Att vara engagerad i både näringsliv och politik är ofta känsligt, åtminstone om det handlar om större företag. När den gamle näringsministern Björn Rosengren snabbt gick över till Tele2, fanns det självklart massor med problem, då han i sin ministerroll haft hand om Telia och försäljningen av detsamma.
På samma sätt kritiserades Göran Persson, för att alltför snabbt ge sig in i näringslivet efter sitt politiska avslut. Och under ett seminarium i Almedalen så kritiserade Karin Svensson Smith (mp) flera gamla riksdagskollegor i trafikutskottet, för att nu lobba på henne i helt nya roller.
Och visst, jag håller definitivt med om att det finns problem med det. Även om det antagligen är svårt att praktiskt komma tillrätta med det.
Ett annat snarlikt problem törs ingen diskutera. Nämligen hur många som håller på med fackliga frågor samtidigt som de är politiskt engagerade. Där gäller hos socialdemokraterna närmast motsatsen. Det är knappast en slump att LO:s ordförande har en plats i socialdemokraternas verkställande utskott.
Likväl så är det ett demokratiskt problem, när en intresseorganisation är så involverat i ett politiskt parti.
Inför en karensperiod för politiker som går in i fackföreningsrörelsen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar