Ankdammen på Rådhuset

I torsdags sammanträdde Malmös kommunfullmäktigeförsamling, och det verkade ha varit mer dramatiskt än på länge. Och mindre demokratiskt, enligt oppositionen. Jag har själv inte orkat kolla på det, men enligt tidningarna gick det till ungefär så här:

En dålig motion av moderaten Carl-Axel Roslund behandlades. Majoriteten ville avslå den (den handlade om att ungdomar skulle få en bättre fostran genom att en vaktparad som spelar blåsinstrument skulle inrättas), och oppositionen ville återremittera den, eftersom man ansåg att den inte beretts ordentligt.

Det räcker att en tredjedel av kommunfullmäktige vill ha återremiss för att det ska bli det, enligt kommunallagen. Om en motion ska återremitteras en andra gång, krävs det emellertid bara enkel majoritet, d v s hälften av fullmäktige. Denna motion återremitterades dock redan i december, av tidsbrist om jag förstod saken rätt. Oppositionen menade därför att det inte var någon "riktig" återremiss, utan ett bordläggande, och att denna därför enligt reglerna skulle remitteras om.

Kommunfullmäktiges ordförande Kjell-Arne Landgren (s) anklagades för att gynna socialdemokraterna. Malmös politiske boss Ilmar Reepalu anklagade i sin tur kommunfullmäktiges vice ordförande, Lena Jarnbring-Lindholm (m) för att vara oduglig. Han skrek, hyttade med näven, och kallade henne också "lilla flicka".

Precis som Maria Ferm skriver, så är det ett skolexempel på manlig härskarteknik. Jarnbring-Lindholm ville dock inte visa sig vara sämre, och kallade Reepalu för "psykiskt labil" i tidningen dagen efter.

Givetvis måste man kalla det för "sandlådenivå", och andra smädande beskrivningar. Det är helt enkelt ovärdigt Malmö Stads främsta politiker att förolämpa varandra i fullmäktisalen och i medier flera dagar i rad.

Men även en annan sak är faktiskt viktigt: Både den socialdemokratiska ordföranden i fullmäktige, och den moderata viceordföranden, sköter faktiskt inte sina uppgifter på ett tillfredställande sätt, och det är inte bara ovärdigt eller infantilt, utan ett demokratiskt problem. Landgren låter socialdemokrater vika ut från ämnena som diskuteras mer än oppositionen, och vid ett tillfälle hörde jag Jarnbring-Lindholm låta ovannämnda Carl-Axel Roslund prata oerhört kränkande om homosexuella, samtidigt som hon blixtsnabbt tystnade Anders Söderberg när denne skulle svara Roslund. Så gör man inte om man leder kommunfullmäktigemötet för Malmö Stad.

Jag hade själv problem med en kommunfullmäktigeordförande när jag satt i Söderhamn. Det går alldeles utmärkt att ifrågasätta någons kompetens utan att använda sig av epitet som "lilla flicka" eller "odugling".