Sur

Jag blir sur när Sydsvenskan låter bli att publicera svar på populistiskt moderatdravel. Istället låter man återigen Ewa Bertz fortsätta med sina töntiga glostorpsinsändare för x gången i ordningen. Även en "oberoende liberal" tidning måste tillåta att en borgerlig opposition granskas.

Var tog moralen vägen?

Visst är det lite konstigt, efter alla stora ord om moral och mörkläggningar i samband med tsunamin, att inte regeringen kan berätta huruvida den högste tjänstemannen på statsrådsberedningen hade jour eller inte när hon var ute och söp och pussade på en journalist? (Är svaret "nej" på frågan är nämligen inte övriga omständigheter intressanta. Men det blir dom ju nu)

Länk

Kritisera, inte cencurera

Det finns en sak jag stör mig extremt mycket på. Om man kritiserar en tidning, för att dom skriver eller inte skriver något, så blir man genast anklagad för att inte värna yttrande- eller tryckfriheten. Senast landskronakillen Marko Huttunen som tycker att det är mediernas fel, till stor del, att Sverigedemokraterna fick så stor framgång i Landskrona. Han ursäktar sig genast med att "jag vill inte under några omständigheter censurera media. De är, och ska vara, fria att skriva vad de vill."

Självklart. Men precis lika självklart som vi har fria medier i Sverige, så är vi alla fria männiksor i Sverige. Politiska som opolitiska. Vi har yttrandefrihet. Vilket betyder att vi får klaga hur mycket vi vill på vilka medier vi vill. Utan att bli anklagade för att vilja "styra" eller "cencurera" media.