Göran Persson och jag

Ett av få tillfällen då det personliga verkligen är politiskt är när arvoden och ersättningsregler för politiker ska diskuteras.

Som alla hört, tror jag, jag känner inte att en länkning är befogad, så ska det utredas huruvida före detta statsministern Göran Persson fuskar. Han tar ut full statsrådspension, 121.000 kronor i månaden. Detta belopp ska göras en avräkning av ifall GP tjänar några pengar civilt.

Han har ju skaffat ett nytt jobb, som konsult. Han kringår reglerna genom att inte ta ut någon lön ännu, utan ska ta ut pengar från bolaget när pensionen sänks. Han hävdar också att man inte kan se intjänade pengar från Almedlanen som inkomst (!). Apropå nyspråk.

Persson lär det inte gå nån nöd på. Men andra som inte passar in i heltid- dagtid-mallen och är fritidspolitiker har det inte lika lätt.

Man har rätt till arvode och förlorad arbetsinkomst. Problemet är att den förlorade arbetsinkomsten ofta räknas som del av helårsinkomsten. Alla de som är timvikarier eller jobbar på bemanningsföretag, har stora problem att få ut någon ersättning. Att styrka bortfallet är svårt. Studenter som jobbar extra drabbas kanske allra hårdast, eftersom de också missar studietid som aldrig kan fås igen, och inte betalas för heller.

Det borde gå att ordna enkelt. Avskaffa ersättningen för förlorad arbetsinkomst helt. Låt istället arvodet ligga på en nivå som täcker inkomstbortfall för en medelinkomsttagare, och eventuellt nån hundralapp extra.

För Göran Perssons vidkommande har jag varken råd att ge eller nåt att hopp i sikte.