Visar inlägg med etikett Magnus Johansson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Magnus Johansson. Visa alla inlägg

söndag, april 27, 2008

Mp bör inte vänsterprassla

I fredags skrev Grön Ungdoms båda språkrör Jakop Dalunde och Maria Ferm, tillsammans med miljöpartiets partistyrelsesammankallande Magnus johansson, en artikel på DN-debatt som handlade om att vänsterpartiet inte har något att tillföra i ett rödgrönt samarbete.

Christian är odelat positiv till utspelet och menar att Vänsterpartiets världsfrånvända politik gör att de kanske måste negligeras om ett starkt alternativ inför valet 2010 ska gå att skapa.

Frågan lyder: Är vänsterpartiets politik världsfrånvänd?

Både ja och nej. Allting är ju relativt. Granskar man riksdagsprotokoll ser man snabbt att vänsterpartiet och miljöpartiet i många frågor är överens. Det är vanligt att v och mp är riksdagens enda opposition, när s och borgarna är överens i frågor. Ett svar är alltså nej. Vänsterpartiets politik är i mångt och mycket inte mer världsfrånvänd än miljöpartiets, eller någon annans.

Å andra sidan så är det många frågor där vänsterpartiet inte är överens med något annat parti. Synen på att siffrorna i budgeten måste gå ihop är det mest slående. Medan (v) hejvilt lovar både guld och gröna skogar, både godis och bidrag och jobb, så är tvärtom de Gröna ytterst försiktiga med att ens föreslå ofinansierade reformer.

Synen på demokrati är en annan sak som inte kan negligeras. Även om artikelns argument om att vänsterpartiets hemsida saknar kritik mot Kuba känns rätt meningslös (man kan faktiskt inte kräva att man ska radda upp allt man är emot, särskilt inte på vänsterns sida), så är det inte uppenbart hur vänsterpartiet ställer sig i utrikespolitiska frågor. Detta är givetvis problematiskt. Att kämpa för mänskliga rättigheter och demokrati över hela världen måste vara det viktigaste målet för svensk utrikespolitik.

Anledningen till att vänsterpartiet ska stå utanför är för mig dock uppenbart: Alla som agerat tjänar på det. Vänsterpartiet tjänar på det, man behöver inte kompromissa om sin politik och kan agera dubbel opposition, både mot alliansne och s + mp.

De Gröna å sin sida behöver inte beblanda sig med yttervänsterpolitik. Man behöver inte alls ta hänsyn till (v) i utformningen av en gemensam valplattform med (s). Det är förstås enbart positivt.

För alliansens del så kan man skrämmas med vänsterspöket. Det kommer troligen inte vara lika enkelt närmare valet. Men det beror mycket på hur framförallt (kd) ligger till i mätningarna närmare valet. Samt hur det går för (sd). Om de väntas byta plats med (kd), eller t.o.m bli vågmästare, så kommer blockpolitiken kastas om.

Socialdemokraternas strateger håller antagligen på att tänka på de här olika scenarierna. Med vem ska man samarbeta med, om någon, och vilka effekter får det. Både politiskt, men också väljarmässigt.

Magnus Johansson, Jakop Dalunde och Maria Ferm har iallafall dragit samma slutsats som jag. Varken vi eller dom tjänar något på att (v) ska vara med på planeringsstadiet. De har inget att tillföra.

söndag, december 16, 2007

Byt politik- inte klimat

I sak har de förstås helt rätt, Yvonne Ruwaida och Magnus Johansson. Att bygga en 6-filig motorväg för mer än 25 miljarder kronor är naturligtvis fullständigt idiotiskt, både ur ekonomiskt och ekologiskt perspektiv, samt ur trafiksäkerhetssynpunkt. Trängseln kommer nämligen inte minska.

Den enda ökningen av koldioxidutsläpp som sker i Sverige idag är inom transportsektorn. Alla andra sektorer går åt rätt håll, om än långsamt. Det går att fixa transportdelen också. Men man måste planera lite annorlunda än man gjort tidigare. Eller rättare sagt, ganska mycket annorlunda.

Men det mest provocerande i det hela är att man tänker sig att finansieringen ska ske från trängselskatten. Det stockholmarna var tillfrågade om i folkomröstningen var att pengarna isåfall skulle gå till kollektivtrafiken. Att finansiera sexfiliga motorvägar kanske inte väljarna var förberedda på precis.

Givetvis måste (s) byta trafikpolitik om de ska regera med De Gröna. I en del avseenden var det tvungna till det redan förra mandatperioden. Flygskatten är ett exempel, att satsningarna gick från proportionerna 2 till bilväg 1 till räls blev det omvända är ett annat. Fler borde det blivit, fler kan det bli. Spårvägar och trängselavgifter i Malmö kanske?