Syfte med kvotering

Joakim Larsson har på sin blogg uppmanat gröna bloggare att försnacka inför det kommande Riksårsmötet, som kommer vara här i Malmö 16-18 februari, d v s drygt två veckor.

Jag tänkte att mitt bidrag till försnacket ska vara att avslå och bifalla de motioner som ska diskuteras. Vi får se hur många jag hinner.

Den första motionen jag tänkte skriva om är Ge kvoteringen ett syfte, skriven av Hanna Aderum. Dessvärre verkar inte motionerna vara utlagda på Grön Ungdoms hemsida. Förslaget är att Grön Ungdom i fortsättningen inte ska ha lika många av varje kön, utan istället ska minst hälften vara kvinnor. Vilket betyder att vi skulle kunna få två kvinnliga språkrör, men inte två manliga. Och detsamma med valberedningen, representanterna i miljöpartiets valberedning och förbundsstyrelsen. Endast revisorerna är undantagna.

Hanna Aderum har definitivt en poäng, då hon skriver "vi säger att kvotering bara ska vara något tillfälligt som vi har för att skynda på utvecklingen till ett mer jämlikt samhälle". Jag tycker också att det ofta känns som att kvoteringen fått ett egenvärde i miljöpartiet och Grön Ungdom. Vilket det inte ska ha.

Problemet med kvotering är dock att det, samtidigt som det i någon mån jämnar ut könskillnader, samtidigt förstärker dem. En kvoterad talarlista gör, oftast, att fler kvinnor kommer till tals. Men det gör samtidigt en tydlig uppdelning på vilka som tillhör respektive kön. Och det är inte queer, om queer betyder att människor själva ska kunna välja ett socialt kön.

Det är dock mer komplicerat än så. Samtidigt som vi är förhålllandevis bra på att se könsmaktsordningen, så missar vi andra stora maktskillnader. Oavsett kön, så har människor som är retoriska, utåtriktade, snygga, och så vidare överlägsna fördelar i samhället gentemot någon som är tillbakadragen, blyg, som inte ser bra ut, etc. Dessa faktorer kan man knappast kvotera bort. Vi kommer aldrig att välja någon till språkrör som inte kan tala för inför folk, och att välja någon asocial för sakens skull tror jag inte heller många skulle förespråka.

Kontentan i mitt resonemang är; jag tycker inte man ska se kvotering som ett självändamål. Och jag tycker man ska passa sig för att värdera en diskriminerad grupp högre än någon annan. Att kvotera på en del sätt kan dock vara befogat, som i listor till olika val. Men då för att komma ihåg att starka maktstrukterer finns. Och inte tro att det finns enkla lösningar på oerhört svåra, eller till och med omöjliga, problem.

Jag kommer att rösta nej till motionen på årsmötet. Att kvotera in minst hälften kvinnor, istället för hälften, är ett steg i fel riktning.