Det nya landet

Aftonbladet skriver idag om det nya tuffa Sverige, med anledning av de nya hårdare reglerna för landets sjuka, när en striktare arbetslinje ska gälla. Artikeln kretsar kring ett antal individer som drabbas hårt, med olika sjukdomar som ms, reumatiska Bechterews sjukdom och kroniskt trötthetssyndrom. En tjänsteman på Föräkringskassan, som inte får uttala sig om enskilda fall, tvingas försvara besluten. På löpsedeln kan man läsa att artiklarna handlar om "Försäkringskassans hårdare regler".

Ingenstans i artikeln kan man hänföra de nya bestämmelserna till de som tagit beslutet, nämligen den borgerliga regeringen och den riksdagsmajoritet som stödjer denna. Av artikeln får man intrycket att nitiska tjänstemän på en oberoende myndighet hittat på detta för att jävlas med folk. När sanningen istället är att det är riksdagens beslut som trätt i kraft i somras.

Lägg ansvaret på rätt ställe, och ställ de till svars som fattat beslut. I en demokrati bestämmer våra folkvalda och då ska inte ansvaret lastas över på myndigheterna.

There the action is

Igår offentliggjordes att ännu ett malmöitiskt kommunalråd ska avgå vid halvårsskiftet, nämligen Birgitta Nilsson (s), med ansvar för sociala- och äldrefrågor i kommunen. Tidigare har Lynn Ljunberg, kommunalråd med ansvar för kultur- och fritidsfrågor meddelat sin avgång.

Två av sex s-märkta kommunalråd alltså. Och två kvinnor. Eftersom s sedan början av 90-talet praktiserar "varannan damernas" så ska två nya kvinnor in. Spekulationerna om de nya är förvisso intressanta, men jag tänker inte gå in på det.

Istället tänkte jag visa på den sifferfeminism som praktiseras inom såväl (s) som inom många andra partier, inklusive Miljöpartiet. Den feminism där man tycker sig lösa problemen genom att lika många platser viks åt vardera könet. I Malmö Stad är det nämligen extra tydligt att antalet har mycket liten betydelse, eftersom olika poster har olika mycket makt.

Kommunalråd med rotelansvar för finanserna, statsbyggnad, tekniska verksamheten och arbete är alla män. There the action is, helt enkelt.

Kommunalråd med mjuka politiska sektorer- såsom utbildning, sociala frågor, äldrefrågor, kultur- och fritidsfrågor, är kvinnor. Definitivt inte oviktiga områden, men likväl inte alls med samma dignitet.

På samma sätt ser det för övrigt ut i regeringen. Och i den förra regeringen. Och regeringen innan dess.

I spåkulan: 2010, ett politiskt rymdäventyr

Många politiktyckare spekulerar hur det ska gå efter valet 2010. Ny borgerlig regering, ny s-regering, s-v-mp-regering, s-mp-regering, m-fp-kd-c-mp-regering, eller något annat. Inför förra valet satsade jag på en högoddsare till regering: s + m. Det gick inte, den gången. Att oddset var högt, 1001 gånger pengarna, säger bara att det var osannolikt då. Samma odds var det nämligen på Mona Sahlin som ny socialdemokratisk partiordförande...

Nåväl. Om man ska lära av historien och försöka se framåt ännu en gång, hur bör man då resonera? Det beror på vilka premisser man väljer att bygga sitt resonemang på. De jag kan tänka mig att kalkylera med är följande, eftersom jag inte tror att nuvarande regering kommer att få en riksdagsmajoritet återigen.

* Kristdemokraterna åker ur riksdagen. Det både tror och hoppas jag.

* Vänsterpartiet åker inte ur riksdagen. Lika säkert som att vänsterpartiet alltid lägger sig när det gäller, lika säkert är att de stannar i riksdagen. Det finns tillräckligt med strategiska sossar, och vänstersossar, för att det inte ska vara något problem.

* Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Antagligen. eller kanske. Om de inte kommer in i EU-parlamentet så kommer de heller inte in i riksdagen. Men mitt resonemang om slutligt resultat faller inte med (sd):s inträde i riksdagen.

* (s) och (mp) får inte ensamma majoritet. Om s och mp får egen majoritet, så blir detta den nya regeringskoalitionen. Och egentligen så är det nog det jag tror blir fallet. Men isåfall blir det en alltför förutsägbar gissning om framtiden. Och en förutsägbar blogg är en tråkig blogg. Därför får en premiss vara att s och mp inte får majoritet.

* Den sista premissen: Det kommer bli spänningar mellan de borgerliga partierna. Eftersom oppositionen kommer leda i opinionsmätningar även framöver.

Dessa premisser leder till slutsatsen: Nästa regering kommer bestå av socialdemokraterna och folkpartiet.

När Maria Ferm i Veckans debatt fick frågan "är folkpartiet det riksdagsparti som är längst åt höger idag?" så svarade hon helt rätt "deras skolpolitik är iallafall inte liberal". Hon kunde, om hon inte varit språkrör utan politisk analytiker, svarat att folkpartiet tvärtom är borgerlighetens vänster. Det är dom som vill ha fortsatt höga sjukförsäkringar, det är dom som vill prioritera medelklassen. Deras skolpolitik skiljer sig inte på några större sätt. Båda resonerar liknande i jämställdhets- och integrationsfrågor.
Folkpartiet har heller inte, till skillnad mot centerpartiet, drivit näringslivsfrågor på samma sätt. De har heller inte retat upp fackförbunden som moderaterna och centern.

För socialdemokraternas perspektiv så vore ett samarbete med fp betydligt mer lättsmält, än ett moderatsamarbete. Många inom (s) skulle också föredra det framför en koalitionsregering med de Gröna.

För folkpartiet vore det svårare. Men visst går det. Man visade efter valet 2002 att man är beredda att samarbeta för att uppnå kompromisser. Och man kommer ha många prioriteringar som är snarlika socialdemokraternas. Och man kommer få fler ministerposter än i nuvarande regering, som är moderatdominerad.

Socialdemokraterna och folkpartiet 2010 alltså. Kom ihåg var du läste det först.

---
Uppdatering: Ytterliggare ett tecken som styrker spåkulans tillförlitlighet.

A, B, C...

Regeringen har ju som bekant infört en räkna-läsa-skriva-garanti, och man börjar med att sätta in effektiva åtgärder direkt. A, B, C, D, E och F ska betygssystemet snart bestå av. En bra början alltså, om eleverna nu skulle lära sig alfabetet?
Nej, det var inte så kul.

Det som stod på text-tv:n, då ett par bokstäver fallit bort, var dock lite småroligt:
"REGERINGEN PRES NTERAR NYTT BETYGSSYST: M I AG"

Jag trodde alltså först att det nya systemet hade med "M", "I" och "AG" att göra. Det hade nog kunnat bli krångligt.

Man kan tro att fler betygsgrader leder till att eleverna anstränger sig mer, även om inte jag gör det. Men att tro att det kommer bli lättare och bli mer rättvisa betyg, är ett befängt påstående.

Telefonförsäljning

Regeringen föreslår att marknadsföringslagen ska stärkas, så att det bland annat blir svårare att ägna sig åt "påträngande och oönskad telefonförsäljning".

Det är ett utmärkt förslag från regeringen, och något som De Grönas kongress vid flera tillfällen efterlyst (ja, det har också drivits av gröna riksdagsledamöter).

Jag har själv arbetat som telefonförsäljare på ett tvivelaktigt företag, med den direkta ordern lägg inte på luren förrän den potentiella kunden sagt nej minst tre gånger. Man kunde bli avlyssnad, man visste inte när. Men det fräckaste var ju att den man ringde inte kunde ha en aning om att någon annan lyssnade.

Ett litet steg tillbaka mot en reglerad fungerande marknadsekonomi. Man ska faktiskt inte behöva utså telefonsamtal från företag som säljer värdelösa produkter i tid och otid.

Arbetslinjen rubbar balansen

Att vara för arbetslinjen är ungefär lika kontroversiellt i svensk politik som att vara för fred. Så inleddes utredningen "Vad är arbetslinjen" av Anna Hedborg mfl som gavs ut 2005.


Lite så har det blivit. Att alliansen lyckades göra begreppet till sitt i förra valet innebar inte att de uppfann hjulet. Enligt ovannämnda utredning så har arbetslinjen anor ända från 1840-talet. Frågan är då vad arbetslinjen är bra för? Och för vem?


Man kan visserligen definiera arbetslinjen på lite olika sätt. Men i grunden handlar det om att samhället ställer ett avgörande villkor på medborgaren: Du måste prestera. Du måste göra det vi säger åt dig att göra, om du inte själv klarar av din egen försörjning.

Mona Sahlin pekade på skillnaderna (s) står för i jämförelse med regeringens i söndagens debatt i Agenda mot statsminister Reinfeldt. "Ni står för en arbetslinje där människor blir av med sin försörjning om de inte får jobb. Ni lägger hela ansvaret på arbetstagarna. Vår arbetslinje ställer även krav på arbetsgivarna, de måste erbjuda heltidsjobb. Först om man i det läget nekar är vi beredda att sänka ersättningen". (Det hela är inte exakt citerat, men innehållet var ovanstående).

Och nej, större än så är inte heller skillnaden. (s) vill tvinga människor att jobba, regeringen likaså. Liksom vänsterpartiet. (s) och (v) vill ställa krav på arbetsgivarna också. Däri ligger skillnaden.

Frågan vem arbetslinjen är bra för är det inte många som ställer. Det anses naturligt att ställa kravet av moraliska skäl. Du ska jobba för att du kan jobba. Punkt. Trots att det för alla borde vara uppenbart vem som tjänar på det.

Det finns två parter på arbetsmarknaden. Arbetsgivare och arbetstagare. Med den nuvarande regeringens politik kan det knappast råda några tvivel om att maktbalansen rubbas till arbetsgivarnas fördel.

Även med en s-arbetslinje så läggs makten uppenbart hos arbetsgivarna. Detta för att de åtgärder man kan sätta in mot medborgare utan anställning alltid kommer vara mycket hårdare än de sanktioner man eventuellt kan ha mot företag som inte kan eller vill anställa.

För självklart ska man heller inte kunna tvinga varken ett privat företag eller en offentlig verksamhet att anställa människor på heltid. För vilken frihet skapas av det? Ingen, för i många branscher är det helt överflödigt att ha anställda mer än några timmar åt gången. Och många fall är både arbetstagare och arbetsgivare fullkomligt nöjda med det.

Det finns bara ett parti som vill slopa arbetslinjen helt. Som tror att människor vill arbeta. Men som inte vill tvinga någon. Varken anställd eller anställare. Som tror på frihet och kreativitet. Miljöpartiet.

Nämnda modell, byggd av människors och företags kompromissanda, gemensamma intressen, kreativitet och frihet, skulle kunna heta "Nya Svenska modellen". Den gamla har ju havererat fullständigt.

Lite bättre konsumentmakt

Regeringen "vill" att en klimatmärkning av mat ska införas. Jag skriver "vill" med citattecken eftersom det snarare verkar vara en önskan från regeringens sida. En önskan på samma sätt som ett barn som skriver en önskelista inför julafton.

De flesta skulle tycka att en regering inte skulle behöva önska sig saker när det handlar om politiska beslut, utan att man faktiskt genomför dem eftersom man anser att det är bra. Så tycker inte regeringen i frågan att klimatmärka mat. Man vill låta aktörerna sköta det själva. Lagstiftning verkar vara ett fruktansvärt ingrepp.

På allt livsmedel vi köpr ska det finnas en innehållsdeklaration, där det framgår vad som är i. Både för allergiker, men också för att människor ska kunna fatta genomtänkta beslut vad gäller intag av kolhydrater, fett och protein.

Det är inget som underlättar för producenterna. Tvärtom. Utan lagstiftning hade det knappast blivit av. Men att på liknande sätt klimatmärka maten är inget regeringen vill tvinga fram.

Livsmedelsproduktionen står för en femtedel av klimatpåverkan. En enkel sak för att förbättra detta vore att ge konsumenterna möjlighet att välja. Att kunna använda den omtalade konsumentmakten. Men det vore väl att hoppas på för mycket.

Rättssäkerhet är kommunistförmynderi?

Körkortsproven kan komma att bli privata, skriver Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Det är regeringen som vill göra något åt långa väntetider på att köra upp. Om det är lång tid eller inte kan man ju diskutera, en och en halv månad i genomsnitt.


I vanliga fall brukar alla vara överens om att myndighetsutövning inte bör läggas ut på entraprenad. Det finns undantag, fackliga a-kassor exempelvis. Men lyckligtvis är dessa undantag få, och är snarare på väg att gå åt ett rättssäkert håll än ett godtyckligt.


Men nu är man alltså på väg att lägga ansvaret för körkortsproven på körskolorna. Och det är så dumt det bara kan bli. Ungefär lika dumt som att ge Spendrups uppdraget att utfärda alkoholtillstånd. Kort sagt, man bör hålla en organisation utanför myndighetens kontrollfunktion, om man har det direkta vinstintresset över det man ska kontrollera.


Dessutom blir det såklart än svårare att se till så att kraven är lika i hela det område körkortet ska gälla.


Bilprovning är kommunistförmynderi säger han sur och tvär, sjunger Doktor Kosmos med en skön sarkasm. Regeringen verkar ha tagit det till sig.

Deltidsstämpling

I samband med att höstbudgeten lades fram i veckan så var Nyheterna ute på en arbetsplats, IKEA, och pratade med ett par anställda. Frågorna rörde det nya förslaget att begränsa möjligheterna att deltidsstämpla, något man idag får göra de timmar som understiger 40 arbetade timmar i veckan (om man uppfyller en lång rad kriterier jag inte orkar skriva om här nu).

Denna möjlighet ska tas bort. Regeringen tror att människor sätter i system att "bara" jobba 30 timmar i veckan, och stämpla upp ytterliggare 10. Trots att det självklart för de allra flesta inte är på det sättet, utan av enklare anledningar som att man inte får så många timmar man man vill ha på vårdboendet eller ICA Supermarket.

För IKEA är det enkelt. I vanliga fall behövs ett visst antal arbetare. Vid vissa tidpunkter, som vid dåligt väder, behövs fler som arbetar. Då är det praktiskt att kunna erbjuda några att ta ett extra pass, eller stanna lite längre.

Det behöver inte vara fel. Såvida inte också IKEA sätter det i system. Vid vissa lägen kan både företagen och extraanställda gynnas.

Nu ska man inte kunna det längre. Ytterliggare minskad rörlighet och trygghet blir resultatet.

Rena Rappakaljan

Någon som kommer ihåg hur namndiskussion kring trängselavgiften/trängselskatten/biltullen gick hårda innan de prövades i Stockholm 2006?

Miljöpartiet och andra förespråkare tyckte att "avgift" var ett bättre namn, inte bara för att avgift låter mindre negativt än "skatt", utan också för att man menade att det var en avgift man betalade för att få något tillbaka, i det här fallet utrymme, till skillnad från en skatt som man inte betalar för något specifikt ändamål.

Nu är det den borgerliga alliansen, trängselskattens (ja, okej då) före detta största belackare, som leker med ord och begrepp, som måste få alla ortodoxa svenska akademien-älskare att gråta blod.

Kommunal fastighetsavgift. Det är det nya namnet på fastighetsskatten. Det var nämligen både för dyrt att avskaffa den, dessutom var det dålig politik. Simsallabim. Man byter namn på den. Voila!

Är det inte en kommunal avgift? Jag levde själv i den villfarelsen ett tag, och tyckte det lät bra. Jag är nämligen en varm anhängare av fler kommunla avgifter/skatter, på statens bekostnad. Så fel jag hade, så naiv jag var.

Det är ingen flexibel avgift som kommunerna får bestämma över det handlar om. Max 6000 kronor per hus. Högst 0,75 procent av fastighetsvärdet. Pensionärer undantas. Punkt. Staten bestämmer, du och din kommun lyder.

Inte heller går intäkterna till kommunerna. Eller jo, men motsvarande del av kommunernas statsbidrag dras av från summan. För kommunerna spelar det ingensomhelst roll. Det är som att få en löneökning på 200 kronor, men bli tvingad att köpa godis åt grannen för 200. Hur meningsfullt känns det?

Kommunal avgift. I nästa upplaga av Rappakalja så måste begreppet finnas med.

Snacka om nyheter

Visst är man imponerad över den sammansvetsade alliansen och dess regering. Tredje moderata avhoppet på mindre än ett år.

De första två var visserligen exceptionella. Att försvarsministern avgår ett par veckor innan statsbudgeten ska presenteras, är en helt annan sak.

Man kanske har varit så måna om att svetsa ihop partierna sinsemellan, att man glömt de splittringar som finns inom partierna? Samma sak kan komma att hända i en rödgrön regering.

För övrigt är det roligt för den ivriga bävern att ha fått löneförhöjning. Nån som pratade om måttliga lönekrav av inflationsskäl?

För övrigt tycker jag att alla ska få klä sig som de vill. Gärna i blågula fotbollströjor.

Nya antagningsregler till högskolan

Riksdagens utbildningsutskott är som väntat beredda att reformera intagningen till högskolan (riksdagsprotokoll). En hårfin förändring är att man måste ha godkänt i svenska, engelska och matematik. En större förändring är att de så kallade 25:4-regeln avskaffas. Den har inneburit att den som är 25 år och har minst 4 års arbetslivserfarenhet fått högskolebehörighet, samt ha fått 0,5 extrapoäng på högskoleprovsresultatet.

Och "Samtidigt försvinner även en särskild urvalsgrupp för sökande med resultat från högskoleprovet i kombination med arbetslivserfarenhet."

Jag har inte gillat 25:4-reglerna. Jag har överhuvudtaget mycket svårt för godtyckliga åldersgränser. Och eftersom alla åldersgränser ju per definition är godtyckliga, så tycker jag att antalet ska begränsas till ett minimum. Dessa har också varit djupt orättvisa. Ger man någon förtur, så måste man veta att någon också inte kommer in. Det enda ord jag känner för det, är diskriminering.

Men lika väntat som att alliansregeringen ändrar reglerna för intag, lika väntat är det att högskolorna inte får ökad frihet att bestämma sina egna antagningsregler. Varje lärosäte kunde själva ta beslut om hur många platser som ska vikas åt högskoleprovsresultat. Om vilka kunskaper som är viktiga.

Men det lär vi inte få se något av under den här mandatperioden.