Hycklande malmöborgare överallt

Att vara borgare och konsekvent i Malmö verkar inte vara det enklaste (möjligen med undantag av Bassem).

När det gällde arrangemanget av European Social Forum så krävde man att Malmö stad inte skulle anordna arrangemanget. 15.000 människor samlades i fyra dagar och nätverkade, diskuterade, manifesterade, inspirerade, och för Malmö stads vidkommande, konsumerade. Summan på ett par miljoner som Malmö stad bidrog med, en tiondel av Malmöfestivalen, var enligt Malmös borgare en stor skandal.

Kostnader märks däremot inte av i debatten om Davis-Cup-tennis i Malmö. Istället så är det en principsak, våldsverkare ska inte få stoppa ett arrangemang, vilket man har svårt att inte skriva under. Säkerhetsaspekten är dock inte så viktig att tala om i det här fallet, vilket var anledningen till att Fritidsnämnden i Malmö valde att matchen skulle spelas utan publik, eftersom arrangören är ansvarig för vad som händer inuti arenan.

Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu uttalade i Sydsvenskan att han helst skulle se att matchen inte spelades. Hos borgligheten väckte utspelet bestörtning, kommunerna får inte bedriva utrikespolitik och detta var minsann det.

Hur många gånger har borgligheten klagat på Reepalu när han yttrat sig i utrikespolitiska frågor som skatteharmonisering mellan Sverige och Danmark, en solklar utrikespolitisk fråga? Nej men just det, där håller man ju med Reepalu! Principfastheten är fast som en pannkaksmet gjord på vatten.

Noterade också att borgarna hade noll egna förslag efter budgetkonferensen med nämnden. Frågan jag alltmer börjar ställa mig är, vad vill egentligen borgarna med Malmö? Mer än att spela tennis, ställa in politiska arrangemang, och bygga konstmuseum?

Konkurrera om du vill

Rickard Wendel har svarat på sin blogg, försvarat sin cencur och tycker att undertecknad har ett arrogant maktspråk. Det är givetvis inte min mening. Men att Wendels beskyllningar handlar om meningsskiljaktigheter, istället för om hur saker och ting faktiskt ligger till, stämmer inte. Rickard Wendel har fel som påstår att skattebetalarna täcker upp det underskott som Malmö skolrestauranger, även om han formulerar sig lite annorlunda i sin nya skrivelse, än i den ursprungliga. Uppriktigt sagt så hoppas jag att anklagelsen byggde på just okunskap. Alternativet är värre.

För övrigt så var kostnaden för skolmaten i Malmö på 4100 kr per elev år 2008, jämfört med riksgenomsnittet på 4610 kr. Dessutom så är hela 45 % av maten som serveras ekologiskt framställd.

P g a att det blivit ett ekonomiskt underskott så höjdes vid årsskiftet priserna med 7,9 %. Det innebär att priset kommer bli runt 4500 kr per elev och år. Fortfarande under riksgenomsnittet alltså. Källa finns på Skolmatens vänner.

Det är fritt fram för vilket företag som helst att konkurrera. Kan någon erbjuda lika bra mat till lägre pris, eller bättre mat till samma pris, så är det bara att ge anbud. Bara inte pengar skjuts till från någon tvångstaxerad :)

Nåväl. Dags för dagens citat:

Inställningen att tillväxt är ett mål i sig är barock. Det skulle innebära att det viktiga bara är det produceras så mycket som möjligt. Den tillväxten kan lätt skapas genom att staten tar allas pengar och sätter igång en enorm produktion av saker som människor inte vill ha, t ex stål och krigsmaterial i Sovjetunionen. Tillväxten måste ske på människors villkor, det vill säga att det produceras sånt som människor efterfrågar.

Till världskapitalismens försvar, Johan Norberg. Det är bra att andelen ekologiska livsmedel ökar med andra ord.

Insänarsvar till dåligt påläst moderat

Rickard Wendel heter en av malmömoderaternas kommunfullmäktigeledamöter. På julaftonen hade han en insändare publicerad i Skånska dagbladet, proppfull av felaktigheter. Den påstått liberale Wendel är emellertid desto duktigare på att cencurera sin blogg från kommentarer...

Idag har jag och servicenämndens ordförande Sara Fagnani Nilsson svarat Rickard Wendel:

Svar till Rickard Wendel (m), insändare i Skånska dagbladet 24/12. Wendel påstår i sin insändare att Malmö skolrestauranger snedvrider marknaden genom att de senaste årets underskott täckts upp med skattepengar. Rickard Wendel har uppenbarligen ingen aning om vad han pratar om.
Serviceförvaltningen får inga kommunbidrag för att finansiera sin verksamhet. Verksamheten bygger istället på att tjänster säljs till de övriga förvaltningarna i Malmö stad. För Malmö skolrestauranger, som är en del av serviceförvaltningen, är kunderna främst kommunens grund- och gymnasieskolor, samt en del friskolor.
Precis som vilket företag som helst så kan man vissa år nå ett negativt resultat. Detta är dock, tvärtemot vad Wendel påstår, inget som täcks upp av skattemedel. Inga pengar skjuts till från kommuncentralt håll, vilket Rickard Wendel borde känna till som ledamot av kommunfullmäktige.

Sara Fagnani Nilsson (s), ordförande servicenämnden
Rasmus Ling (mp), ledamot servicenämnden

Vi får se om det blir svar igen. Skånskan lär han väl inte kunna cencurera..?

Halvtid!

Det känns lite som att jag nu börjar förstå innebörden av den gamla s-devisen stolt men inte nöjd, efter att Malmös styrande politiska majoritet (s), (v) och (mp) idag ger ut sin halvtidsrapport. Under de två år våra partier styrt vår fantastiska stad så har vi åstadkommit mycket mer än vad jag innan kunde tro. 220 punkter över alla områdena partierna kom överens om i valplattformen för två år sedan.

Företrädare från majoritetspartierna, Fredrik Fernqvist (mp), Ilmar Reepalu (s) och Anneli Philipson (v), skriver även på Sydsvenskans Aktuella frågor om vad vi gjort, och vilka utmaningar som väntar framöver.

När partiöverenskommelsen var underskriven så sa Ilmar Reepalu på presskonferensen att vi är så ense att vi "drömmer samma drömmar på nätterna". Rapporten visar att påståendet inte är helt taget ur luften.

För de Grönas del så visar det på vilket sätt vi tillsammans lyckats med förvandlingen från litet oppositionsparti, till att vara en del av en majoritet som gör konkreta saker. Detta i alla Malmös 20 nämnder och kommunfullmäktige.

Om någon vill ha rapporten är det bara att slänga iväg ett mail.

Tio procent

I SIFO-mätningen för april månad hade de Gröna i Malmö 10 procent av de tillfrågade i Malmö Stad. D v s en ökning med över 50 procent jämfört med valresultatet.

Det finns således realistiska förhoppningar om att kunna bli det tredje största partiet i Malmö Stad efter valet 2010. Tyvärr var inte en fullständig lista på alla partiers resultat utlagda.

Och mjo. I Stockholm var resultatet ännu bättre, nämligen 11%. Men sedan valet är ökningen då bara ungefär 10%.

There the action is

Igår offentliggjordes att ännu ett malmöitiskt kommunalråd ska avgå vid halvårsskiftet, nämligen Birgitta Nilsson (s), med ansvar för sociala- och äldrefrågor i kommunen. Tidigare har Lynn Ljunberg, kommunalråd med ansvar för kultur- och fritidsfrågor meddelat sin avgång.

Två av sex s-märkta kommunalråd alltså. Och två kvinnor. Eftersom s sedan början av 90-talet praktiserar "varannan damernas" så ska två nya kvinnor in. Spekulationerna om de nya är förvisso intressanta, men jag tänker inte gå in på det.

Istället tänkte jag visa på den sifferfeminism som praktiseras inom såväl (s) som inom många andra partier, inklusive Miljöpartiet. Den feminism där man tycker sig lösa problemen genom att lika många platser viks åt vardera könet. I Malmö Stad är det nämligen extra tydligt att antalet har mycket liten betydelse, eftersom olika poster har olika mycket makt.

Kommunalråd med rotelansvar för finanserna, statsbyggnad, tekniska verksamheten och arbete är alla män. There the action is, helt enkelt.

Kommunalråd med mjuka politiska sektorer- såsom utbildning, sociala frågor, äldrefrågor, kultur- och fritidsfrågor, är kvinnor. Definitivt inte oviktiga områden, men likväl inte alls med samma dignitet.

På samma sätt ser det för övrigt ut i regeringen. Och i den förra regeringen. Och regeringen innan dess.

Trängselavgifter i Köpenhamn?

Köpenhamns socialdemokratiske borgmästare Ritt Bjerregaard vill införa trängselavgifter, vilket givetvis är en alldeles utmärkt idé. Liksom i andra storstäder så är trafiken ett stort problem i Köpenhamn.

Om Köpenhamn skulle införa trängselavgifter skulle processen i Malmö självfallet också underlättas. Hur ogärna man än vill vara lillebror, så har man alltför ofta onödigt svårt att gå före den danska huvudstaden. Visar de vägen i den här frågan, så kommer Malmö snabbt följa efter. Men vi kan ju, om vi ligger i, hinna före.

För precis som i Sverige så finns det onödiga konstitutionella hinder för kommuner att införa trängselavgifter. Dessa klassificieras nämligen som en skatt, och skatt får bara staten ta ut. Folketinget i Danmark och riksdagen i Sverige äger alltså frågan. Och liksom i Sverige säger den danska högerregeringen nej. Argumenten är rätt så lika de också:

Motståndarna här i Köpenhamn har pekat på en stor kostnad för de mest
ekonomiskt utsatta, ensamstående mammor till exempel. Ett påstående som
överborgmästare fnyser åt.

Men som Ritt Bjerregaard säger:

Vem sitter i bilen? Jo en man som är fyrtio plus och som tjänar över
genomsnittet.

Inte heller i Malmö har socialdemokraterna, hittills i varje fall, varit så entusiastiska till trängselavgifter. Men det kanske vänder?

Majoritetsseminarium

Idag hade majoriteten i Malmö Stad, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och De Gröna, ett gemensamt seminarium för första gången. En milstolpe helt enkelt. Temat var främlingsfientligt, och arrangemanget väl ordnat och intressant.

Ålderstrukturen bland deltagarna var sämre än jag förväntade. Fortfarande så är jag bland de absolut yngsta, och räknar man bort Johanna och Sara från (mp), så var det knappt någon under 30. Dock så var antalet kommunalråd och nämndsordförande imponerande många, vilket var kul.

Alexander Bengtsson från Expo talade om Sverigedemokraterna, och deras kommunpolitiska handlingsprogram (som inte tagits av kommunrepresentanter, utan av deras partistyrelse).

Förhoppningsvis kan majoriteten ha fler gemensamma seminarier efterhand.

Många politiker

Sista kvällen i Söderhamn, semestern går mot sitt slut. Kunde i dagens Söderhamnskuriren läsa att det i den här lilla kommunen huserar inte mindre än sex välbetalda heltidspolitiker (!). Två kommunalråd, en s-gruppledare tillika ordförande i det kommunala bostadsbolaget och tre nämndsordförande.

Inför valet 2002 gick centerpartiet närmast till val på att två kommunalråd var ett för mycket. När man efter valet fick ett eget var man inte lika sugen på det. Dessutom fick då vänsterpartiet en heltidsarvoderad ordförande för Barn- och utbildningsnämnden.

Det är inte bara dåligt att ha flera heltidspolitiker. Det dåliga är om man är emot dem enbart när man inte själv får besitta platserna, och när det blir oförsvarligt dyrt. Och kostnaden 7,4 miljoner känns för stor för lilla Söderhamn.

De som är heltidsarvoderade för iallafall inga mötesarvoden. Undrar hur det ligger till med den saken i Malmö?

Dagens bästa läsning var dock om Marias framfart i Vellinge, om sökandet efter stöd för ett flyktingmottagande till Vellinge. Kämpa på!

Reservation mot remiss (?)

På servicenämndsmötet igår så skulle vi svara på en remiss om förslaget på Malmö Stads nya organisation. Den borgerliga gruppen valde att reservera sig (!?).

På min vänligt ställda fråga vad de egentligen reserverade sig mot, "det är ju en remiss", så fick jag svaret "jo, vi kan göra så".

Har man inte rätt att ställa lite högre krav på oppositionen än så?

Internbudgeten gick igenom utan problem, det var en himla bra budget i mitt tycke.

Sedan fick vi årsavslutningsmiddag. Det var himla gott!

Liberal konsekvens

Om ett och ett halvt år är det val till EU-parlamentet. I brist på andra motargument så kommer röda och blå partier att hävda att en röst på De Gröna är en bortkastad röst, eftersom det står i vårt partiprogram att vi vill gå ur EU. Man kommer inte att prata om hur man själva ställde sig till olika miljöfrågor i parlamentet, alliansen kommer inte berätta det faktum att centerpartiet och folkpartiet sitter i en partigrupp i parlmanetet, medan kristdemokraterna och moderaterna sitter i en annan. Kort sagt, visionerna kommer lysa med sin frånvaro. Det mesta kommer handla om en mellantid för regeringen inför det "riktiga" valet 2010.

Jo, lite pessimistisk är jag. Jag hoppas jag har fel. Jag, Anders och Malin ska iallafall se till att De Gröna i Malmö gör den bästa EP-valrörelsen någonsin!

Och på tal om utträdeskrav och att man inte ska kandidera till församlingar man inte gillar: Folkpartiet slår som vanligt rekord i grenen politisk konsekvens. Folkpartiet brukar vara de som oftast lyfter fram miljöpartiets EU-motstånd. Partiet har även länge krävt att stadsdelarna i Malmö Stad borde avskaffas. Och en kraftfullare reservation än den som kom in under remissrundan i ny organisation för Malmö Stad får man leta efter.

Om någon ifrågasätter att folkpartiet tillsätter ledamöter till dessa organ man så kraftfullt tar avstånd från? Nej nej. Det är inte ens någon som förväntar sig att folkpartiet ska leva som man lär.

Det går framåt

På dagens nämndsammanträde så fick vi kranvatten till maten, istället för Loka på flaska. It´s getting better!

En annan trevlig sak på mötet var skolinformatören från Stadsfastigheter som var och pratade om sitt jobb. Han är på skolor och pratar om konsekvenserna av skadegörelse, vem som betalar och vad som faktiskt kan hända om man anlägger en brand. Detta är givetvis en smart strategi av stadsfastigheter, som i förlängningen kan spara pengar åt både hela Malmö och resten av landet. Effektivare än övervakningskameror som bara flyttar problemen någon annanstans.

Sd-Westergren i Din Gata

Radioprogrammet Din gata bjöd in sverigedemokraten Emma Westergren till programmet för att diskutera hur Sverigedemokraterna jobbar i Malmö, och om sin politiska syn. Ett kul och nyskapande sätt att diskutera både kommunpolitik och demokratifrågor.

Det mest intressanta var efter ungefär 28 minuter i programmet, då programledarna frågade varför sverigedemokraterna vill införa ett flyktingstopp till Malmö.

"Det är en ekonomisk fråga", svarar Westergren. Hon menar att arbetslösheten är skyhög i Malmö just nu, och att man ska flytta dit jobben finns. Hon vet dock inte hur hög den är.

Helt riktigt så påpekar Westergren att reglerna redan är så idag, att man är skyldig att stå till arbetsmarknadens förfogande i hela landet. Emma Westergren stöder detta, precis som en klar riksdagsmajoritet, då hon på frågan om detta ska gälla även svenskar svarar "jag tycker man ska flytta dit jobben finns". Alltså oavsett nationalitet och nation.

Det kan ju vara intressant för Emma Westergren och övriga sverigedemokrater att studera nedanstående bild. Om människor ska flytta dit jobben finns, d v s där arbetslösheten är låg, så är det tydligt att vi kommer att se en rejält ökad invandring till Sverige och Europa framöver.

Bilden illustrerar arbetslösheten i olika länder, enligt skalan till höger. Från Wikipedia.





Länk till programmet.
Länk till Anders Wallners bloggpost om radioprogrammet.

Omväxling förnöjer...

Växlar mellan att läsa "Moderna kommuner", kurslitteratur som behandlar kommunal förvaltning och olika organisationsformer, med Malmö Stads organisationsutredning. Det är ju bra att ens utbildning får utmynna i verkligheten direkt, men lite långrandigt känns det allt.

Ett tillfälligt alkoholstopp?

Trots högkonjunkturen, och trots regeringens arbetslinje, så har vissa grupper fortsatt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Malmö Stad fortsätter därför sin satsning på Vuxenutbildningen och Arbetscentrum, som ska underlätta för marginaliserade grupper att ta sig in.

Till skillnad från Peter G Lindqvist (m), ledamot i Arbetscentrum, så är oppositionsrådet Anja Sonesson (m) inte helt oväntat kritisk till att pengar anslås:

Socialdemokraterna går tillbaka till projektlinjen. Däremot saknas insatser för att stärka kunskaperna i svenska språket.

Vilket är antingen lögn, eller så har Sonesson ingen koll alls. De som är i behov av språkinlärning, vilket sannerligen inte är alla, får det genom Arbetscentrum. Samt att en arbetsplats självfallet är ett bra ställe att lära sig landets språk på, förstås.

Vidare säger Sonesson:

En betydande majoritet av dessa människor har haft och har omfattande drog- och missbruksproblem. Vi måste därför införa ett tillfälligt och totalt drogstopp i Malmö Stad. Inga systembolag, inga serveringstillstånd på restauranger, ingen alkoholinförsel, inga cigaretter, ingenting. Ge det en chans på två år så kan vi hinna komma ikapp med de problem som Malmö har jämfört med resten av landet.

Nej, så sa hon naturligtvis inte. Men nästan. Fast det gällde istället kravet på ett generellt flyktingstopp, d v s ett förbud mot att bostätta sig här för andra. Det är väl lättare att smälta för hemmaopinionen än det förra. Man ska ju ta eget ansvar, så länge det gäller någon annan.

Trafikprat i nämnden

På dagens möte med servicenämnden diskuterades Malmös trafiksäkerhetsprogram, som vi skulle ge ett remissvar på.

På gruppmötet attackerade en socialdemokrat den svenska politiken som hela tiden ger sig på hastighetsbegränsningarna, vilket ledamoten menade var felaktigt, då endast "typ en och en halv procent av alla trafikolyckor beror på hastigheten".

Ledamoten medgav kort därefter att uttalandet saknade grund i verkligheten, eftersom typ alla olyckor beror på för hög hastighet.

På själva nämndmötet så hade en moderat, tillika vice ordförande i nämnden, en lång utläggning om hur många är "miljöknuttar" på ett sätt, genom att vilja begränsa hastigheter, begränsa trafikvolymen, medan samma "miljöknuttar" inte tänkte på miljön när de inte vill bygga fler parkeringsplatser eller ha vägbulor för att minska hastigheterna. Allt för att "de som bor lite utanför staden ska få komma in, eftersom alla faktiskt inte bor i city".

Suck. Det blir inte bättre luft för att man har fler parkeringsplatser. Att ha dyrare parkeringsplatser, och på andra sätt styra trafikflödet, är det ända som funkar. Och visst, vägbulor kanske inte är optimalt, det finns bättre sätt som avsmalningar av vägar och cirkulationsplatser som fungerar bättre.

Slutligen, de flesta som bor i city saknar faktiskt bil. Det är bilar från Malmös utkanter som förstör luften inne i stan. Det finns utmärkta alternativ att ta sig in.

Ser hon pålitlig ut?

Folkpartiet i Malmö är liksom sitt riksdito ett oerhört populistiskt parti. Man gillar att ställa krav, ja, utom på sig själva förstås. Där har man inga krav alls. Man kan tycka lite hursomhelst, huvudsaken att man blir citerad i Sydsvenskan, eller ännu hellre med på bild.

För att lyckas med det, i den hårda konkurrensen, så måste man sticka ut. Helst ställa krav på andra ingen tänkt på, som att förbjuda olika språk eller kräva att fritidsnämnden ska läggas ner.

Nu har man kommit på en genialisk idé. Man ska vara emot Malmö Stads planer på att bygga en tågdepå i Glostorp, som ligger i utkanten av Malmö.

Anledningen, och nu spekulrerar jag fritt, är att Miljöpartiet är för den här satsningen, medan det finns en lokal opinion i området kring Glostorp som naturligtvis anser att depån ska ligga någon annanstans. Därför försöker man hastigt och senkommet angripa miljöpartiet för sitt ställningstagande.

Tyvärr har folkpartiet populisterna glömt bort att man redan haft ett antal chanser på sig att i ett tidigare skede säga vad man tycker i frågan. I kommunstyrelsen och planeringsberedningen. Där har man dock inte sagt ett dyft. Då visste man nämligen inte att det skulle kunna bli en fråga där man hade chansen att komma in i tidningen med. Angripa miljöpartiet i en miljöfråga? Genialiskt.


Det vore kul att veta om frågan har diskuterats på ett medlemsmöte inom folkpartiet. Jag skulle gissa på nej. De Gröna har däremot tagit ställning i frågan på möte med alla sina nämndsledamöter närvarande.

Personligen har jag tvekat ganska länge, men har slutligen kommit fram till att det är det bästa alternativet, om än dålig kommunal planering.

Kommunfullmäktigedebatten i frågan hölls den 30 augusti och kan ses här, mellan Anders Rubin (s) och Ewa Bertz. Miljöpartiets pressmeddelande i frågan finns här.

MKB höjer blint

Det kommunala fastighetsbolaget MKB vill höja hyrorna i Malmö med i genomsnitt 14,3 procent per år, enligt Sydsvenskan. Det motsvarar ungefär 1000 kronor i månaden för en trerumslägenhet. 35 procent av lägenhetsbeståndet är för övrigt just trerummare. För den något vanligare tvårummaren, 36 procent, blir höjningen ca 700 kronor i månaden.

Anledningen är att det ska rustas och investeras. Förra året använes 345 miljoner kronor till investeringar. Om det är för lite eller inte kan jag inte svara på utan betydligt mer ingående material än vad som framgår av hemsidan, särskilt eftersom inga årsredovisningar ligger ute på webben.

Framgår gör dock att förra årets vinst blev 129 miljoner kronor, och att omsättningen var 1,32 miljarder. Vinsten är därmed hela 9,8 procent av omsättningen, vilket får räknas vara en mycket stor andel (som jämförelse har HSB 7,5 procent).

Jag har mailat och bett om att få 2005 och 2006 års redovisningar från bolaget. För mig verkar det konstigt att ett bolag som går så mycket plus är tvungna att höja hyran så mycket.

Hade det varit ett privat bolag hade raktionen kunnat vara "bristande konkurrens". Kanske är det så även med ett offentligt bostadsbolag, som står för en knapp tredjedel av stadens bostäder? Om inte den politiska styrningen nu finns.

Ska skriva mer om det här när jag kollat lite fler siffror närmare.

Terminsstart, och lite Välfärd för alla

Nytt nämndsammanträde idag efter sommaruppehållet, enligt ryktena ska det vara en riktig idyll mötet ska hållas i. Och nån aktivitet "anpassat efter väder" skulle det visst också bli. Ska nog bli trevligt.

Vad gäller mötet så domineras dagordningen av att klubba igångssättningstillstånd för olika ombyggnationer, och okeja hyresavtal. Uppgiften att checka så att inte elen och vattnet ingår i hyran är gjort, bara nåt enstaka frågetecken, så ska nog mötet avlöpa smidigt.

Revisionens koll över riskhanteringen inom förvaltningen verkar inte vara några problem alls.

Det som kan bli diskussion, även om jag hoppas att det inte blir eftersom vår förvaltning inte har med det att göra, är Välfärd för alla. Det handlar bara om information, och hoppas det stannar där.

Från utdraget av senaste kommunfullmäktige, som vi fått, är de borgerliga reservationerna mot Välfärd för alla med. Anja Sonesson (m) skriver:

När nu handlingsplanen reviderats kan vi konstatera att Välfärd för
alla har blivit ett renodlat vänsterprojekt. Som exempel på vänstervridningen
kan nämnas bland annat de nya direktivens krav på utjämningspolitik, en otydlig
arbetslinje, inrättandet av en bostadsförmedling, utvidgning av undervisning på
modersmålet, inrättandet av tematiska kunskapscentra inom skolsektorn etc. Då vi inte längre ser att det finns en vilja att ha blocköverskridande samarbete på så
viktiga områden för Malmö, samt att intresset snarare verkar finnas i att föra
en renodlad vänsterpolitik, kan vi inte längre vara med på projektet.

Det första man kan fråga sig är vad en "vänstervridning" innebär? Modersmålsundervisning borde snarare vara liberalt än socialistiskt. Utjämningens betydelse för ekonomisk utveckling har jag precis läst en bok av, skriven av bla Mauricio Rojas. Och vad gäller bostadsförmedlingen så har det ju länge varit Sonessons värsta huvudvärk.

Det andra man kan fråga sig är varför man ska ha ett "blocköverskridande" övergripande välfärdsprojekt, när man uppenbarligen har så fundamentalt olika syn på vad välfärd är. Miljöpartiet står fortfarande inte bakom projektet, delvis på grund av att problemen med dålig luft överhuvudtaget inte nämns.

Sonesson ville helt enkelt ha ett blocköverskridande projekt. Men naturligtvis (ingen ironi), bara så länge hennes egen politik drevs igenom. Pratet om det viktiga i konsensus var såklart inget annat än snack, det var bara retorik för att få igenom sin politik.

När jag tänker efter lite, så kanske det vore helt okej med en Välfärd för alla-diskussion, och höra efter om oppositionen har några bra svar på dessa frågor?

Skattesänkarhögern är här

De talades ingenting om det under budgetdebatten i kommunfullmäktige, men nu har Malmö fått en skattesänkarhöger. I grenen skattesänkningar är ju moderaterna som vanligt partipolitikens svar på Carolina Klüft (snabbast och högst på samma gång) , och vill sänka skatten med 50 öre. Kristdemokraterna nöjer sig med 25, medan folkpartiet inte vill sänka 2008, utan "på sikt".

Att de borgerliga partierna vill sänka skatten i Malmö är snarast ett friskhetstecken hos oppositionen. Jag håller inte med dem, men man måste medge att Malmö Stad har en ekonomisk situation som faktiskt möjliggör en skattesänkning.

Men tyvärr är inte heller moderaterna konsekventa. Tvärtom. Man vill införa ett så kallat "flyktingstopp". När Malmös situation förbättras vill vi att stoppet ska tas bort, säger Anja Sonesson, oppositionsråd (m).

Man måste faktiskt bestämma sig: Är situationen så gynnsam att man kan sänka skatten, då har man faktiskt också "råd" att låta människor bo där de vill. Och vill man inte det, så får man säga det rent ut. "Vi vill hellre sänka skatten än ha hit utlänningar". För det är vad det handlar om. Men isåfall behöver man inte ödsla tid på att debattera mot sverigedemokraterna.

En i sammanhanget liten, men ack så rolig sak, är att moderaterna lägger 20 miljoner kronor på ett nytt badhus i sitt budgetförslag.

20 miljoner? Det kommer inte bli ett badhus. Det kommer bli ett större badkar, möjligen. Ett nytt badhus kostar en halv miljard. Men ska man sänka skatten, får man slimma kostymen, som oppositionsrådet uttryckte det.