fredag, maj 29, 2009

Vänstern och SD i samma båt

I veckans nummer av den socialistiska veckotidningen Efter arbetet så ställs ett antal frågor till olika kandidater till EU-parlamentet från de olika partierna. Kandidaterna får lite olika frågor, men en av frågorna som alla får är huruvida EU:s utvidgning bör fortsätta, och särskilt med tanke på Turkiet.

De flesta partier svarar att Turkiet måste leva upp till mänskliga rättigheter, men sedan kan bli en tillgång. Alla partier utom två. Sverigedemokraterna, förstås. Och Vänsterpartiet!

Vilmer Andersen, regionråd för V i Skåne, är den som besvarat frågan "Är du positiv till en utvidgning av EU? Ska Turkiet få komma med?"

Och svaret lyder:

– Nej, inte till Turkiet, de är inte mogna. Man måste uppfylla de mänskliga rättigheterna, dessutom är Turkiet ett gränsområde som kanske inte tillhör Europa. Man kan ha bilateralt samarbete, men de ska inte vara medlem, det passar inte alls.

Vänsterpartiet menar således att det "inte passar" att Turkiet blir medlemmar, eftersom landet "kanske inte tillhör Europa". Helt plötsligt handlar det om annat än mänskliga rättigheter!

Vänsterpartiet bör tydligt besvara frågan vad man anser om framtida turkiskt medlemskap. För mig är frågan både viktig och självklar: Turkiet ska få bli medlemmar om man uppfyller specifika krav på mänskliga rättigheter, och man ska få en tydlig tidsplan att arbeta efter.

Frågan är om Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är överens?

tisdag, maj 05, 2009

integritet och öppenhet

Piratpartiet (PP) fick häromdagen 5 % i en mätning inför valet till EU-parlamentet, och vem vet, kanske kommer det lila partiet ta sig in. Med tanke på junilistans 3 mandat förra valet 2004 så är det inte alls otänkbart, även om jag fortfarande inte tror att det kommer bli så.

Frågorna Piratpartisterna driver handlar om integritet. Att inte övervakas på nätet, att fritt få dela upphovsrättsskyddad kultur och att slopa patenten är frågorna PP går till val på.

Frågor om integritet och att slippa bli övervakad i alla sammanhang är givetvis viktiga, men det finns även en annan sida av integritet som också är viktig: Öppenhet. Den svenska offentlighetsprincipen är grundlagsskyddad, liksom meddelarfriheten och yttrandefriheten. Alla dessa grundpelare står faktiskt stick i stäv med integriteten. Även maktens män är ju individer med rätt till sin integritet.

Alla upprättade allmänna handlingar hos svenska myndigheter ska omedelbart lämnas ut om någon vill ha dem, oavsett vem som efterfrågar dem och oavsett vad syftet är. Här är det också viktigt att inte blanda ihop begreppen: En myndighet är här en person som arbetar med att verkställa politiskt fattade beslut. Såväl kuratorn på Blåsippans mellanstadieskola som kommunalrådets sekreterare är egna myndigheter, som fattar myndighetsbeslut i sitt dagliga arbete. Om någon vill ta del av inkommen post, så har myndigheten skyldighet att lämna ut detta, utan oskäligt dröjsmål.

Yttrande- och tryckfriheten är i Sverige långtgående, och vem som helst får i princip skriva vad som helst om vem som helst. Gränsen går vid kränkning, förtal eller hets. I övrigt är vi alla fria att skriva om våra politiker, lärare, grannar, familjer, granngårdens barn eller arbetsgivare.

Dessa rättigheter som vi tar för givna har tyvärr hamnat i skymundan i alla diskussioner kring integriteten. Miljöpartiet har i så många EU-parlamentsval jag kan minnas drivit frågan om ökad öppenhet i EU, och vid förra valet tyckte 55 % av väljarna att det var en mycket viktig fråga. Frågan om integritet fanns över huvud taget inte med då.

Givetvis kan man invända att integritet och öppenhet är två sidor av samma mynt, att såväl integritet som öppenhet krävs för en fungerande demokrati. Och det är naturligtvis riktigt, precis som man kan ha uppfattningen att ett militärt försvar är förutsättningen för en hållbar fred, att en god miljöpolitik förutsätter ekonomisk tillväxt, eller att disciplin förutsätter kreativitet. Men, även om de båda är förutsättningar, så är det ändå olika sidor som drar åt olika håll.

Om en offentlig kamera filmar mig utan min vetskap, så kan jag hävda att min integritet kränks, oavsett om jag i den stunden begår ett brott eller inte. De flesta bryr sig förstås inte om min kränkta integritet om jag ertappas med brott, det tycker kanske att det är bra tillochmed, men det är en annan sak. Liksom de flesta tycker att makthavare ska granskas, deras integritet kränks likväl.

Miljöpartiet och Piratpartiet gör rätt i att ge frågorna om integriet fokus och stor betydelse. Men man får inte glömma bort den andra viktiga biten: Öppenheten. Tryckfrihet- och yttrandefrihet kan vara lätt att stå bakom, men även värre inskränkningar än så är motiverade i ett demokratiskt samhälle.

Om detta må vi också prata om i valrörelsen.

söndag, maj 03, 2009

skicka schyman till bryssel!

Efter valet till EU-parlamentet den 7 juni så sker ett egentligen ännu viktigare val, nämligen till EU-kommissionen. Beslutet tas dock inte av folket, utan direkt av regeringen. Kommissionen, EU:s motsvarighet till regering, beslutar om lagar tillsammans med ministerrådet och försöker se till att de följs med hjälp av ungefär 23.000 tjänstemän. Kommissionen ska se till hela unionens intressen, och reprsenteras av 27 kommissionärer med olika huvudansvarsområden. En kommissionär från varje medlemsland.

Sverige har hittills haft socialdemokrater och kvinnor, Anita Gradin och sedan Margot Wallström. Den sistnämnda har meddelat att hon inte vill bli nominerad och det spekuleras förstås i vem som kommer få uppdraget. Carl Bildt? Alf Svensson? Lars Leijonborg? Gunnar Hökmark? De flesta tror iallafall på en borgerlig äldre man, även om vissa också tror på EU-minister Cecilia Malmström.

Regeringen borde istället göra något oväntat, tänka utanför boxen. Skicka någon utanför alliansen, men självklart ingen sosse. Någon med erfarenhet och kompetens men som ändå är framåtblickande och sticker ut. Någon som inte ser de avgörande skiljelinjerna i Europa mellan höger och vänster, och som kan samarbeta för att nå konkreta resultat. Samt förstås, någon som ser EU som en naturlig nivå att fatta vissa politiska beslut på. Rasmus blogg har ett förslag på namn: Gudrun Schyman.

Schyman är en av de svenska politiker jag hyser allra störst respekt för. Ett utnämnande av henne skulle vara en tydlig signal från regeringen, vi är beredda att bryta med den gamla utnämningspolitiken, vi är beredda att vi är beredda att satsa på en gammal meningsmotståndare, och vi är framför allt beredda att satsa på att driva frågor om mänskliga rättigheter på europanivån.

Skicka Schyman till Bryssel!