Peter Eriksson om vänstern

Språkröret Peter Eriksson är intervjuad i dagens Svenska Dagbladet. Artikeln handlar om att Peter Eriksson vill att miljöpartiet och socialdemokraterna ska gå fram som ett regeringsalternativ till valet 2010. Han vill inte låta vänsterpartiet vara med. Eller, kan man också tolka det som, tror han inte att vänsterpartiet vill vara med.

Jag är osäker på var vänstern står och vad de vill. Det låter som om de tänker driva en valrörelse bara på återställare. Det är oklart om de ens vill vara med i ett sådant här regeringsalternativ.

Och självklart är det osäkert. Det är massor med saker som skiljer partierna åt. (mp) och (v) vilar helt enkelt på olika värdegrund. Själv är jag också mycket skeptisk till vänsterpartiet som parti. Man är så van att agera dörrmatta åt (s), utan att någonsin få cred eller ens en klapp på axeln, att man får lillebrorsko(mp)lex för miljöpartiet, som helt frankt kan hota med att rösta med borgare. Och därmed få igenom mindre, trots att man är större.

Givetvis är det flera vänsterpartister som kommenterar. Och inte i så om-Peter-positiva ordalag.

Jag tycker Peter har helt rätt i sin v-kritik. Att däremot påstå att s och mp "har något framtidsinriktat att erbjuda svenska folket" vill jag först se något konkret av. Eriksson sa precis samma sak sommaren 2006, men fick inte det minsta svarsmål från socialdemokraterna. Risken finns att mp i sin iver efter att få gå ihop med s går i vänsterfällan. Man blir dörrmatta åt (s) i ett tidigt skede och kan sedan inte hota med att gå ihop med alliansen.

Det finns också gigantiska politiska skillnader mellan s och mp, kanske större än mellan mp och v. Det handlar om synen på demokrati, på människor, på försvaret och handel, ja listan kan göras längre Även partikulturen är extremt annorlunda.

Och visst kan man diskutera huruvida det är realistiskt att tro att (s) och (mp) får ensam majoritet. Det lär krävas uppåt 10 procent för mp och ungefär 40 för s. Om nu inte (v) är beredda att agera dörrmatta även åt mp? Men den regeringen lär bli bräckligare än vad jag vill vara med om...

Rättssäkerhet är kommunistförmynderi?

Körkortsproven kan komma att bli privata, skriver Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Det är regeringen som vill göra något åt långa väntetider på att köra upp. Om det är lång tid eller inte kan man ju diskutera, en och en halv månad i genomsnitt.


I vanliga fall brukar alla vara överens om att myndighetsutövning inte bör läggas ut på entraprenad. Det finns undantag, fackliga a-kassor exempelvis. Men lyckligtvis är dessa undantag få, och är snarare på väg att gå åt ett rättssäkert håll än ett godtyckligt.


Men nu är man alltså på väg att lägga ansvaret för körkortsproven på körskolorna. Och det är så dumt det bara kan bli. Ungefär lika dumt som att ge Spendrups uppdraget att utfärda alkoholtillstånd. Kort sagt, man bör hålla en organisation utanför myndighetens kontrollfunktion, om man har det direkta vinstintresset över det man ska kontrollera.


Dessutom blir det såklart än svårare att se till så att kraven är lika i hela det område körkortet ska gälla.


Bilprovning är kommunistförmynderi säger han sur och tvär, sjunger Doktor Kosmos med en skön sarkasm. Regeringen verkar ha tagit det till sig.

En massa konstitionstyckande

Det är kul att ibland inte ens vara nära att vara överens. Liksom Tomas Melin och Johan Hellström skriver om artikeln i Svenska Dagbladet, tänkte jag också göra det.

Skribenten är förre försvarsministern och Talmannen Thage G Peterson, som lyfter några synpunkter till den grundlagsutredning som görs. 10 stycken närmare bestämt. Och jag håller inte med om någon, även om jag heller inte är stenhårt emot alla.

1. Peterson dissar en författningsdomstol. Vilket jag tycker skulle vara en utmärkt institution, i de fall det faktiskt är osäkert om politikerna själva följer grundlagen. (Jag har tidigare skrivit om hur fel det kan bli när man ska syna sig själv)

2. Peterson tycker man ska kasta idén om möjligheten att utlysa kommunala nyval till papperskorgen. "En sådan regel skulle öppna för en cirkus ute i kommunerna" och "Höj istället småpartispärren" tycker Thage.
Vilket ju bara är ett förakt mot lokala väljare och politiker. I höstas hade jag en insändare i ämnet, självklart ska kommuner och regioner själva kunna ta ställning till detta, på samma premisser som riksdagen kan utlysa nyval.

3. Grundlagsskydda offentligt ägande? Goddag yxskaft.

4. Grundlagsskydda vissa fackliga rättigheter.
Tja, rätten att fritt organisera sig i föreningar bör vara en grundlagsskyddad rättighet. Men att teckna kollektivavtal? Nej.

5. Här resonerar Peterson kort kring valsystemet, utan att lägga in några kontroversiella ståndpunkter. Själv vill jag att regioner och kommuner till viss del, inom vissa ramar, själva ska bestämma när de vill ha val, Peterson vill ha gemensam valdag.

6. Den sjätte punkten är definitivt ett nytänkande, att kommuner ska få välja en del av riksdagsledamöterna. Jag är emot av principiella skäl, politiker ska i möjligaste mån väljas av folket. Däremot håller jag med om att band emellan kan vara positivt, och har därför mycket svårt för miljöpartiets praxis om att man inte ska få sitta i riksdag och kommunfullmäktige samtidigt.

7. Jag har svårt att se poängen med Petersons åsikt 7, eftersom den regering som då skulle bli vald antagligen skulle vara alldeles för svag för att kunna fungera. Statsministern har dessutom en väldigt stark position i Sverige.
Mina förslag är istället; låt riksdagen fatta det formella beslutet om vilka som ska sitta i regeringen. Låt statsråden vara valda till Sveriges riksdag.

8. Den enda punkten jag håller med Peterson är den här. Partierna har svikit personvalet. Men lösningen "För att visa respekt för partiernas nomineringar kan en ­regel införas om att valsedelns ­första namn anses förkryssat om inte kryssningsrätten har använts" duger inte. Bättre isåfall, inför obligatorisk kryssning av kandidat. Och slopa personkrysspärren helt!

9. Håller med om att det är ett problem, men att ta bort möjligheten är helt fel!

10. Det är helt fel att minska utjämningsmandaten. Att minska proportonaliteten överhuvudtaget är farligt för demokratin. Att minska antalet riksdagsledamöter är jag skeptisk till, även om en sänkning till 299 knappast skulle vara förödande för landet, det handlar ju om innehållet, inte antalet?

I 1 av 10 punkter håller jag alltså med den förre talmannen. Vilket jag inte är överraskad över, han har ju en annan ideologi. Och de saker jag hade tagit upp att lägga till, är jag lika säker på att han inte ställer upp på.

* Sänkt rösträttsålder.
* Slopad ålder för att kandidera.
* Betydligt större befogenheter för kommuner och regioner.

Avslutningsvis, visst är det bra om många accepterar grundlagarna, och då speciellt Regeringsformen, som förslaget sedan blir. Men att tro att "alla" ska vara överens om resultatet är bara puckat. Varför skulle man vara överens om den? Vissa säger att en grundlag ska vara fri från politik, eller "det är farligt att göra grundlagen till partiprogram" som Thage G Peterson uttrycker det (även om han egentligen säkert menar tvärtom, fastän han är sosse?). I själva verket är ju Grundlagen det mest politiska vi har, den anger ju formerna för hur landet ska styras.

Ett är i varje fall klart, jag och Thage G kommer aldrig bli överens.

Att slå in öppna dörrar

Dagens icke-nyhet står Sydsvenskan för:

Mp och v släpper kravet på utträde

Det Sydsvenskan inte skriver är att varken De Gröna eller Vänsterpartiet krävt att frågan ens ska diskuteras, trots det åtta år långa samarbetet. Sydsvenskan hade också en löjlig bildtext, som inte finns på nätet, där det stod "2003 tyckte man något annat" med en bild på kongressens tema EMU- nej tack!. EMU syntes dock inte på bilden, man ville få det att se ut som att det stod "EU".

Mer oväntat var dock att Gudrun Schyman i Svenska Dagbladet gick ut med att det är "ointelligent" att driva frågan.

Visst, jag håller med. Men, hur många öppna dörrar måste Sydsvenskan och Svenska Dagbladet slå in? Ingen, inte ens Junilistan, driver frågan om utträde ur EU.