lundby-Wedin. Om det är rätt eller fel avgjorde bloggen förra veckan, men allt är ju relativt.

Glädjande är iallafall att vi som alltid hävdat att SD inte är som vilket parti som helst faktiskt kan sträcka på oss och konstatera att vi har haft rätt. Åkesson och Almqvist kan gärna sitta kvar, och de kan fortsätta lyssna på sin musik och dra sina skämt. Sverigedemokraterna är sin egen värsta fiende.

Trygghet och trafik

Sandor Herold är en återkommande skribent på sydsvenskans insändarsidor. Vid några tillfällen har han skrivit under med "Sverigedemokraterna" eller "sd". Efter debatten mellan Maria Ferm och Erik Almqvist i lördags ville Herold ställa en fråga ttill Maria Ferm.

"Eliterna från Grön Ungdom och Vänsterpartiet bor själva i överklasskvarter i Stockholm och Malmö. Nu frågar jag Maria: När ska du flytta till Rosengård så du kan uppleva mångkulturen där?"

Det är lite komiskt. Vilket som är "överklassområde", Vellinge eller Malmö, är rätt klart för de flesta. Det alla inte vet, och uppenbarligen inte heller Sandor Herold, är att Södra innerstaden (den stadsdel där Maria Ferm bott) har fler anmälda brott än Rosengård.

En annan intressant sak är att den diskussion om otrygghet som det ofta pratas om, handlar om fel saker. Det människor känner sig mest otrygga med i Malmö är inte att bli överfallna, utan problemen och riskerna med trafiken. Detta enligt de trygghetsundersökningar som gjorts. Och till skillnad mot antalet rån, som minskat under flera år, så ökar trafiken konstant. Något att tänka på för oss som vill öka tryggheten.