I våras kändes det bra, men med facit i hand så känns besvikelsen stor. Av de uppgörelser som gjorts mellan de borgerliga partierna och de Gröna om en rad förbättringar av regeringsformen i Grundlagsutredningen, så bidde det en tummetott. En spärrsänkning av personvalsspärren, en veckas tidigare val, ett modernare språk, ett intet förpliktigande kapitel om kommunalt självstyre. Vad som saknas är desto mer. En författningsdomstol, till skydd för just grundlagen, reella skyddade bestämmelser om självstyre för kommunerna, rösträtts- och valbarhetssänkning, och en ökad kontrollmakt av regeringen mer än att konstitutionsutskottet ska få tillgång till papper.
Vissa anser att det är viktigt att man ska vara överens om spelreglerna, och att det därför är logiskt att förändringarna inte blir så dramatiska. En hållning som är såväl felaktig- är man inte överens så är man inte- som osund. Att underlåta att göra en förändring är ett lika stort beslut som att göra en förändring, om man faktiskt utreder frågan i en statlig kommitté.
Särskilt provokativt är de icke föreslagna förbättringarna av regeringsformen mot bakgrund av det nyss antagna Lissabonfördraget i riksdagen, vilken socialdemokraterna röstade igenom tillsammans med de borgerliga partierna. Men när miljöpartiet ska samverka högerut i frågan om regeringsformen, då måste man tydligen vara överens helt och hållet. Miljöpartiet har haft en feg och inkonsekvent hållning i dessa frågor. Och från ungdomsförbundet har kritiken lysts med sin frånvaro, då man uppenbarligen inte anser att frågan är viktig.
Jag ska läsa igenom en del av kapitlen i utredningen lite mer ingående. Eventuellt kommer det fler kommentarer på bloggen.
söndag, december 28, 2008
tisdag, december 16, 2008
Riskerna med blockupplösningen
Skrev häromdagen om att ett grönt parti som en del av ett större politiskt rödgrönt block har större möjligheter att få igenom grön politik, än att satsa på utanförskap. Idag tänkte jag skriva om farorna med ett politiskt Sverige utan politiska block. För jo, det finns faktiskt såna. Också.
I ett läge där det av någon anledning skulle bildas en mittenregering, bestående av till exempel (s), (mp) och (fp), så skulle oppositionen vara (v), (c), (m) och kanske (kd) eller (sd).
(v) skulle utvecklas åt vänster, absolut eller i vart fall relativt kontra regeringen. Partiet skulle förstås inte få igenom någonting, och bli alltmer marginaliserat. Samma sak skulle gälla för (kd), om man inte var med i regeringen, och för (sd), som emellertid är i den situationen idag.
(m) å sin sida, skulle inte bli marginaliserade i första taget, men vara den samlade reella oppositionen tillsammans med (c). I ett sånt läge skulle en (s)- och (m)-regering bli fullt tänkbar. Samt andra konstellationer också, utom de alltför radikala.
Man kan förstås ha olika åsikter om hur den politiska utvecklingen i ett sådant politiskt landskap skulle leda. Många gröna drömmare lever nog i villfarelsen att den grönaste politiken från blåa och röda partier skulle slå igenom: Värna om de resurssvagaste, friare migrationsregler, decentralisering, en grönare småföretagarpolitik, satsningar på kollektivtrafiken, och så vidare. Jag tror att man tänker helt fel isåfall.
I ett blockupplöst Sverige så kan det likväl gå åt rakt motsatt håll: Ännu stramare invandringspolitik, en ännu generösare biltrafikpolitik, en ännu mer hårdfår arbetslinje och ett ännu större gynnande av stora företag kontra mindre.
Det som tyder på det senare är inte minst det danska exempel. Blockpolitiken är betydligt mindre, men politiken är mer centrerad åt mitten, vad "vanligt folk vill ha". Miljöpartiet ställer inte ens upp i valen enligt Wikipedia, något vänsteralternativ lär finnas men garanterat utan inflytande, och ett parti som "Ny alliance" kan dyka upp på några månader och gå in som ett reellt regeringsalternativ, eftersom man är ett "mittenparti". Möjligheterna till politiskt utsväveri är högst begränsade.
Det finns för- och nackdelar med allt. Men en rödgrön regering känns oerhört mer stabilt och långsiktigt än en "mittenregering".
I ett läge där det av någon anledning skulle bildas en mittenregering, bestående av till exempel (s), (mp) och (fp), så skulle oppositionen vara (v), (c), (m) och kanske (kd) eller (sd).
(v) skulle utvecklas åt vänster, absolut eller i vart fall relativt kontra regeringen. Partiet skulle förstås inte få igenom någonting, och bli alltmer marginaliserat. Samma sak skulle gälla för (kd), om man inte var med i regeringen, och för (sd), som emellertid är i den situationen idag.
(m) å sin sida, skulle inte bli marginaliserade i första taget, men vara den samlade reella oppositionen tillsammans med (c). I ett sånt läge skulle en (s)- och (m)-regering bli fullt tänkbar. Samt andra konstellationer också, utom de alltför radikala.
Man kan förstås ha olika åsikter om hur den politiska utvecklingen i ett sådant politiskt landskap skulle leda. Många gröna drömmare lever nog i villfarelsen att den grönaste politiken från blåa och röda partier skulle slå igenom: Värna om de resurssvagaste, friare migrationsregler, decentralisering, en grönare småföretagarpolitik, satsningar på kollektivtrafiken, och så vidare. Jag tror att man tänker helt fel isåfall.
I ett blockupplöst Sverige så kan det likväl gå åt rakt motsatt håll: Ännu stramare invandringspolitik, en ännu generösare biltrafikpolitik, en ännu mer hårdfår arbetslinje och ett ännu större gynnande av stora företag kontra mindre.
Det som tyder på det senare är inte minst det danska exempel. Blockpolitiken är betydligt mindre, men politiken är mer centrerad åt mitten, vad "vanligt folk vill ha". Miljöpartiet ställer inte ens upp i valen enligt Wikipedia, något vänsteralternativ lär finnas men garanterat utan inflytande, och ett parti som "Ny alliance" kan dyka upp på några månader och gå in som ett reellt regeringsalternativ, eftersom man är ett "mittenparti". Möjligheterna till politiskt utsväveri är högst begränsade.
Det finns för- och nackdelar med allt. Men en rödgrön regering känns oerhört mer stabilt och långsiktigt än en "mittenregering".
lördag, december 13, 2008
Blockpolitik och majoritetsprincipen
Long time no see. Men även om bloggen inte uppdateras som förr i tiden, så kan ihärdiga läsare fortfarande se fram emot mer utfylliga analyser med ojämna mellanrum. Smalare men vassare, med andra ord.
Ämnet för dagen är Blockpolitik och miljöpartiets utveckling. Inte minst mot bakgrund av Birger Schlaugs ihärdiga analyser både här och där. Det förra språkröret, och de Grönas främsta företrädare på 90-talet, menar huvudsakligen i sin kritik att miljöprtiets tillväxt- och konsumtionskritik suddats ut, att planerna på koalitionen med (s) och (v) banar väg för ett tvåpartisystem, och att ett nytt parti behövs för att stå fritt från blockpolitiken, och ta tillbaka det miljöpartiet stod för på 80-talet.
Schlaug, och en del andra som håller med honom i högre eller lägre utsträckning, gör en grov feleanalys i frågan om blockoberoende och om ett nytt parti som ska stå "utanför" denna.
Jag förnekar inte att det finns två block i riksdagen idag. Ett borgerligt, som stöder regeringen, och ett rödgrönt, som vill bilda regering efter valet 2010. Men att dessa block skulle vara bestående är inte gjutet i sten, och det är den felanalysen Schlaug med flera gör. Att man ingår i en koalition med andra partier, eller politiska "block", gör inte att "blocken" inte kan komma att ändras framöver. Partier utvecklas, nya bildas, andra går under, och vilka som har nytta av att samverka med vilka förändras. Styrkan inom konstellationer förändras med allmänna val. Ingenting är statiskt. Ett rödgrönt block finns idag, precis som ett borgerligt, men det kan ändras idag och imorgon.
Regeringen styr riket enligt regeringsformen. Regeringen kan avsättas om en riksdagsmajoritet röstar för ett misstroende. Indirekt så måste regeringen ha stöd, aktivt eller passivt, av en riksdagsmajoritet. Det är en sund princip som de allra flesta ställer sig bakom. Särskilt eftersom alternativet, med enmansvalkretsar a' la England, innebär ett riktigt tvåpartisystem.
Det svenska systemet innebär således att partier måste gå ihop, om inget parti ensamt vinner majoritet. Något som hänt vid ett par tillfällen då (s) gjort det, men det lär knappast hända på länge igen, och tur är väl det. Det är bra. Det innebär nämligen att en mångfald av både partier och viljeinriktningar tar plats såväl hos majoriteten som hos opposition, vilket vi kan se idag. Och även om den nuvarande regeringen domineras av moderater, så har även de andra borgerliga partierna fått igenom hjärtefrågor.
Att stå "fri från blockpolitiken", som Schlaug förespråkar, innebär med det svenska systemet att man vill stå utanför inflytande och makt. Man vill tycka saker, men inte gå ihop med andra partier och jämka sig samman till majoritetsbeslut som drivs igenom. Man tror att ställa sig utanför är att ta ansvar. Man tror helt felaktigt att man låser in sig för framtiden genom att göra uppgörelser i nuet.
Invändningen som kommer är då att man vill "stå fri innan valet", och göra uppgörelser och kompromisser efteråt. Två allvarliga invändningar finns mot det, som gör en sån hållning orimlig ur grönt perspektiv:
1) Det stärker de stora partierna, i dagsläget (s) och (m). De som har organisation, inarbetade nätverk, erfarenheter, med mera, gynnas av ostrukturerade korta förhandlingar. Att grundligt diskutera hur processer ska gå till, hur man ska ge och ta, med mera, skapar en mer jämlik förhandlingssituation. Att "vänta till efter valet" är ur den aspekten att välja mindre politisk mångfald och mindre inflytande för mindre partier.
2) Det ger partiledningarna mer makt på väljarnas bekostnad. Genom att inte "binda sig" innan valet, får partiledningarna fritt spelutrymme att hitta allianser efter eget behag. Väljarna får finna sig i att titta på och med vissa risker finna sig i att bli lurade. Det är en attityd som inte borde vara grön, men som kommit att bli det på grund av en rubbad självbild som några som står över alla andra. Eller "utanför blockpolitiken", som man uttrycker det.
Sammanfattningsvis, vill man påverka kan man inte stå utanför, såvida man inte får egen majoritet. Ju tidigare man är i en förhandlingsprocess, ju större chans har man att påverka innehållet i kompromissen. Och att man är inne i en förhandlingsprocess gör inte att man bundit upp sig för all framtid.
Den andra delen av Schlaugs kritik mot konsumtions- och tillväxtkritiken i Miljöpartiet blivit alltmer undanskymt, stämmer delvis. De Gröna har förvisso fortfarande sitt politiska fokus på livskvalitet, lyfter fram möjlighet till deltid när andra pratar om rätt till heltid och vill ta ut delar av tillväxten i sänkt arbetstid. Men att driva en politik för nolltillväxt är svårt. Att det skapas stora svårigheter i Malmös kommunalekonomi när inkomstökningen stannar vid 3,2 procent istället för 4,0, talar sitt tydliga språk. Att ett nytt grönt parti skulle kunna reda ut frågan på ett bättre sätt än Miljöpartiet har gjort tror jag däremot inte ett ögonblick på.
Jag skulle gärna ställa tre stulna frågor till Birger Schlaug: Vad vill du göra, hur vill du göra det, och med vem vill du göra det?
Ämnet för dagen är Blockpolitik och miljöpartiets utveckling. Inte minst mot bakgrund av Birger Schlaugs ihärdiga analyser både här och där. Det förra språkröret, och de Grönas främsta företrädare på 90-talet, menar huvudsakligen i sin kritik att miljöprtiets tillväxt- och konsumtionskritik suddats ut, att planerna på koalitionen med (s) och (v) banar väg för ett tvåpartisystem, och att ett nytt parti behövs för att stå fritt från blockpolitiken, och ta tillbaka det miljöpartiet stod för på 80-talet.
Schlaug, och en del andra som håller med honom i högre eller lägre utsträckning, gör en grov feleanalys i frågan om blockoberoende och om ett nytt parti som ska stå "utanför" denna.
Jag förnekar inte att det finns två block i riksdagen idag. Ett borgerligt, som stöder regeringen, och ett rödgrönt, som vill bilda regering efter valet 2010. Men att dessa block skulle vara bestående är inte gjutet i sten, och det är den felanalysen Schlaug med flera gör. Att man ingår i en koalition med andra partier, eller politiska "block", gör inte att "blocken" inte kan komma att ändras framöver. Partier utvecklas, nya bildas, andra går under, och vilka som har nytta av att samverka med vilka förändras. Styrkan inom konstellationer förändras med allmänna val. Ingenting är statiskt. Ett rödgrönt block finns idag, precis som ett borgerligt, men det kan ändras idag och imorgon.
Regeringen styr riket enligt regeringsformen. Regeringen kan avsättas om en riksdagsmajoritet röstar för ett misstroende. Indirekt så måste regeringen ha stöd, aktivt eller passivt, av en riksdagsmajoritet. Det är en sund princip som de allra flesta ställer sig bakom. Särskilt eftersom alternativet, med enmansvalkretsar a' la England, innebär ett riktigt tvåpartisystem.
Det svenska systemet innebär således att partier måste gå ihop, om inget parti ensamt vinner majoritet. Något som hänt vid ett par tillfällen då (s) gjort det, men det lär knappast hända på länge igen, och tur är väl det. Det är bra. Det innebär nämligen att en mångfald av både partier och viljeinriktningar tar plats såväl hos majoriteten som hos opposition, vilket vi kan se idag. Och även om den nuvarande regeringen domineras av moderater, så har även de andra borgerliga partierna fått igenom hjärtefrågor.
Att stå "fri från blockpolitiken", som Schlaug förespråkar, innebär med det svenska systemet att man vill stå utanför inflytande och makt. Man vill tycka saker, men inte gå ihop med andra partier och jämka sig samman till majoritetsbeslut som drivs igenom. Man tror att ställa sig utanför är att ta ansvar. Man tror helt felaktigt att man låser in sig för framtiden genom att göra uppgörelser i nuet.
Invändningen som kommer är då att man vill "stå fri innan valet", och göra uppgörelser och kompromisser efteråt. Två allvarliga invändningar finns mot det, som gör en sån hållning orimlig ur grönt perspektiv:
1) Det stärker de stora partierna, i dagsläget (s) och (m). De som har organisation, inarbetade nätverk, erfarenheter, med mera, gynnas av ostrukturerade korta förhandlingar. Att grundligt diskutera hur processer ska gå till, hur man ska ge och ta, med mera, skapar en mer jämlik förhandlingssituation. Att "vänta till efter valet" är ur den aspekten att välja mindre politisk mångfald och mindre inflytande för mindre partier.
2) Det ger partiledningarna mer makt på väljarnas bekostnad. Genom att inte "binda sig" innan valet, får partiledningarna fritt spelutrymme att hitta allianser efter eget behag. Väljarna får finna sig i att titta på och med vissa risker finna sig i att bli lurade. Det är en attityd som inte borde vara grön, men som kommit att bli det på grund av en rubbad självbild som några som står över alla andra. Eller "utanför blockpolitiken", som man uttrycker det.
Sammanfattningsvis, vill man påverka kan man inte stå utanför, såvida man inte får egen majoritet. Ju tidigare man är i en förhandlingsprocess, ju större chans har man att påverka innehållet i kompromissen. Och att man är inne i en förhandlingsprocess gör inte att man bundit upp sig för all framtid.
Den andra delen av Schlaugs kritik mot konsumtions- och tillväxtkritiken i Miljöpartiet blivit alltmer undanskymt, stämmer delvis. De Gröna har förvisso fortfarande sitt politiska fokus på livskvalitet, lyfter fram möjlighet till deltid när andra pratar om rätt till heltid och vill ta ut delar av tillväxten i sänkt arbetstid. Men att driva en politik för nolltillväxt är svårt. Att det skapas stora svårigheter i Malmös kommunalekonomi när inkomstökningen stannar vid 3,2 procent istället för 4,0, talar sitt tydliga språk. Att ett nytt grönt parti skulle kunna reda ut frågan på ett bättre sätt än Miljöpartiet har gjort tror jag däremot inte ett ögonblick på.
Jag skulle gärna ställa tre stulna frågor till Birger Schlaug: Vad vill du göra, hur vill du göra det, och med vem vill du göra det?
söndag, november 02, 2008
Halvtid!
Det känns lite som att jag nu börjar förstå innebörden av den gamla s-devisen stolt men inte nöjd, efter att Malmös styrande politiska majoritet (s), (v) och (mp) idag ger ut sin halvtidsrapport. Under de två år våra partier styrt vår fantastiska stad så har vi åstadkommit mycket mer än vad jag innan kunde tro. 220 punkter över alla områdena partierna kom överens om i valplattformen för två år sedan.
Företrädare från majoritetspartierna, Fredrik Fernqvist (mp), Ilmar Reepalu (s) och Anneli Philipson (v), skriver även på Sydsvenskans Aktuella frågor om vad vi gjort, och vilka utmaningar som väntar framöver.
När partiöverenskommelsen var underskriven så sa Ilmar Reepalu på presskonferensen att vi är så ense att vi "drömmer samma drömmar på nätterna". Rapporten visar att påståendet inte är helt taget ur luften.
För de Grönas del så visar det på vilket sätt vi tillsammans lyckats med förvandlingen från litet oppositionsparti, till att vara en del av en majoritet som gör konkreta saker. Detta i alla Malmös 20 nämnder och kommunfullmäktige.
Om någon vill ha rapporten är det bara att slänga iväg ett mail.
Företrädare från majoritetspartierna, Fredrik Fernqvist (mp), Ilmar Reepalu (s) och Anneli Philipson (v), skriver även på Sydsvenskans Aktuella frågor om vad vi gjort, och vilka utmaningar som väntar framöver.
När partiöverenskommelsen var underskriven så sa Ilmar Reepalu på presskonferensen att vi är så ense att vi "drömmer samma drömmar på nätterna". Rapporten visar att påståendet inte är helt taget ur luften.
För de Grönas del så visar det på vilket sätt vi tillsammans lyckats med förvandlingen från litet oppositionsparti, till att vara en del av en majoritet som gör konkreta saker. Detta i alla Malmös 20 nämnder och kommunfullmäktige.
Om någon vill ha rapporten är det bara att slänga iväg ett mail.
tisdag, oktober 28, 2008
Grattis Joann
Lillasyster Joann blev vid midnatt alldeles vuxen. 18 år. Stort grattis. Känns ju himla kul.
fredag, oktober 17, 2008
Goa Göteborg
Jag har inte sagt nåt. Och om jag har gjort det, så tar jag tillbaka alltihop.
Vädret i Göteborg är fantastiskt, kolla själv.
Station Göteborg 2008-10-17 kl 10:00Latitud 57.7, longitud 12, stationshöjd 2 mLufttemperatur 4.0 °CNederbörd senaste timmen 0.0 mmVind: riktning växlande, hastighet 0 m/s, byvind 0 m/sLufttryck 1004.0 hPa, barometerhöjd 2 mLuftfuktighet 97 %
Jag har sagt det innan och jag säger det igen, den här kongressen kommer bli nåt alldeles extra. Bryssel here we come!
Vädret i Göteborg är fantastiskt, kolla själv.
Station Göteborg 2008-10-17 kl 10:00Latitud 57.7, longitud 12, stationshöjd 2 mLufttemperatur 4.0 °CNederbörd senaste timmen 0.0 mmVind: riktning växlande, hastighet 0 m/s, byvind 0 m/sLufttryck 1004.0 hPa, barometerhöjd 2 mLuftfuktighet 97 %
Jag har sagt det innan och jag säger det igen, den här kongressen kommer bli nåt alldeles extra. Bryssel here we come!
måndag, oktober 06, 2008
En stor dag
De Gröna ändrar hållning i utträdesfrågan. Vi förordar inte längre utträde ur Europeiska Unionen.
Detta öppnar upp för fanstastiska möjligheter för de Gröna. Vi kan nu koncentrera oss på politiken i den kommande valrörelsen till EU-parlamentet. Vi har redan ett försprång i o m vår halvårslånga interna debatt, vilket gett många av oss nya kunskaper i olika EU-frågor.
De Gröna är steget före, vi vågar avgöra svåra frågor i beslutande omröstningar. Lösningen på det mesta är mer demokrati, såväl i partier som i parlament, och de Gröna lever som vi lär.
En stor dag.
Detta öppnar upp för fanstastiska möjligheter för de Gröna. Vi kan nu koncentrera oss på politiken i den kommande valrörelsen till EU-parlamentet. Vi har redan ett försprång i o m vår halvårslånga interna debatt, vilket gett många av oss nya kunskaper i olika EU-frågor.
De Gröna är steget före, vi vågar avgöra svåra frågor i beslutande omröstningar. Lösningen på det mesta är mer demokrati, såväl i partier som i parlament, och de Gröna lever som vi lär.
En stor dag.
måndag, september 15, 2008
Johans konstiga resonemang
Johan Hellström listar på sin blogg hittills fyra skäl till varför han ska rösta ja i miljöpartiets omröstning, anser du att miljöpartiet ska förorda att Sverige ska lämna EU?. Det är i mitt tycke något märkliga skäl som framställs.
- Statsbildningen
Förvisso Johans bästa argument, likväl så har EU gjort mycket bra för att utveckla olika regioner, särskilt sådana över nationsgränser, som Öresundsregionen. - Miljön
Johan argumenterar utifrån att EU är ett hinder för enskilda medlemsländer att bedriva en så hård miljöpolitik som de annars skulle ha gjort. Visserligen så borde enskilda länder verkligen ha rätt att "gå före" på vissa områden än idag, i frågor som rör den inre markanden, men därifrån till att tro att frågor löser sig av sig själv, om man inte alls har gemensamma förhandlingar eller regelverk, är mer än lovligt naivt. Att gå ur EU för att att miljöpolitiken i EU och Sverige sedan kommer bli bättre, tror jag är ett felaktigt resonemang. - Det är inget utträdeskrav
Johan menar att det faktum att omröstningen inte behandlar något "krav", är anledning att rösta ja till att fortsätta förorda utträde. Han menar vidare att om frågan g'ällt det, så hade han röstat nehj, eftersom han är emot krav-politik. Det är förstås ett oerhört tunt argument. Jag ska rösta nej i omröstningen, men inte utifrån att det då handlar om ett krav att vara medlem. Det handlar om vad man vill, inte vad man kräver. Och detta oavsett om rösten blir nej eller ja. - Tidpunkten
Johan Hellström menar att det är en felaktig tidpunkt att partiet ska ändra politik, när valet till EU-parlamentet går av stapeln i juni. Jag menar att tidpunkten är den optimala. Det är givetvis inför ett val en sådan sak ska avgöras, verkligen inte direkt efter. Att skjuta upp de som vissa menat, till 2011, vore givetvis ännu sämre.
Det ska bli mycket spännande om tre veckor, när resultatet blir klart. Jag tror de flesta av medlemmarna kommer tycka som jag.
onsdag, augusti 27, 2008
Salt och blandat
Även om bloggandet går lite i stå, så är jag ju iallafall i gott sällskap. Eller ja, gott och gott. Gott och blandat. Vad hette den senaste?
torsdag, augusti 21, 2008
Kommunfullmäktige
Höstens första kommunfullmäktige går mot sitt slut. 7 timmar har de hållit på, jag har suttit och lyssnat så gott som hela tiden. Det roligaste var miljöredovisningen 2007. Ewa Bertz (fp) ansåg att "tystnaden är värd sin vikt i guld". Inte mer än så? frågade jag mig.
Moderaterna var högljudda i många frågor. Utom i miljöredovisningen...
Nu är Fredrik Fernqvist vald till kommunstyrelsen, och nu tackas Tove Hultberg (v) av i fullmäktige.
Nu är mötet slut.
Moderaterna var högljudda i många frågor. Utom i miljöredovisningen...
Nu är Fredrik Fernqvist vald till kommunstyrelsen, och nu tackas Tove Hultberg (v) av i fullmäktige.
Nu är mötet slut.
torsdag, augusti 07, 2008
Grattis Stockholm
Glöm inte att fira internationella stockholmsdagen imorgon. Den enda chansen under hela millenniet. Särskilt coolt om man orkar pallra sig upp innan åtta.
Den 9 september 1999 varnades det för datakrasch. Den här gången har jag inte hört något sådant.
Den 9 september 1999 varnades det för datakrasch. Den här gången har jag inte hört något sådant.
måndag, augusti 04, 2008
Fortfarande bloggsemester
I brist på egen semester så kommer nog bloggen fortsätta ha lite mer semester. Istället kan man läsa bloggen "nej till utträdeskravet" som uppdateras dagligen.
Partiets medlemsomröstning är en spännande historia. Frågan ska avgöras sista september, bara nån vecka innan extrakongressen inför EU-parlamentsvalet.
Jag står alltså på nejsidan. Nej till utträdeskravet. Den andra sidan är följaktligen "ja till utträdeskravet".
Johan Hellström med flera tycker att frågan är felställd, eftersom mp inte haft något utträdeskrav i praktiken. Jag håller med. Frågan om utträdesmål är mer relevant.
Men det som gynnar nej-sidan mest är antagligen ja-sidans oerhörda oerfarenhet vad gäller att stå på ja-sidan i omröstningar. Man brukar oftast säga nej.
Partiets medlemsomröstning är en spännande historia. Frågan ska avgöras sista september, bara nån vecka innan extrakongressen inför EU-parlamentsvalet.
Jag står alltså på nejsidan. Nej till utträdeskravet. Den andra sidan är följaktligen "ja till utträdeskravet".
Johan Hellström med flera tycker att frågan är felställd, eftersom mp inte haft något utträdeskrav i praktiken. Jag håller med. Frågan om utträdesmål är mer relevant.
Men det som gynnar nej-sidan mest är antagligen ja-sidans oerhörda oerfarenhet vad gäller att stå på ja-sidan i omröstningar. Man brukar oftast säga nej.
måndag, juni 09, 2008
Bloggsemester
Det har gått långt mellan inläggen på slutet. Jag är inte den som har dåligt bloggsamvete, men nu tänkte jag klargöra att man inte kan förvänta sig fler blogginlägg förrän tidigast juli. Jag och bloggen ska ta semester. Jag ska istället för att fundera över samhällsfrågorna koncentrera mig på badtemperaturen, vad som ska läggas på grillen, och grubbla över Zlatans ömmande knän och samarbetet med Elmander. Jag ska dricka kaffe på verendan och läsa skönlitteratur.
Kan dock rekommendera den spännande upplösningen på Körkortsbloggen. Förhoppningen är att den kan komma att läggas ner inom den närmaste framtiden.
Kan dock rekommendera den spännande upplösningen på Körkortsbloggen. Förhoppningen är att den kan komma att läggas ner inom den närmaste framtiden.
söndag, juni 01, 2008
fredag, maj 30, 2008
Dagens icke-nyhet
Malmö kommunfullmäktiges ordförande har ett hus i Höör. Hans fru är skriven i huset. Han själv i sin lägenhet på Värnhem i Malmö. Skatteverket menar att det är olagligt av Landgren att sitta i kommunfullmäktige.
Gör om kommunallagen. Låt folk själva bestämma om de har en sådan relation till kommunen att det är befogat att sitta i dess fullmäktige. Problemet drabbar särskilt yngre som studerar, men tydligen även borgmästaren själv. En icke-nyhet och något som borde vara ett icke-problem.
Kanske något för Grundlagsutredningen att kika på?
Gör om kommunallagen. Låt folk själva bestämma om de har en sådan relation till kommunen att det är befogat att sitta i dess fullmäktige. Problemet drabbar särskilt yngre som studerar, men tydligen även borgmästaren själv. En icke-nyhet och något som borde vara ett icke-problem.
Kanske något för Grundlagsutredningen att kika på?
Etiketter:
Demokrati,
Grundlagsutredningen,
Kjell-Arne Landgren
torsdag, maj 29, 2008
Helgens fundering
Om man är barn till en invandrare så är man "andra generationens invandrare", oavsett vad man är och blir i övrigt. Är man barn till en arbetare, så har man åtminstone chansen att göra "en klassresa". Det senare låter liksom mer positivt än det förra.
måndag, maj 26, 2008
Kongresstankar dagen efter
Helgens gröna kongress i Östersund kanske inte är en milstolpe i svensk politisk historia, men likväl var det den 27 gången i ordningen miljöpartiet höll ordinarie kongress. Och nog hände många intressanta saker ur olika aspekter:
* Partiledningens triumf
Så tycker experttyckarna från mainstreammedia, Sydsvenskan, Aktuellt, Expressen mfl. Visst, det är svårt att inte hålla med. I de viktiga frågorna gick allt rörens väg. Vi ska medlemsomsrösta om utträdeskravet i god tid innan EU-parlamentsvalet. Vi klubbade ett bra förslag för bättre ekonomisk grundtrygghet.
* De unga kvinnornas triumf
Annika Hirvonen, Sara Parkman och Maria Ferm. Dessa drog kongressens största applåder i sina respektive anföranden, så länge jag höll mig i plenum åtminstone. Tydliga, konkreta, radikala och orädda.
* Framtidstron
En vag rubrik, men tydlig känsla, iallafall hos mig. De Gröna är på gång. Vi är många, vi är engagerade, vi är smarta och vi är positiva som satan. Jag har inte haft alls samma känsla på de tidigare fyra kongresserna jag varit på.
Att allt runtomkring klaffar underlättar förstås. Logistiken var kanon, påverkanstorget blir sakta men säkert allt bättre.
* Kursen för nya medlemmar var enligt uppgift alldeles lysande
Lillebror var ofantligt nöjd och peppad efter helgrens nybörjarkurs. Bra jobbat, Agnes med flera!
* Givetvis fanns nåt minus också
Jag förstår mig inte på kongressens organisatoriska funderingar ibland. Men men.
* Partiledningens triumf
Så tycker experttyckarna från mainstreammedia, Sydsvenskan, Aktuellt, Expressen mfl. Visst, det är svårt att inte hålla med. I de viktiga frågorna gick allt rörens väg. Vi ska medlemsomsrösta om utträdeskravet i god tid innan EU-parlamentsvalet. Vi klubbade ett bra förslag för bättre ekonomisk grundtrygghet.
* De unga kvinnornas triumf
Annika Hirvonen, Sara Parkman och Maria Ferm. Dessa drog kongressens största applåder i sina respektive anföranden, så länge jag höll mig i plenum åtminstone. Tydliga, konkreta, radikala och orädda.
* Framtidstron
En vag rubrik, men tydlig känsla, iallafall hos mig. De Gröna är på gång. Vi är många, vi är engagerade, vi är smarta och vi är positiva som satan. Jag har inte haft alls samma känsla på de tidigare fyra kongresserna jag varit på.
Att allt runtomkring klaffar underlättar förstås. Logistiken var kanon, påverkanstorget blir sakta men säkert allt bättre.
* Kursen för nya medlemmar var enligt uppgift alldeles lysande
Lillebror var ofantligt nöjd och peppad efter helgrens nybörjarkurs. Bra jobbat, Agnes med flera!
* Givetvis fanns nåt minus också
Jag förstår mig inte på kongressens organisatoriska funderingar ibland. Men men.
lördag, maj 24, 2008
Stolt och nöjd
Gårdagen var den mest intensiva på mycket mycket länge. Från morgon till natt var det diskussioner, möten, påverkanstorg, protokollsskrivning, yrkandeskrivningar, hitta rätt salar, prata med gamla och nya vänner och bekanta.
Höjdpunkten för dagen var EU-frågan. Den omskrivna och omdebatterade frågan, om de Gröna ska ha kvar sitt mål om att Sverige ska utträda ur EU. Motionen, skriven av mig och några fler, debatterades i 45 minuter i plenum. Bara ungefär hälften av de som ville prata i frågan fick det dock inte, så inte heller jag tyvärr. Men med facit i hand var det inte hela världen eftersom GU Stockholms nya språkrör Annika Hirvonen made my day med ett fantastiskt tal. Hon fick de mest rungande applåderna, liksom citat i såväl Aktuellt som DN. Mycket imponerande.
Beslutet blev sedan, igår kväll, att en medlemsomröstning i hela partiet ska avgöra frågan, och att kongressen inte tog något beslut. Jag ställer mig helt bakom beslutet. Även om det antagligen hade varit majoritet för att stryka kravet så känns det bättre om en så historiskt stor fråga får avgöras av alla medlemmar som vill.
Idag handlar det om ekonomisk grundtrygghet och storleken på riksvalberedningen. Sen ska GU:s språkrör hålla tal, lillebror ska komma förbi, och jag ska ansvara för ytterliggare ett påverkanstorg. Jag gillar mötesformen mer och mer för övrigt.
Ikväll är det visst Eurovision Song Contest, har någon sagt. "I love Europe" är visst inte med. Synd. Det hade varit lite komiskt.
Höjdpunkten för dagen var EU-frågan. Den omskrivna och omdebatterade frågan, om de Gröna ska ha kvar sitt mål om att Sverige ska utträda ur EU. Motionen, skriven av mig och några fler, debatterades i 45 minuter i plenum. Bara ungefär hälften av de som ville prata i frågan fick det dock inte, så inte heller jag tyvärr. Men med facit i hand var det inte hela världen eftersom GU Stockholms nya språkrör Annika Hirvonen made my day med ett fantastiskt tal. Hon fick de mest rungande applåderna, liksom citat i såväl Aktuellt som DN. Mycket imponerande.
Beslutet blev sedan, igår kväll, att en medlemsomröstning i hela partiet ska avgöra frågan, och att kongressen inte tog något beslut. Jag ställer mig helt bakom beslutet. Även om det antagligen hade varit majoritet för att stryka kravet så känns det bättre om en så historiskt stor fråga får avgöras av alla medlemmar som vill.
Idag handlar det om ekonomisk grundtrygghet och storleken på riksvalberedningen. Sen ska GU:s språkrör hålla tal, lillebror ska komma förbi, och jag ska ansvara för ytterliggare ett påverkanstorg. Jag gillar mötesformen mer och mer för övrigt.
Ikväll är det visst Eurovision Song Contest, har någon sagt. "I love Europe" är visst inte med. Synd. Det hade varit lite komiskt.
tisdag, maj 20, 2008
Det våras för demokratin
Ingvar Svensson (kd), Henrik von Sydow (m), Peter Eriksson (mp), Daniel Tarschys (fp) och Kerstin Lundgren (c) skriver idag på DN-debatt om tolv gemensamma ståndpunkter man kommit överens om i grundlagsutredningen. För oss som har lokalt självbestämmande och decentralisering av beslut som hjärtefrågor är det mycket trevlig läsning. Genomgående presenteras förbättringar jämfört med idag.
Man vill stärka personvalsinslaget, och går så långt som att slopa spärren helt. Idag måste man få 5% av kryssen lokalt eller regionalt för att kryssas upp, och hela 8% på riksdagslistan. Modigt och strongt!
Man vill stärka grundlagen genom att inrätta en författningsdomstol som ska kunna pröva om lagar eller förordningar strider mot denna. Helt rätt och riktigt.
Man föreslår också att "genom att vår kommunala självstyrelse förses med en närhetsprincip och proportionalitetsprincip stärks möjligheten att pröva om lagstiftning strider mot grundlagens skydd för det lokala självstyret." Även om det inte är klockrent vad som åsyftas, så är det iallafall bättre än idag. Idag bestämmer riksdagen helt och hållet vad den kommunala självstyrelsen ska handla om. Och så är man förvånad om människor visar sig vara ointresserade av kommunpolitik...
Slutligen har man som tolvte förslag att alla hinder för att kommuner ska införa trängselavgifter ska bort. Vilket förstås är jättebra, men även borde innefatta betydligt fler skatter (om man nu ska ha begränsningar).
Tja, ett förslag var kanske dåligt. Skilda valdagar för kommuner och till riksdag. Jag är inte säker. Och när jag inte är säker säger jag som jag brukar: Låt kommunerna bestämma det själva!
Hursomhelst, jätteroligt att det gröna språkröret fått med sig de borgerliga på så många bra förslag!
Man vill stärka personvalsinslaget, och går så långt som att slopa spärren helt. Idag måste man få 5% av kryssen lokalt eller regionalt för att kryssas upp, och hela 8% på riksdagslistan. Modigt och strongt!
Man vill stärka grundlagen genom att inrätta en författningsdomstol som ska kunna pröva om lagar eller förordningar strider mot denna. Helt rätt och riktigt.
Man föreslår också att "genom att vår kommunala självstyrelse förses med en närhetsprincip och proportionalitetsprincip stärks möjligheten att pröva om lagstiftning strider mot grundlagens skydd för det lokala självstyret." Även om det inte är klockrent vad som åsyftas, så är det iallafall bättre än idag. Idag bestämmer riksdagen helt och hållet vad den kommunala självstyrelsen ska handla om. Och så är man förvånad om människor visar sig vara ointresserade av kommunpolitik...
Slutligen har man som tolvte förslag att alla hinder för att kommuner ska införa trängselavgifter ska bort. Vilket förstås är jättebra, men även borde innefatta betydligt fler skatter (om man nu ska ha begränsningar).
Tja, ett förslag var kanske dåligt. Skilda valdagar för kommuner och till riksdag. Jag är inte säker. Och när jag inte är säker säger jag som jag brukar: Låt kommunerna bestämma det själva!
Hursomhelst, jätteroligt att det gröna språkröret fått med sig de borgerliga på så många bra förslag!
Etiketter:
Demokrati,
Grundlagsutredningen,
Peter Eriksson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)