onsdag, april 05, 2006

Historieskrivning och ICA Supermarket

Man brukar säga att det är vinnarna som får skriva historien. Det finns ju som bekant aldrig någon objektiv bild om hur saker går till, utan bara olika perspektiv att se saker. Alltså blir även historien subjektivt beskriven.

Den politiska majoriteten på riksnivå har bestämt att historia är viktigt för barnen att lära sig, så att vi ska förstå hur samtiden kommit till. Därför ska Historia A bli obligatoriskt ämne på gymnasiet. Något jag tycker är urbota korkat och fel, eftersom jag tycker att gymnasiet ska vara till för individerna och deras intressen, det som är "nödvändigt" ska läras ut på grundskolan.

Men men, nu är det så. Viktigt blir då att diskutera, vad för historia ska läras ut? 100 gymnasiepoäng är ungefär 100 timmar, så himlans mycket är det inte. Man måste sålla vad som är relevant. När jag gick i skolan, inte så många år sedan, så började vi bakifrån. Från istiden och framåt. Mest europeisk och svensk historia naturligtvis. Jag tror vi hann till svenska industrialiseringen, 1800-talet ungefär.

Men det är ju för höge farao tiden efter det som är verkligt intressant! Vad som hände under 1900-talet, och speciellt från 60-talet och framåt. Är det bara jag som är insnöad på den politiska utvecklingen därifrån och framåt som har nytta av att veta ungefär hur det gick till? Självklart inte. Nu får man veta att sossarna tycker det var borgarnas fel att ekonomin gick åt helvete på 90-talet, och att borgarna tycker det var sossarnas fel.

Antagligen är det politiskt känsligt att låta skolan ta upp saken. Vinnarna skriver historien, och vinnaren kanske inte ännu är utsedd i den sena historien. Jag tycker det är illa.

När jag hade samhällskunskap i gymnasieårskurs 3 så gick vi igenom en hel timlång lektion hur det går till när utjämningsmandaten till riksdagen utses. Mina politiskt insnöade kompisar tyckte det lät kul. Men seriöst, är det nödvändigt vetande, eller saker som är spännande att läsa på om man är riksdagskandidat för ett litet parti? Jag tycker definitivt det senare.

Igår handlade jag återigen på ICA Supermarket, och blev riktigt (nej, inte riktigt, ganska), arg. I fredags köpte jag fryspizza pga tidsbrist på samma butik, kollade inte priset så noga men såg att det var rätt billigt. I kassan krävde hon 35,50, vilket jag visste var mer än vad som stod vid frysdisken. Jag sa att den nog kostade 29,90. Hon såg skeptisk ut men gav mig en femkrona. Jag tillhör antagligen en majoritet, som tycker att det är genant att bråka om så små summor. Igår kollade jag därför priset ordentligt. 26,50. Jag tycker det är fult. Om någon snattar för 10 kronor blir denne med största sannolikhet polisanmäld, med all rätt. Men när butikerna luras på pengar så får man skeptiska blickar och ifrågasättanden. Jag tycker man ska få mer kompensation än pengarna tillbaka (och nu fick jag inte ens det, men det är principen!).

2 kommentarer:

Anna sa...

jag har för mig att butikerna är skyldiga att betala 25 kr nånstans för varje gång en kund tvingas betala ett felaktigt pris för en vara. Det var i alla fall väldigt viktigt när jag jobbade på ICA Maxi och bytte ut prislappar att vi inte gjorde fel. Men i alla fall, om du tvingats betala fel pris, säg till. då ska butiken ändra sitt pris och ge tillbaks den summa pengar de tagit ut i överpris.

För det mesta har dock kunderna fel. De ser ofta inte skillnad på olika produkter, och blandar ihop saker. Jag är skeptisk mot kunder.

Anonym sa...

Du kanske borde läsa den boken om socialpolitik som jag har som kurslitteratur. Det såt väldigt intressant om hur Sveriges välfärd byggdes upp och hur den svenska modellen kom till. Puss igen!