I veckan beslutade den borgerliga regeringen att motorvägsprojektet Förbifart Stockholm ska byggas. En nätt liten sak för budgeterat 28.000 miljoner kronor, som kommer smeta ut Stockholm över en gigantisk yta. Man bygger en infrastruktur som tillhör 70-talet, man bygger efter en ökad bilism, istället för att bygga för en hållbar framtid. Det är helt enkelt det enskilt värsta beslut som den borgerliga regeringen tagit under hela mandatperioden.
Bloggen tänkte dock inte beröra detta närmare, det har gjorts på såväl bloggar som i radio och mp.se. Bloggen tänkte istället ge några tankar åt de Grönas nära allierade, Socialdemokraterna.
Sossarna har haft linjen att man stöder motorvägsprojektet. Man gör det för att det är en "nödvändig satsning" som ska minska trycket på Essingeleden. Man kallar det ibland till och med för en miljösatsning.
Socialdemokraterna må tycka som de vill, men man gör en rejäl tabbe. En tabbe som visar att man helt uppenbart inte lärt sig sin läxa. Att förnyelsen av partiet inte kommit någonstans. Att man är kvar i gamla spår, och därför inte kommer ha någon chans att återta makten i Stockholms stadshus.
2002 så gick finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström, stenhårt ut och sa tvärt nej till en annan hållbarhetsreform i trafikpolitiken, trängselskatter. Billström trodde att detta skulle garantera Stockholmarnas stöd och internt stöd.
Nu gick det inte som Billström ville. Hon blev överkörd av Miljöpartiet i riksdagen, som gjorde upp med S och V. Billström fick förvisso sitta mandatperioden ut, men hade ingen chans i valet 2006. De borgerliga vann. Men mer överraskande, iallafall för Billström: Stockholmarna röstade ja till trängselavgifter.
Nu går S återigen offside i frågan om framtidens infrastruktur. Man tror att väljarna vill ha Förbifarten, baserad på simpla opinionsundersökningar. Men som man frågar får man svar. Och som man förklarar och utformar politiken, påverkar också väljarna, förstås.
De rödgröna borde göra framtidens infrastruktur till sin stora fråga. För S del inte i första hand för att man applåderar allt, utan för att det dels är ett tydligt alternativ till den moderatledda regeringen, men dels för att det faktiskt är vad folket vill ha. När man får alternativen på bordet. Vilken klimatnytta gör 28 miljarder av våra gemensamma pengar till Förbifart Stockholm? Varför inte satsa dessa på kollektivtrafiken?
Lär av gamla misstag, S. En förnyelse av politiken behöver inte vara en högervridning, det kan lika gärna, eller bättre förstås, vara något sommarfräscht hållbart. Det är oansvarigt att bygga samhället för långa transporter, när vi måste effektivisera och minimera transporterna.
Tänk om, låt rött bli rätt i den här frågan.
Visar inlägg med etikett Förbifart Stockholm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förbifart Stockholm. Visa alla inlägg
lördag, september 05, 2009
söndag, december 16, 2007
Byt politik- inte klimat
I sak har de förstås helt rätt, Yvonne Ruwaida och Magnus Johansson. Att bygga en 6-filig motorväg för mer än 25 miljarder kronor är naturligtvis fullständigt idiotiskt, både ur ekonomiskt och ekologiskt perspektiv, samt ur trafiksäkerhetssynpunkt. Trängseln kommer nämligen inte minska.
Den enda ökningen av koldioxidutsläpp som sker i Sverige idag är inom transportsektorn. Alla andra sektorer går åt rätt håll, om än långsamt. Det går att fixa transportdelen också. Men man måste planera lite annorlunda än man gjort tidigare. Eller rättare sagt, ganska mycket annorlunda.
Men det mest provocerande i det hela är att man tänker sig att finansieringen ska ske från trängselskatten. Det stockholmarna var tillfrågade om i folkomröstningen var att pengarna isåfall skulle gå till kollektivtrafiken. Att finansiera sexfiliga motorvägar kanske inte väljarna var förberedda på precis.
Givetvis måste (s) byta trafikpolitik om de ska regera med De Gröna. I en del avseenden var det tvungna till det redan förra mandatperioden. Flygskatten är ett exempel, att satsningarna gick från proportionerna 2 till bilväg 1 till räls blev det omvända är ett annat. Fler borde det blivit, fler kan det bli. Spårvägar och trängselavgifter i Malmö kanske?
Den enda ökningen av koldioxidutsläpp som sker i Sverige idag är inom transportsektorn. Alla andra sektorer går åt rätt håll, om än långsamt. Det går att fixa transportdelen också. Men man måste planera lite annorlunda än man gjort tidigare. Eller rättare sagt, ganska mycket annorlunda.
Men det mest provocerande i det hela är att man tänker sig att finansieringen ska ske från trängselskatten. Det stockholmarna var tillfrågade om i folkomröstningen var att pengarna isåfall skulle gå till kollektivtrafiken. Att finansiera sexfiliga motorvägar kanske inte väljarna var förberedda på precis.
Givetvis måste (s) byta trafikpolitik om de ska regera med De Gröna. I en del avseenden var det tvungna till det redan förra mandatperioden. Flygskatten är ett exempel, att satsningarna gick från proportionerna 2 till bilväg 1 till räls blev det omvända är ett annat. Fler borde det blivit, fler kan det bli. Spårvägar och trängselavgifter i Malmö kanske?
Etiketter:
De Gröna,
DN-debatt,
Förbifart Stockholm,
Magnus Johansson,
Trafikpolitik,
Yvonne Ruwaida
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)