Betänk följande: Moderaternas partiordförande är på konferens med partiledningen, ungdomsförbundet, och en del uppdragslösa 'vanliga' medlemmar. Man spelar 'nationalistisk' musik. Man spelar rasistisk musik. Man spelar vit makt-musik och nazistisk musik. Den moderata partiordföranden börjar sjunga om att Olof Palme gick på bio och blev skjuten.
Ovanstående skulle vara en ohygglig skandal, som skulle få moderatledningen och ungdomsförbundets ledning på fall. Det skulle inte kunna accepteras, det är ovärdigt ett demokratiskt politiskt parti, som vill styra Sverige och få människors förtroende till att göra det.
Men när Sverigedemokraterna gör detta, så höjs inga röster på någons avgång. Istället konstateras torrt att man inte är förvånad. Och nej, det kanske man inte är. Men anledningen till det är att de absolut flesta helt saknar förtroende för partiet. Det är inget konstigt, men leder till att granskningen inte tas på det allvar det förtjänar. Och frågorna till Jimmie Åkesson från Kaliber lämnades obesvarade eftersom han inte ville. Ungdomsförbundets vice ordförande fick istället stå för försvaret!
Sverigedemokraternas förre partiledare, Mikael Jansson, införde i mitten på 90-talet förbud mot användande av uniformer på officiella möten. Man ville få bort nazi-stämpeln på partiet. Jag trodde faktiskt inte att Jimmie Åkesson skulle ta partiet steget tillbaka, och legitimera vit makt-musik på efterfesterna.
Men givetvis är det främmande för Mona Sahlin att begära Jimmie Åkessons avgång. Vem skulle ha ersättas av? Ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist, som lyssnar och sjunger samma musik och som tycker att skämt om somalier och qurter-pounders är roliga? Någon av kommunfullmäktigeledamöterna i Malmö, som pratar i termer av "raser"? Nej, sanningen är att Jimmie Åkesson inte på något sätt är mer extrem än någon annan sverigedemokrat, snarare tvärtom.
Den som får avgå idag eller den närmaste tiden lär istället vara Wanja Lundby-Wedin. Om det är rätt eller fel avgjorde bloggen förra veckan, men allt är ju relativt.
Glädjande är iallafall att vi som alltid hävdat att SD inte är som vilket parti som helst faktiskt kan sträcka på oss och konstatera att vi har haft rätt. Åkesson och Almqvist kan gärna sitta kvar, och de kan fortsätta lyssna på sin musik och dra sina skämt. Sverigedemokraterna är sin egen värsta fiende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu har jag väldigt svårt att bli upprörd över att icke politiskt korrekt musik spelas på parti-interna fester, Palme-visan är ju för övrigt en välkänd snapsvisa på MUF-fester (finns det för övrigt någon lista på godkänd musik om man vill vara helt politiskt korrekt?).
Varför i hela fridens namn skulle Mona Sahlin, eller några andra än partimedlemmarna, ha något som helst att säga till om vilka som skall vara företrädare för Sd? Det är ungefär lika dumt som om Jimmie Åkesson skulle ”kräva” att Mona Sahlin skall avgå! På samma sätt är ju frågan om Wanja Lundby-Wedin skall avgå helt en fråga som hon själv och LO:s medlemmar skall besluta om.
Nu har ju faktiskt folk utanför LO krävt Wanja Lundby-Wedins avgång. Både massmedier, organisationer och politiker har haft synpunkter utan att det varit något konstigt.
Om Muf skulle spela vit makt-musik så skulle det nog bli rätt stort ramaskri för övrigt.
Skicka en kommentar