lördag, november 21, 2009

Folkpartiet vs Miljöpartiet

I valet kommer Sverige ha två tydliga kandidater till att bli statsminister, om inget väldigt oförutsägbart inträffar. Sittande statsminister Reinfeldt och det största oppositionspartiets partiledare Sahlin.

Dessa kommer att jämföras och debattera mot varandra. De kommer att försöka vara respektive blocks samlande kraft. De har till uppgift att attrahera de viktiga marginalväljarna, som tvekar mellan höger och vänster. För att lyckas med det så gäller det att dels prata om de frågor som anses viktiga, men också att inte sticka ut för mycket, då marginalväljaren riskerar att skrämmas bort. Följdaktligen kommer Reinfeldt och Sahlin att försöka skrämmas med ett socialistiskt Vänsterparti med en fd kommunistisk partiledare, respektive borgerliga partier som nu hotar arbetstagarna genom förändringar av arbetsrätten.

Valrörelsens spännande duell kommer följaktligen att ske på ett annat håll. Två partier som har medvind, är raka och tydliga, och som kommer att vara två tydliga alternativ i en rad frågor. Det handlar om Folkpartiet och Miljöpartiet. Främst Jan Björklund och Maria Wetterstrand.

Folkpartiet kommer gå till val på att bygga ut kärnkraften, att införa euron som valuta, att satsa hårdare på den militära närvaron i Afghanistan, att förändra turordningsreglerna samt frågor om skola, trygghet och integration. Partiet har lyckats i opinionen för att man inte ber om ursäkt för vad man tycker, utan tvärtom marknadsför sina åsikter på ett offensivt sätt.

På motsvarande sätt agerar Miljöpartiet. Även om MP och FP faktiskt har flera beröringspunkter, så kommer man i de uppräknade frågorna ovan att vara den tydligaste motståndaren till Folkpartiet. Till det finns andra viktiga frågor, som Förbifart Stockholm. Och även om Maria Wetterstrand rent personligt förefaller så olika Jan Björklund man kan bli, så har de gemensamt att det är två raka politiker som står upp för vad de tycker, och som har tydliga visioner om framtiden. Så som en ledare och politiker ska vara.

Statsministerduellen kommer därför att vara mindre intressant än mellan FP-MP. Det kommer gynna dessa partier, och jag gissar att de kommer vara tydliga nummer två i respektive block. Det är också positivt utifrån en disksussion som finns att blockpolitiken gör att alla partier slåss om mitten. Det ligger förstås något i det, men med partier som visar tydlighet och vilja så behöver det inte bli så.

Kärnkraft, infrastruktur, NATO- och EMU-medlemskap, militär närvaro i Afghanisatan. Wetterstrand slår Björklund 7 dagar i veckan.

tisdag, november 10, 2009

Kandidat till regionfullmäktige!

I somras bestämde jag mig för att kandidera i valet 2010. Jag kommer att kandidera till regionfullmäktige.

Region Skåne är en intressant region. Den har, tillsammans med Västra Götaland, permanent utökat ansvar för ett flertal områden, som inte andra traditionella landsting fått (ännu). Det gäller regionala utvecklingsfrågor, tillväxt, infrastruktur och kollektivtrafik.

Inför den medlemsomröstning som ska avgöra listornas utseende så har jag skickat in nedanstående presentation:

Jorden är 5 miljarder år gammal. Mycket i världen har aldrig varit bättre än det är nu, men samtidigt finns det flera saker som är mer krisfyllda nu än tidigare under människans existens. Därför är jag politiskt engagerad i Miljöpartiet de Gröna. Jag kandiderar i första hand till regionfullmäktige i valet 2010.

Den enskilt viktigaste politiska frågan alla kategorier är klimatfrågan. Vi måste i alla sammanhang bedriva en politik för att åstadkomma förändring, för tyvärr går mycket fortfarande åt fel håll på klimatområdet. Region Skåne ska inte satsa några pengar på flygplatser och motorvägar.

Jag älskar frihet och demokrati. Varje individ är unik och har rätt att fatta sina egna beslut, så länge det inte går ut över någon annan. Gemensamma beslut ska fattas så nära människor som möjligt. Jag vill därför att Region Skåne och våra kommuner ska få utökad makt på bekostnad av riksdagen, samtidigt som många frågor bäst avgörs av var och en. Andra viktiga frihetsfrågor är integritet, jämställdhet, HBT-personers rättigheter och frågor som rör nyanlända människor från andra länder, till exempel adekvat information hemspråket.

Klimatkrisen och den ekonomiska krisen gör det ännu viktigare att arbeta för att rationalisera verksamheterna så att de kan bedrivas mer effektivt. Men det är mycket viktigt att komma ihåg att effektivitet inte bara handlar om ekonomi, utan fokus ska vara kvalitet: vi ska eftersträva bättre service för varje spenderad skattekrona.

Att åstadkomma ekologisk och social hållbarhet är ingen tebjudning. Vi gröna måste ta ansvar och stå upp för de beslut vi måste ta. Samtidigt måste vi för att uppnå resultat samarbeta med andra partier. Jag kommer att vara beredd att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna.
Efter flera års kommunpolitiskt arbete, som jag hoppas kunna fortsätta i någon form, så ser jag det som mycket spännande att kandidera till den regionala nivån. Jag hoppas på att få medlemmarnas förtroende att stå på valbar plats på listan.

måndag, september 07, 2009

Mina vänner SSU

Rubriken kanske kommer som en överraskning för somliga, men mot bakgrund av mitt blogginlägg från i lördags, så måste man ju hylla de goda krafter som finns inom den sk socialdemokratin. Och SSU har nu alltså tagit ställning mot Förbifart Stockholm. I en gemensam artikel, SSU, Ung Vänster och Grön Ungdom, skriver man:

Regeringen satsar miljarder på nya motorvägar, när satsningar på kollektivtrafik och minskad trängsel är det som borde prioriteras

SSU verkar ha fattat det socialdemokraterna missat. Men det finns ännu tid att tänka om! Bra jobbat SSU.

lördag, september 05, 2009

S har inte lärt sig nånting alls

I veckan beslutade den borgerliga regeringen att motorvägsprojektet Förbifart Stockholm ska byggas. En nätt liten sak för budgeterat 28.000 miljoner kronor, som kommer smeta ut Stockholm över en gigantisk yta. Man bygger en infrastruktur som tillhör 70-talet, man bygger efter en ökad bilism, istället för att bygga för en hållbar framtid. Det är helt enkelt det enskilt värsta beslut som den borgerliga regeringen tagit under hela mandatperioden.

Bloggen tänkte dock inte beröra detta närmare, det har gjorts på såväl bloggar som i radio och mp.se. Bloggen tänkte istället ge några tankar åt de Grönas nära allierade, Socialdemokraterna.

Sossarna har haft linjen att man stöder motorvägsprojektet. Man gör det för att det är en "nödvändig satsning" som ska minska trycket på Essingeleden. Man kallar det ibland till och med för en miljösatsning.

Socialdemokraterna må tycka som de vill, men man gör en rejäl tabbe. En tabbe som visar att man helt uppenbart inte lärt sig sin läxa. Att förnyelsen av partiet inte kommit någonstans. Att man är kvar i gamla spår, och därför inte kommer ha någon chans att återta makten i Stockholms stadshus.

2002 så gick finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström, stenhårt ut och sa tvärt nej till en annan hållbarhetsreform i trafikpolitiken, trängselskatter. Billström trodde att detta skulle garantera Stockholmarnas stöd och internt stöd.

Nu gick det inte som Billström ville. Hon blev överkörd av Miljöpartiet i riksdagen, som gjorde upp med S och V. Billström fick förvisso sitta mandatperioden ut, men hade ingen chans i valet 2006. De borgerliga vann. Men mer överraskande, iallafall för Billström: Stockholmarna röstade ja till trängselavgifter.

Nu går S återigen offside i frågan om framtidens infrastruktur. Man tror att väljarna vill ha Förbifarten, baserad på simpla opinionsundersökningar. Men som man frågar får man svar. Och som man förklarar och utformar politiken, påverkar också väljarna, förstås.

De rödgröna borde göra framtidens infrastruktur till sin stora fråga. För S del inte i första hand för att man applåderar allt, utan för att det dels är ett tydligt alternativ till den moderatledda regeringen, men dels för att det faktiskt är vad folket vill ha. När man får alternativen på bordet. Vilken klimatnytta gör 28 miljarder av våra gemensamma pengar till Förbifart Stockholm? Varför inte satsa dessa på kollektivtrafiken?

Lär av gamla misstag, S. En förnyelse av politiken behöver inte vara en högervridning, det kan lika gärna, eller bättre förstås, vara något sommarfräscht hållbart. Det är oansvarigt att bygga samhället för långa transporter, när vi måste effektivisera och minimera transporterna.

Tänk om, låt rött bli rätt i den här frågan.

lördag, augusti 22, 2009

Demokratin. Aldrig något annat

I måndags publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken Våra söner plundras på sina organ. Artikelförfattare är Donald Broström. Artikeln insinuerar på ett tydligt sätt - även om det inte skrivs rakt ut - att palestinier dödas av Israel för att israeler ska få tillgång till deras organ.

Artikeln har föranlett rejäla reaktioner. Inte från mig från början, jag hoppade artikeln trots att jag för en gångs skulle faktiskt hade köpt Aftonbladet på tåget i måndags. Men från den israeliska regeringen, och från den svenska ambassadören i Israel. Och när diskussionerna började, så var det inte svårt heller för mig att förstå upprördheten artikeln föranlett.

Den svenska ambassadören menade att regeringen skulle reagera mot artikeln, som man menade var antisemitisk. Att anse att artikeln är dåligt underbyggd, och kommer med riktigt ordentligt grova anklagelser, är inget märkligt. Märkligt är dock att såväl ambassadören som israels utrikesminister kräver att den svenska regeringen ska ta avstånd.

Även Sveriges utrikesminister Carl Bildt uttrycker på sin blogg förståelse för att människor upprörs. Men han klargör lika tydligt att det inte är hans uppgift som regeringsföreträdare att hysa åsikter om beslut kring publiceringar. Det ansaret ligger på ansvarig utgivare för Aftonbladet.

Frågan om yttrande- och tryckfrihet var i fokus även för ett par år sedan. Den danska tidningen Jyllands-posten valde att publicera karikatyrer på profeten Muhammed, med starka reaktioner från muslimska länder som följd. Regeringen, då socialdemokratisk, ville inte ge några kommentarer. När det framkom att justitieminister Freivalds sett till att karikatyrerna tagits bort från Sverigedemokraternas hemsida, så fick hon gå. Vilket var helt naturligt, även om Freivalds försökte mena att det handlade om rikets säkerhet.

Att regeringen nu och då har samma inställning är glädjande. Regeringen ska inte hysa åsikter om vad tidningar skriver. Det menar jag att dock andra politiker, och opinionsbildare, definitivt får ha. Likväl som Boström har rätt att yttra vad han vill inom lagens vida ramar, så har jag och andra tyckare rätt att såväl fördöma som bemöta det andra har sagt. Yttrandefrihet innebär även rätt att säga emot.

I sammanhanget är det även intressant att se på hur medierna förhållit sig till dessa två incidenter. När publiceringarna av karikatyrerna i Jyllands-posten gjordes så menade de flesta att denna yttrandefrihet är fundamental, och bilderna i sig hamnade i skymundan. Sydsvenskan var inne på samma linje och övervägde publicering, man kom fram till att de inte hade något nyhetsvärde. Vilket man däremot tyckte något år senare, och faktiskt publicerade de bilder som tidigare synts i Jyllands-posten.

När Sydsvenskan ledarsida skrev om detta igår:

Debatten, som borde handla om en obehaglig och illa underbyggd artikel på
Aftonbladets kultursidor i måndags, där lösa rykten och spekulationer kokas ihop
till en soppa som stinker av antisemitiskt tankegods, har genom ambassadör
Elisabet Borsiin Bonniers opåkallade inhopp, då hon å alla svenskars vägnar
fördömde artikeln, förvandlats till en fråga om pressfrihet.
Plötsligt
lyckas Aftonbladet framstå som offret.

Man kan inte vara tydligare: Aftonbladet har gjort fel, och att frågan kommit att beröra pressfrihet är fel fokus. Kontrasten gentemot Jyllands-postens publicering kunde knappast vara mer uppenbar.

En annan intressant infallsvinkel är de diskussioner som förts kring antisemetism. Det får aldrig, aldrig, bli så att en israelisk inidivid behandlas vare sig bättre eller sämre, för att han eller hon är israel. Samma sak om individen är jude. Eller muslim. Eller något annat. Antisemitism är inte värre än någon annan rasism. Samma måttstock ska gälla för alla människor.

Broströms artikel var inte underbyggd, och var därför ointressant. Anklagelserna är dock allvarliga, och reaktionerna logiska. Likväl är det oerhört allvarligt att Israels utrikesminister kräver cencur, och detta är faktiskt det mest allvarliga i den här historien. Sydsvenskan har rätt, historien förvandlas till detta för att demokratiska fundamentala principer glöms bort.

Demokrati är det mest effektiva sättet att förhindra våld mellan grupper, stater och människor på. Det får aldrig någonsin glömmas bort.

torsdag, juni 25, 2009

Frihet och förbud

Malmös fritidsnämnd fattade igår vid lunchtid beslutet att häva förbudet för kvinnor att bada utan bikinöverdel. En fråga som av oklara anledningar blivit hett omdebatterad, och utdraget från nämndens möte i april.

Frågan borde egentligen vara självklar. Regler ska gälla lika för alla, hygienen är viktig, och politiker ska inte lägga sig i hur folk klär sig. Och inte minst, regler ska följas av badgästerna.

Frågan om att kvinnor ska kunna bada topless är lika självklar som att män ska kunna det. Hygienmässigt finns ingen skillnad, sålunda ska reglerna vara lika utformade. Däremot ska ingen få lov att ha vanliga underkläder på sig, och dusch innan bad måste vara självklart.

Om någon trodde att detta väckt bestörtning bland Malmös muslimer, och inga andra, så är man ute och simmar på djupt vatten. Motståndare har funnits bland sossar och moderater, bland sverigedemokrater, och faktiskt även bland miljöpartister. "Intoleransen", eller förmågan att argumentera utan argument som jag hellre vill kalla det, har varit utbredd.

Sydsvenskans ledarsida menar att beslutet följer "svenska värderingar". Om det helt plötsligt betyder det så kan man väl vara glad. Men i och med att Frankrikes president Sarkozy verkar vara i färd med att förbjuda burka, heltäckande muslimsk dräkt, för att det "strider mot franska värderingar", så kan Reinfeldt ha stora problem när han nu går in som EU-ordförande.

Att från politiskt håll gå in och peta i hur folk ska klä sig borde inte vara värdigt en demokrati. Istället för att prata om att Turkiet inte borde få bli medlemmar i EU, så borde Sverige lyfta frågan om att EU ska införa sanktioner mot Frankrike, om man går vidare med frågan om burkaförbud.

Friheten är större i Malmö än i Paris.

måndag, juni 08, 2009

Valanalys: De Gröna går framåt i Europa!

Så var valrörelsen slut för den här gången. De svenska platserna i EU-parlamentet fördelades igår, och även om det inte till 100 % är färdigräknat så är mandatfördelningen till nästan säkerhet klar, och man kan se tydliga utfall för olika partier på olika ställen, och försöka sig på olika slutsatser.

Piratpartiet framställs som valets skräll, där man med dryga 7 % får ett fast mandat, och även ett så kallat lissabonmandat. Det är förstås strongt, och bara att gratulera. Det ska bli spännande att se om PP klarar av att överleva denna plötsliga framgång. Det är inte bara så att makt korrumperar, utan det är också så att när grupperingar inom ett parti får makt, så kan balansen inom partiet rubbas att partiet faller isär. Vi får se hur det går.

Folkpartiet går kraftigt framåt och får över 13 %. Därmed blir man klart tredje största parti, och har häng på Moderaterna med sina 18 %. Det är positivt, eftersom FP i högre grad än Moderaterna i valrörelsen pratat om EU-frågor, även om man också kommit in på riksdagsfrågor som vilken valuta vi ska ha. Att Moderaterna gör ett katastrofval och slutar på mer än 8 procentenheter lägre än riksdagsvalet 2006 är förstås positivt för alla oss som inte gillar regeringsledarna.

Vänsterpartiet backar kraftigt, mer än en halvering. Detta är något förvånande, inte minst lokalt där siffrorna är likvärdiga med riksresultatet, eftersom vänstern varit aktiva och synts i valstugor och med valbockar över hela stan. För mig är det ett kvitto på att politiken faktiskt är viktigare än marknadsföringen för väljarna. Det går inte att luras med PR-trick.

Junilistan åkte ur EU-parlamentet med buller och bång. Även detta är oerhört positivt. Junilistan har framstått som ett oseriöst flummigt parti utan konsekvent eller tydlig politik. Det behövs medlemmar för att bygga ett parti, och det måste få ta tid. Jag tror inte tt Junilistan kommer ha energin att göra detta, och kommer därför tyna bort.

Centerpartiet och Kristdemokraterna backar också, även om båda behåller sina mandat. De båda hyfsat unga liberalerna Marie Wickberg och Abir Al-Sahlani kommer således inte in i parlamentet. Lite synd, jag hade gärna lämnat plats åt en av dem på bekostnad av en moderat, eller Kristdemokrat. För KD kommer möjligen den gamle räven Alf Svensson in, och inte förstanamnet Ella Bohin. Jag varken tycker eller tänker nåt i den frågan.

Feministiskt initiativ går fram och tar dryga 2 %. Gudrun Schyman var igår kväll nöjd, och betonade det långsiktiga arbetet. Det är riktigt tänkt, men jag är skepisk till att F! verkligen arbetar på det sätter. För mig framstår det som att det upphaussade riksdags- och EU-parlamentsvalen betyder allt för partiet, medan man alltför lite prioriterar kommunerna och landstingen. Det känns tråkigt, de feministiska frågorna finns i vardagspolitiken!

Socialdemokraterna gör ett mediokert val, och stannar kring de ca 25 % man fick i förra EU-parlamentsvalet. Troligen får man dock ett av lissabonmandaten, och går fram till 6 platser. I Stockholm stad gör man intressant nog ett katastrofalt val, och blir faktiskt först det fjärde största partiet, efter M, FP och MP.

Sverigedemokraterna är valets allra största förlorare, vid sidan av Junilistan. Det här valet var upplagt för SD, små partier har sin chans att slå sig in, och i Europa har det ofta varit en språngbräda för nationalistiska och främlingsfientliga partier. Men SD var långt ifrån. Vägen till riksdagen ser glädjande lång ut. Man går heller inte fram i Malmö.

Miljöpartiet De Gröna, slutligen, är tillsammans med Folkpartiet och Piraterna valets verkliga vinnare. De Gröna går fram till 10,9 %, en siffra som är ett gott kvitto på att vårt stöd blir allt större. Lokalt i Malmö får vi hela 11,7 %, och fördubblar oss jämfört med förra valet 2004, och även jämfört med allmänna val 2006. I 18 distrikt är De Gröna det allra största partiet, med en topp på hela 34,5 %. Våra duktiga kandidater, vår grymma politik med tydliga budskap, vår deklaration om gemensam politik med hela den gröna gruppen (som för övrigt går framåt stort totalt sett), och vårt okenventionella men demokratiska sätt att fastställa listan, lär ha bidragit till vårt goda resultat.

En annan positiv sak är valdeltagandet som kraftigt går fram. I Malmö ökade valdeltagandet med nästan 8 procentenheter. Det är mycket glädjande, även om det måste fortsätta öka.

Jag är oerhört nöjd med den gröna kampanjen och med det totala resultatet, både nationellt och lokalt. Grattis Piratpartiet! Lycka till att bygga upp partiet F!! Och stort grattis till oss Gröna.

torsdag, juni 04, 2009

Jag har röstat

Idag, två dar innan Valdagen, så fick jag till slut med mig röstkortet när jag cyklade bort till Malmö högskola. In i valbåset, studerandes den lista jag egentligen kan utantill ett par varv. Vem skulle kryssas? Eller kryzzas? Eller chryssas? Eller kanske kryffas? Efter viss vånda valde jag till sist min kandidat. Det blev en kvinna.

fredag, maj 29, 2009

Vänstern och SD i samma båt

I veckans nummer av den socialistiska veckotidningen Efter arbetet så ställs ett antal frågor till olika kandidater till EU-parlamentet från de olika partierna. Kandidaterna får lite olika frågor, men en av frågorna som alla får är huruvida EU:s utvidgning bör fortsätta, och särskilt med tanke på Turkiet.

De flesta partier svarar att Turkiet måste leva upp till mänskliga rättigheter, men sedan kan bli en tillgång. Alla partier utom två. Sverigedemokraterna, förstås. Och Vänsterpartiet!

Vilmer Andersen, regionråd för V i Skåne, är den som besvarat frågan "Är du positiv till en utvidgning av EU? Ska Turkiet få komma med?"

Och svaret lyder:

– Nej, inte till Turkiet, de är inte mogna. Man måste uppfylla de mänskliga rättigheterna, dessutom är Turkiet ett gränsområde som kanske inte tillhör Europa. Man kan ha bilateralt samarbete, men de ska inte vara medlem, det passar inte alls.

Vänsterpartiet menar således att det "inte passar" att Turkiet blir medlemmar, eftersom landet "kanske inte tillhör Europa". Helt plötsligt handlar det om annat än mänskliga rättigheter!

Vänsterpartiet bör tydligt besvara frågan vad man anser om framtida turkiskt medlemskap. För mig är frågan både viktig och självklar: Turkiet ska få bli medlemmar om man uppfyller specifika krav på mänskliga rättigheter, och man ska få en tydlig tidsplan att arbeta efter.

Frågan är om Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är överens?

tisdag, maj 05, 2009

integritet och öppenhet

Piratpartiet (PP) fick häromdagen 5 % i en mätning inför valet till EU-parlamentet, och vem vet, kanske kommer det lila partiet ta sig in. Med tanke på junilistans 3 mandat förra valet 2004 så är det inte alls otänkbart, även om jag fortfarande inte tror att det kommer bli så.

Frågorna Piratpartisterna driver handlar om integritet. Att inte övervakas på nätet, att fritt få dela upphovsrättsskyddad kultur och att slopa patenten är frågorna PP går till val på.

Frågor om integritet och att slippa bli övervakad i alla sammanhang är givetvis viktiga, men det finns även en annan sida av integritet som också är viktig: Öppenhet. Den svenska offentlighetsprincipen är grundlagsskyddad, liksom meddelarfriheten och yttrandefriheten. Alla dessa grundpelare står faktiskt stick i stäv med integriteten. Även maktens män är ju individer med rätt till sin integritet.

Alla upprättade allmänna handlingar hos svenska myndigheter ska omedelbart lämnas ut om någon vill ha dem, oavsett vem som efterfrågar dem och oavsett vad syftet är. Här är det också viktigt att inte blanda ihop begreppen: En myndighet är här en person som arbetar med att verkställa politiskt fattade beslut. Såväl kuratorn på Blåsippans mellanstadieskola som kommunalrådets sekreterare är egna myndigheter, som fattar myndighetsbeslut i sitt dagliga arbete. Om någon vill ta del av inkommen post, så har myndigheten skyldighet att lämna ut detta, utan oskäligt dröjsmål.

Yttrande- och tryckfriheten är i Sverige långtgående, och vem som helst får i princip skriva vad som helst om vem som helst. Gränsen går vid kränkning, förtal eller hets. I övrigt är vi alla fria att skriva om våra politiker, lärare, grannar, familjer, granngårdens barn eller arbetsgivare.

Dessa rättigheter som vi tar för givna har tyvärr hamnat i skymundan i alla diskussioner kring integriteten. Miljöpartiet har i så många EU-parlamentsval jag kan minnas drivit frågan om ökad öppenhet i EU, och vid förra valet tyckte 55 % av väljarna att det var en mycket viktig fråga. Frågan om integritet fanns över huvud taget inte med då.

Givetvis kan man invända att integritet och öppenhet är två sidor av samma mynt, att såväl integritet som öppenhet krävs för en fungerande demokrati. Och det är naturligtvis riktigt, precis som man kan ha uppfattningen att ett militärt försvar är förutsättningen för en hållbar fred, att en god miljöpolitik förutsätter ekonomisk tillväxt, eller att disciplin förutsätter kreativitet. Men, även om de båda är förutsättningar, så är det ändå olika sidor som drar åt olika håll.

Om en offentlig kamera filmar mig utan min vetskap, så kan jag hävda att min integritet kränks, oavsett om jag i den stunden begår ett brott eller inte. De flesta bryr sig förstås inte om min kränkta integritet om jag ertappas med brott, det tycker kanske att det är bra tillochmed, men det är en annan sak. Liksom de flesta tycker att makthavare ska granskas, deras integritet kränks likväl.

Miljöpartiet och Piratpartiet gör rätt i att ge frågorna om integriet fokus och stor betydelse. Men man får inte glömma bort den andra viktiga biten: Öppenheten. Tryckfrihet- och yttrandefrihet kan vara lätt att stå bakom, men även värre inskränkningar än så är motiverade i ett demokratiskt samhälle.

Om detta må vi också prata om i valrörelsen.

söndag, maj 03, 2009

skicka schyman till bryssel!

Efter valet till EU-parlamentet den 7 juni så sker ett egentligen ännu viktigare val, nämligen till EU-kommissionen. Beslutet tas dock inte av folket, utan direkt av regeringen. Kommissionen, EU:s motsvarighet till regering, beslutar om lagar tillsammans med ministerrådet och försöker se till att de följs med hjälp av ungefär 23.000 tjänstemän. Kommissionen ska se till hela unionens intressen, och reprsenteras av 27 kommissionärer med olika huvudansvarsområden. En kommissionär från varje medlemsland.

Sverige har hittills haft socialdemokrater och kvinnor, Anita Gradin och sedan Margot Wallström. Den sistnämnda har meddelat att hon inte vill bli nominerad och det spekuleras förstås i vem som kommer få uppdraget. Carl Bildt? Alf Svensson? Lars Leijonborg? Gunnar Hökmark? De flesta tror iallafall på en borgerlig äldre man, även om vissa också tror på EU-minister Cecilia Malmström.

Regeringen borde istället göra något oväntat, tänka utanför boxen. Skicka någon utanför alliansen, men självklart ingen sosse. Någon med erfarenhet och kompetens men som ändå är framåtblickande och sticker ut. Någon som inte ser de avgörande skiljelinjerna i Europa mellan höger och vänster, och som kan samarbeta för att nå konkreta resultat. Samt förstås, någon som ser EU som en naturlig nivå att fatta vissa politiska beslut på. Rasmus blogg har ett förslag på namn: Gudrun Schyman.

Schyman är en av de svenska politiker jag hyser allra störst respekt för. Ett utnämnande av henne skulle vara en tydlig signal från regeringen, vi är beredda att bryta med den gamla utnämningspolitiken, vi är beredda att vi är beredda att satsa på en gammal meningsmotståndare, och vi är framför allt beredda att satsa på att driva frågor om mänskliga rättigheter på europanivån.

Skicka Schyman till Bryssel!

måndag, april 06, 2009

avgångskraven haglar... inte

Betänk följande: Moderaternas partiordförande är på konferens med partiledningen, ungdomsförbundet, och en del uppdragslösa 'vanliga' medlemmar. Man spelar 'nationalistisk' musik. Man spelar rasistisk musik. Man spelar vit makt-musik och nazistisk musik. Den moderata partiordföranden börjar sjunga om att Olof Palme gick på bio och blev skjuten.

Ovanstående skulle vara en ohygglig skandal, som skulle få moderatledningen och ungdomsförbundets ledning på fall. Det skulle inte kunna accepteras, det är ovärdigt ett demokratiskt politiskt parti, som vill styra Sverige och få människors förtroende till att göra det.

Men när Sverigedemokraterna gör detta, så höjs inga röster på någons avgång. Istället konstateras torrt att man inte är förvånad. Och nej, det kanske man inte är. Men anledningen till det är att de absolut flesta helt saknar förtroende för partiet. Det är inget konstigt, men leder till att granskningen inte tas på det allvar det förtjänar. Och frågorna till Jimmie Åkesson från Kaliber lämnades obesvarade eftersom han inte ville. Ungdomsförbundets vice ordförande fick istället stå för försvaret!

Sverigedemokraternas förre partiledare, Mikael Jansson, införde i mitten på 90-talet förbud mot användande av uniformer på officiella möten. Man ville få bort nazi-stämpeln på partiet. Jag trodde faktiskt inte att Jimmie Åkesson skulle ta partiet steget tillbaka, och legitimera vit makt-musik på efterfesterna.

Men givetvis är det främmande för Mona Sahlin att begära Jimmie Åkessons avgång. Vem skulle ha ersättas av? Ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist, som lyssnar och sjunger samma musik och som tycker att skämt om somalier och qurter-pounders är roliga? Någon av kommunfullmäktigeledamöterna i Malmö, som pratar i termer av "raser"? Nej, sanningen är att Jimmie Åkesson inte på något sätt är mer extrem än någon annan sverigedemokrat, snarare tvärtom.

Den som får avgå idag eller den närmaste tiden lär istället vara Wanja Lundby-Wedin. Om det är rätt eller fel avgjorde bloggen förra veckan, men allt är ju relativt.

Glädjande är iallafall att vi som alltid hävdat att SD inte är som vilket parti som helst faktiskt kan sträcka på oss och konstatera att vi har haft rätt. Åkesson och Almqvist kan gärna sitta kvar, och de kan fortsätta lyssna på sin musik och dra sina skämt. Sverigedemokraterna är sin egen värsta fiende.

lördag, april 04, 2009

idag börjar det

I eftermiddag börjar det äntligen igen: Fotbollsallsvenskan för herrar. 16 lag ska i 30 omgångar göra upp om SM-titeln.

Inte sedan 2004 har jag sett så fram emot seriestart. Då var jag nuinflyttad, hemvändande Bjärred var på affischer runtom i stan, och "Real Malmö" med Daniel Majstorovic, Niklas Skoog, Jon Inge Höijland, Afonso Alves och Yksel Osmanovski regerade och dominerade.

I fotboll går saker snabbt, och idag 5 år senare är inte mycket av det MFF kvar. Förutom möjligen Daniel Andersson. Men laget har tre brassar istället för en, en Arena istället en förfallen stadion och fler unga talanger än på länge.

Det finns dom som fortsätter hävda att idrott och politik inte hör ihop, men oftast är det nog bara för att slippa ta i svåra frågor, som huruvida man ska bojkotta lag från diktaturregimer, eller länder som gör annat dåligt. Men givetvis hör det ihop, såväl när frågorna är svåra som när de är roligare. Och en mer öppen idrottspolitik lett till förbättringar kan det knappast råda några tvivel om.

Öppna gränser har gynnat fotbollen såväl i Allsvenskan som i andra ligor. Det har blivit bättre konkurrens, vilket förbättrat såväl spelarna som kommit utifrån som de inhemska. Snackat om att billiga brasilianare urholkar de svenska unga talangerna är lika mycket skitsnack här som i Italien eller England, där motsvarande diskussioner finns.

Den andra nyckeln är de ökade resurserna. Idag är så gott som alla i herrallsvenskan proffs, till skillnad mot på mitten av 90-talet då det var ovanligt. Detta har också förstås förbättrat förutsättningarna och gjort fotbollen bättre. Nu byggs nya arenor runtom i Sverige vilket ytterliggare kommer förstärka konkurrenskraften, och göra fotbollen ännu roligare.

Hur säsongen slutar? MFF går framåt, och slutar på topp 3. MFF-talangen Agon Mehmeti slår igenom på allvar och gör 10 mål. Brommapojkarna och Gefle åker ur.

Och i damallvenskan, som redan tjuvstartat i elva minusgrader i Umeå, så tror jag faktiskt att Ldb kan utmana Umeå om guldet i år. Till viss del beror det förstås på att världens bästa Marta lämnat Umeå och Sverige, men det känns också som att Ldb gått framåt. Utvecklingen i damallsvenskan ligger förstås fortfarande långt långt efter herrallsvenskan, av olika skäl. Men även här går det framåt och blir bättre. De första proffskontrakten har skrivits, och intresset brukar stiga våldsamt i samband med mästerskap. Jag hoppas att Ldb kan lyfta sig och få över 1100 betalande per hemmamatch.

fredag, april 03, 2009

Hycklande tidning

Har börjat prenumerera på den socialistiska veckotidningen Efter Arbetet. En tidning som ofta har alternativa infallsvinklar. Har tidigare haft ETC emellanåt, och tänkte ge Efter Arbetet en chans, det kan bli spännande med lokala och regionala nyheter och analyser.

En för tidningen viktig fråga är att kvotera uppdrag och platser mellan könen. Man vill lagstifta om styrelsesammansättningar och om politiska placeringar. Döm om min förvåning när jag ser deras sammansättning på sin egen ledarredaktion. 3 män, varav en är ledarredaktionens chef, och en kvinna. Det man vill pracka på andra via lagstiftning klarar man inte ens av att uppfylla själv. Dessutom är både chefredaktören och redaktören man. Det är mer än hyckleri.

I denna veckas tidning kan man dock läsa en väl skriven debattartikel av regionråd Anders Åkesson och Miljöpartiet de Gröna i Skånes ordförande Yngve Peterson, om att ta bort subventionerna till Ängelholms flygplats. Oerhört angeläget i finanskris- och klimatkristider.

fredag, mars 27, 2009

gärna bonus, men först en rejäl pension

Först, kärnkraftsuppgörelsen som presenterades i söndags mellan S, V och MP, den rödgröna konstellation som ska överta regeringsmakten och ställa om Sverige till ett hållbart land, har diskuterats på lite olika gröna bloggar och i andra medier. Jag ar svårt att förstå upprördheten som finns hos en del. Man är överens om inriktningen men mer deltaljerade överenskommelser återstår. Bra så, och särskilt att det byggs upp ett alternativ till alliansen. Nu blir det politik av energifrågan, och det gynnar oss eftersom vi har den bästa politiken.

(Men en sak till: Så gott som alla kritiker av uppgörelsen, som Carl Schlyter och Birger Schlaug, appallerar gång på gång till de olika linjerna 1, 2 och 3 vid folkomröstningen för 29 (!) år sen. Grabbar, känn er fett lurade. Det har aldrig och kommer aldrig finnas tre alternativ. Att jämföra uppgörelser av något slag, bra som dålig, med kärnkraftsalternativen 1980 är befängt. Antingen strävar man efter att bygga/underhålla kärnkraft, eller så strävar man efter att avveckla/inte bygga. Alliansen är inne på utbyggnadslinjen, de rödgröna är inne på avvecklingslinjen. Svårare än så är det inte.)

Kärnkraften har dock kommit helt i skuggan av "Wanjagate", LO-bossen som aggressivt klagat på direktörsbonusar, men själv beviljat förmånliga bonus- och pensionsavtal i de styrelser hon suttit i. Det övergår mitt förstånd att man kan göra en sån uppenbar tabbe, men personligen drar jag två lärdomar av det inträffade:

1) Man ska inte ha för många uppdrag. Ingen kan sköta 25 styrelseuppdrag och samtidigt ha ett jobb med 60-80-timmars arbetsvecka. Hur hög arbetsförmåga man än har. Den gröna principen mot mångsyssleri känns ibland alltför strikt och förlegad, men det gäller sannerligen att inte hamna fel åt andra hållet heller.

2) Medier kan förhålla sig rätt neutrala även när man har band till politiker av olika skäl. Gröna klagar ofta över att betald reklam i tidningar leder till lojaliteter. Aftonbladet har varit bland de hårdaste kritikerna av Wanja Lundby-Wedin. Trots att Wanja är vice ordförande i styrelsen för Aftonbladet.

Om Wanja bör avgå som LO-ordförande? Jadå, men inte av det skälet. LO bör välja in någon som står fri från socialdemokratiska partiet, och istället företräda sina medlemmar och vara lojal mot dem.

måndag, mars 09, 2009

have a baby, drive a car

Kristdemokraterna föreslår en babybonus (se länkar och kommentarer från Maria) på 10.000 kronor per barn.

Tvärtemot Maria så tycker jag naturligtvis att det är ett jättebra förslag. Alliansen har ju nyligen avskaffat bonusen på 10.000 kr på nysålda miljöbilar. Nu kan man ju få råd med en kärra ändå, om man bara skaffar en bebbe först. Förslaget kanske i själva verket är ett utslag av en ny kristdemokratisk miljöpolitik? För barnens skull?!

Eller så kanske "allians för Sverige" kunde lägga ner sin kinainspirarade barnapolitik och miljöpolitik, och sluta sprida våra gemensamma resurser på att få folk att konsumera och få barn. Det fixar liksom människor själva.

söndag, mars 08, 2009

Klockan tre är bara barnet

I veckan så överlämnadens den statliga utredningen En ny alkhollag över till folkhälsoministern. Efter att ha läst sammanfattningen så kan man konstatera att vissa förändringar föreslås. Gemensamt för de förslag av vikt jag kunnat utläsa är att de borde slängas i papperskorgen.

Mer liberala regler föreslås då det gäller serveringstillstånd för mindre restauranger och tillfälliga serveringstillstånd, liksom tillstånd för mässor och annat. Något som lär leda till ett ökat "kontinentalt" drickande, såsom vin till maten på vardagar etc. Något jag faktiskt ser ett värde i att försöka hålla nere. Det behöver inte finnas starköl på sushihak eller Sibylla. Mot bakgrund av att antalet ställen med utskänkningstillstånd ökat med ca 30 % mellan 1997 och 2007 så borde det finnas skäl att inte ytterliggare förenkla tillståndsprocessen. Särskilt då man också vill mildra bestraffningarna för de som bryter mot lagen. Erinran ska vara förstahandskonsekvensen, indraget serveringstillstånd först i andra eller tredje hand.

Däremot vill man förbjuda kommunernas möjligheter att besluta om förlängda utskänkningstillstånd för nattklubbar. Idag gäller den normala tiden mellan 11-01, med möjlighet till förlängning till 05. Utredningen föreslår att tiden ska inskränkas till 03. Detta trots att bland annat rikspolisstyrelsen och de tre största kommunerna varit emot.

Inskränkningen i det kommunala självstyret i den här frågan är uppenbar, kommunerna ser olika ut och borde själva få avgöra vad som är rimliga öppettider. Men det finns även andra invändningar. I Malmö är det uppenbart att det ganska framgångsrika arbetet mot svartklubbar skulle krossas i spillror av inskränkningen till 3. Folk vill dansa och ha roligt, och kommer också att göra det. Men bättre förstås, om det sker i lagliga och kontrollerade former. Att det skulle minska den totala alkoholkonsumtionen eller alkoholrelaterade skador tror jag heller inte. Särskilt inte när andra liberala åtgärder genomförs parallellt.

Nej, den här utredningen bör nog gå ett varv till. Tänk om, gör rätt.

Lycka till Alexander

Idag, internationella kvinnodagen 2009, skriver Alexander Chamberland på Aftonbladet debatt att han lämnar Miljöpartiet för Feministiskt initiativ.

Det är förstås bara att önska Alexander lycka till med sitt fortsatta politiska arbete. Att medlemmar kommer till och lämnar är varken något nytt eller något dramatiskt, tvärtom. Däremot lämnar Alexanders artikel ett par frågetecken.

* Alexander menar att han från och med nu "huvudsakligen kommer ägna sig åt utomparlamentariskt arbete". En liten motfråga blir väl bara: Vilket parlamentariskt arbete har Alexander bedrivit tidigare? Såvitt jag känner till har det huvudsakliga arbetet i Miljöpartiet också varit utomparlamentariskt. Och inget fel i det, men insinuationen att det enda partier ägnar sig åt är att trycka på knappar i riksdagen känns tråkig. Tvärtom kan man konstatera att partierna fortfarande är bland de viktigaste opinionsbildarna i samhällsdebatten.

Och det skulle onekligen vara spännande om Alexander Chamberland, som är förste reserv till just riksdagen, verkligen skulle hålla fast vid "det utomparlamentariska", om han skulle få chansen till ett inhopp i riksdagen...

* Vidare drar Chamberland slutsatsen att "idag är Miljöpartiet ett parti som verkar tro blint på att de uppnår reell förändring enbart genom riksdags- och regeringsbeslut".

Mitt svar är att det beror helt på vilken fråga det handlar om. Många frågor krävs det riksdagsbeslut för att få igenom förändringar snabbt. Ska kommunerna undvika nedskärningar så krävs ökade statsbidrag till kommunerna. Om detta inte görs så måste kommunerna skära ner, vilket i större utsträckning drabbar kvinnor. Det finns många liknande frågor inom trafik-, social-, kultur-, och utbildnings- och alla andra politiska områden.

Men det handlar givitvis också, som Alexander Chamberland menar, om att påverka människors värderingar inom olika områden. Inom HBT-politiken är det kanske allra tydligast. Det som ska uppnås är trots allt lika rättigheter (hur en fråga som lika rättigheter för människor fortfarande kan anses vara radikalt är förstås helt otroligt, men är ju också ett tydligt bevis för att lika regler, genom tex riksdagsbeslut, inte är allt, utan att det krävs såväl opinionsbildning, som fortbildning och genusglasögon vid fattande av beslut), och det fixar man tyvärr inte i en handvändning. Tvärtemot vad Chamberland menar, så är dock de politiska partierna före gemene person i sådana frågor. Kristdemokraterna är 4-5 % i riksdagen, men deras människosyn är mer representerad än så i samhället.

Men i den här frågan finns alltid mycket att göra, och jag är övertygad om att Alexander kommer göra det jättebra även framöver.

* Slutligen handlar Chamberlands val om att lämna De Gröna även, som tur är, även åt sakpolitik. Att miljöpartiet prioriterat barntid åt föräldrar och inte tagit ställning för kvoterad föräldraförsäkring är fullt förståerliga skäl att lämna ett parti, om man har starka åsikter om motsatsen. Min fråga är dock när F! och andra som gör anspråk på att vara de bästa feministerna tar tag i den mest klockrena feministiska frågan: Höjd garantipension. Där kan vi snacka strukturell diskriminering. Men tantfrågor är sällan högst på agendan även bland feministiskt medvetna grupper, tyvärr.

Att partiet skulle sakna en heltäckande maktanalys är såklart något jag inte håller med Chamberland om. Chamberlands maktanalys må vara en annan än de Grönas, men därifrån till att hävda att ingen analys finns, känns bara som bitter slagordsretorik.

Slutligen är det förstås bara att beklaga att Alexander känt sig slätstruken som grön debattör, men bara att hoppas att han kommer att trivas bättre i sin nya organisation.

fredag, mars 06, 2009

Moderat kvotering

De ännu nyare moderaterna vill att efter valet 2010 ha en större representativitet, och deras partistyrelse har tagit fram rekommendationer, skriver Svenska dagbladet. 20 % av de förtroendevalda ska vara "helt nya", inte ens ersättarplatser i fritidsnämnden räknas bort. (Måhända har Per Schlingmann noterat potentialen hos just de som varit ersättare i fritidsnämnden...) Vidare ska 50 % av kandidaterna på valbar plats vara kvinnor.

I moderaternas fall är detta nog något som kan öppna upp partiet, en välkommen utluftning som kan få in nytt friskt blod, i den fortsatta utvecklingen av partiet. Men vi kan nog vara ganska så säkra på att det inte kommer handla om någon tvingande kvotering, vilket också fått de mer kritiska att acceptera målsättningen. Ska bli spännande att se hur det lyckas.

För ett mindre parti, som De Gröna, är frågan om kvotering en annan. I de flesta riksdagsvalkretsar har mp ett mandat, och då spelar en varvad lista inte så stor roll. Eftersom kvinnor i högre utsträckning än män hoppar av uppdrag i förtid, så missgynnar en strikt varvad lista kvinnor.

I ett parti med klart övertag av kvinnliga medlemmar, så missgynnar också en strikt varvning kvinnor. Fler att konkurrera på lika många platser.

Det kan finnas skäl att se hur den modera utvecklingen går gällande representationen efter valet. Kanske har vi saker att lära.

torsdag, mars 05, 2009

5 i 12

I samband med att det började utredas huruvida tennismatchen mellan Sverige och Israel verkligen skulle spelas i Malmö- av säkerhetsskäl- så gjorde polisen bedömningen att man skulle klara säkerheten utanför Baltiska hallen. Det är deras uppgift, och man såg ingen anledning till backa för det.

Vi var många som blev en smula oroliga, eftersom områder kring Baltiska hallen är en byggarbetsplats, med gott om lösa föremål, stenar och annat.

Idag, dagen innan matchen, hotar huvudskyddsombudet med att stenarna utanför hallen måste bort innan matchen. Annars kommer polisinsatsen att ställas in. Av säkerhetsskäl.

Framförhållning? Planering? Eller svävandes uppe i det blå?

tisdag, mars 03, 2009

Hycklande malmöborgare överallt

Att vara borgare och konsekvent i Malmö verkar inte vara det enklaste (möjligen med undantag av Bassem).

När det gällde arrangemanget av European Social Forum så krävde man att Malmö stad inte skulle anordna arrangemanget. 15.000 människor samlades i fyra dagar och nätverkade, diskuterade, manifesterade, inspirerade, och för Malmö stads vidkommande, konsumerade. Summan på ett par miljoner som Malmö stad bidrog med, en tiondel av Malmöfestivalen, var enligt Malmös borgare en stor skandal.

Kostnader märks däremot inte av i debatten om Davis-Cup-tennis i Malmö. Istället så är det en principsak, våldsverkare ska inte få stoppa ett arrangemang, vilket man har svårt att inte skriva under. Säkerhetsaspekten är dock inte så viktig att tala om i det här fallet, vilket var anledningen till att Fritidsnämnden i Malmö valde att matchen skulle spelas utan publik, eftersom arrangören är ansvarig för vad som händer inuti arenan.

Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu uttalade i Sydsvenskan att han helst skulle se att matchen inte spelades. Hos borgligheten väckte utspelet bestörtning, kommunerna får inte bedriva utrikespolitik och detta var minsann det.

Hur många gånger har borgligheten klagat på Reepalu när han yttrat sig i utrikespolitiska frågor som skatteharmonisering mellan Sverige och Danmark, en solklar utrikespolitisk fråga? Nej men just det, där håller man ju med Reepalu! Principfastheten är fast som en pannkaksmet gjord på vatten.

Noterade också att borgarna hade noll egna förslag efter budgetkonferensen med nämnden. Frågan jag alltmer börjar ställa mig är, vad vill egentligen borgarna med Malmö? Mer än att spela tennis, ställa in politiska arrangemang, och bygga konstmuseum?

tisdag, januari 06, 2009

Det nya landet

Aftonbladet skriver idag om det nya tuffa Sverige, med anledning av de nya hårdare reglerna för landets sjuka, när en striktare arbetslinje ska gälla. Artikeln kretsar kring ett antal individer som drabbas hårt, med olika sjukdomar som ms, reumatiska Bechterews sjukdom och kroniskt trötthetssyndrom. En tjänsteman på Föräkringskassan, som inte får uttala sig om enskilda fall, tvingas försvara besluten. På löpsedeln kan man läsa att artiklarna handlar om "Försäkringskassans hårdare regler".

Ingenstans i artikeln kan man hänföra de nya bestämmelserna till de som tagit beslutet, nämligen den borgerliga regeringen och den riksdagsmajoritet som stödjer denna. Av artikeln får man intrycket att nitiska tjänstemän på en oberoende myndighet hittat på detta för att jävlas med folk. När sanningen istället är att det är riksdagens beslut som trätt i kraft i somras.

Lägg ansvaret på rätt ställe, och ställ de till svars som fattat beslut. I en demokrati bestämmer våra folkvalda och då ska inte ansvaret lastas över på myndigheterna.

måndag, januari 05, 2009

Konkurrera om du vill

Rickard Wendel har svarat på sin blogg, försvarat sin cencur och tycker att undertecknad har ett arrogant maktspråk. Det är givetvis inte min mening. Men att Wendels beskyllningar handlar om meningsskiljaktigheter, istället för om hur saker och ting faktiskt ligger till, stämmer inte. Rickard Wendel har fel som påstår att skattebetalarna täcker upp det underskott som Malmö skolrestauranger, även om han formulerar sig lite annorlunda i sin nya skrivelse, än i den ursprungliga. Uppriktigt sagt så hoppas jag att anklagelsen byggde på just okunskap. Alternativet är värre.

För övrigt så var kostnaden för skolmaten i Malmö på 4100 kr per elev år 2008, jämfört med riksgenomsnittet på 4610 kr. Dessutom så är hela 45 % av maten som serveras ekologiskt framställd.

P g a att det blivit ett ekonomiskt underskott så höjdes vid årsskiftet priserna med 7,9 %. Det innebär att priset kommer bli runt 4500 kr per elev och år. Fortfarande under riksgenomsnittet alltså. Källa finns på Skolmatens vänner.

Det är fritt fram för vilket företag som helst att konkurrera. Kan någon erbjuda lika bra mat till lägre pris, eller bättre mat till samma pris, så är det bara att ge anbud. Bara inte pengar skjuts till från någon tvångstaxerad :)

Nåväl. Dags för dagens citat:

Inställningen att tillväxt är ett mål i sig är barock. Det skulle innebära att det viktiga bara är det produceras så mycket som möjligt. Den tillväxten kan lätt skapas genom att staten tar allas pengar och sätter igång en enorm produktion av saker som människor inte vill ha, t ex stål och krigsmaterial i Sovjetunionen. Tillväxten måste ske på människors villkor, det vill säga att det produceras sånt som människor efterfrågar.

Till världskapitalismens försvar, Johan Norberg. Det är bra att andelen ekologiska livsmedel ökar med andra ord.

fredag, januari 02, 2009

Insänarsvar till dåligt påläst moderat

Rickard Wendel heter en av malmömoderaternas kommunfullmäktigeledamöter. På julaftonen hade han en insändare publicerad i Skånska dagbladet, proppfull av felaktigheter. Den påstått liberale Wendel är emellertid desto duktigare på att cencurera sin blogg från kommentarer...

Idag har jag och servicenämndens ordförande Sara Fagnani Nilsson svarat Rickard Wendel:

Svar till Rickard Wendel (m), insändare i Skånska dagbladet 24/12. Wendel påstår i sin insändare att Malmö skolrestauranger snedvrider marknaden genom att de senaste årets underskott täckts upp med skattepengar. Rickard Wendel har uppenbarligen ingen aning om vad han pratar om.
Serviceförvaltningen får inga kommunbidrag för att finansiera sin verksamhet. Verksamheten bygger istället på att tjänster säljs till de övriga förvaltningarna i Malmö stad. För Malmö skolrestauranger, som är en del av serviceförvaltningen, är kunderna främst kommunens grund- och gymnasieskolor, samt en del friskolor.
Precis som vilket företag som helst så kan man vissa år nå ett negativt resultat. Detta är dock, tvärtemot vad Wendel påstår, inget som täcks upp av skattemedel. Inga pengar skjuts till från kommuncentralt håll, vilket Rickard Wendel borde känna till som ledamot av kommunfullmäktige.

Sara Fagnani Nilsson (s), ordförande servicenämnden
Rasmus Ling (mp), ledamot servicenämnden


Vi får se om det blir svar igen. Skånskan lär han väl inte kunna cencurera..?