Kristdemokraterna föreslår en babybonus (se länkar och kommentarer från Maria) på 10.000 kronor per barn.
Tvärtemot Maria så tycker jag naturligtvis att det är ett jättebra förslag. Alliansen har ju nyligen avskaffat bonusen på 10.000 kr på nysålda miljöbilar. Nu kan man ju få råd med en kärra ändå, om man bara skaffar en bebbe först. Förslaget kanske i själva verket är ett utslag av en ny kristdemokratisk miljöpolitik? För barnens skull?!
Eller så kanske "allians för Sverige" kunde lägga ner sin kinainspirarade barnapolitik och miljöpolitik, och sluta sprida våra gemensamma resurser på att få folk att konsumera och få barn. Det fixar liksom människor själva.
Visar inlägg med etikett Kristdemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kristdemokraterna. Visa alla inlägg
måndag, mars 09, 2009
onsdag, mars 12, 2008
I spåkulan: 2010, ett politiskt rymdäventyr
Många politiktyckare spekulerar hur det ska gå efter valet 2010. Ny borgerlig regering, ny s-regering, s-v-mp-regering, s-mp-regering, m-fp-kd-c-mp-regering, eller något annat. Inför förra valet satsade jag på en högoddsare till regering: s + m. Det gick inte, den gången. Att oddset var högt, 1001 gånger pengarna, säger bara att det var osannolikt då. Samma odds var det nämligen på Mona Sahlin som ny socialdemokratisk partiordförande...
Nåväl. Om man ska lära av historien och försöka se framåt ännu en gång, hur bör man då resonera? Det beror på vilka premisser man väljer att bygga sitt resonemang på. De jag kan tänka mig att kalkylera med är följande, eftersom jag inte tror att nuvarande regering kommer att få en riksdagsmajoritet återigen.
* Kristdemokraterna åker ur riksdagen. Det både tror och hoppas jag.
* Vänsterpartiet åker inte ur riksdagen. Lika säkert som att vänsterpartiet alltid lägger sig när det gäller, lika säkert är att de stannar i riksdagen. Det finns tillräckligt med strategiska sossar, och vänstersossar, för att det inte ska vara något problem.
* Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Antagligen. eller kanske. Om de inte kommer in i EU-parlamentet så kommer de heller inte in i riksdagen. Men mitt resonemang om slutligt resultat faller inte med (sd):s inträde i riksdagen.
* (s) och (mp) får inte ensamma majoritet. Om s och mp får egen majoritet, så blir detta den nya regeringskoalitionen. Och egentligen så är det nog det jag tror blir fallet. Men isåfall blir det en alltför förutsägbar gissning om framtiden. Och en förutsägbar blogg är en tråkig blogg. Därför får en premiss vara att s och mp inte får majoritet.
* Den sista premissen: Det kommer bli spänningar mellan de borgerliga partierna. Eftersom oppositionen kommer leda i opinionsmätningar även framöver.
Dessa premisser leder till slutsatsen: Nästa regering kommer bestå av socialdemokraterna och folkpartiet.
När Maria Ferm i Veckans debatt fick frågan "är folkpartiet det riksdagsparti som är längst åt höger idag?" så svarade hon helt rätt "deras skolpolitik är iallafall inte liberal". Hon kunde, om hon inte varit språkrör utan politisk analytiker, svarat att folkpartiet tvärtom är borgerlighetens vänster. Det är dom som vill ha fortsatt höga sjukförsäkringar, det är dom som vill prioritera medelklassen. Deras skolpolitik skiljer sig inte på några större sätt. Båda resonerar liknande i jämställdhets- och integrationsfrågor.
Folkpartiet har heller inte, till skillnad mot centerpartiet, drivit näringslivsfrågor på samma sätt. De har heller inte retat upp fackförbunden som moderaterna och centern.
För socialdemokraternas perspektiv så vore ett samarbete med fp betydligt mer lättsmält, än ett moderatsamarbete. Många inom (s) skulle också föredra det framför en koalitionsregering med de Gröna.
För folkpartiet vore det svårare. Men visst går det. Man visade efter valet 2002 att man är beredda att samarbeta för att uppnå kompromisser. Och man kommer ha många prioriteringar som är snarlika socialdemokraternas. Och man kommer få fler ministerposter än i nuvarande regering, som är moderatdominerad.
Socialdemokraterna och folkpartiet 2010 alltså. Kom ihåg var du läste det först.
---
Uppdatering: Ytterliggare ett tecken som styrker spåkulans tillförlitlighet.
Nåväl. Om man ska lära av historien och försöka se framåt ännu en gång, hur bör man då resonera? Det beror på vilka premisser man väljer att bygga sitt resonemang på. De jag kan tänka mig att kalkylera med är följande, eftersom jag inte tror att nuvarande regering kommer att få en riksdagsmajoritet återigen.
* Kristdemokraterna åker ur riksdagen. Det både tror och hoppas jag.
* Vänsterpartiet åker inte ur riksdagen. Lika säkert som att vänsterpartiet alltid lägger sig när det gäller, lika säkert är att de stannar i riksdagen. Det finns tillräckligt med strategiska sossar, och vänstersossar, för att det inte ska vara något problem.
* Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Antagligen. eller kanske. Om de inte kommer in i EU-parlamentet så kommer de heller inte in i riksdagen. Men mitt resonemang om slutligt resultat faller inte med (sd):s inträde i riksdagen.
* (s) och (mp) får inte ensamma majoritet. Om s och mp får egen majoritet, så blir detta den nya regeringskoalitionen. Och egentligen så är det nog det jag tror blir fallet. Men isåfall blir det en alltför förutsägbar gissning om framtiden. Och en förutsägbar blogg är en tråkig blogg. Därför får en premiss vara att s och mp inte får majoritet.
* Den sista premissen: Det kommer bli spänningar mellan de borgerliga partierna. Eftersom oppositionen kommer leda i opinionsmätningar även framöver.
Dessa premisser leder till slutsatsen: Nästa regering kommer bestå av socialdemokraterna och folkpartiet.
När Maria Ferm i Veckans debatt fick frågan "är folkpartiet det riksdagsparti som är längst åt höger idag?" så svarade hon helt rätt "deras skolpolitik är iallafall inte liberal". Hon kunde, om hon inte varit språkrör utan politisk analytiker, svarat att folkpartiet tvärtom är borgerlighetens vänster. Det är dom som vill ha fortsatt höga sjukförsäkringar, det är dom som vill prioritera medelklassen. Deras skolpolitik skiljer sig inte på några större sätt. Båda resonerar liknande i jämställdhets- och integrationsfrågor.
Folkpartiet har heller inte, till skillnad mot centerpartiet, drivit näringslivsfrågor på samma sätt. De har heller inte retat upp fackförbunden som moderaterna och centern.
För socialdemokraternas perspektiv så vore ett samarbete med fp betydligt mer lättsmält, än ett moderatsamarbete. Många inom (s) skulle också föredra det framför en koalitionsregering med de Gröna.
För folkpartiet vore det svårare. Men visst går det. Man visade efter valet 2002 att man är beredda att samarbeta för att uppnå kompromisser. Och man kommer ha många prioriteringar som är snarlika socialdemokraternas. Och man kommer få fler ministerposter än i nuvarande regering, som är moderatdominerad.
Socialdemokraterna och folkpartiet 2010 alltså. Kom ihåg var du läste det först.
---
Uppdatering: Ytterliggare ett tecken som styrker spåkulans tillförlitlighet.
söndag, januari 13, 2008
Opinonen och tidningen
Jag blev inte valberedningens förslag att bli ny chefredaktör för Grön Ungdoms medlemstidning, fick jag vet för ett par dagar sedan.
Fram till att jag får veta vad den föreslagna har för tankar och idéer så tänkte jag låta kandidaturen kvarstå. Vi får se.
Men en roligare nyhet:
Dagens opinionsmätning från Expressen.
De Gröna: 7,5 procent. Fjärde största parti. Ett bra resultat.
Kristdemokraterna: 3,0 procent. Under riksdagsspärren. Ett bra resultat.
Moderaterna: 20,7 procent. Ett rimligt resultat.
Sverigedemokraterna: 2,8 procent. Under deras valresultat, trots det närmast frenetiska gullandet från media och socialdemokraterna. Visst kan det svänga, men Sd är definitivt inte nära riksdagen idag.
Tentaplugg nu. Imorgon ska det nämligen vara klart.
Fram till att jag får veta vad den föreslagna har för tankar och idéer så tänkte jag låta kandidaturen kvarstå. Vi får se.
Men en roligare nyhet:
Dagens opinionsmätning från Expressen.
De Gröna: 7,5 procent. Fjärde största parti. Ett bra resultat.
Kristdemokraterna: 3,0 procent. Under riksdagsspärren. Ett bra resultat.
Moderaterna: 20,7 procent. Ett rimligt resultat.
Sverigedemokraterna: 2,8 procent. Under deras valresultat, trots det närmast frenetiska gullandet från media och socialdemokraterna. Visst kan det svänga, men Sd är definitivt inte nära riksdagen idag.
Tentaplugg nu. Imorgon ska det nämligen vara klart.
måndag, december 03, 2007
En grön paradox
Wallner skriver på sin blogg om den "konservativa paradoxen", att å ena sidan förespråka kompetens istället för kön när det gäller kvotering, men å andra sidan förespråka kvotering när det gäller vårdnadshavare till barn.
Även om även Kristdemokraterna vilar på konservativ grund, så tycker jag att "kompetensargumentet" snarare är ett liberalt argument än ett konservativt. Det spelar ingen roll vilket kön man har, det är vem man är och vad man kan som har betydelse. Vissa neokonservativa lär förvisso låna argumentet för att hitta en ursäkt till att inte få med några kvinnor alls.
Men ändå. Låt gå för att det även kan fungera som ett konservativt argument. Det man isåfall inte får glömma är att samma paradox när det gäller kön och kompetens även gäller omvänt. Det vill säga de som tycker att hur bra barnuppfostrare man är inte beror på könet, utan på faktorer som förmåga att visa och ge kärlek, lära om rätt och fel, och dylikt. Men att samma personer kan tycka att en jämlik könsfördelning är det fundamentala målet för en sammansatt styrelse.
Vad gäller den förstnämnda frågan, om föräldrars kön och kompetens, finns inga delade meningar inom De Gröna, jag har iallafall aldrig hört någon. Vi är rörande överens om att föräldrarnas kön är ointressant. Synen på människan som kallas queer.
Ologiskt nog så har de flesta en helt annan syn på exempelvis kvotering i bolagsstyrelser. Här anser man plötsligt att en jämlik fördelning är ett allt annat överhängande mål, även när det får absurda konsekvenser. Helt oqueert, om man frågar mig. Oliberalt. Ogrönt.
En vanlig invändning är att "det bara är en metod för att ge kvinnor plats så att könet får minskad betydelse". Vilket är ungefär som att försöka minska en snöboll genom att rulla den i mer snö. Resultatet blir det motsatta, man tydliggör könsskillnaderna istället för att negligera dem.
Jag bloggade i våras om de ideologiska skillnaderna som finns på kön inom miljöpartiet. Det är givetvis lika aktuellt fortfarande.
Även om även Kristdemokraterna vilar på konservativ grund, så tycker jag att "kompetensargumentet" snarare är ett liberalt argument än ett konservativt. Det spelar ingen roll vilket kön man har, det är vem man är och vad man kan som har betydelse. Vissa neokonservativa lär förvisso låna argumentet för att hitta en ursäkt till att inte få med några kvinnor alls.
Men ändå. Låt gå för att det även kan fungera som ett konservativt argument. Det man isåfall inte får glömma är att samma paradox när det gäller kön och kompetens även gäller omvänt. Det vill säga de som tycker att hur bra barnuppfostrare man är inte beror på könet, utan på faktorer som förmåga att visa och ge kärlek, lära om rätt och fel, och dylikt. Men att samma personer kan tycka att en jämlik könsfördelning är det fundamentala målet för en sammansatt styrelse.
Vad gäller den förstnämnda frågan, om föräldrars kön och kompetens, finns inga delade meningar inom De Gröna, jag har iallafall aldrig hört någon. Vi är rörande överens om att föräldrarnas kön är ointressant. Synen på människan som kallas queer.
Ologiskt nog så har de flesta en helt annan syn på exempelvis kvotering i bolagsstyrelser. Här anser man plötsligt att en jämlik fördelning är ett allt annat överhängande mål, även när det får absurda konsekvenser. Helt oqueert, om man frågar mig. Oliberalt. Ogrönt.
En vanlig invändning är att "det bara är en metod för att ge kvinnor plats så att könet får minskad betydelse". Vilket är ungefär som att försöka minska en snöboll genom att rulla den i mer snö. Resultatet blir det motsatta, man tydliggör könsskillnaderna istället för att negligera dem.
Jag bloggade i våras om de ideologiska skillnaderna som finns på kön inom miljöpartiet. Det är givetvis lika aktuellt fortfarande.
torsdag, november 15, 2007
Vi tar fajten*
Grön Ungdoms språkrör Ellinor Scheffer har skrivit en utmärkt rapport om främlingsfientlighet, där det görs klart att De Gröna står för den mest generösa invandrings- och flyktingpolitiken i Sveriges, och att vi följaktligen är Sverigedemokraternas motpol. En utmaning skickas även till de andra riksdagspartierna om att våga utmana Sverigedemokraternas politik, och inte försöka ligga nära den för att inte Sd ska komma in i riksdagen.
En mängd goda förslag ges också i rapporten, som att öppna för arbetskraftsinvandring, ge gömda flyktingar rätt till skola och sjukvård, behandla alla lika i kommunala val och skapa en diskrimineringsmyndighet.
För övrigt är det jätteroligt att min gamle styrelsekollega i Gröna Studenter, Lage Rahm, numera är riksdagsledamot. Grattis!
----
* Uttrycket "Vi tar fajten" är registrerat som varumärke av fackförbundet Kommunal inför avtalsrörelsen 2003, men har även använts av Kristdemokraterna inför valet 2006. Kommunal, som inte gillar Kristdemokraterna, hotade med stämning. Således bör inte De Gröna använda det som en slogan, då vi riskerar att dömas för varumärkesintrång. Men å andra sidan så är det ett så löjligt namn att vi inte borde använda oss av den ändå.
En mängd goda förslag ges också i rapporten, som att öppna för arbetskraftsinvandring, ge gömda flyktingar rätt till skola och sjukvård, behandla alla lika i kommunala val och skapa en diskrimineringsmyndighet.
För övrigt är det jätteroligt att min gamle styrelsekollega i Gröna Studenter, Lage Rahm, numera är riksdagsledamot. Grattis!
----
* Uttrycket "Vi tar fajten" är registrerat som varumärke av fackförbundet Kommunal inför avtalsrörelsen 2003, men har även använts av Kristdemokraterna inför valet 2006. Kommunal, som inte gillar Kristdemokraterna, hotade med stämning. Således bör inte De Gröna använda det som en slogan, då vi riskerar att dömas för varumärkesintrång. Men å andra sidan så är det ett så löjligt namn att vi inte borde använda oss av den ändå.
tisdag, oktober 30, 2007
Sexualpolitiskt avvikande minoritet
Efter moderaternas ja till könsneutral äktenskapslagstiftning så återstår nu endast Kristdemokraterna som stöd för nuvarande lagstiftning (vilket man ju inte var när lagen kom till, nåt måste ha hänt även med kd).
Diskussionen kring äktenskapslagstiftningen som den har utvecklat sig för tankarna tillbaka till mellanstadiegympans hela havet stormar: Och nymoderaterna hann på den sista stolen. Bara att gratulera.
Av riksdagens 349 stolar så tillhör nu 325 ledamöter från partier som vill ändra lagen. Kd har 6,8 procent. Det är alltså en större andel av riksdagen som är positiva till en lagändring, än andelen som är heterosexuella i Sverige totalt.
Diskussionen kring äktenskapslagstiftningen som den har utvecklat sig för tankarna tillbaka till mellanstadiegympans hela havet stormar: Och nymoderaterna hann på den sista stolen. Bara att gratulera.
Av riksdagens 349 stolar så tillhör nu 325 ledamöter från partier som vill ändra lagen. Kd har 6,8 procent. Det är alltså en större andel av riksdagen som är positiva till en lagändring, än andelen som är heterosexuella i Sverige totalt.
onsdag, augusti 29, 2007
Dagens citat
Det var nog en slänga av populism från någon tjänsteman
Daniel Sturesson, distriksordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet i Skåne och ledamot av Förbundsstyrelsen, angående Kristdemokraternas "infall" att plädera för sänkt bensinskatt.
Vi hade en diskussion om den frågan i valrörelsen mer än en gång, bland annat på Råby. Daniel har alltså svängt i frågan, vilket känns himla kul. Bara att vänta på att han får med sig partiet och förbundet.
tisdag, augusti 07, 2007
Tapp eller topp
Det finns två saker i den politiska jargongen som ofta stör mig. Det ena är opinionsundersökningar, och hur man från en månad till en annan mäter "utvecklingen" av ett parti, hur "populärt" ett utspel är, eller vilken betydelse en utnämning eller "affär" haft. Egentligen är det inte själva opinionsundersökningarna jag stör mig på, men på vilket sätt de framställs ha en sån oerhörd betydelse, vilket inte är sant i de allra flesta fall.
Den andra saken jag stör mig på, är på det sätt många beskriver "ras" i mätningar, eller "tappade väljare". Och då behöver det inte vara i form av opinionsmätningar, utan även i allmänna val.
Folkpartiet fick färre röster i valet 2006 än 2002, det är ett faktum. Vad det beror på kan man bara spekulera och analysera. De flesta anser att "tappet" beror på dataintrångsskandalen, så även folkpartiet själva enligt sin valanalys. Andra, som jag, tror att folkpartiet fick ett högre resultat än de var förtjänta av 2002. Och det viktiga där är, att det inte var på grund av några språktest eller nån Leijonkung, utan bara på grund av att moderatledaren Bo Lundgren var Sveriges gråaste och mest visionslösa person.
Kort sagt, folkpartiet har inte gjort något "tapp" i ordets egentliga betydelse!
Kristdemokraterna fick knappt 12 procent i valet 1998, likaså vänsterpartiet. Folkpartiet var då betydligt mindre (4,7%) och socialdemokraterna gjorde ett förhållandevis mediokert valresultat (36,4%).
Och visst, både kd och v gjorde betydligt sämre resultat både 2002 och 2006. Men omvänt gäller ju än mer, de båda gjorde oväntat bra resultat 1998, och de flesta inklusive jag själv vill förklara deras respektive framgångar med andra faktorer än partierna själva!
Samma sak gäller socialdemokraterna. I 2006 års val gjorde man ett "tapp" jämfört med 2002, 39,8 sjönk till 35 procent. Den populäraste förklaringen är att det blev maktskifte för att "väljarna var trötta på Persson". Men redan 1998, när väljarna svårligen kunde vara trötta på Persson, så fick man knappt bättre än valet i höstas. Kan man då tala om att det är att "tappa" väljare?
Människor är inte statiska, utan förändras över tid. Precis som partierna, de består ju trots allt också av människor. Att jämföra ett val i en tid med ett nytt är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt. Och att ta väljare för givna, är också vanskligt. Har man inga säkra väljare, har man heller inga att tappa.
Den andra saken jag stör mig på, är på det sätt många beskriver "ras" i mätningar, eller "tappade väljare". Och då behöver det inte vara i form av opinionsmätningar, utan även i allmänna val.
Folkpartiet fick färre röster i valet 2006 än 2002, det är ett faktum. Vad det beror på kan man bara spekulera och analysera. De flesta anser att "tappet" beror på dataintrångsskandalen, så även folkpartiet själva enligt sin valanalys. Andra, som jag, tror att folkpartiet fick ett högre resultat än de var förtjänta av 2002. Och det viktiga där är, att det inte var på grund av några språktest eller nån Leijonkung, utan bara på grund av att moderatledaren Bo Lundgren var Sveriges gråaste och mest visionslösa person.
Kort sagt, folkpartiet har inte gjort något "tapp" i ordets egentliga betydelse!
Kristdemokraterna fick knappt 12 procent i valet 1998, likaså vänsterpartiet. Folkpartiet var då betydligt mindre (4,7%) och socialdemokraterna gjorde ett förhållandevis mediokert valresultat (36,4%).
Och visst, både kd och v gjorde betydligt sämre resultat både 2002 och 2006. Men omvänt gäller ju än mer, de båda gjorde oväntat bra resultat 1998, och de flesta inklusive jag själv vill förklara deras respektive framgångar med andra faktorer än partierna själva!
Samma sak gäller socialdemokraterna. I 2006 års val gjorde man ett "tapp" jämfört med 2002, 39,8 sjönk till 35 procent. Den populäraste förklaringen är att det blev maktskifte för att "väljarna var trötta på Persson". Men redan 1998, när väljarna svårligen kunde vara trötta på Persson, så fick man knappt bättre än valet i höstas. Kan man då tala om att det är att "tappa" väljare?
Människor är inte statiska, utan förändras över tid. Precis som partierna, de består ju trots allt också av människor. Att jämföra ett val i en tid med ett nytt är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt. Och att ta väljare för givna, är också vanskligt. Har man inga säkra väljare, har man heller inga att tappa.
tisdag, juli 10, 2007
Ett sent uppvaknande, och en ny folkomröstning?
Jag, och 67 procent av svenska folket enligt SIFO, vill folkomrösta om det nya fördraget för EU, uppger företrädare från Junilistan, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet på DN Debatt.
Sverige är förtjänt av en ny debatt. En sådan folkomröstning handlar inte om ja eller nej till EU utan om ja eller nej till detta författningsförslag. Ett nej leder till omförhandling av fördraget och dessutom till möjlighet för Sverige att i likhet med Storbritannien och Danmark erhålla permanenta undantag från bland annat kravet på att införa euron.
Så sant som det är skrivet.
Dagens andra läsartips är Sydsvenskans ledare, som under rubriken "Sång för döva öron", skriver om det flummiga Kristdemokraterna som vill sänka bensinskatten.
I en verksam politik krävs det nog både morötter och piska – välavvägda incitament på marknadsekonomisk grund. Allt talar för att höjd bensinskatt hör hit. Kanske även lägre taxor och rejält utbyggd service i kollektivtrafiken.
Och man hyllar miljöministern. Men skriver inte ett ord om Miljöpartiet, som sedan 80-talet pratat om växthusseffekten medan Sydsvenskans ledarsida fram till nu negligerat frågan om planetens överlevnad helt. Nåja. Det är aldrig försent att bättra sig. Men att man skriver
Klimatfrågan är inte vilket ämne som helst. På kort tid har frågan fått nya proportioner. Nya dimensioner.
Det beror ju bara på vem man har lyssnat.
Sverige är förtjänt av en ny debatt. En sådan folkomröstning handlar inte om ja eller nej till EU utan om ja eller nej till detta författningsförslag. Ett nej leder till omförhandling av fördraget och dessutom till möjlighet för Sverige att i likhet med Storbritannien och Danmark erhålla permanenta undantag från bland annat kravet på att införa euron.
Så sant som det är skrivet.
Dagens andra läsartips är Sydsvenskans ledare, som under rubriken "Sång för döva öron", skriver om det flummiga Kristdemokraterna som vill sänka bensinskatten.
I en verksam politik krävs det nog både morötter och piska – välavvägda incitament på marknadsekonomisk grund. Allt talar för att höjd bensinskatt hör hit. Kanske även lägre taxor och rejält utbyggd service i kollektivtrafiken.
Och man hyllar miljöministern. Men skriver inte ett ord om Miljöpartiet, som sedan 80-talet pratat om växthusseffekten medan Sydsvenskans ledarsida fram till nu negligerat frågan om planetens överlevnad helt. Nåja. Det är aldrig försent att bättra sig. Men att man skriver
Klimatfrågan är inte vilket ämne som helst. På kort tid har frågan fått nya proportioner. Nya dimensioner.
Det beror ju bara på vem man har lyssnat.
onsdag, juli 04, 2007
Abortmotståndarparti?
Det pratas om att besvikna abortmotståndare i Kristdemokraterna vill bilda ett nytt parti, eftersom Kd blivit för sekulariserade.
Jag tror inte att det behöver starta något nytt parti. Förra sommaren, i Almedalen, träffade jag ett parti, som kandiderade till riksdagen. Ett parti som säkert passar dem utmärkt.
Jag kommer inte ihåg det exakta namnet, men innehåll något om "Kvinnor", "partiet" och "Kristna". I partiprogrammet fanns att läsa om traditionella kristdemokratiska frågor, som att vårda egna barn är arbete, och borde betalas med lön och att abort är mord.
Eller nej, något partiprogram fanns inte, och behövdes inte. Allt fanns att läsa i bibeln. Därför kunde man ta ställning till allt från mellanösternkonflikten till skolpolitik. Om man bara tolkade skriften på rätt sätt, förstås.
Men som Joseph Christensen, som ingår bland de missnöjda kristdemokraterna säger:
Vår politik ska bygga på den heliga skriften och Jesus Kristus, något som kd tidigare gjorde, men som vi upplever att de rört sig bort ifrån. Vi vill föra en politik som är frukten av bön och Guds vilja, sade Joseph Christensen, som också ingår i nätverket.
Och med det sagt så kanske inte skillnaden är så stor, om allt nu kan utgå från bibeln?
Jag tror inte att det behöver starta något nytt parti. Förra sommaren, i Almedalen, träffade jag ett parti, som kandiderade till riksdagen. Ett parti som säkert passar dem utmärkt.
Jag kommer inte ihåg det exakta namnet, men innehåll något om "Kvinnor", "partiet" och "Kristna". I partiprogrammet fanns att läsa om traditionella kristdemokratiska frågor, som att vårda egna barn är arbete, och borde betalas med lön och att abort är mord.
Eller nej, något partiprogram fanns inte, och behövdes inte. Allt fanns att läsa i bibeln. Därför kunde man ta ställning till allt från mellanösternkonflikten till skolpolitik. Om man bara tolkade skriften på rätt sätt, förstås.
Men som Joseph Christensen, som ingår bland de missnöjda kristdemokraterna säger:
Vår politik ska bygga på den heliga skriften och Jesus Kristus, något som kd tidigare gjorde, men som vi upplever att de rört sig bort ifrån. Vi vill föra en politik som är frukten av bön och Guds vilja, sade Joseph Christensen, som också ingår i nätverket.
Och med det sagt så kanske inte skillnaden är så stor, om allt nu kan utgå från bibeln?
fredag, juni 29, 2007
Krisdemokraternas riksting
Har lyssnat ett slag på debatten från Kristdemokraternas riksting. En hel del bra saker sägs, faktiskt. Och det är himla skönt att kunna lyssna på borgerliga politiker som inte andas "enig allians" i varannan mening, utan säger vad man själva vill åstadkomma.
Det bästa citatet hittills är för övrigt av Maria Larsson, vice ordförande:
"Att binda medborgarskapet till någon slags motprestation är en väldigt farlig väg att gå. Det ska vi hålla ifrån oss"
En annan grej som slår mig är att många av KD:s väljare säkert har vissa problem med den hårdföra arbetslinje som drivs. Många har exempelvis pratat för att det jobbskatteavdrag som infördes vid årsskiftet, även ska gälla föräldrar som vårdar sitt barn i hemmet, Kd:s gamla hjärtefråga.
Kristdemokraterna har givetvis ingen könskvotering av sin talarlista, till skillnad mot vad som gäller på miljöpartiets kongress. Nu vet jag inte hur många av vardera kön som är ombud hos Kd, men den stunden jag tittat har fler kvinnor än män gått upp i talarstolen. Det är synd att den möjligheten inte ens finns hos oss. Könet borde inte spela någon roll.
Men den mest spännande kd-debatten lär förstås handla om partiets linje i abortfrågan.
Det bästa citatet hittills är för övrigt av Maria Larsson, vice ordförande:
"Att binda medborgarskapet till någon slags motprestation är en väldigt farlig väg att gå. Det ska vi hålla ifrån oss"
En annan grej som slår mig är att många av KD:s väljare säkert har vissa problem med den hårdföra arbetslinje som drivs. Många har exempelvis pratat för att det jobbskatteavdrag som infördes vid årsskiftet, även ska gälla föräldrar som vårdar sitt barn i hemmet, Kd:s gamla hjärtefråga.
Kristdemokraterna har givetvis ingen könskvotering av sin talarlista, till skillnad mot vad som gäller på miljöpartiets kongress. Nu vet jag inte hur många av vardera kön som är ombud hos Kd, men den stunden jag tittat har fler kvinnor än män gått upp i talarstolen. Det är synd att den möjligheten inte ens finns hos oss. Könet borde inte spela någon roll.
Men den mest spännande kd-debatten lär förstås handla om partiets linje i abortfrågan.
torsdag, juni 14, 2007
Skattesänkarhögern är här
De talades ingenting om det under budgetdebatten i kommunfullmäktige, men nu har Malmö fått en skattesänkarhöger. I grenen skattesänkningar är ju moderaterna som vanligt partipolitikens svar på Carolina Klüft (snabbast och högst på samma gång) , och vill sänka skatten med 50 öre. Kristdemokraterna nöjer sig med 25, medan folkpartiet inte vill sänka 2008, utan "på sikt".
Att de borgerliga partierna vill sänka skatten i Malmö är snarast ett friskhetstecken hos oppositionen. Jag håller inte med dem, men man måste medge att Malmö Stad har en ekonomisk situation som faktiskt möjliggör en skattesänkning.
Men tyvärr är inte heller moderaterna konsekventa. Tvärtom. Man vill införa ett så kallat "flyktingstopp". När Malmös situation förbättras vill vi att stoppet ska tas bort, säger Anja Sonesson, oppositionsråd (m).
Man måste faktiskt bestämma sig: Är situationen så gynnsam att man kan sänka skatten, då har man faktiskt också "råd" att låta människor bo där de vill. Och vill man inte det, så får man säga det rent ut. "Vi vill hellre sänka skatten än ha hit utlänningar". För det är vad det handlar om. Men isåfall behöver man inte ödsla tid på att debattera mot sverigedemokraterna.
En i sammanhanget liten, men ack så rolig sak, är att moderaterna lägger 20 miljoner kronor på ett nytt badhus i sitt budgetförslag.
20 miljoner? Det kommer inte bli ett badhus. Det kommer bli ett större badkar, möjligen. Ett nytt badhus kostar en halv miljard. Men ska man sänka skatten, får man slimma kostymen, som oppositionsrådet uttryckte det.
Att de borgerliga partierna vill sänka skatten i Malmö är snarast ett friskhetstecken hos oppositionen. Jag håller inte med dem, men man måste medge att Malmö Stad har en ekonomisk situation som faktiskt möjliggör en skattesänkning.
Men tyvärr är inte heller moderaterna konsekventa. Tvärtom. Man vill införa ett så kallat "flyktingstopp". När Malmös situation förbättras vill vi att stoppet ska tas bort, säger Anja Sonesson, oppositionsråd (m).
Man måste faktiskt bestämma sig: Är situationen så gynnsam att man kan sänka skatten, då har man faktiskt också "råd" att låta människor bo där de vill. Och vill man inte det, så får man säga det rent ut. "Vi vill hellre sänka skatten än ha hit utlänningar". För det är vad det handlar om. Men isåfall behöver man inte ödsla tid på att debattera mot sverigedemokraterna.
En i sammanhanget liten, men ack så rolig sak, är att moderaterna lägger 20 miljoner kronor på ett nytt badhus i sitt budgetförslag.
20 miljoner? Det kommer inte bli ett badhus. Det kommer bli ett större badkar, möjligen. Ett nytt badhus kostar en halv miljard. Men ska man sänka skatten, får man slimma kostymen, som oppositionsrådet uttryckte det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
