Efter att både Maria Wetterstrand och Per Gahrton kommit ut som positiva till svenskt EU-medlemskap, så kanske det börjar röra på sig i partiet. Även om det ännu inte är en majoritet som vill vara kvar, så går det inte längre att avfärda gruppen som en marginaliserad grupp. Tvärtom så är det en betydande andel som vill vara kvar.
Många försöker peka ut detta som språkrörens kamp mot "gräsrötterna", något som inte stämmer. Tvärtom så är det ett lika representativt urval som i vilken annan skiljefråga som helst. Graden av radikalitet, om man nu kan definiera det, är heller inte större eller mindre i gruppen som vill var kvar i EU.
En annan viktig sak, är att det inte handlar om en anpassning för att kunna bilda regering med socialdemokraterna. Tvärtom är det utav politiska skäl vi vill att Sverige ska förbli medlem i EU. Det är den diskussionen man får ta. Och inte avfärda alla förändringsambitioner med att det är en anpassningspolitik.
Nej, tillbaka till visionerna. Satsa på kommunikationerna inom Europa. Ett fungerande järnvägsnät bör vara prio 1. Och åtgärda de hutlösa telepriserna mellan länderna. Och en massa annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar