"På sikt kan Sverige ha två, tre, kanske fyra partier. Ett blått och ett rött. Eller ett liberalt, ett socialdemokratiskt, ett konservativt och ett grönt. Varför inte?"
Henrik Bredberg skriver under Opinion idag.
Det är bara att hålla med honom för en gångs skull. Fyra tydliga ideologiska alternativ vore perfekt för den svenska politiken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag håller inte med dig. Jag tycker det finns ett egenvärd i mångfald i riksdagen. Och det behövs ett parti vänster om Sossarna. Jag tycker faktiskt att det är rätt bra som det är.
jag håller med jakop, med den förändringen att vi behöver MER mångfald, inte mindre. Socialdemokraterna skulle t.ex. kunna brytas upp i minst två eller tre delar.
Problemet med stora partier är ju att även om det ligger en ideologi i botten så är det olika framtoningar inom ideologin som bildar fraktioner inom partiet. Vidare finns det inom alla partier olika människor som tycker olika i sakfrågor som kanske inte är så ideologiska.
Dessa problem blir gigantiska problem i ett gigantiskt parti. Ta sossarna som exempel, där kan fraktioner som S-kvinnor eller SSU har riktigt vettiga åsikter, som de aldrig någonsin kan driva igenom. På samma sätt finns en mängd olika falanger, som driver på i oliká frågor men som inte kan ändra partilinjen.
Detta är ett problem eftersom det innebär att människor röstar på falangerna eftersom de gillar deras åsikter, men eftersom falangerna saknar makt så blir det som partiet i praktiken driver något helt annorlunda.
Ett gott exempel här är Anna Hed i EP-valet. Nu blev ju hon uppkryssad med ganska många kryss och kunde bli invald i Europaparlamentet, men det hade ju varit bättre om hon hade haft ett EU-kritiskt socialdemokratiskt alternativ som tagit plats i samma parlament.
En sådan uppdelning i de största tvistefrågorna, varför inte EU-frågan, skulle vitalisera demokratin eftersom man får en tydligare inriktning på sin röst och man vet att den kommer att användas enbart till det man vill att den ska användas till.
Att något parti får över 15% ser jag som ett problem då inget parti fullt ut kan representera så många människor. Det kommer där finnas en stor del människor vars röst inte speglas i det vardagliga riksdagsarbetet.
Min egen utopi är ett system med många små partier, där tröskeln in till riksdagen är lång och där omsättningen på partier är stor. En mandatperiod sitter Piratpartiet där, andra åker man ut. Dessa småpartiet cirkulerar kring 1-3% medan det finns nåt halvdussin partier ovanför det som sitter där mer långsiktigt, med stöd kring 5-15%.
Håller verkligen med, det vore underbart om det kunde vara så. Vilken dynamik det skulle bli i den svenska demokratin.
Själv får jag hålla med Rasmus. Det virrvarret ni beskriver gör det snarast svårt för väljarna att utkräva ansvar och överblicka vad ens röst kommer att innebära i slutändan. Det blir också svårt att utvärdera vad väljarna verkligen röstat på. Vill piratpartisterna ha en vänster- eller högerregering. Innebär 3% för piratpartiet att många anser att fråga är viktig, eller tycker majoriteten att de är korkade?
Mycket skulle landa i en kohandel som med all säkerhet i flera frågor skulle avvika kraftigt från vad majoriteten vill, eftersom mindre enfrågepartier får stor makt.
Nej. Fyra alternativ låter vettigt ur en ideologisk synvinkel, sen kryddas det hela med stora inslag av folkomröstningar för att få till en vital och levande demokrati med mer makt till medborgarna.
Tomas: En del av det du skriver är bra, men det löses på andra sätt. Mindre tröskel till riksdagen är bra, men för att råda bot på problemet med Anna Heed och dylikt så vore mer personval bra. Låt partierna rekommendera en lista, låt sedan kryssen avgöra vem som kommer in. Flest vinner. Då blir man direkt ansvarig inför sina väljare, partipiskan reduceras. Vilket underlättar ansvarsutkrävande väsentligt, och man kan välja bort politiker man inte vill ha.
Skicka en kommentar