fredag, mars 27, 2009

gärna bonus, men först en rejäl pension

Först, kärnkraftsuppgörelsen som presenterades i söndags mellan S, V och MP, den rödgröna konstellation som ska överta regeringsmakten och ställa om Sverige till ett hållbart land, har diskuterats på lite olika gröna bloggar och i andra medier. Jag ar svårt att förstå upprördheten som finns hos en del. Man är överens om inriktningen men mer deltaljerade överenskommelser återstår. Bra så, och särskilt att det byggs upp ett alternativ till alliansen. Nu blir det politik av energifrågan, och det gynnar oss eftersom vi har den bästa politiken.

(Men en sak till: Så gott som alla kritiker av uppgörelsen, som Carl Schlyter och Birger Schlaug, appallerar gång på gång till de olika linjerna 1, 2 och 3 vid folkomröstningen för 29 (!) år sen. Grabbar, känn er fett lurade. Det har aldrig och kommer aldrig finnas tre alternativ. Att jämföra uppgörelser av något slag, bra som dålig, med kärnkraftsalternativen 1980 är befängt. Antingen strävar man efter att bygga/underhålla kärnkraft, eller så strävar man efter att avveckla/inte bygga. Alliansen är inne på utbyggnadslinjen, de rödgröna är inne på avvecklingslinjen. Svårare än så är det inte.)

Kärnkraften har dock kommit helt i skuggan av "Wanjagate", LO-bossen som aggressivt klagat på direktörsbonusar, men själv beviljat förmånliga bonus- och pensionsavtal i de styrelser hon suttit i. Det övergår mitt förstånd att man kan göra en sån uppenbar tabbe, men personligen drar jag två lärdomar av det inträffade:

1) Man ska inte ha för många uppdrag. Ingen kan sköta 25 styrelseuppdrag och samtidigt ha ett jobb med 60-80-timmars arbetsvecka. Hur hög arbetsförmåga man än har. Den gröna principen mot mångsyssleri känns ibland alltför strikt och förlegad, men det gäller sannerligen att inte hamna fel åt andra hållet heller.

2) Medier kan förhålla sig rätt neutrala även när man har band till politiker av olika skäl. Gröna klagar ofta över att betald reklam i tidningar leder till lojaliteter. Aftonbladet har varit bland de hårdaste kritikerna av Wanja Lundby-Wedin. Trots att Wanja är vice ordförande i styrelsen för Aftonbladet.

Om Wanja bör avgå som LO-ordförande? Jadå, men inte av det skälet. LO bör välja in någon som står fri från socialdemokratiska partiet, och istället företräda sina medlemmar och vara lojal mot dem.

måndag, mars 09, 2009

have a baby, drive a car

Kristdemokraterna föreslår en babybonus (se länkar och kommentarer från Maria) på 10.000 kronor per barn.

Tvärtemot Maria så tycker jag naturligtvis att det är ett jättebra förslag. Alliansen har ju nyligen avskaffat bonusen på 10.000 kr på nysålda miljöbilar. Nu kan man ju få råd med en kärra ändå, om man bara skaffar en bebbe först. Förslaget kanske i själva verket är ett utslag av en ny kristdemokratisk miljöpolitik? För barnens skull?!

Eller så kanske "allians för Sverige" kunde lägga ner sin kinainspirarade barnapolitik och miljöpolitik, och sluta sprida våra gemensamma resurser på att få folk att konsumera och få barn. Det fixar liksom människor själva.

söndag, mars 08, 2009

Klockan tre är bara barnet

I veckan så överlämnadens den statliga utredningen En ny alkhollag över till folkhälsoministern. Efter att ha läst sammanfattningen så kan man konstatera att vissa förändringar föreslås. Gemensamt för de förslag av vikt jag kunnat utläsa är att de borde slängas i papperskorgen.

Mer liberala regler föreslås då det gäller serveringstillstånd för mindre restauranger och tillfälliga serveringstillstånd, liksom tillstånd för mässor och annat. Något som lär leda till ett ökat "kontinentalt" drickande, såsom vin till maten på vardagar etc. Något jag faktiskt ser ett värde i att försöka hålla nere. Det behöver inte finnas starköl på sushihak eller Sibylla. Mot bakgrund av att antalet ställen med utskänkningstillstånd ökat med ca 30 % mellan 1997 och 2007 så borde det finnas skäl att inte ytterliggare förenkla tillståndsprocessen. Särskilt då man också vill mildra bestraffningarna för de som bryter mot lagen. Erinran ska vara förstahandskonsekvensen, indraget serveringstillstånd först i andra eller tredje hand.

Däremot vill man förbjuda kommunernas möjligheter att besluta om förlängda utskänkningstillstånd för nattklubbar. Idag gäller den normala tiden mellan 11-01, med möjlighet till förlängning till 05. Utredningen föreslår att tiden ska inskränkas till 03. Detta trots att bland annat rikspolisstyrelsen och de tre största kommunerna varit emot.

Inskränkningen i det kommunala självstyret i den här frågan är uppenbar, kommunerna ser olika ut och borde själva få avgöra vad som är rimliga öppettider. Men det finns även andra invändningar. I Malmö är det uppenbart att det ganska framgångsrika arbetet mot svartklubbar skulle krossas i spillror av inskränkningen till 3. Folk vill dansa och ha roligt, och kommer också att göra det. Men bättre förstås, om det sker i lagliga och kontrollerade former. Att det skulle minska den totala alkoholkonsumtionen eller alkoholrelaterade skador tror jag heller inte. Särskilt inte när andra liberala åtgärder genomförs parallellt.

Nej, den här utredningen bör nog gå ett varv till. Tänk om, gör rätt.

Lycka till Alexander

Idag, internationella kvinnodagen 2009, skriver Alexander Chamberland på Aftonbladet debatt att han lämnar Miljöpartiet för Feministiskt initiativ.

Det är förstås bara att önska Alexander lycka till med sitt fortsatta politiska arbete. Att medlemmar kommer till och lämnar är varken något nytt eller något dramatiskt, tvärtom. Däremot lämnar Alexanders artikel ett par frågetecken.

* Alexander menar att han från och med nu "huvudsakligen kommer ägna sig åt utomparlamentariskt arbete". En liten motfråga blir väl bara: Vilket parlamentariskt arbete har Alexander bedrivit tidigare? Såvitt jag känner till har det huvudsakliga arbetet i Miljöpartiet också varit utomparlamentariskt. Och inget fel i det, men insinuationen att det enda partier ägnar sig åt är att trycka på knappar i riksdagen känns tråkig. Tvärtom kan man konstatera att partierna fortfarande är bland de viktigaste opinionsbildarna i samhällsdebatten.

Och det skulle onekligen vara spännande om Alexander Chamberland, som är förste reserv till just riksdagen, verkligen skulle hålla fast vid "det utomparlamentariska", om han skulle få chansen till ett inhopp i riksdagen...

* Vidare drar Chamberland slutsatsen att "idag är Miljöpartiet ett parti som verkar tro blint på att de uppnår reell förändring enbart genom riksdags- och regeringsbeslut".

Mitt svar är att det beror helt på vilken fråga det handlar om. Många frågor krävs det riksdagsbeslut för att få igenom förändringar snabbt. Ska kommunerna undvika nedskärningar så krävs ökade statsbidrag till kommunerna. Om detta inte görs så måste kommunerna skära ner, vilket i större utsträckning drabbar kvinnor. Det finns många liknande frågor inom trafik-, social-, kultur-, och utbildnings- och alla andra politiska områden.

Men det handlar givitvis också, som Alexander Chamberland menar, om att påverka människors värderingar inom olika områden. Inom HBT-politiken är det kanske allra tydligast. Det som ska uppnås är trots allt lika rättigheter (hur en fråga som lika rättigheter för människor fortfarande kan anses vara radikalt är förstås helt otroligt, men är ju också ett tydligt bevis för att lika regler, genom tex riksdagsbeslut, inte är allt, utan att det krävs såväl opinionsbildning, som fortbildning och genusglasögon vid fattande av beslut), och det fixar man tyvärr inte i en handvändning. Tvärtemot vad Chamberland menar, så är dock de politiska partierna före gemene person i sådana frågor. Kristdemokraterna är 4-5 % i riksdagen, men deras människosyn är mer representerad än så i samhället.

Men i den här frågan finns alltid mycket att göra, och jag är övertygad om att Alexander kommer göra det jättebra även framöver.

* Slutligen handlar Chamberlands val om att lämna De Gröna även, som tur är, även åt sakpolitik. Att miljöpartiet prioriterat barntid åt föräldrar och inte tagit ställning för kvoterad föräldraförsäkring är fullt förståerliga skäl att lämna ett parti, om man har starka åsikter om motsatsen. Min fråga är dock när F! och andra som gör anspråk på att vara de bästa feministerna tar tag i den mest klockrena feministiska frågan: Höjd garantipension. Där kan vi snacka strukturell diskriminering. Men tantfrågor är sällan högst på agendan även bland feministiskt medvetna grupper, tyvärr.

Att partiet skulle sakna en heltäckande maktanalys är såklart något jag inte håller med Chamberland om. Chamberlands maktanalys må vara en annan än de Grönas, men därifrån till att hävda att ingen analys finns, känns bara som bitter slagordsretorik.

Slutligen är det förstås bara att beklaga att Alexander känt sig slätstruken som grön debattör, men bara att hoppas att han kommer att trivas bättre i sin nya organisation.

fredag, mars 06, 2009

Moderat kvotering

De ännu nyare moderaterna vill att efter valet 2010 ha en större representativitet, och deras partistyrelse har tagit fram rekommendationer, skriver Svenska dagbladet. 20 % av de förtroendevalda ska vara "helt nya", inte ens ersättarplatser i fritidsnämnden räknas bort. (Måhända har Per Schlingmann noterat potentialen hos just de som varit ersättare i fritidsnämnden...) Vidare ska 50 % av kandidaterna på valbar plats vara kvinnor.

I moderaternas fall är detta nog något som kan öppna upp partiet, en välkommen utluftning som kan få in nytt friskt blod, i den fortsatta utvecklingen av partiet. Men vi kan nog vara ganska så säkra på att det inte kommer handla om någon tvingande kvotering, vilket också fått de mer kritiska att acceptera målsättningen. Ska bli spännande att se hur det lyckas.

För ett mindre parti, som De Gröna, är frågan om kvotering en annan. I de flesta riksdagsvalkretsar har mp ett mandat, och då spelar en varvad lista inte så stor roll. Eftersom kvinnor i högre utsträckning än män hoppar av uppdrag i förtid, så missgynnar en strikt varvad lista kvinnor.

I ett parti med klart övertag av kvinnliga medlemmar, så missgynnar också en strikt varvning kvinnor. Fler att konkurrera på lika många platser.

Det kan finnas skäl att se hur den modera utvecklingen går gällande representationen efter valet. Kanske har vi saker att lära.

torsdag, mars 05, 2009

5 i 12

I samband med att det började utredas huruvida tennismatchen mellan Sverige och Israel verkligen skulle spelas i Malmö- av säkerhetsskäl- så gjorde polisen bedömningen att man skulle klara säkerheten utanför Baltiska hallen. Det är deras uppgift, och man såg ingen anledning till backa för det.

Vi var många som blev en smula oroliga, eftersom områder kring Baltiska hallen är en byggarbetsplats, med gott om lösa föremål, stenar och annat.

Idag, dagen innan matchen, hotar huvudskyddsombudet med att stenarna utanför hallen måste bort innan matchen. Annars kommer polisinsatsen att ställas in. Av säkerhetsskäl.

Framförhållning? Planering? Eller svävandes uppe i det blå?

tisdag, mars 03, 2009

Hycklande malmöborgare överallt

Att vara borgare och konsekvent i Malmö verkar inte vara det enklaste (möjligen med undantag av Bassem).

När det gällde arrangemanget av European Social Forum så krävde man att Malmö stad inte skulle anordna arrangemanget. 15.000 människor samlades i fyra dagar och nätverkade, diskuterade, manifesterade, inspirerade, och för Malmö stads vidkommande, konsumerade. Summan på ett par miljoner som Malmö stad bidrog med, en tiondel av Malmöfestivalen, var enligt Malmös borgare en stor skandal.

Kostnader märks däremot inte av i debatten om Davis-Cup-tennis i Malmö. Istället så är det en principsak, våldsverkare ska inte få stoppa ett arrangemang, vilket man har svårt att inte skriva under. Säkerhetsaspekten är dock inte så viktig att tala om i det här fallet, vilket var anledningen till att Fritidsnämnden i Malmö valde att matchen skulle spelas utan publik, eftersom arrangören är ansvarig för vad som händer inuti arenan.

Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu uttalade i Sydsvenskan att han helst skulle se att matchen inte spelades. Hos borgligheten väckte utspelet bestörtning, kommunerna får inte bedriva utrikespolitik och detta var minsann det.

Hur många gånger har borgligheten klagat på Reepalu när han yttrat sig i utrikespolitiska frågor som skatteharmonisering mellan Sverige och Danmark, en solklar utrikespolitisk fråga? Nej men just det, där håller man ju med Reepalu! Principfastheten är fast som en pannkaksmet gjord på vatten.

Noterade också att borgarna hade noll egna förslag efter budgetkonferensen med nämnden. Frågan jag alltmer börjar ställa mig är, vad vill egentligen borgarna med Malmö? Mer än att spela tennis, ställa in politiska arrangemang, och bygga konstmuseum?