integritet och öppenhet

Piratpartiet (PP) fick häromdagen 5 % i en mätning inför valet till EU-parlamentet, och vem vet, kanske kommer det lila partiet ta sig in. Med tanke på junilistans 3 mandat förra valet 2004 så är det inte alls otänkbart, även om jag fortfarande inte tror att det kommer bli så.

Frågorna Piratpartisterna driver handlar om integritet. Att inte övervakas på nätet, att fritt få dela upphovsrättsskyddad kultur och att slopa patenten är frågorna PP går till val på.

Frågor om integritet och att slippa bli övervakad i alla sammanhang är givetvis viktiga, men det finns även en annan sida av integritet som också är viktig: Öppenhet. Den svenska offentlighetsprincipen är grundlagsskyddad, liksom meddelarfriheten och yttrandefriheten. Alla dessa grundpelare står faktiskt stick i stäv med integriteten. Även maktens män är ju individer med rätt till sin integritet.

Alla upprättade allmänna handlingar hos svenska myndigheter ska omedelbart lämnas ut om någon vill ha dem, oavsett vem som efterfrågar dem och oavsett vad syftet är. Här är det också viktigt att inte blanda ihop begreppen: En myndighet är här en person som arbetar med att verkställa politiskt fattade beslut. Såväl kuratorn på Blåsippans mellanstadieskola som kommunalrådets sekreterare är egna myndigheter, som fattar myndighetsbeslut i sitt dagliga arbete. Om någon vill ta del av inkommen post, så har myndigheten skyldighet att lämna ut detta, utan oskäligt dröjsmål.

Yttrande- och tryckfriheten är i Sverige långtgående, och vem som helst får i princip skriva vad som helst om vem som helst. Gränsen går vid kränkning, förtal eller hets. I övrigt är vi alla fria att skriva om våra politiker, lärare, grannar, familjer, granngårdens barn eller arbetsgivare.

Dessa rättigheter som vi tar för givna har tyvärr hamnat i skymundan i alla diskussioner kring integriteten. Miljöpartiet har i så många EU-parlamentsval jag kan minnas drivit frågan om ökad öppenhet i EU, och vid förra valet tyckte 55 % av väljarna att det var en mycket viktig fråga. Frågan om integritet fanns över huvud taget inte med då.

Givetvis kan man invända att integritet och öppenhet är två sidor av samma mynt, att såväl integritet som öppenhet krävs för en fungerande demokrati. Och det är naturligtvis riktigt, precis som man kan ha uppfattningen att ett militärt försvar är förutsättningen för en hållbar fred, att en god miljöpolitik förutsätter ekonomisk tillväxt, eller att disciplin förutsätter kreativitet. Men, även om de båda är förutsättningar, så är det ändå olika sidor som drar åt olika håll.

Om en offentlig kamera filmar mig utan min vetskap, så kan jag hävda att min integritet kränks, oavsett om jag i den stunden begår ett brott eller inte. De flesta bryr sig förstås inte om min kränkta integritet om jag ertappas med brott, det tycker kanske att det är bra tillochmed, men det är en annan sak. Liksom de flesta tycker att makthavare ska granskas, deras integritet kränks likväl.

Miljöpartiet och Piratpartiet gör rätt i att ge frågorna om integriet fokus och stor betydelse. Men man får inte glömma bort den andra viktiga biten: Öppenheten. Tryckfrihet- och yttrandefrihet kan vara lätt att stå bakom, men även värre inskränkningar än så är motiverade i ett demokratiskt samhälle.

Om detta må vi också prata om i valrörelsen.