Sveriges EU-politik

För nån vecka sedan, runt midsommar, så höll ju regeringscheferna i EU på att förhandla om det nya fördraget för unionen. Det som tidigare hette "konstitution", men som nu reformerats litegrann och troligen ska klubbas igenom av alla 27 medlemsländerna.

Jag funderade lite på att blogga om det då. Men ärligt talat, jag har inte läst fördraget, eller det gamla för den delen, och känner ingen större lust att göra det heller, för tillfället. Visst, jag vet att en del saker är riktigt dåliga, särskilt kapitlet eller paragrafen om medlemsländernas förbindelse att rusta upp sina försvar. Men på det stora hela? Nej, inte många detaljkunskaper.

Frågan är dock vilka som egentligen har koll? Minns Janne Josefssons avslöjande i riksdagshuset för ett par år sedan, när ledamöter frågades ut om några utvalda frågor angående konstitutionen. Det var rysligt få som hade någon koll överhuvudtaget.

Detta, att det är ett komplext fördrag, anger de som är för fördraget som ett starkt argument mot att folkomrösta om fördraget. (Samtidigt finns det knappast några bättre folkbildningskampanjer än att ha en folkomröstning)

Samtidigt blir det lätt absurt, när argumentet "riksdagsmajoriteten är så stor för fördraget, det är bara miljöpartiet och vänsterpartiet som är emot" (vilket Göran Lennmarcker (m) gjorde efter Max Anderssons inlägg i riksdagsdebatten om fördraget). Det visar ju nämligen på det motsatta, riksdagens syn på EU är inte representativ för svenska folket. Det har vi också sett i två folkomröstningar om EU tidigare.

Vad som fick svenska folket att välja nuvarande riksdagssammansättning, beror på vem man frågar. Göran Persson hävdar att det var fastighetsskatten, de flesta säger jobben, och en del har andra förklaringar. Väldigt få säger dock att något parti vann eller förlorade något på grund av sin EU-politik, vilket DN:s undersökning förra sommaren också tyder på.

Och ärligt talat, hur mycket EU diskuterades i valrörelsen? Frågade någon "EU-konstitutionen?" så fick man svaret "vi vet inte vad som kommer hända, eftersom Frankrike och Holland röstade nej".

Man kan rentav säga att riksdagen inte är vald på EU-frågor. Man kan också säga att riksdagsledamöternas åsikter i EU-frågor väldigt ofta inte stämmer överens med ungefär hälften av svenska folkets. Vilket inte hade varit ett jätteproblem, om EU inte hade haft den makten över Sverige och dess kommuner som det faktiskt har.

Ja, jag vill rösta om fördraget till EU innan det antas. Men i längden är det inte hållbart att folkomrösta i varje EU-fråga. Det mest demokratiska vore att direktvälja ett EU-råd som för riksdagens räkning får ha hand om de EU-frågor riksdagen annars beslutar om.

Den uppenbara fördelen stavas Demokrati. De som skulle föra Sveriges nationella EU-politik skulle ha medborgarna bakom sig.

Om det skulle gagna mina EU-visioner vet jag inte. Men man skulle åtminstone kunna ställa någon till svars, och rösta på någon som delar ens visioner.

Jag har inte kommit på idén själv. Men visst är den intressant?