måndag, mars 31, 2008

Drabbade av inflation

De senaste året har två saker hänt: Skatten har sänkts med 80 miljarder kronor, och de flesta brancher har fått rätt skapliga lönelyft, Kommunal nära 12 procent över tre år exempelvis.

Denna kombination har lett till att människor med arbete fått rejält mera med pengar, både bättre lön och sänkt skatt i kombination.

Vissa hävdar att denna kombination leder till att säljarna ser möjligheter att öka priserna i samband med detta. Andra menar att det tvärtom är högre priser som gör att arbetarna måste kompensera sig för högre priser genom högre löner.

Oavsett vilket så har det blivit en enorm inflation, vilket inte varit fallet på många år dessförrinnan. Särskilt drabbat är den allra viktigaste konsumtionsdelen: Mat. Matpriserna har ökat med 10 procent på bara ett år. En liter ekologisk mjölk kostar numera 10 kronor, ett paket ekologisk corn-flakes 23 och ett paket köttfärs med 400 g 37 kronor.

Vissa vill förstås mena att denna inflationstakt till största delen beror på ökad efterfrågan från Asien. Det kan säkert ligga nåt i det. Oavsett, så är lönearbetarna kompenserade av såväl ökade löner som minskad skatt.

Som vanligt är ett par grupper fortsatt okompenserade. Dessa grupper är emellertid i lika skriande behov av basmat som alla andra:

* Pensionärer. Ingen eller liten sänkt skatt (förutom gruppen rika pensionärer som fått skatten sänkt på dyra fastigheter).

* Arbetslösa. Sämre a-kassevillkor, ingen sänkt skatt.

* Studenter: Inga höjda studiemedel. Inget jobbavdrag ens för de som arbetar vid sidan om, eftersom gränsen motsvarar en sämre heltidslön. Inte heller fribeloppet är höjt.

Vad inflationen beror på är nog så viktigt. Mest brådskande borde det dock vara att även de sämst ställda har råd att köpa ordentlig mat.

torsdag, mars 27, 2008

En bra dag

Ibland blir man lycklig över politiska beslut, som idag. Gränserna suddas ut lite grann, hindren blir lite mindre, och människor får ökad frihet på staternas och myndigheternas bekostnad. Det ska bli lättare för för människor utanför EU att arbetskraftsinvandra. Företagen ska bestämma behoven, inte arbetsförmedlingen.

Den som invänder att alla inte är vinnare på arbetskraftsinvandring har rätt. Den som förlorar arbetskraft, är förlorare. De Gröna i Malmö kan vittna om den saken både en och två gånger om.

Visst är det mycket värre när fattiga länder exempelvis förlorar läkare till Sverige, som inte alls har samma typ av problem. Men att stoppa någon från att flytta kan aldrig vara lösningen. Människans fria val att bosätta sig var hon vill måste väga tyngre.

För mig är det en av de tyngsta ideogiska principerna. Skönt att vi kan komma ett litet steg närmare en helt fri invandring till Sverige.

onsdag, mars 26, 2008

Håkans fel

Om det inte bloggas så mycket närmaste tiden så beror det på att det är för sent för edelweiss.

tisdag, mars 25, 2008

Nya MUF bara bättre och bättre

Kikade just in på deras hemsida också, och förbundsordförandens öppna brev till Tobias Billström och de andra moderata riksdagsledamöterna.

Detta är ingen budgetdiskussion, det handlar om en ung människas liv.
Svenska folket har gett dig förtroendet att ta personligt ansvar för detta
beslut. Moderata Ungdomsförbundet vädjar till dig som moderat riksdagsledamot att öppet och tydligt ta ställning för humanism och Enayatullahs möjlighet att bygga vidare på sitt liv i Sverige. Ditt mod kan rädda hans liv.


Moderata Ungdomsförbundet håller Tobias Billström personligt ansvarig
för den migrationspolitik som förs i Sverige. Om Billström står för nuvarande
politik avkräver vi honom en förklaring till varför Enayatullah inte ska få
stanna i Sverige, om Tobias däremot inte står för denna politik kräver vi ett
tillfälligt stopp för avvisningar till Afghanistan.


Goda ungmoderata idéer

Tänk att de mest moderna och progressiva förslagen för att förbättra demokratins villkor för de förtroendevalda, skulle komma från moderata ungdomsföbundet, via den här rapporten. På 15 sidor definierar man framförallt problem för unga, och kommer med några förslag på åtgärder. Inte färdiga, men exakta lösningar kan man ju fundera över.

Problemen är välkända, för alla oss med förtroendeuppdrag utan fast tillsvidareanställning. Man har inte rätt att ta ledigt, vilket gör att man både som gymnasie- och högskolestudent för lita till lärarens goda vilja. Och ens egen förstås, eftersom det är man själv som sackar efter.

Ekonomiskt är det ofta en halvgod affär, eftersom man inte får ersättning för förlorad inkomst, om man har andra anställningsformer, som timanställning. Det är också oerhört riskabelt att säga nej till arbete p g a politiska uppdrag. Telefonen slutar snabbt ringa om man säger nej.

Det bästa konkreta förslaget MUF kommer med är att införa tvåårsperioder i nämnder och styrelser. Så råkar det bli denna period i Malmö Stad, p g a omorganiseringen. Så borde det vara hela tiden. Det underlättar rörliga grupper att våga ta uppdrag. Två år är åtminstone mer överblickbart än fyra år, vilket för många framstår som en evighet.

Vi är överens om problemen, MUF. Vi har en del lösningar. Nu är det bara att komma på några till, och övertyga Moderaterna om det väsentliga i er rapport. Om inte Moderaterna är intresserade, är jag övertygad om att de Gröna vill driva den här delen av er politik.

Nämndmötet börjar om 20 minuter. Jag missar en föreläsning...

fredag, mars 21, 2008

Grön Ungdoms intressanta utveckling

För ett par år sedan avslogs en motion som några gånger diskuterats på Miljöpartiets kongresser: Frågan om partisekreteraren ska väljas av kongressen, eller om den ska anställas av partistyrelsen, som ju partisekreteraren ska jobba på uppdrag åt. De som vill att kongressen ska välja anger demokratiskäl, de som vill att partistyrelsen ska anställa pekar på den logiska kopplingen att man ska välja vem man vill ha som arbetar på uppdrag av en.

Hittills har det varit kongresslinjen som gällt. Sen 1999 i varje fall.

Proffstyckare har förstås sett en konflikt i den här frågan, och då att gräsrötterna/fundamentalisterna/de radikala varit för kongressbeslut, och de sosseanpassade/ickeradikala för partistyrelsebeslut.

Grön Ungdom har traditionellt, precis som alla andra ungdomsförbund till andra partier, ansetts mer radikala än moderpartiet. Vad som är radikalt och inte är en oändlig diskussion, men om man håller med om bilden ovan så är en sak intressant. Nämligen att Grön Ungdom från och med nästa år inte längre ska välja sin förbundsekreterare på riksårsmötet. Det valet ska nämligen tillfalla Förbundsstyrelsen.

Jag tycker beslutet är bra. Jag tycker också man ska se det som att Grön Ungdom ligger steget före Miljöpartiet. Och radikalitet handlar inte så mycket om organisation, som om politik.

*Så gott som omärkbar övergång*

Därför kan jag också passa på att kommentera ex-förbundsekreteraren Helene Sigfridsson, i hennes artikel på Politikerbloggen för några veckor sedan. Jag delar inte Helene Sigfridssons syn på Grön Ungdoms utveckling alls.

För det första, så är bilden av ett Grön Ungdom som ett gäng organisationsnördar som inte bryr sig om politik felaktig. Givetvis diskuteras organisation, men min övertygelse är att det är långt mycket mindre idag, än vad det var under 90-talet. Och det gäller såväl GU som (mp).

Att Grön Ungdom var en maktfaktor 2002, men inte idag, är också det en sanning med modifikation. Att en "maktfaktor" är någon som kan skapa en aldrig så oviktig, men likväl bara en, ny myndighet, ser inte jag som en maktfaktor. Tvärtom är det antagligen idag som Grön Ungdom har mest inflytande någonsin, i kraft av alla de många förtroendevalda man har runtom i landet. Rätta mig om jag har fel.

I övrigt kretsar mycket i artikeln kring Miljöpartiets ställningstaganden i en rad frågor, som Sigfridsson uppenbarligen inte är nöjd med. Det behöver hon förstås inte vara. Det är inte alla miljöpartister. Eller gröna ungdomar. Men essensen i artikeln är slutmeningarna:

Grön Ungdom skulle må bra av att samla krafterna kring ett eget radikalt politisk program och ett gemensamt mål: Att ta tillbaka modet i miljöpartiet, så grön politik blir radikal på riktigt igen.

Och häri ligger, i min mening, de största missuppfattningarna: Att Grön Ungdom skulle vara en homogen grupp. Så är det inte. Grön Ungdom skulle ha lika svårt som miljöpartiet att enas kring ett program alla ställer upp på till 100%. Inte heller vore det önskvärt. Påverka på riktigt istället.

Den andra missuppfattningen är att Sigfridsson verkar mena att "radikal" är lika med "hur det var förr". Grön politik är fortfarande radikal. Tyvärr, får jag säga. Den dagen den inte är det kommer åtminstone jag luta mig tillbaka. Det innebär ju att den blivit mainstream.

Det var inte bättre förr. Men det ska bli bättre framöver.

torsdag, mars 20, 2008

There the action is

Igår offentliggjordes att ännu ett malmöitiskt kommunalråd ska avgå vid halvårsskiftet, nämligen Birgitta Nilsson (s), med ansvar för sociala- och äldrefrågor i kommunen. Tidigare har Lynn Ljunberg, kommunalråd med ansvar för kultur- och fritidsfrågor meddelat sin avgång.

Två av sex s-märkta kommunalråd alltså. Och två kvinnor. Eftersom s sedan början av 90-talet praktiserar "varannan damernas" så ska två nya kvinnor in. Spekulationerna om de nya är förvisso intressanta, men jag tänker inte gå in på det.

Istället tänkte jag visa på den sifferfeminism som praktiseras inom såväl (s) som inom många andra partier, inklusive Miljöpartiet. Den feminism där man tycker sig lösa problemen genom att lika många platser viks åt vardera könet. I Malmö Stad är det nämligen extra tydligt att antalet har mycket liten betydelse, eftersom olika poster har olika mycket makt.

Kommunalråd med rotelansvar för finanserna, statsbyggnad, tekniska verksamheten och arbete är alla män. There the action is, helt enkelt.

Kommunalråd med mjuka politiska sektorer- såsom utbildning, sociala frågor, äldrefrågor, kultur- och fritidsfrågor, är kvinnor. Definitivt inte oviktiga områden, men likväl inte alls med samma dignitet.

På samma sätt ser det för övrigt ut i regeringen. Och i den förra regeringen. Och regeringen innan dess.

måndag, mars 17, 2008

Årsmöte 4/4

I lördags var det så det sista årsmötet fram till kongressen i slutet av maj, det fjärde årsmötet på 13 dagar. Miljöpartiet de Gröna i Skåne. I Bromölla.

Det valdes en ny styrelse, med nya tillskott som Mikaela Persson från Landskrona och Daniel Wilby från Malmö. Jag och de andra riksvalberedarna fick också förnyat förtroende, vilket känns kul.

Och enligt ryktet, så ville en majoritet av mötesdeltagarna stryka utträdeskravet ur EU, vilket förtroenderådsdeltagarna ska ta med sig på deras möte i slutet av månaden. Vem vet, motionen kanske får stöd på kongressen ändå?

Dessvärre innebar mötet att jag inte kunde gå på Gröna Studenters årsmöte i Linköping. Man kan inte få allt. Det verkar, vad jag hört, som att även detta möte varit konstruktivt och effektivt.

söndag, mars 16, 2008

Grön Ungdom driver egen politik

Grön Ungdom brukar ofta påtala att man är det enda ungdomsförbund som för samma politik som sitt vuxenparti. Så är, tyvärr, inte längre fallet.

I höstas antog Grön Ungdoms förbundsstyrelse en rapport med namnet "Biffen, en större miljöbov än bilen". En välskriven rapport med ett stort antal bra och mindre bra förslag på hur köttkonsumtionen kan minskas med politiska beslut.

Rapporter ska vara till för att förtydliga politik på nya områden, vilket man också gjort här. Fast ändå har man allt gått lite väl långt på sina ställen. Det tyckte iallafall nämnda förbundsstyrelse, eftersom man valde att lägga en motion till Miljöpartiets kongress. Motionen heter, hör och häpna, "Biffen värre miljöbov än bilen". Den har sex yrkanden som alla också framgår i den rapport man godkänt som förbundets politik.

I ett annat ungdomsförbund hade det här inte varit något konstigt. Men i Grön Ungdom får det naturligtvis konsekvenser, eftersom man inte är något radikalt alibi. Man har nämligen frångått principen att det är Miljöpartiets kongress som ska besluta om vilken politik man ska ha. Problemet är att man gjort det, utan att låta medlemmarna få tycka till om det, eller ens informera om att det skett.

Den nya förbundsstyrelsen måste välja; ska rapporten / motionen ses som ett olycksfall i arbetet, eller ska det vara den nya ordningen för förbundets arbete? Det ska bli intressant att följa.

fredag, mars 14, 2008

Varför nolltaxa är en dålig idé

Vår vision är nolltaxa inom lokaltrafiken och en låg enhetlig taxa för interregional trafik.

Så står det i miljöpartiets partiprogram på sidan 50. En ganska ologisk mening med tanke på att rubriken i stycket är "Transportsnålt samhälle" och att det några meningar under det står "vi strävar efter att persontransporter huvudsakligen ska ske med hjälp av cykel". Vilket en nolltaxa inom lokaltrafiken givetvis effektivt motarbetar.

Jag tycker att nolltaxa inom kollektivtrafiken är en dålig idé, mer av ideologiska skäl än rent ekonomiska.

Jag har svårt att förstå varför något så resurskrävande som transporter, ska subventioneras till 100% i ett grönt samhälle. Kostnaderna ska hållas nere för konsumenten, det är givet, men därifrån till att inte ha något pris alls, är gigantiskt. Den bästa transporten är den som inte alls behöver ske, och då ska man inte låta de som inte åker nånstans betala för dem som åker gratis.

Det andra skälet är ekonomi. Det som är gratis kommer användas betydligt mer än det som man måste betala för. Men när något används mer, så ökar också kostnaden per använd tjänst. Kort sagt, när fler använder gratis kollektivtrafik, så kommer fler tåg och bussar att behöva köpas in, och fler behöver anställas för att köra dessa. Nya kostnader uppstår.

Att hålla priset lågt, men inte på noll, är därför uppgiften. Och givetvis, att låta det andra transportmedlet, bilen, betala sina egna kostnader.

En motion till kongressen, av Carl Werner och Stefan Brandt, föreslår just detta. Vi får se vad kongressen säger.

One more cup of coffee

Ett paket ekologiskt kaffe kostar ungefär 27 kronor. Det innehåller 500 g och räcker till ungefär 50 koppar kaffe. Ett icke-ekologiskt kaffe kostar kanske 25 kronor*. Det är två kronors skillnad på 50 koppar, vilket alltså innebär en fördyring på 4 öre per rykande färsk kopp kaffe.

Samtidigt så ökar resataurang- och cafébesöken, och folk drar sig inte för att köpa kaffe för 27 kronor. Per kopp.

Det är främst en fråga om attityder. Inte ekonomi.

En kopp till hinner jag nog innan skolan.

---
* Ofta är priset detsamma numera.

torsdag, mars 13, 2008

Årsmöte 3/4

Igår kväll hade De Gröna i Malmö sitt årsmöte. Det tredje av de fyra som ligger inom den intensiva tvåveckorsperioden av årsmöten. Det gick bra på det stora hela, en delvis ny delvis erfaren styrelse valdes, 4 kongressombud med lika många ersättare valdes, och revision och valberedning där jag för tredje året kom med.

Och så antog vi valstrategi inför EU-parlamentsvalet. Vi har högt ställda mål, och bra prioriterade frågor. Valrörelse ska bli kul.

Och De Gröna i Malmö har uttalat att vi stödjer Maria Wetterstrands linje angående medlemskap i EU. Sverige bör vara kvar. EU ska bli grönt!

onsdag, mars 12, 2008

I spåkulan: 2010, ett politiskt rymdäventyr

Många politiktyckare spekulerar hur det ska gå efter valet 2010. Ny borgerlig regering, ny s-regering, s-v-mp-regering, s-mp-regering, m-fp-kd-c-mp-regering, eller något annat. Inför förra valet satsade jag på en högoddsare till regering: s + m. Det gick inte, den gången. Att oddset var högt, 1001 gånger pengarna, säger bara att det var osannolikt . Samma odds var det nämligen på Mona Sahlin som ny socialdemokratisk partiordförande...

Nåväl. Om man ska lära av historien och försöka se framåt ännu en gång, hur bör man då resonera? Det beror på vilka premisser man väljer att bygga sitt resonemang på. De jag kan tänka mig att kalkylera med är följande, eftersom jag inte tror att nuvarande regering kommer att få en riksdagsmajoritet återigen.

* Kristdemokraterna åker ur riksdagen. Det både tror och hoppas jag.

* Vänsterpartiet åker inte ur riksdagen. Lika säkert som att vänsterpartiet alltid lägger sig när det gäller, lika säkert är att de stannar i riksdagen. Det finns tillräckligt med strategiska sossar, och vänstersossar, för att det inte ska vara något problem.

* Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Antagligen. eller kanske. Om de inte kommer in i EU-parlamentet så kommer de heller inte in i riksdagen. Men mitt resonemang om slutligt resultat faller inte med (sd):s inträde i riksdagen.

* (s) och (mp) får inte ensamma majoritet. Om s och mp får egen majoritet, så blir detta den nya regeringskoalitionen. Och egentligen så är det nog det jag tror blir fallet. Men isåfall blir det en alltför förutsägbar gissning om framtiden. Och en förutsägbar blogg är en tråkig blogg. Därför får en premiss vara att s och mp inte får majoritet.

* Den sista premissen: Det kommer bli spänningar mellan de borgerliga partierna. Eftersom oppositionen kommer leda i opinionsmätningar även framöver.

Dessa premisser leder till slutsatsen: Nästa regering kommer bestå av socialdemokraterna och folkpartiet.

När Maria Ferm i Veckans debatt fick frågan "är folkpartiet det riksdagsparti som är längst åt höger idag?" så svarade hon helt rätt "deras skolpolitik är iallafall inte liberal". Hon kunde, om hon inte varit språkrör utan politisk analytiker, svarat att folkpartiet tvärtom är borgerlighetens vänster. Det är dom som vill ha fortsatt höga sjukförsäkringar, det är dom som vill prioritera medelklassen. Deras skolpolitik skiljer sig inte på några större sätt. Båda resonerar liknande i jämställdhets- och integrationsfrågor.
Folkpartiet har heller inte, till skillnad mot centerpartiet, drivit näringslivsfrågor på samma sätt. De har heller inte retat upp fackförbunden som moderaterna och centern.

För socialdemokraternas perspektiv så vore ett samarbete med fp betydligt mer lättsmält, än ett moderatsamarbete. Många inom (s) skulle också föredra det framför en koalitionsregering med de Gröna.

För folkpartiet vore det svårare. Men visst går det. Man visade efter valet 2002 att man är beredda att samarbeta för att uppnå kompromisser. Och man kommer ha många prioriteringar som är snarlika socialdemokraternas. Och man kommer få fler ministerposter än i nuvarande regering, som är moderatdominerad.

Socialdemokraterna och folkpartiet 2010 alltså. Kom ihåg var du läste det först.

---
Uppdatering: Ytterliggare ett tecken som styrker spåkulans tillförlitlighet.

måndag, mars 10, 2008

Dålig luft hot mot OS

En av friidrottshistoriens allra bästa långdistanslöpare, etiopiern Haile Gebresselassie, har meddelat att han inte kommer att springa marathonloppet i OS i Beijing, som han planerat, enligt Reuters. Anledningen är att luften är så förorenad att astmatikern riskerar sin hälsa, om han ställer upp i det 42 km långa loppet.

Det har varit flitigt omdiskuterat om diktaturen Kina bör vara arrangör för ett olympiskt spel. Jag ser själv uppenbara nackdelar, men även fördelar. Isolering är sällan bra. Men ett annat perspektiv borde diskuteras också, i samband med OS-tävlingar.

Är det verkligen rimligt att låta en stad arrangera OS, om deltagarnas hälsa sätts på spel genom undermålig luftkvalitet? Här torde svaret vara betydligt mer givet: Nej.

Pressmeddelande från Grön Ungdom Skåne

I likhet med regionrådet Anders Åkesson anser Grön Ungdom Skåne att det är fullständigt orimligt att skattemedel går till att bekosta flygplatser.
Detta pressmeddelande skickades på förmiddagen:


Sluta gödsla flygplatser med skattepengar!

Grön Ungdom Skåne hade på söndagseftermiddagen årsmöte i Lund. Ett tjugotal medlemmar från hela Skåne var närvarande. Deltagarna diskuterade möjliga regionala åtgärder för att stoppa klimatförändringarna med den regionala klimatberedningens ordförande Lotta Hedström (mp).


- Klimatförändringarna brukar beskrivas som ett globalt problem, och det med all rätt. Men sanningen är ju att alla utsläpp är lokala. Det finns oerhört många åtgärder som måste till i Region Skåne för att en ekologiskt hållbar region, säger Alex Lindskog, 18 år från Eslöv, som valdes om till språkrör för Grön Ungdom.

- En första åtgärd måste vara att Region Skåne upphör med sitt subventionsbidrag till Kristianstad Airport. Det är fullständigt orimligt att gödsla en så miljöförstörande anläggning med fyra miljoner skattekronor per år, säger det nyvalda språkröret Sara Enetoft, 25 år, från Malmö.

- Man kan fråga sig om Skåne egentligen behöver någon flygplats alls. Kastrup ligger inom räckhåll för hela regionen, och förbindelserna till Stockholm fungerar tillräckligt bra. Att flyga dit från Skåne är inte rimligt ur klimatsynpunkt, avslutar Alex Lindskog.

söndag, mars 09, 2008

Årsmöte 2/4

Idag har Grön Ungdom Skåne Årsmöte. En diger dagordning ska avhandlas, med val av Ledningsgrupp och språkrör, och antagande av verksamhetsplan som de roligaste punkterna. Sedan ska det minglas, och Lotta ska berätta om den regionala klimatberdningen.

Andra årsmötet av de 4 som ska avverkas under en fjortondagarsperiod. Förra söndagen GU Malmö, idag GU Skåne, på onsdag De Gröna i Malmö, och nästa lördag De Gröna i Skåne.

Det lär dock inte bli något uttalande i stil med De Gröna i Hässleholm.

lördag, mars 08, 2008

Sahlin nedvärderar jämställdhet

Mona Sahlin tycker att Moderaternas förslag, att barnbidraget ska delas lika mellan föräldrarna, är löjligt. Just det. Inte dåligt, eller fel. Utan löjligt. "Vilken skillnad gör det om en mamma och pappa som lever tillsammans får två avier, istället för en?", frågor hon journalisten retoriskt.

Ja, Mona. Det här att nedvärdera jämställdhetsfrågor som obetydliga och/eller symboliska är ju klassiskt. Kvinnor behövde ingen rösträtt, de skulle ju ändå rösta som sina män. Kvinnor behöver inget tillträde till arbetsmarknaden, de blir ju försörjda av sina män. Att kvinnor har lägre lön har inget med diskriminering att göra, eller några strukturella orsaker, det handlar om enskilda kvinnors egna val. Och det spelar väl ingen roll om hemarbetet delas exakt lika? Huvudsaken alla är hyfsat nöjda.

Att Mona Sahlin kommer med utlåtandet löjligt känns särskilt tråkigt. Hon, som en av de mest hängivna för att slopa partnerskapslagen, och istället införa en könsneutral äktenskapsbalk. Många menar att det är en löjligt symbolfråga. Och visst, givetvis är det också en symbolfråga. Men löjlig? Nej, det tycker inte jag, och det hoppas jag inte mona Sahlin tycker heller.

Skärpning, Sahlin. Sluta nedvärdera jämställdhet, även om den kommer från (m).

Glad 8 mars, förresten.

torsdag, mars 06, 2008

Kungamordet

Vårens bästa SVT-serie är Kungamordet. Spännande, intelligent, politisk. Det är uppföljaren till Kronprinsessan som gick för ett par år sedan, då Charlotte Ekblad var nyutsedd miljöminister som efter nån skandal fick avgå. Man fick se hur hennes familj påverkades, hur mycket hon arbetade, och hur konkurrensen mellan kollegorna försvårade ett konstruktivt arbete.

I uppföljaren är inte fokus längre på Ekblad, utan på den före detta finansministern Gert Jakobsson och hans fru Linda. Gert vill efter valnederlaget ta över partiledarskapet, och får fler och fler med sig. Hans lik i garderoben är dock värre än obetalda tv-licenser och skattefusk: Han har regelbundet misshandlat sin fru i över 20 år.

En stark, gripande, otäck serie, som visar att hustrumisshandel finns där man minst anar det. Sista delen går på måndag kväll. Del 1, 2 och 3 går att se här.

tisdag, mars 04, 2008

Fel av Djurens Rätt

I Djurens Rätts medlemstidning 5/2007 (här kan du få ett gratis provnummer) argumenteras mot Jägarförbundets förslag att den svenska älgstammen bör växa med 200.000 djur. Argumenten som framförs är "jägarna vill bara döda mer" och "trafikolyckorna kommer öka". Två riktigt kassa argument, och ovärdiga en djurrättsrörelse som kämpar för djurens rättigheter.

Att jägare bara "vill döda mer" är måhända sant. Men med fler djur så kommer inte bara fler att att skjutas, utan fler kommer också överleva. Längre. Vilket borde vara ett överordnat mål för ett djurrättsförbund (det skulle teoretiskt kunna vara så att fler älgar betyder minskat antal av andra arter. Det har jag dock aldrig hört, och dessutom har Djurens rätt aldrig argumenterat så). Visst måste det vara bättre för ett djur att leva iallafall ett par år i frihet, än att aldrig ha funnits öht?

Det andra argumentet är ännu sämre. Man gissar att trafikolyckorna kommer öka, från dagens ca 30.000 per år (ca 10 omkomna) till det dubbla (iochmed att älgstammen fördubblas), vilket iochförsig är sannolikt. Men varför ska ett djurrättsförbund ha det som ett överordnat mål, snarare än ökad fauna? Dessutom, har jag fått lära mig på bilskolan, så är det i så gott som samtliga bilolyckor beroende av förarens höga hastighet olyckor sker, och inte dåliga vägar eller skymd sikt.

Djurens rätts åsikt beror tyvärr antagligen på sitt hat mot Jägarförbundet som organisation. Hat är aldrig någon bra grund för en sansad och nyanserad debatt.

söndag, mars 02, 2008

Mellanösternfrågan

Ibland undrar jag om den mellanösternstrategi, som det råder konsensus om i såväl Sverige som FN, verkligen är rätt. Nämligen att palestinierna ska få en egen stat, och israelerna en. Att de två båda ska godkänna gränsernas dragning och kunna leva i samförstånd. Att en sådan lösning ska bli permanent, hållbar.

Åtskilliga försök har gjorts, samtliga har misslyckats. Det råder inte fred, och utsikterna för att det ska bli under överskådlig tid är små. Kanske borde man försöka sig på en kursändring.

En stat. Inte två. Man kommer troligen aldrig kunna enas om gränsernas dragning, långsiktigt. Bättre då, kanske, att sudda ut gränserna inom landet. Det är förstås ingen enkel lösning det heller, då hade det gjorts för länge sen.

Knäckestenen är förstås att den nya staten inte kommer kunna vara judisk. Det är förvisso bra, statskick ska inte vara byggda på religioner, men för israelerna kommer det vara oerhört svårt. Liksom för många palestinier, som vill ha en muslimsk stat.

Antingen en eller två, det viktigaste av allt är att en sekularisering kommer till. Så freden blir möjlig.

Artikel i kvällsposten

Idag har jag inne en debattartikel i Kvällsposten/Expressen, som bemöter Lars Ohlys inlägg 28 februari. Tyvärr finns den inte på nätet.

Så här var den ursprungliga (i tidningen nerkortad till 2000 tecken):

De Grönas språkrör Maria Wetterstrand gick i veckan ut i den interna medlemstidningen Grönt, och sa att hon inte längre anser att Sverige bör lämna EU. Wetterstrand beskriver i artikeln hur hennes engagemang mot EU successivt minskat sedan omröstningen 1994, för att den senaste tiden slagit om, så att fördelarna med medlemskapet numera överväger nackdelarna.
För förståsigpåare utanför Miljöpartiet handlar Wetterstrands utspel om en reträtt för socialdemokraterna i sin strävan efter att bilda en koalitionsregering 2010, något bland annat Lars Ohly anför i Kvällsposten 28/2. Man tycker sig också veta att det handlar om språkrörens strävan efter att övertyga ”gräsrötterna” i miljöpartiet om nödvändigheten av denna anpassning, något som inte heller stämmer.
Till de Grönas kongress i maj så handlar 4-5 motioner om att Miljöpartiet bör avskaffa sitt krav på utträde ur EU. Den med flest underskrifter, som undertecknad skrivit huvuddelen av, samlade närmare 50 namn. Bland underskrivarna finns såväl kommunalråd som riksdagsledamöter, lokala och regionala företrädare, till vanliga medlemmar utan förtroendeuppdrag. Flera lokalavdelningar har också gett sitt stöd, och i Miljöpartiet Stockholms län ville en majoritet stödja motionen (det krävdes 2/3 majoritet för att ge stöd enligt stadgarna). Det handlar, kort sagt, om att många av miljöpartiets medlemmar vill att Sverige ska vara kvar i EU, inte bara språkrören, som man får en känsla av att Lars Ohly och media vill rapportera.
Den andra missuppfattningen är att denna åsikt, att Sverige bör förbli medlemmar i EU, grundar sig i att en regeringsbildning med socialdemokraterna ska underlättas, eller att fler väljare ska attraheras. För det första, så vore en miljöpartistisk EU-utträdesåsikt inte på något sätt avgörande för om (mp) och (s) skulle kunna bilda regering. Lika lite som moderaternas syn på landstingens avskaffande är ett hinder för den nuvarande borgerliga regeringen. Det visade inte minst det samarbete mellan (s), (v) och (mp) under åren 1998 till 2006, som resulterade i 16 gemensamma statsbudgetar.
Anledningen till vårt ställningstagande är politiskt, inte strategiskt. Ingen av underskrivarna till motionen tycker att EU ser bra ut som det gör idag. Det finns massor med exempel på frågor där EU håller på att utvecklas åt helt fel håll, och många exempel där politiken är rent förkastlig. Jordbrukspolitiken och militariseringen är det värsta exemplen. Inte heller Lissabonfördraget kommer att innebära några förbättringar om det går igenom bland medlemsländerna, utan tvärtom en ökad centralisering.
I sak är alltså vi miljöpartister som anser att Sverige ska vara kvar i EU, och de som vill gå ur, eniga om mycket. Men självfallet inte om allt. Många av oss anser att överstatliga beslut ibland är att föredra framför mellanstatliga. Framförallt för att det går att åstadkomma en öppnare och mer demokratisk process, något som är omöjligt när mellanstatliga förhandlingar ska till i slutna rum. Samt, för att länder kan tvingas till åtgärder som är nödvändiga, som att exempelvis radikalt sänka sina klimatförstörande utsläpp.
Det finns många argument mot EU, och många i miljöpartiet, kanske en majoritet, kommer tycka att miljöpartiet ska fortsätta driva utträdeskravet ur EU. Men vi är många som vill ändra den linjen på kongressen, av politiska skäl. Och det är sannerligen inte bara Maria Wetterstrand.

Rasmus Ling
Medlem i Miljöpartiet de Gröna i Malmö
Huvudförfattare till motionen ”Avskaffa utträdeskravet ur EU”

lördag, mars 01, 2008

Tillbaka till visionerna

Efter att både Maria Wetterstrand och Per Gahrton kommit ut som positiva till svenskt EU-medlemskap, så kanske det börjar röra på sig i partiet. Även om det ännu inte är en majoritet som vill vara kvar, så går det inte längre att avfärda gruppen som en marginaliserad grupp. Tvärtom så är det en betydande andel som vill vara kvar.

Många försöker peka ut detta som språkrörens kamp mot "gräsrötterna", något som inte stämmer. Tvärtom så är det ett lika representativt urval som i vilken annan skiljefråga som helst. Graden av radikalitet, om man nu kan definiera det, är heller inte större eller mindre i gruppen som vill var kvar i EU.

En annan viktig sak, är att det inte handlar om en anpassning för att kunna bilda regering med socialdemokraterna. Tvärtom är det utav politiska skäl vi vill att Sverige ska förbli medlem i EU. Det är den diskussionen man får ta. Och inte avfärda alla förändringsambitioner med att det är en anpassningspolitik.

Nej, tillbaka till visionerna. Satsa på kommunikationerna inom Europa. Ett fungerande järnvägsnät bör vara prio 1. Och åtgärda de hutlösa telepriserna mellan länderna. Och en massa annat.