torsdag, maj 08, 2008

Politiskan- demokratins största fara

Jag minns fortfarande skammen på ett av de första kommunfullmäktigemötena, sena hösten 2002. Jag visste inte vad "konsensus" betydde. Ohyggligt pinsamt. Särskilt som det var så uppenbart för alla andra. Jag var också osäker på hur långt de kommunala befogenheterna sträckte sig, var man kunde inhämta all information som ändå finns, vad man har rätt att ställa för krav och sist men defininitivt inte minst, vad som lämpar sig att göra. Fråga kan man ju alltid göra, men så kul är det ju inte att göra bort sig flera gånger. Särskilt inte om man är yngst i församlingen och utätts för diverse härskartekniker.

Snabbt och säkert lär man sig ohyggligt mycket. Den parlamentariska gången. Att det inte går att övertyga politiker om att ändra beslut i kommunfullmäktige, hur mycket man än vinner debatten eller hur bra argument man än har. Man lär sig att konsensus betyder att alla är överens, vilket man exempelvis strävar efter att vara om beslutet egentligen inte är bra. Eller att lyssna på medborgarna betyder det är min tur att få igenom ett beslut nu, jag har vikt mig så många gånger.

Detta formaliserade byråkratiska väl skyddade minoritetsspråk kallar jag ibland för "politiska". Jag uppskattar att mindre än en femtedel förstår språket, och att kanske en knapp tiondel talar det, men det finns förstås dialektaliska skillnader som även extremt vana politisktalande knappt förstår. Även jag själv, som är relativt jättevan, har svårt att hänga med i alla begrepp när vissa riksdagsutskott har TV-sända debatter.

De flesta som går med i partier vill förstås, liksom jag själv beskrev det, lära sig det formaliserade språket. Det är inte konstigare än att lajvare utvecklar egna begrepp, och att kattutställare utvecklar sina. Det som blir farligt är när man översätta sitt formaliserade politiska, till vanlig svenska. Politik och demokrati angår ju faktiskt alla, till skillnad från lajv och world of warcraft-aktiva.

Därför kändes det fantastiskt skönt igår, att fortfarande kunna gå in till en åttonde klass och förklara grön politik utan att använda begrepp som man inte använder. Att utan konstgjort babbel lugnt beskriva varför jag blev tilltalad av miljöpartiet när jag gick i åttonde klass. En extra utmaning är det förstås när många har svenskan som andraspråk. Då är politiskan ännu längre bort.

Men "unga är ju inte intresserade av politik", brukar man ju få höra. Visst, självklart är det många unga som inte alls bryr sig om politik. Precis som i alla andra åldersgrupper. En viktig anledning är att man inte pratar samma språk, även om det är svenska.

Fick iallafall många goda och relevanta frågor och synpunkter. Det var riktigt roligt och oerhört givande. Det dom kallar "vara ute i verkligheten" på politiska.

2 kommentarer:

Evilin sa...

Bra!
Det är skitviktigt att inte tappa bort den vanliga svenskan. Så att vi fattar, jag och de där åttondeklassarna och alla andra.

Anonym sa...

Hur man uttrycker sig är viktigt, men aldrig viktigare än vad man uttrycker. Mona Sahlin pratar och "gör sig" bra i massmedia - men snackar oftast skit.