I spåkulan: 2010, ett politiskt rymdäventyr

Många politiktyckare spekulerar hur det ska gå efter valet 2010. Ny borgerlig regering, ny s-regering, s-v-mp-regering, s-mp-regering, m-fp-kd-c-mp-regering, eller något annat. Inför förra valet satsade jag på en högoddsare till regering: s + m. Det gick inte, den gången. Att oddset var högt, 1001 gånger pengarna, säger bara att det var osannolikt då. Samma odds var det nämligen på Mona Sahlin som ny socialdemokratisk partiordförande...

Nåväl. Om man ska lära av historien och försöka se framåt ännu en gång, hur bör man då resonera? Det beror på vilka premisser man väljer att bygga sitt resonemang på. De jag kan tänka mig att kalkylera med är följande, eftersom jag inte tror att nuvarande regering kommer att få en riksdagsmajoritet återigen.

* Kristdemokraterna åker ur riksdagen. Det både tror och hoppas jag.

* Vänsterpartiet åker inte ur riksdagen. Lika säkert som att vänsterpartiet alltid lägger sig när det gäller, lika säkert är att de stannar i riksdagen. Det finns tillräckligt med strategiska sossar, och vänstersossar, för att det inte ska vara något problem.

* Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Antagligen. eller kanske. Om de inte kommer in i EU-parlamentet så kommer de heller inte in i riksdagen. Men mitt resonemang om slutligt resultat faller inte med (sd):s inträde i riksdagen.

* (s) och (mp) får inte ensamma majoritet. Om s och mp får egen majoritet, så blir detta den nya regeringskoalitionen. Och egentligen så är det nog det jag tror blir fallet. Men isåfall blir det en alltför förutsägbar gissning om framtiden. Och en förutsägbar blogg är en tråkig blogg. Därför får en premiss vara att s och mp inte får majoritet.

* Den sista premissen: Det kommer bli spänningar mellan de borgerliga partierna. Eftersom oppositionen kommer leda i opinionsmätningar även framöver.

Dessa premisser leder till slutsatsen: Nästa regering kommer bestå av socialdemokraterna och folkpartiet.

När Maria Ferm i Veckans debatt fick frågan "är folkpartiet det riksdagsparti som är längst åt höger idag?" så svarade hon helt rätt "deras skolpolitik är iallafall inte liberal". Hon kunde, om hon inte varit språkrör utan politisk analytiker, svarat att folkpartiet tvärtom är borgerlighetens vänster. Det är dom som vill ha fortsatt höga sjukförsäkringar, det är dom som vill prioritera medelklassen. Deras skolpolitik skiljer sig inte på några större sätt. Båda resonerar liknande i jämställdhets- och integrationsfrågor.
Folkpartiet har heller inte, till skillnad mot centerpartiet, drivit näringslivsfrågor på samma sätt. De har heller inte retat upp fackförbunden som moderaterna och centern.

För socialdemokraternas perspektiv så vore ett samarbete med fp betydligt mer lättsmält, än ett moderatsamarbete. Många inom (s) skulle också föredra det framför en koalitionsregering med de Gröna.

För folkpartiet vore det svårare. Men visst går det. Man visade efter valet 2002 att man är beredda att samarbeta för att uppnå kompromisser. Och man kommer ha många prioriteringar som är snarlika socialdemokraternas. Och man kommer få fler ministerposter än i nuvarande regering, som är moderatdominerad.

Socialdemokraterna och folkpartiet 2010 alltså. Kom ihåg var du läste det först.

---
Uppdatering: Ytterliggare ett tecken som styrker spåkulans tillförlitlighet.

Många politiker

Sista kvällen i Söderhamn, semestern går mot sitt slut. Kunde i dagens Söderhamnskuriren läsa att det i den här lilla kommunen huserar inte mindre än sex välbetalda heltidspolitiker (!). Två kommunalråd, en s-gruppledare tillika ordförande i det kommunala bostadsbolaget och tre nämndsordförande.

Inför valet 2002 gick centerpartiet närmast till val på att två kommunalråd var ett för mycket. När man efter valet fick ett eget var man inte lika sugen på det. Dessutom fick då vänsterpartiet en heltidsarvoderad ordförande för Barn- och utbildningsnämnden.

Det är inte bara dåligt att ha flera heltidspolitiker. Det dåliga är om man är emot dem enbart när man inte själv får besitta platserna, och när det blir oförsvarligt dyrt. Och kostnaden 7,4 miljoner känns för stor för lilla Söderhamn.

De som är heltidsarvoderade för iallafall inga mötesarvoden. Undrar hur det ligger till med den saken i Malmö?

Dagens bästa läsning var dock om Marias framfart i Vellinge, om sökandet efter stöd för ett flyktingmottagande till Vellinge. Kämpa på!

Att skylla på nån annan

Att skylla allt som är dåligt på politiska motståndare är synnerligen vanligt. Men Maud Olofsson tog ändå priset alldeles nyss i Agenda. Påståendet "25 procent av de centerpartistiska kommunalråden tycker att centerpartiet inte tillmötesgår landsbygdens behov tillräckligt".

Enligt Maud Olofsson är det socialdemokraternas fel. Hmm.

C- som i Copyright

Centerpartiet är ett lustigt parti. Precis som jag förutsåg igår så prioriterade (c) miljö i Almedalen. Men inte nog med det: Man ville även byta namn på sitt parti. Och visst, jag har alltid tyckt att "Centerpartiet" varit ett löjligt namn som ingenting betyder, men "Miljöpartiet Orginalet"? Då vore det väl bättre att byta tillbaka till "Bondeförbundet".



Att (c) la den första motionen i riksdagen som hade med miljö att göra, spelar faktiskt inte så stor roll. Men om centern nu förvandlas till ett parti för miljön så är jag nöjd nock.

Nu är det ett år sedan Maria Wetterstrand höll sitt Almedlstal om Östersjön. Jag var en av dem som tyckte att det kändes konstigt att tala om det, eftersom ingen annan sa nåt om det. Jo, Reinfeldt sa angående det "Miljön är ingen prioriterad fråga för oss moderater". Från c-håll var det tyst.

Nu är det annat ljud i skällan. Hoppas det händer något också.

Idag pratar Mona Sahlin. Hett tips: Hon lägger fram någon delvis ny politik, och attackerar moderaterna.

Klimatneutral Kongress?

Jag har nu skickat in ett medlemsförslag till miljöpartiets partistyrelse, om att kongressen 2008 ska bli ett klimatneutralt arrangemang.

Centerpartiets senaste riksstämma var ett sådant arrangemang, och visst vore det pinsamt om centern skulle vara modernare än Sveriges gröna parti.

Självklart är det till viss del en ekonomisk fråga, och centerpartiet är ju onekligen rikare än miljöpartiet. Men självklart måste även De Gröna ansluta sig till projektet klimatneutral.

Kriterierna är:

Arrangören måste rapportera beräkningsresultat samt åtgärdsprogram till Respect Europe.

1. Arrangemangets egna direkta koldioxidutsläpp.

2. Arrangemangets koldioxidutsläpp från inköpt el och fjärrvärme.

3. För koldioxidutsläpp från indirekta källor, som exempelvis gods- och persontransport i samband med arrangemanget redovisas rimliga uppskattningar.

4. Genomföra och rapportera åtgärder som leder till minskade koldioxidutsläpp.

5. Kompensera de utsläpp, enligt punkt 1-3, som ändå sker trots genomförda åtgärder.

Lägga ner CSN?

Centerpartiets partistyrelse fattade häromdagen ett spännande beslut: Man vill lägga ner myndigheten Centrala Studiestödsnämnden, CSN. Den myndighet som har fordringar på 1,5 miljoner svenskar.

Onekligen skulle det innebära en konkurrenssituation, som inte finns idag. Tyvärr tror jag också att det skulle kunna innebära vissa nackdelar att lägga ner myndigheten.

Ett "problem" är ju att det såklart är omöjligt att veta vilken bank som kommer erbjuda det bästa lånet. Finns en så är den bäst. Men, den är ju också sämst.

En annan invändning är att om staten ändå ska kontrollera så att alla studenter har samma rätt till studielån, så blir det svårare (och kanske också dyrare) om lånen ligger ute på flera banker, i jämförelse med om det ligger på en enda myndighet. Detta är nog den invändning jag bäst kan köpa, av de jag hört hittills.

De andra allianspartierna har sagt nej till centerns förslag, men varit positiva till att slopa de monopol CSN har på studielån. Det tror jag är en jättebra linje, för jag tror verkligen att CSN behöver påtryckningar nånstans ifrån.

Jag tror att även Miljöpartiet De Gröna tagit ett principbeslut om att man vill luckra upp CSN:s monopol. Jag hoppas det iallafall.

Bra Fredrick!

Jag brukar sällan hålla med Fredrick Federley, men jag är faktiskt imponerad över hans mod. Han går emot sitt parti och sin riksdagsmajoritet, och avstår från att rösta ja i voteringen om FRA, meddelar han på sin blogg.

Och det kan inte vara lätt. Bland annat beskylls Federley av riksdagsledamot Staffan Danielsson (c), för att svika alliansen. Och Federley själv är beredd på frysboxen.

För mig är inte den intressanta frågan huruvida kompromissen om FRA, Sveriges signalspaningsorganisation, ser ut eller hur den är. För mig är debatten kring vilka befogenheter en enskild riksdagsledamot kan ha mot sitt parti, kontra vilka skyldigheter ledamoten har gentemot sina väljare, det intressanta.

Partipiska finns i alla partier, även om den är större i vissa partier än i andra. Och ibland är det oundvikligt. Men ibland är det inte oundvilligt. Jag är glad att Federley visade civilkurage i den här frågan, och faktiskt går emot riksdagsgruppen. Cred ska han ha.