skicka schyman till bryssel!

Efter valet till EU-parlamentet den 7 juni så sker ett egentligen ännu viktigare val, nämligen till EU-kommissionen. Beslutet tas dock inte av folket, utan direkt av regeringen. Kommissionen, EU:s motsvarighet till regering, beslutar om lagar tillsammans med ministerrådet och försöker se till att de följs med hjälp av ungefär 23.000 tjänstemän. Kommissionen ska se till hela unionens intressen, och reprsenteras av 27 kommissionärer med olika huvudansvarsområden. En kommissionär från varje medlemsland.

Sverige har hittills haft socialdemokrater och kvinnor, Anita Gradin och sedan Margot Wallström. Den sistnämnda har meddelat att hon inte vill bli nominerad och det spekuleras förstås i vem som kommer få uppdraget. Carl Bildt? Alf Svensson? Lars Leijonborg? Gunnar Hökmark? De flesta tror iallafall på en borgerlig äldre man, även om vissa också tror på EU-minister Cecilia Malmström.

Regeringen borde istället göra något oväntat, tänka utanför boxen. Skicka någon utanför alliansen, men självklart ingen sosse. Någon med erfarenhet och kompetens men som ändå är framåtblickande och sticker ut. Någon som inte ser de avgörande skiljelinjerna i Europa mellan höger och vänster, och som kan samarbeta för att nå konkreta resultat. Samt förstås, någon som ser EU som en naturlig nivå att fatta vissa politiska beslut på. Rasmus blogg har ett förslag på namn: Gudrun Schyman.

Schyman är en av de svenska politiker jag hyser allra störst respekt för. Ett utnämnande av henne skulle vara en tydlig signal från regeringen, vi är beredda att bryta med den gamla utnämningspolitiken, vi är beredda att vi är beredda att satsa på en gammal meningsmotståndare, och vi är framför allt beredda att satsa på att driva frågor om mänskliga rättigheter på europanivån.

Skicka Schyman till Bryssel!

Människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare

Efter tipset från Mikael Almén så beställde jag Gudrun Schymans bok Människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare. 14 kronor, inklusive frakt. Det var den värd.

Jag blev imponerad över hur personligt och utlämnande hon skrev. Boken var ju ingen traditionell politikersjälvbiografi av typen Så tänkte jag eller Alla dessa dagar, utan handlade om tidsperioden hösten 1996 till januari 1998, den turbulenta tiden då Schyman blev medveten om sin alkoholism, vilket även övriga Sverige blev.

1996 erkände Schyman att hon vid ett antal tillfällen druckit för mycket, att hon ibland hade problem att hantera alkohol. Men alkoholist? Nej. Det fanns ju många som drack mer än henne. Hon lade in sig på ett så kallat Ewa-hem i Stockholm i två veckor, och kom tillbaka till riksdagens öppnande.

Hon fick återfall. Och fick insikt om sin sjukdom.

En mycket stark bok, och man måste verkligen inte vara politiskt insnöad för att uppskatta den.

Att slå in öppna dörrar

Dagens icke-nyhet står Sydsvenskan för:

Mp och v släpper kravet på utträde

Det Sydsvenskan inte skriver är att varken De Gröna eller Vänsterpartiet krävt att frågan ens ska diskuteras, trots det åtta år långa samarbetet. Sydsvenskan hade också en löjlig bildtext, som inte finns på nätet, där det stod "2003 tyckte man något annat" med en bild på kongressens tema EMU- nej tack!. EMU syntes dock inte på bilden, man ville få det att se ut som att det stod "EU".

Mer oväntat var dock att Gudrun Schyman i Svenska Dagbladet gick ut med att det är "ointelligent" att driva frågan.

Visst, jag håller med. Men, hur många öppna dörrar måste Sydsvenskan och Svenska Dagbladet slå in? Ingen, inte ens Junilistan, driver frågan om utträde ur EU.

Go Gudrun!

Precis så här ska man arbeta.