måndag, april 06, 2009

avgångskraven haglar... inte

Betänk följande: Moderaternas partiordförande är på konferens med partiledningen, ungdomsförbundet, och en del uppdragslösa 'vanliga' medlemmar. Man spelar 'nationalistisk' musik. Man spelar rasistisk musik. Man spelar vit makt-musik och nazistisk musik. Den moderata partiordföranden börjar sjunga om att Olof Palme gick på bio och blev skjuten.

Ovanstående skulle vara en ohygglig skandal, som skulle få moderatledningen och ungdomsförbundets ledning på fall. Det skulle inte kunna accepteras, det är ovärdigt ett demokratiskt politiskt parti, som vill styra Sverige och få människors förtroende till att göra det.

Men när Sverigedemokraterna gör detta, så höjs inga röster på någons avgång. Istället konstateras torrt att man inte är förvånad. Och nej, det kanske man inte är. Men anledningen till det är att de absolut flesta helt saknar förtroende för partiet. Det är inget konstigt, men leder till att granskningen inte tas på det allvar det förtjänar. Och frågorna till Jimmie Åkesson från Kaliber lämnades obesvarade eftersom han inte ville. Ungdomsförbundets vice ordförande fick istället stå för försvaret!

Sverigedemokraternas förre partiledare, Mikael Jansson, införde i mitten på 90-talet förbud mot användande av uniformer på officiella möten. Man ville få bort nazi-stämpeln på partiet. Jag trodde faktiskt inte att Jimmie Åkesson skulle ta partiet steget tillbaka, och legitimera vit makt-musik på efterfesterna.

Men givetvis är det främmande för Mona Sahlin att begära Jimmie Åkessons avgång. Vem skulle ha ersättas av? Ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist, som lyssnar och sjunger samma musik och som tycker att skämt om somalier och qurter-pounders är roliga? Någon av kommunfullmäktigeledamöterna i Malmö, som pratar i termer av "raser"? Nej, sanningen är att Jimmie Åkesson inte på något sätt är mer extrem än någon annan sverigedemokrat, snarare tvärtom.

Den som får avgå idag eller den närmaste tiden lär istället vara Wanja Lundby-Wedin. Om det är rätt eller fel avgjorde bloggen förra veckan, men allt är ju relativt.

Glädjande är iallafall att vi som alltid hävdat att SD inte är som vilket parti som helst faktiskt kan sträcka på oss och konstatera att vi har haft rätt. Åkesson och Almqvist kan gärna sitta kvar, och de kan fortsätta lyssna på sin musik och dra sina skämt. Sverigedemokraterna är sin egen värsta fiende.

lördag, april 04, 2009

idag börjar det

I eftermiddag börjar det äntligen igen: Fotbollsallsvenskan för herrar. 16 lag ska i 30 omgångar göra upp om SM-titeln.

Inte sedan 2004 har jag sett så fram emot seriestart. Då var jag nuinflyttad, hemvändande Bjärred var på affischer runtom i stan, och "Real Malmö" med Daniel Majstorovic, Niklas Skoog, Jon Inge Höijland, Afonso Alves och Yksel Osmanovski regerade och dominerade.

I fotboll går saker snabbt, och idag 5 år senare är inte mycket av det MFF kvar. Förutom möjligen Daniel Andersson. Men laget har tre brassar istället för en, en Arena istället en förfallen stadion och fler unga talanger än på länge.

Det finns dom som fortsätter hävda att idrott och politik inte hör ihop, men oftast är det nog bara för att slippa ta i svåra frågor, som huruvida man ska bojkotta lag från diktaturregimer, eller länder som gör annat dåligt. Men givetvis hör det ihop, såväl när frågorna är svåra som när de är roligare. Och en mer öppen idrottspolitik lett till förbättringar kan det knappast råda några tvivel om.

Öppna gränser har gynnat fotbollen såväl i Allsvenskan som i andra ligor. Det har blivit bättre konkurrens, vilket förbättrat såväl spelarna som kommit utifrån som de inhemska. Snackat om att billiga brasilianare urholkar de svenska unga talangerna är lika mycket skitsnack här som i Italien eller England, där motsvarande diskussioner finns.

Den andra nyckeln är de ökade resurserna. Idag är så gott som alla i herrallsvenskan proffs, till skillnad mot på mitten av 90-talet då det var ovanligt. Detta har också förstås förbättrat förutsättningarna och gjort fotbollen bättre. Nu byggs nya arenor runtom i Sverige vilket ytterliggare kommer förstärka konkurrenskraften, och göra fotbollen ännu roligare.

Hur säsongen slutar? MFF går framåt, och slutar på topp 3. MFF-talangen Agon Mehmeti slår igenom på allvar och gör 10 mål. Brommapojkarna och Gefle åker ur.

Och i damallvenskan, som redan tjuvstartat i elva minusgrader i Umeå, så tror jag faktiskt att Ldb kan utmana Umeå om guldet i år. Till viss del beror det förstås på att världens bästa Marta lämnat Umeå och Sverige, men det känns också som att Ldb gått framåt. Utvecklingen i damallsvenskan ligger förstås fortfarande långt långt efter herrallsvenskan, av olika skäl. Men även här går det framåt och blir bättre. De första proffskontrakten har skrivits, och intresset brukar stiga våldsamt i samband med mästerskap. Jag hoppas att Ldb kan lyfta sig och få över 1100 betalande per hemmamatch.

fredag, april 03, 2009

Hycklande tidning

Har börjat prenumerera på den socialistiska veckotidningen Efter Arbetet. En tidning som ofta har alternativa infallsvinklar. Har tidigare haft ETC emellanåt, och tänkte ge Efter Arbetet en chans, det kan bli spännande med lokala och regionala nyheter och analyser.

En för tidningen viktig fråga är att kvotera uppdrag och platser mellan könen. Man vill lagstifta om styrelsesammansättningar och om politiska placeringar. Döm om min förvåning när jag ser deras sammansättning på sin egen ledarredaktion. 3 män, varav en är ledarredaktionens chef, och en kvinna. Det man vill pracka på andra via lagstiftning klarar man inte ens av att uppfylla själv. Dessutom är både chefredaktören och redaktören man. Det är mer än hyckleri.

I denna veckas tidning kan man dock läsa en väl skriven debattartikel av regionråd Anders Åkesson och Miljöpartiet de Gröna i Skånes ordförande Yngve Peterson, om att ta bort subventionerna till Ängelholms flygplats. Oerhört angeläget i finanskris- och klimatkristider.