Mp bör inte vänsterprassla

I fredags skrev Grön Ungdoms båda språkrör Jakop Dalunde och Maria Ferm, tillsammans med miljöpartiets partistyrelsesammankallande Magnus johansson, en artikel på DN-debatt som handlade om att vänsterpartiet inte har något att tillföra i ett rödgrönt samarbete.

Christian är odelat positiv till utspelet och menar att Vänsterpartiets världsfrånvända politik gör att de kanske måste negligeras om ett starkt alternativ inför valet 2010 ska gå att skapa.

Frågan lyder: Är vänsterpartiets politik världsfrånvänd?

Både ja och nej. Allting är ju relativt. Granskar man riksdagsprotokoll ser man snabbt att vänsterpartiet och miljöpartiet i många frågor är överens. Det är vanligt att v och mp är riksdagens enda opposition, när s och borgarna är överens i frågor. Ett svar är alltså nej. Vänsterpartiets politik är i mångt och mycket inte mer världsfrånvänd än miljöpartiets, eller någon annans.

Å andra sidan så är det många frågor där vänsterpartiet inte är överens med något annat parti. Synen på att siffrorna i budgeten måste gå ihop är det mest slående. Medan (v) hejvilt lovar både guld och gröna skogar, både godis och bidrag och jobb, så är tvärtom de Gröna ytterst försiktiga med att ens föreslå ofinansierade reformer.

Synen på demokrati är en annan sak som inte kan negligeras. Även om artikelns argument om att vänsterpartiets hemsida saknar kritik mot Kuba känns rätt meningslös (man kan faktiskt inte kräva att man ska radda upp allt man är emot, särskilt inte på vänsterns sida), så är det inte uppenbart hur vänsterpartiet ställer sig i utrikespolitiska frågor. Detta är givetvis problematiskt. Att kämpa för mänskliga rättigheter och demokrati över hela världen måste vara det viktigaste målet för svensk utrikespolitik.

Anledningen till att vänsterpartiet ska stå utanför är för mig dock uppenbart: Alla som agerat tjänar på det. Vänsterpartiet tjänar på det, man behöver inte kompromissa om sin politik och kan agera dubbel opposition, både mot alliansne och s + mp.

De Gröna å sin sida behöver inte beblanda sig med yttervänsterpolitik. Man behöver inte alls ta hänsyn till (v) i utformningen av en gemensam valplattform med (s). Det är förstås enbart positivt.

För alliansens del så kan man skrämmas med vänsterspöket. Det kommer troligen inte vara lika enkelt närmare valet. Men det beror mycket på hur framförallt (kd) ligger till i mätningarna närmare valet. Samt hur det går för (sd). Om de väntas byta plats med (kd), eller t.o.m bli vågmästare, så kommer blockpolitiken kastas om.

Socialdemokraternas strateger håller antagligen på att tänka på de här olika scenarierna. Med vem ska man samarbeta med, om någon, och vilka effekter får det. Både politiskt, men också väljarmässigt.

Magnus Johansson, Jakop Dalunde och Maria Ferm har iallafall dragit samma slutsats som jag. Varken vi eller dom tjänar något på att (v) ska vara med på planeringsstadiet. De har inget att tillföra.

En bra dag

Ibland blir man lycklig över politiska beslut, som idag. Gränserna suddas ut lite grann, hindren blir lite mindre, och människor får ökad frihet på staternas och myndigheternas bekostnad. Det ska bli lättare för för människor utanför EU att arbetskraftsinvandra. Företagen ska bestämma behoven, inte arbetsförmedlingen.

Den som invänder att alla inte är vinnare på arbetskraftsinvandring har rätt. Den som förlorar arbetskraft, är förlorare. De Gröna i Malmö kan vittna om den saken både en och två gånger om.

Visst är det mycket värre när fattiga länder exempelvis förlorar läkare till Sverige, som inte alls har samma typ av problem. Men att stoppa någon från att flytta kan aldrig vara lösningen. Människans fria val att bosätta sig var hon vill måste väga tyngre.

För mig är det en av de tyngsta ideogiska principerna. Skönt att vi kan komma ett litet steg närmare en helt fri invandring till Sverige.

Tillbaka till visionerna

Efter att både Maria Wetterstrand och Per Gahrton kommit ut som positiva till svenskt EU-medlemskap, så kanske det börjar röra på sig i partiet. Även om det ännu inte är en majoritet som vill vara kvar, så går det inte längre att avfärda gruppen som en marginaliserad grupp. Tvärtom så är det en betydande andel som vill vara kvar.

Många försöker peka ut detta som språkrörens kamp mot "gräsrötterna", något som inte stämmer. Tvärtom så är det ett lika representativt urval som i vilken annan skiljefråga som helst. Graden av radikalitet, om man nu kan definiera det, är heller inte större eller mindre i gruppen som vill var kvar i EU.

En annan viktig sak, är att det inte handlar om en anpassning för att kunna bilda regering med socialdemokraterna. Tvärtom är det utav politiska skäl vi vill att Sverige ska förbli medlem i EU. Det är den diskussionen man får ta. Och inte avfärda alla förändringsambitioner med att det är en anpassningspolitik.

Nej, tillbaka till visionerna. Satsa på kommunikationerna inom Europa. Ett fungerande järnvägsnät bör vara prio 1. Och åtgärda de hutlösa telepriserna mellan länderna. Och en massa annat.

Att inte luras

På ETC.se diskuteras huruvida miljöpartiet "lurat väljarna", eftersom man i Örebro, och på en del andra ställen, samarbetar med de borgerliga partierna. Region Skåne är ju ett annat exempel.

Anklagelser om lureri är allvarliga, särskilt eftersom de är fullständigt substanslösa. Miljöpartiet de Gröna har aldrig sagt att man aldrig kan samarbeta med andra partier, inte heller borgerliga. De Gröna har aldrig sagt sig vara ett vänsterparti. Vi är inte borgerliga. Inte mittemellan. Vi är gröna.

Det finns gröna stänk även i andra partier. Det gör att man kan samarbete med dem om man är grön, i mer eller mindre utsträckning. Ett folkparti som är grönare än ett socialdemokratiskt, är lättare för Miljöpartiet att samarbeta med.

Svårare än så är det faktiskt inte. Väljarna behöver inte känna sig lurade.

Våga vara grön

Ikväll kommer chefredaktören för ETC, Johan Ehrenberg, föreläsa på Malmö Högskola under parrollen "Våga vägra vara borgare". Såväl De Gröna i Malmö som Gröna Studenter är medarrangörer.

Att inte vara borgerlig kan förstås betyda en väldig massa olika saker. Det är inte meningen att det ska vara ett peppmöte för den samlade oppositionen. Däremot ett samtal om vad som faktiskt skulle kunna åstadkommas, och om vilka punkter man kan enas.

Vänsterpartisten i Malmö Daniel Sestrajcic tycker inte så. Han anser att De Gröna inte skulle ha varit med som arrangör, eftersom Miljöpartiet samarbetar med m, c, fp och kd i Region Skåne.
Så här skriver Sestrajcic i både ETC och Sydsvenskan.

Jag funderar på att svara och upplysa Daniel Sestrajcic att allt som inte är vänster behöver vara höger. En intressant afton ska det bli iallafall.

Lite inför Grön Ungdoms riksårsmöte

Som Johan skriver så har Grön Ungdoms motioner inför riksårsmötet nu lagts ut på det interna communityt. Och där finns både stort och smått, guldkorn och lite gråsten.

Vad sägs om Grön Ungdom Gävles förslag att inrätta ett ransoneringssystem med kuponger för att få köpa kött? Man tänker sig, uppfattar jag det som, ett system liknande EU:s med utsläppshandel. En stor köttkonsument ska köpa köttkuponger av andra som inte äter lika mycket kött, och därmed ska den totala konsumtionen minska.

Puckat, säger jag. Ransoneringsmatoder ska inte användas annat än vid verkligt akuta fall, som krigstider. Att inrätta ytterliggare en dyr bårykrati i det här landet skulle varken göra mig, den skattebetalande veganen, eller någon gris gladare.

Grön Ungdom Gävle vill även i en annan motion "Förbjuda det kommerssiella inrikesflyget".
Jag har väldigt svårt att förstå varför "kommerssiella" behövde stå med. Det är ju så mycket mer effektivt att bara ta bort de statliga och kommunala subventionerna. Och då slipper man ett förbud. Flera smällar i en.

Det finns en motion som rör gammal skåpmat, i dubbel bemärkelse. Den gamla omdebatterade frågan huruvida maten som serveras på årsmötet/kongressen ska vara vegetarisk och ekologisk. Det känns onödigt att ta upp värdefull årsmötestid att diskutera det ännu en gång, tycker jag.

Jag själv är en av undertecknarna på tre motioner:

* Att Miljöpartiet ska byta namn till De Gröna
* Att Miljöpartiet ska avskaffa utträdeskravet ur EU
* Att Miljöpartiet ska ta fram ett förslag på hur ett grönt reformförsrag till EU ska se ut

Det finns fler intressanta motioner, jag ska försöka hinna med att kommetera dem alla innan årsmötet. Utom dom ointressanta föstås.

Majoritetsseminarium

Idag hade majoriteten i Malmö Stad, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och De Gröna, ett gemensamt seminarium för första gången. En milstolpe helt enkelt. Temat var främlingsfientligt, och arrangemanget väl ordnat och intressant.

Ålderstrukturen bland deltagarna var sämre än jag förväntade. Fortfarande så är jag bland de absolut yngsta, och räknar man bort Johanna och Sara från (mp), så var det knappt någon under 30. Dock så var antalet kommunalråd och nämndsordförande imponerande många, vilket var kul.

Alexander Bengtsson från Expo talade om Sverigedemokraterna, och deras kommunpolitiska handlingsprogram (som inte tagits av kommunrepresentanter, utan av deras partistyrelse).

Förhoppningsvis kan majoriteten ha fler gemensamma seminarier efterhand.

Opinonen och tidningen

Jag blev inte valberedningens förslag att bli ny chefredaktör för Grön Ungdoms medlemstidning, fick jag vet för ett par dagar sedan.

Fram till att jag får veta vad den föreslagna har för tankar och idéer så tänkte jag låta kandidaturen kvarstå. Vi får se.

Men en roligare nyhet:
Dagens opinionsmätning från Expressen.

De Gröna: 7,5 procent. Fjärde största parti. Ett bra resultat.
Kristdemokraterna: 3,0 procent. Under riksdagsspärren. Ett bra resultat.
Moderaterna: 20,7 procent. Ett rimligt resultat.
Sverigedemokraterna: 2,8 procent. Under deras valresultat, trots det närmast frenetiska gullandet från media och socialdemokraterna. Visst kan det svänga, men Sd är definitivt inte nära riksdagen idag.

Tentaplugg nu. Imorgon ska det nämligen vara klart.

Byt politik- inte klimat

I sak har de förstås helt rätt, Yvonne Ruwaida och Magnus Johansson. Att bygga en 6-filig motorväg för mer än 25 miljarder kronor är naturligtvis fullständigt idiotiskt, både ur ekonomiskt och ekologiskt perspektiv, samt ur trafiksäkerhetssynpunkt. Trängseln kommer nämligen inte minska.

Den enda ökningen av koldioxidutsläpp som sker i Sverige idag är inom transportsektorn. Alla andra sektorer går åt rätt håll, om än långsamt. Det går att fixa transportdelen också. Men man måste planera lite annorlunda än man gjort tidigare. Eller rättare sagt, ganska mycket annorlunda.

Men det mest provocerande i det hela är att man tänker sig att finansieringen ska ske från trängselskatten. Det stockholmarna var tillfrågade om i folkomröstningen var att pengarna isåfall skulle gå till kollektivtrafiken. Att finansiera sexfiliga motorvägar kanske inte väljarna var förberedda på precis.

Givetvis måste (s) byta trafikpolitik om de ska regera med De Gröna. I en del avseenden var det tvungna till det redan förra mandatperioden. Flygskatten är ett exempel, att satsningarna gick från proportionerna 2 till bilväg 1 till räls blev det omvända är ett annat. Fler borde det blivit, fler kan det bli. Spårvägar och trängselavgifter i Malmö kanske?

Jag kandiderar inte

Med två månader kvar till Grön Ungdoms riksårsmöte så har några kandidater till uppdragen som språkrör, kvinnligt och manligt, haglat in. Linnea Haglund, Maria Ferm och Jakop Dalunde. Det känns mycket positivt att flera kandidater anmäler att de verkligen vill bli rör. Ser fram emot hårda och renhåriga minikampanjer, jag vill veta varför man ska välja vem. Vilket håll ska De Gröna åt, vilka frågor ska vi driva hårdast, och i vilka frågor ska vi ändra oss?

Det är inte länge till EU-parlamentsvalet, varför dessa frågor kommer vara viktigare än vanligt. Vilken EU-politik står kandidaterna för? Var ska makten ligga, vilka befogenheter ska ligga på över- eller mellanstatlig nivå? Vad får det kosta? Vem ska betala?

Själv har jag kommit fram till att inte kandidera till något uppdrag alls för Grön Ungdom, utan istället fortsätta som kravställande gräsrot. =)

8,8 procent

8,8% av malmöborna anger De Gröna som bästa parti i SCB:s novembermätning!

Visserligen ett ganska litet underlag. Men nog känns det som ett kvitto på att det går åt rätt håll.

Liberal konsekvens

Om ett och ett halvt år är det val till EU-parlamentet. I brist på andra motargument så kommer röda och blå partier att hävda att en röst på De Gröna är en bortkastad röst, eftersom det står i vårt partiprogram att vi vill gå ur EU. Man kommer inte att prata om hur man själva ställde sig till olika miljöfrågor i parlamentet, alliansen kommer inte berätta det faktum att centerpartiet och folkpartiet sitter i en partigrupp i parlmanetet, medan kristdemokraterna och moderaterna sitter i en annan. Kort sagt, visionerna kommer lysa med sin frånvaro. Det mesta kommer handla om en mellantid för regeringen inför det "riktiga" valet 2010.

Jo, lite pessimistisk är jag. Jag hoppas jag har fel. Jag, Anders och Malin ska iallafall se till att De Gröna i Malmö gör den bästa EP-valrörelsen någonsin!

Och på tal om utträdeskrav och att man inte ska kandidera till församlingar man inte gillar: Folkpartiet slår som vanligt rekord i grenen politisk konsekvens. Folkpartiet brukar vara de som oftast lyfter fram miljöpartiets EU-motstånd. Partiet har även länge krävt att stadsdelarna i Malmö Stad borde avskaffas. Och en kraftfullare reservation än den som kom in under remissrundan i ny organisation för Malmö Stad får man leta efter.

Om någon ifrågasätter att folkpartiet tillsätter ledamöter till dessa organ man så kraftfullt tar avstånd från? Nej nej. Det är inte ens någon som förväntar sig att folkpartiet ska leva som man lär.

En grön paradox

Wallner skriver på sin blogg om den "konservativa paradoxen", att å ena sidan förespråka kompetens istället för kön när det gäller kvotering, men å andra sidan förespråka kvotering när det gäller vårdnadshavare till barn.

Även om även Kristdemokraterna vilar på konservativ grund, så tycker jag att "kompetensargumentet" snarare är ett liberalt argument än ett konservativt. Det spelar ingen roll vilket kön man har, det är vem man är och vad man kan som har betydelse. Vissa neokonservativa lär förvisso låna argumentet för att hitta en ursäkt till att inte få med några kvinnor alls.

Men ändå. Låt gå för att det även kan fungera som ett konservativt argument. Det man isåfall inte får glömma är att samma paradox när det gäller kön och kompetens även gäller omvänt. Det vill säga de som tycker att hur bra barnuppfostrare man är inte beror på könet, utan på faktorer som förmåga att visa och ge kärlek, lära om rätt och fel, och dylikt. Men att samma personer kan tycka att en jämlik könsfördelning är det fundamentala målet för en sammansatt styrelse.

Vad gäller den förstnämnda frågan, om föräldrars kön och kompetens, finns inga delade meningar inom De Gröna, jag har iallafall aldrig hört någon. Vi är rörande överens om att föräldrarnas kön är ointressant. Synen på människan som kallas queer.

Ologiskt nog så har de flesta en helt annan syn på exempelvis kvotering i bolagsstyrelser. Här anser man plötsligt att en jämlik fördelning är ett allt annat överhängande mål, även när det får absurda konsekvenser. Helt oqueert, om man frågar mig. Oliberalt. Ogrönt.

En vanlig invändning är att "det bara är en metod för att ge kvinnor plats så att könet får minskad betydelse". Vilket är ungefär som att försöka minska en snöboll genom att rulla den i mer snö. Resultatet blir det motsatta, man tydliggör könsskillnaderna istället för att negligera dem.

Jag bloggade i våras om de ideologiska skillnaderna som finns på kön inom miljöpartiet. Det är givetvis lika aktuellt fortfarande.

Vi tar fajten*

Grön Ungdoms språkrör Ellinor Scheffer har skrivit en utmärkt rapport om främlingsfientlighet, där det görs klart att De Gröna står för den mest generösa invandrings- och flyktingpolitiken i Sveriges, och att vi följaktligen är Sverigedemokraternas motpol. En utmaning skickas även till de andra riksdagspartierna om att våga utmana Sverigedemokraternas politik, och inte försöka ligga nära den för att inte Sd ska komma in i riksdagen.

En mängd goda förslag ges också i rapporten, som att öppna för arbetskraftsinvandring, ge gömda flyktingar rätt till skola och sjukvård, behandla alla lika i kommunala val och skapa en diskrimineringsmyndighet.

För övrigt är det jätteroligt att min gamle styrelsekollega i Gröna Studenter, Lage Rahm, numera är riksdagsledamot. Grattis!

----
* Uttrycket "Vi tar fajten" är registrerat som varumärke av fackförbundet Kommunal inför avtalsrörelsen 2003, men har även använts av Kristdemokraterna inför valet 2006. Kommunal, som inte gillar Kristdemokraterna, hotade med stämning. Således bör inte De Gröna använda det som en slogan, då vi riskerar att dömas för varumärkesintrång. Men å andra sidan så är det ett så löjligt namn att vi inte borde använda oss av den ändå.

Att ställa krav är att bry sig

De Gröna i Malmös tvåveckorskampanj "Att ställa krav på luften är att bry sig" började igår.

Imorse var några morgonpigga själar ute och kampanjade under parrollen "Vart tog cykelvägen vägen?", som också Sydsvenskan uppmärksammar. Jag var själv med, vid den väl trafikerade korsningen Sallerupsvägen-Nobelvägen. Flera var de cyklister och gående som med leenden, positiva kommenterar och annat gjorde det väl värt att kämpa för en cykelbana längs med Nobelvägen, där cyklister idag tvingas riskera sina liv.

För övrigt var det en jättebra debattartikel i GP i helgen, underskriven av Peter Eriksson och Karin Svensson Smith. Givetvis borde flyget mellan Stockholm och Göteborg läggas ner. Lägg gärna ner Sturup också.

Kongressen ´08 blir klimatneutral

28 juni skickade jag in ett medlemsförslag, och ett blogginlägg i frågan, om att Miljöpartiet De Grönas Kongress 2008 ska bli klimatneutral.

På helgens partistyrelsemöte togs beslut i frågan, och förslaget antogs! Vilket naturligtvis känns jätteroligt.

Men kunde inte mp riks vara lite mer på hugget?

Muhammedbilder i Nerikes Allehanda

För några dagar sedan publicerade Nerikes Allehanda tecknade bilder föreställande profeten Muhammed. Jag har inte sett dem och kan inte säga huruvida de var kränkande, men själva menar de att så inte var fallet. Främst genom att de klargör sin inställning till de omtalade karikatyrbilderna av Muhammed i den danska tidningen Jyllands-Posten förra året:

Den danska regeringen klarade inte att göra två saker samtidigt. Den borde på ett tidigt stadium ha sagt att karikatyrerna i Jyllands-Posten var osmakliga och dåliga, samtidigt som den klargjorde att det är tillåtet att göra osmakliga och plumpa karikatyrer i en demokrati.

Vilket är precis vad jag hela tiden hävdat, och som även Mehmet Kaplan skriver i ett pressmeddelande.

Tryckfrihet är viktigt, tidningar ska få publicera vad de vill. Men det är fanimej politikers skyldighet att ta avstånd från saker som publiceras, om det är något uppenbart kränkande.

Tryckfrihet innebär inte att man inte har rätt att protestera. Inte heller mot tidningar.

SAS (Symbollösningar mot Allvarliga Symptom)

Jag skrev för ett par veckor sedan om att regeringen tänkte ändra antagningsreglerna för högre studier. Jag tänkte utveckla lite varför jag är emot reglerna.

Reglerna kom till i ett hedervärt syfte, nämligen att den sociala snedrekryteringen skulle minska. D v s att inte bara medelklassbarn skulle studera på högskolan, utan att även arbetarkids skulle få större chanser. Att alla människor ska ha samma chans i livet är något så gott som alla politiker strävar efter. Lösningarna på det varierar däremot i det oändliga. I det här fallet har det slagit snett.

Fallet är egentligen ett tydligt exempel på hur socialdemokratisk politik försöker bota symptom genom symboliska handlingar. Ett enkelt beslut, i det här fallet genom att underlätta för människor som uppnått en viss ålder och arbetat sammanhängande ett visst antal år, ska råda bot på ett gigantiskt problem: Att fattiga människors barn har mycket sämre möjligheter att göra karriär än barn till rika föräldrar.

Det som skulle behövas är exempelvis en bra grundskola. Det jobbiga är att en bra grundskola kostar pengar. En annan jobbig sak är att skolan hela tiden, relativt sett, blir dyrare. Det är inget enkelt beslut att satsa mer pengar på skolan. Särskilt inte så mycket så att alla barn får samma reella chans. När skolan dessutom får en mindre andel av BNP än för 25 år sedan, så blir det naturligtvis inte bättre.

Att skolan ska få mer resurser är det egentligen inget parti som driver. Det pratas istället om betyg och behöriga lärare. Det är tråkigt. Jag vill helst slippa betyg över huvud taget, inte minst eftersom det slår emot arbetarklassens barn. Men även om man gillar betyg, vilket jag respekterar, så tycker jag det är korkat att tro att ett bättre betygssystem råder bot på de problem grundskolan har. Och behöriga lärare är såklart viktigt, men hur utbildad än lärare än är, så kan man inte bedriva en vettig undervisning med 30 elever.

Men istället för att iallafall försöka jobba i den här riktiningen, så är den socialdemokratiska "lösningen" att införa specialaregler för en slumpvis utvald grupp, i det här fallet 25-åringar och uppåt som arbetat. Sådan politik- Symbollösningar mot Allvarliga Symptom- borde inte de Gröna ansluta sig till, utan tvärtom vara i stenhård opposition mot.

Vi vill inte ha nån återställare av det här borttagandet, om det är en ny riksdagsmajoritet efter nästa val.

KAST

Johanna skriver om vilken succé projektet KAST (Köp Av Sexuella Tjänster) har blivit.

Jag kommer ihåg när De Gröna i Malmö diskuterade det kommunala handlingsprogrammet. En av de heta frågorna var just om projektet KAST. Vissa var nämligen helt emot idén med att hjälpa sexköpande män. Sexköp är förbjudet, och då är det polisens uppgift att förebygga det, resonerades det.

I grunden är det samma frågeställning som i frågan om sprutbyte för heroinmissbrukare. Vissa- även en del gröna- är emot det av rent principiella skäl. Det är olagligt, och därmed polisens uppgift. Punkt. Fullständigt onyanserat.

För mig är det självklart att man med en grön syn inte kan låta sina principer gå före individers enskilda behov. Att man istället i möjligaste mån kan hjälpa. Förebygga istället för att straffa.

Jag är iallafall jätteglad över att 150 män fått hjälp att sluta köpa sexuella tjänster. Jag hoppas också att projektet kan sprida sig till fler delar av landet.

Att slå in öppna dörrar

Dagens icke-nyhet står Sydsvenskan för:

Mp och v släpper kravet på utträde

Det Sydsvenskan inte skriver är att varken De Gröna eller Vänsterpartiet krävt att frågan ens ska diskuteras, trots det åtta år långa samarbetet. Sydsvenskan hade också en löjlig bildtext, som inte finns på nätet, där det stod "2003 tyckte man något annat" med en bild på kongressens tema EMU- nej tack!. EMU syntes dock inte på bilden, man ville få det att se ut som att det stod "EU".

Mer oväntat var dock att Gudrun Schyman i Svenska Dagbladet gick ut med att det är "ointelligent" att driva frågan.

Visst, jag håller med. Men, hur många öppna dörrar måste Sydsvenskan och Svenska Dagbladet slå in? Ingen, inte ens Junilistan, driver frågan om utträde ur EU.