Med Hillary som president

Var inne och kikade på Hillary Clintons kampanjsida, för att bli USA:s nästa president. Det simpla syftet var såklart att börja kolla in vad de olika kandidaterna egentligen går till val på i världens mäktigaste land.

Under "ISSUSES" står de punkter Hillary Clinton går till val på. Den första är Strengthing the middle class, där det framgår att det är fler som går i personlig konkurs än gick ut från college. Vilket Clinton vill ändra, bland annat genom högre minimilöner. Andra åtgärder är tillgänglig sjukvård för alla amerikaner (45 miljoner amerikanser sägs vara utan sjukförsäkring), sänka energikostnaderna, "skapa bra jobb med bra löner" (hur nu det ska gå till?) och få den federala budgeten i balans (för framtida generationers skull, känns argumentationen igen?). Hon vill även utöka möjligheten till kvalitativ barnomsorg.

En anna punkt Hillary Clinton tar upp är att avsluta kriget i Irak. Ur taktisk synvinkel är frågan svår för Clinton, eftersom hon röstade för invasionen i senaten. Nu vill hon påbörja en förflyttning hemåt inom 90 dagar.

En anna punkt långt framme är glädjande nog Energy independence and global warming, d v s ett energioberoende och arbete mot global uppvärmning. Hon vill anslå 50 miljarder dollar åt energieffektivisering, satsning på inhemska bränslen, etanol, "ren kol-teknologi" och "utveckling".

Hur mycket 50 miljarder dollar är? Jättemycket. Som jämförelse: USA:s trupper i Irak och Afghanistan kostar 12 miljarder dollar i månaden, d v s 144 miljarder dollar om året.

En annan viktig punkt för Clinton är att satsa på the Veterans, d v s gamla militärer. Bättre sjukvård och högre pensioner, även för anhöriga.

Supporting parents and caring for children är punkt nummer 6, där det står i allmänna ordalag om hur situationen för de amerikanska barnen ska bli bättre.

I övrigt presenteras en rad förslag för att förbättra förtroendet för regeringen, genom ökad transparens på olika sätt, och olika åtgärder för "förstärkt demokrati" (bland annat genom att göra valdagen till nationell helgdag). Clinton vill även hjälpa staterna att förbättra den registrering som ska göras innan man får rösta i presidentvalet, och förbättra den bitvis undermåliga teknologi som finns på vissa ställen. Minns presidentvalet 2001 i Florida?

Sammanfattningsvis: Hillary Clinton är definitivt inte grön. Hon står dock för en hel del bra saker, varav satsningen på hållbar energi är det viktigaste, även om hon både vill sänka energipriserna och satsa på "ren kol". Ett avslut av närvaron i Irak är inte oproblematisk, samtidigt är det antagligen det enda sättet att på sikt få en hållbar situation. Och höjda minimilöner och allmän sjukförsäkring är jättebra åtgärder (när ska man i Sverige kunna få rösta på höjda minimilöner, istället för att förlita sig på att LO aldrig fixar det?).

En som gett Hillary Clinton sitt fulla stöd är Alexander Chamberland, språkrör Grön Ungdom, i sitt senaste nyhetsbrev:

I’m chanting for Hillary Clinton for President 2008! Jag är amerikansk
medborgare och det är även henne som jag kommer att rösta på. Självklart skulle
jag helst vilja se en grön president, men det är inte särskilt realistiskt.
Anledningen som jag verkligen hoppas på Hillary är att det är en viktig
feministisk delseger, att en kvinna sitter på posten som världens mäktigaste
människa. Jag tror att det kan leda till att miljontals tjejer världen över
börjar tänka ”jag kan också”.

Vilket är ett oroväckande uttalande. Dels för att jag anser att man alltid ska rösta efter vad man tycker, men också för att det är jättedumt att låta könet avgöra vad man lägger sin röst på. Eller Chamberland kanske väljer att rösta på Condi Rice om hon blir republikanernas kandidat, om demokraterna ställer upp med en man som sin kandidat? Det hoppas jag inte.

Aktuellt odds på Hillary Clinton som USA:s nästa president på Ladbrokes är 2 gånger pengarna. Storfavorit alltså.

Danska val

Danmark är ett lite lustigt land. Det spekulerades kraftigt huruvida statsminister Anders Fogh Rasmussen i tisdags skulle utlysa val i höst, vilket han inte gjorde. Däremot la han fram ett skatteminskningspaket, vilket kommer göra att ännu fler svenskar kommer söka sig till den danska arbetsmarknaden.

I Danmark låter man sällan den politiska mandatperioden gå sin fulla period, utan nyval brukar lysas ut med jämna mellanrum. Till skillnad från i Sverige, där det endast används någon enstaka gång.

Jag ser för- och nackdelar. Den främsta nackdelen är att det lätt blir rörigt och kaotiskt, och att politiken kan upplevas som än tjafsigare, om man exempelvis inte är överens om när val ska hållas. Men det finns också en fördel. Om man nu gör ett tankeexperiment:

Den borgerliga alliansen gick till val på lägre inkomstskatter genom ett jobbavdrag, slopad fastighetsskatt, fler betygssteg i skolan och några saker till. Säg att man skulle kunna infria alla sina vallöften inom två år, alltså halva mandatperioden. Vad ska man då göra resten av tiden fram till nästa val? Rulla tummarna?

Alternativet är ju att man börjar genomföra saker som står i respektive partis program. Det skulle kunna handla om att slopa Sveriges Television, införa euro, gå med i NATO, sälja ut fler statliga företag, och andra mer eller mindre klassiska högerfrågor.

Och visst, folket har valt dom. Men nånstans måste ändå en gräns gå för vilket mandat en val regering har, utan att be om nytt förtroende.

Jag tycker det finns tillfällen då det vore bra om regeringen utlyste nyval även i Sverige, för att be folket om mandat innan reformer ska fattas beslut om som inte diskuterats i föregående valrörelse. Givetvis måste det vara frågor av dignitet. Och det är inget som bör missbrukas, Danmark är inte så sjovt som man kan tro alla gånger.

Kommunalt självstyre, vad menas?

Det var ju ett tag sen man kikade i partiprogrammet. Jag bläddrade lite i demokratidelen nyss, inte minst för att kolla hur det står skrivet angående kommunernas självstyre.

Där står:

Det kommunala självstyret måste stärkas. Kommuners beskattningsrätt bör
utvidgas.

I höst har De Gröna rådslag om socialförsäkringar, vilket är jättespännande och viktigt på ala möjliga sätt. Men prioriterat efter det tycker jag faktiskt frågan om vilka befogenheter, inte minst skattemässigt, som miljöpartiet, faktiskt tycker att Sveriges kommuner ska ha. Det är nämligen långtifrån klart. Ska kommen få införa koldioxidskatt? Eller ligger det på regionen? eller båda? Hur blev det med det höjda barnbidraget i Dals-ed?

Vidare står:

Lagar som inskränker det kommunala självstyret ska i huvudsak syfta till att
garantera medborgarens rättigheter, demokratiska såväl som sociala, gentemot
kommunen.

Vilket kan vara hur radikalt som helst, om man tolkar det välvilligt. Men man kan faktiskt också tolka det som en total urvattning av allt vad kommunal självbestämmanderätt är.

Man kan exempelvis anse att maxtaxa på dagis är en reform som medborgaren bör ha rätt till, gentemot kommunen. Eller att man har rätt att ha en fritidsgård i varje stadsdel. Eller kommunalt stöd till Sveriges bridgeklubbar. Listan kan, bokstavligt talat, göras oändligt på vad man kan anse att medborgarna ska för "demokratiska såväl som sociala", rättigheter gentemot kommunen.

Dessa frågor måste miljöpartiet göra klart vad vi egentligen tycker i konkret politik. Vilka frågor vill vi föra ner till regional, kommunal och individnivå?

Tintin och Per Klarberg

Ja, nu är det dags för en ny offentlig diskussion om yttrandefriheten kontra andra friheter. Som friheten att inte bli hetsad mot, gestaltad av lagen Hets mot folkgrupp.

Det är nu seriefiguren Tintin som blivit polisanmäld för hets mot folkgrupp. Det gäller seriealbumet Tintin i Kongo från 1930. "Enligt anmälan innehåller boken rasistiska nidbilder av afrikaner och bör betraktas som hets mot folkgrupp".

Jag har ännu inte läst albumet, men blir ju såklart extremt sugen för att stilla min nyfikenhet. Jag har svårt att tro att det är så grovt att det inte kan få finnas kvar i bibliotek, så som gjorts i USA och Storbritannien.

Dagens sverigedemokrat i sydsvenskan, Per Klarberg från Trelleborg, tyckte att Trelleborg "av princip för yttrandefrihetens skull" skulle ta dit Lars Vilks Muhammedutsällning.

Visst, det är inte bara Sd som tycker man ska provocera och tänja på gränser. Jag tycker inte att religion ska vara en helig ko och gå före yttrandefriheten, men det blir ju spännande när Klarberg får motfrågan:

Tycker du att Ecco Homo-utsällningen* skulle ha välkomnats till Trelleborg?

och svaret blir:

ähh... hahaha. Nu satte du mig i rävsaxen. Nej, jag tycker inte om den
utställningen. Den var jättekränkande.

Så går det när hatpropaganda kläs ut i ord som yttrandefrihet. Den måste per definition gälla alla för att vara giltig. Men just därför så är det faktiskt viktigt att den så långt som det bara är möjligt faktiskt får finnas även i verkligheten.

-----------------------------------------------------
*Ecco Homo-utställningen visades i Stockholm 1998, och framställde Jesus som aidssjuk, homosexuell och transvestit. Många tyckte såklart inte om den.

Det här med extra val

Tentaplugg är inget roligt. Därför tog jag mig en liten paus, och blev genast på dåligt humör. Såg att vårt språkrör i tjänst, Peter Eriksson, uttalat sig negativt i DN angående utspelet från de borgerliga partisekreterarna på DN debatt om kommunernas möjlighet att utlysa extra val.

Jag tycker det är för dåligt. När alliasnen är mer radikala än miljöpartiet i frågor som rör kommunal bestämmanderätt, så känns det oerhört fel. Att Marita Ulvskog skulle vara emot är väl knappast nåt att bry sig om, men De Gröna?

Argumentet

det kan bli ett val om man ska rösta på sverigedemokraterna eller inte. Det
tycker jag inte alls är bra

är för övrigt det värsta jag känner i den här diskussionen. OM det blir effekten, vilket det säkerligen blir om det är vad man är ute efter, så får man naturligtvis låta bli. Det är ju inte därför möjligheten ska finnas.

Riksdagen får utlysa nyval, efter speciella regler. Det måste gå tre månader, och den gamla regeringen måste avgå innan extra val får lysas ut. Vilket man enkelt kan överföra på kommunal nivå.

Det mest skrämmande är att det gröna språkröret inte är ensam, massor med miljöpartister förefaller vara livrädda för att ge Sveriges kommuner utökade befogenheter. Man kan fundera över om det är en tilltagande sosseanpassning som ligger bakom?

I vilket fall är det himla tråkigt.

Brottsprovocera mera

En mamma i Eslöv, vars 14-årige son på lördagskvällen kom hem stupfull på langad sprit, hjälpte dagen efter polisen att sätta dit langaren.

Hon bad sin son att ringa langaren och beställa en flaska sprit, och de bestämde plats och tid. Mamman ringde polisen, som kunde gripa langaren på stället, och beslut om husrannsakan i bilen kunde omedelbart fattas. Hela artikeln finns här.

Jättebra agerat, naturligtvis. Det känns bara lite onödigt, att man ska behöva invänta en medborgare som tar saken i egna händer.

Jag tycker att polisen borde ha mandat att brottsprovocera. Hellre det än att utsätta medborgarna för de risker som det innebär. Och att samtidigt faktiskt kunna få bort en del av den langning, och annan brottlighet, som är så svår att komma åt.

Samtyckeskrav för sex?

Zaida Catalán skriver på sin blogg om hur Sverige borde införa en samtyckeskrav när det gäller sex. Detta för att väldigt många av de våldtäktsmål som kommer upp i domstol ger friande dom, och att de flesta inte ens anmäls, och att en majoritet av de som anmäls inte når upp till domstol.

Även Maria skriver om det.

Att våldtäkt oftast inte leder till rättslig påföljd ska inte ses som att det är ett i samhällets ögon accepterat brott. Maria gör exempelvis en raljant jämförelse med att gå mot röd gubbe- vilket är förbjudet men trivialt- och menar att våldtäkt i det närmaste är en av samhället accepterad sak. Det, menar jag, är inte fallet. Anledningen till de många friande domarna är ju att det är det kanske svåraste brottet att bevisa, av det enkla skälet att sex är en så vanlig sak som de flesta har, om än i olika omfattning.

Jag skulle vilja skriva "alla" vill ha sex på något sätt, men nöjer mig med "nästan alla". Vissa vill ha gruppsex, sex fulla, sex utomhus, ja en längre lista på olika preferenser finns här.

Och den allra vanligaste våldtäkten är ju den som begås av en pojkvän eller före detta pojkvän, alltså någon man tidigare haft en sexuell relation med. Det försvårar det hela, rent juridiskt.

Men det största problemet med en samtyckeslag, är att den med största sannolikhet skulle bli ett slag i luften. Hur ska man kunna bevisa att någon gett sitt samtycka till att sex, genom att bara säga ja? Ord kommer i en domstolssituation fortfarande stå mot ord.

Alternativet är förstås att man sätter sig ner och faktiskt skriver under ett samtyckeskontrakt. Teoretiskt så är det antagligen den enda åtgärden där man faktiskt skulle kunna få en samtyckeslag som kan gälla. Men alla förstår att det är fullständigt orealistiskt.

Något annat som ligger nära är att prata om omvänd bevisbörda, "delad bevisbörda", eller annat. Men som Tomas skriver på Marias blogg, det är emot en av de mest fundamentala rättsprinciperna som finns. Man måste betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad.

Jag undrar om det framöver kommer resas några krav på samtyckeslagstiftning av våld? Misshandel är förbjudet oavsett hur mycket man är med på det, eller vad man kommit överens om, eller hur man kommit överens om det. En typisk morallag alltså.

Och många är de gröna ideologer som brukar förakta morallagar, i vilken form de än vara månde?

Hur promota damfotboll

Kikade lite på matchen mellan Umeå och LDB Malmö idag, TV4 visade den. Tyvärr vann Umeå och har nu trygga 7 poäng ner till Malmö.

Damfotboll alltså. Denna företeelse som likt curlinglandslaget under vinter-OS, emellanåt blir oerhört populär, fast då i samband med EM eller VM. Detta naturligtvis beroende på att det svenska damlandslaget tillhör världens 3-4 bästa lag.

Och visst är dessa arrangemang kanonbra, för oss som gillar fotboll. Det är spänning och bra spel. Vilket inte alltid kan sägas om spelat i damallsvenskan. Umeå vinner nästan alltid och resultat som 7-0 är inte ovanliga.

Sådant jämnar antagligen ut sig om man ger det lite tid. Damallsvenskan har trots allt inte funnits längre än från början av 90-talet. Likaså lär ju spelet utvecklas med tiden. Men ett par saker tror jag man skulle kunna göra för att påskynda trenden. Nämligen, anpassa spelet efter aktöterna, istället för tvärtom.

Man skulle kunna ha något mindre och något lättare fotbollar. Kvinnor är generellt mindre än män, och har mindre muskelmassa. Att använda en boll gjord för större människor funkar, men spelet blir lidande, alldeles i onödan.

På samma sätt borde man fundera över om planen borde vara lite mindre. Slutligen kan man också fundera över att använda något mindre målburar.

Friidrotten har för länge sedan kommit på det här. Exempelvis är häckarna lägre i damernas lopp än herrarnas, i kula för damer så är tyngden lättare, och i mångkamp så är det färre grenar. Detta har inte gjort damidrotten mindre populär, utan tvärtom betydligt intressantare.

Skönt nog så är det inom kort både friidrotts-VM och VM i damfotboll. Ännu lyckligare kommer det sammanfalla med 11 dagars total ledighet för min del.

Öppet brev till Martin Kinnunen

AFA finns inte. Bara FA- Fascistisk Aktion.

Jag avskyr verkligen våld. Politiskt våld är på ett sätt värre. Särskilt kanske om det drabbar en närstående till en politiskt aktiv: barn eller respektive.

Ville bara skriva och säga det. Att man inte kan skriva "även våld mot sverigedemokrater är fel", utan att man ska skriva "våld mot politiker är fullständigt horribelt". Det handlar om grundlagsskyddade rättigheter. Inte person.

Jag avskyr er politik, och det kommer jag fortsätta göra. Detta mail handlar inte om att jag är ledsen över överfallet på din sambo för att ni sverigedemokrater gynnas politiskt. Självklart vinner ett parti som utsätts för en sån här sak sympati, eftersom de allra allra flesta i samhället avskyr våld.

Men.

Jag är ledsen över överfallet eftersom det är ett övergrepp mot en oskyldig människa, inte för att det gynnar er politik.

Klyschan säger att "alla förlorar på det i slutändan", och det är sant. Även om din flickvän och du självklart drabbats hårdast den här gången.

Rasmus Ling
Miljöpartiet De Gröna i Malmö


-----

Publicerar det även på bloggen
rasmus-blogg.blogspot.com

Död organisation

AFA finns inte längre. Numera finns bara FA. Fascistisk Aktion.

Priset för Malmö Arena

Jag blir upprörd.

Främst på grund av att Malmö Stad lägger ut 50 miljoner över tio år på namnet på den nya arenan man skänkt bort marken på. Namnet ska då bli klatchiga Malmö Arena. Vilket är kanonbra PR för kommunen? Tja, sådär.

Men också, för att MIF Redhawks faktiskt också fått ett bättre bud, av Vattenfall. Ett mycket bättre bud till och med. Dubbelt så bra. 100 miljoner över tio år.

Att jag aldrig gillat MIF Redhawks, eller dess föregångare Malmö IF, hör inte hit. Det är principen. Att man gör en generös affär för att arenan ska byggas är en sak. Men där går gränsen. Att efter ha gett bort namnet, sockra på med ännu mer pengar, gör mig illa.

Kommunstyrelsen kommer avgöra det. Det är bara att hoppas på miljöpartiet. Eller?

Värdekonservative Gahrton?

Per Gahrton skriver idag under Aktuella frågor i Sydsvenskan. Han naser att det bör fattas ett "demokratiskt beslut" om vilket som ska vara EU:s framtidsspråk, och inte låta "marknadskrafterna" avgöra.

I det senare fallet är det uppenbart att det är engelskan som skulle vinna. Något som är praktiskt ur alla tänkbara synvinklar. Gahrton tycker dock inte att det här med praktiskhet att göra.

En del tror säkert att det bara är en fråga om vad som är praktiskt. Israeler, nordafrikaner, indier och afrikaner och många andra har begripit bättre.

Förklaringen till detta var:

Vad skulle Israel ha varit med tyska eller engelska som nationalspråk istället för hebreiska? Varför envisas Indien med att försöka etablera hindi som lingua franca? Varför har Algeriet, Marocko och Tunisien övergått från franska till arabiska som officiellt språk? Varför försöker allt fler före detta kolonialländer ersätta kolonialspråken med inhemska språk trots att det knappast är praktiskt, till exempel swahili i Tanzania? Språk är identitet. Och därmed politik. Det har man förstått på många håll i världen.

Frågan man ställer sig är: Är Per Gahrton värdekonservativ? Varför ser han annars ett sådant värde i bevarandet för bevarandets skull?

För mig är det uppenbart att språk inte har någon betydelse i sig självt. Det är inget självändamål att bevara ett gammalt språk eller bevara ord för sakens skull. Detsamma gäller dialekter.

Att Marocko ville gå över till arabiskan efter sin frigörelse från Frankrike var kanske inte så konstigt. Men den situationen gäller knappast för EU idag. I Europa talas engelska som förstaspråk av Storbritannien, och inget mer. Som andraspråk talas det av stora delar av Europa.

Engelska används också i stora delar av Afrika, av Indien och Nordamerika. I Sydamerika är det språket som lärs ut som andraspråk efter spanskan (och portugisiskan i Brasilien).

På några generationers sikt så hoppas jag att världen har ett gemensamt språk som alla förstår. De andra kommer då bli överflödiga, förutom teckenspråk naturligtvis. Språket får gärna vara engelska. För mig är det uppenbart att det skulle föra med sig enorma fördelar, och några nackdelar alls kan jag inte se.

Död åt svenska språket, har Anders tidigare skrivit. Jag går gärna ett steg längre. Död åt så många språk som möjligt!

Människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare

Efter tipset från Mikael Almén så beställde jag Gudrun Schymans bok Människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare. 14 kronor, inklusive frakt. Det var den värd.

Jag blev imponerad över hur personligt och utlämnande hon skrev. Boken var ju ingen traditionell politikersjälvbiografi av typen Så tänkte jag eller Alla dessa dagar, utan handlade om tidsperioden hösten 1996 till januari 1998, den turbulenta tiden då Schyman blev medveten om sin alkoholism, vilket även övriga Sverige blev.

1996 erkände Schyman att hon vid ett antal tillfällen druckit för mycket, att hon ibland hade problem att hantera alkohol. Men alkoholist? Nej. Det fanns ju många som drack mer än henne. Hon lade in sig på ett så kallat Ewa-hem i Stockholm i två veckor, och kom tillbaka till riksdagens öppnande.

Hon fick återfall. Och fick insikt om sin sjukdom.

En mycket stark bok, och man måste verkligen inte vara politiskt insnöad för att uppskatta den.

Tapp eller topp

Det finns två saker i den politiska jargongen som ofta stör mig. Det ena är opinionsundersökningar, och hur man från en månad till en annan mäter "utvecklingen" av ett parti, hur "populärt" ett utspel är, eller vilken betydelse en utnämning eller "affär" haft. Egentligen är det inte själva opinionsundersökningarna jag stör mig på, men på vilket sätt de framställs ha en sån oerhörd betydelse, vilket inte är sant i de allra flesta fall.

Den andra saken jag stör mig på, är på det sätt många beskriver "ras" i mätningar, eller "tappade väljare". Och då behöver det inte vara i form av opinionsmätningar, utan även i allmänna val.

Folkpartiet fick färre röster i valet 2006 än 2002, det är ett faktum. Vad det beror på kan man bara spekulera och analysera. De flesta anser att "tappet" beror på dataintrångsskandalen, så även folkpartiet själva enligt sin valanalys. Andra, som jag, tror att folkpartiet fick ett högre resultat än de var förtjänta av 2002. Och det viktiga där är, att det inte var på grund av några språktest eller nån Leijonkung, utan bara på grund av att moderatledaren Bo Lundgren var Sveriges gråaste och mest visionslösa person.

Kort sagt, folkpartiet har inte gjort något "tapp" i ordets egentliga betydelse!

Kristdemokraterna fick knappt 12 procent i valet 1998, likaså vänsterpartiet. Folkpartiet var då betydligt mindre (4,7%) och socialdemokraterna gjorde ett förhållandevis mediokert valresultat (36,4%).

Och visst, både kd och v gjorde betydligt sämre resultat både 2002 och 2006. Men omvänt gäller ju än mer, de båda gjorde oväntat bra resultat 1998, och de flesta inklusive jag själv vill förklara deras respektive framgångar med andra faktorer än partierna själva!

Samma sak gäller socialdemokraterna. I 2006 års val gjorde man ett "tapp" jämfört med 2002, 39,8 sjönk till 35 procent. Den populäraste förklaringen är att det blev maktskifte för att "väljarna var trötta på Persson". Men redan 1998, när väljarna svårligen kunde vara trötta på Persson, så fick man knappt bättre än valet i höstas. Kan man då tala om att det är att "tappa" väljare?

Människor är inte statiska, utan förändras över tid. Precis som partierna, de består ju trots allt också av människor. Att jämföra ett val i en tid med ett nytt är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt. Och att ta väljare för givna, är också vanskligt. Har man inga säkra väljare, har man heller inga att tappa.

Två hits

Två bra saker på samma dag:

Glenn Hyséns tal på Stockholm Pride var mycket bra. Petter Wallenberg skrev om det igår, och Glenn uppfyllde hans önskan. Det är fel att slåss, och det är fel att antasta även killar. Det är bara att hoppas att många unga idrottande ungdomar lysnnade på talet.

Och idag, 1 augusti, är trängselavgifterna återinförda i Stockholm! Åsa Romson och Per Bolund tackar för moderata och folkpartistiska omsvängningar här.
Jätteskönt naturligtvis, och förhoppningsvis kan kollektivtrafiken byggas ut även om inte trängselpengarna går dit, även om det hade en pedagogisk poäng.

Ungersk folkomröstning

Det ungerska folket har vid två tillfällen folkomröstat. Det har dels gällt inträde i NATO, dels i EU. Nu verkar det enligt TT vara dags för en tredje. Frågan som folket denna gång ska ta ställning till är "anser du att det ungerska parlamentet ska ta initiativ till en lag om att introducera siesta?"

Om det kan man ju fundera. Men frågan är ju hur man ska få soffliggarna att gå till valurnan?

Lite nyheter och lite semester

Vädret är ostadigt i semestersverige, men nyhetstorkan består. Ett par dsaker har hänt och skrivits som jag tänkte kommentera iallafall.

Härom dagen skrevs ett av de bästa inläggen på Aktuella frågor i Sydsvenskan nånsin.


En folkpartist, Percy Nessling från Helsingborg, kräver långsikighet i trafikplaneringen och vill satsa på en europabana på tåg. Det är så rätt. Är det nåt EU borde kunna styra upp snabbt så är det en ordentlig infrastruktur. Idag är rälsen olika bred i olika länder, så tågen kan ofta inte gå emellan. Olika länder har vänster- och högertrafik. Och en del annat omständigt. Det kan vara skönt och soft om man är 17 och runt på slapp tugluff, men den som ska på affärsresa Malmö-Rom tur och retur har inte tid att lägga ner 22 timmar på en enkelresa. Hade det tagit max 12 hade det kunnat komma på tal för en del som kan sova på tåget, och va lite effektiva.

Ett annan bra folkpartiutspel kom för ett par dagar sedan: Omvänd kommunarrest. Det har ett kravliberalt klatchigt namn, "arrest", men handlar bara om att män med besöksförbud inte ska få bosätta sig i samma område som den kvinna de inte ska besöka, vilket absolut inte är orimligt på något sätt.

Och slutligen, i dagens huvudledare av Sydsvenskan så slår man på stora anti-kd-trumman. Kristdemokraterna hotar alliansens enighet! Gissa hur? Jo, riksdagsledamoten Lennart Sacradéus, en av de största abortmotståndarna, vill att regeringen tar tag i frågan om mördarsniglar... "Hans utspel riskerar att skada Kristdemokraterna", tycker Sydsvenskans ledarredaktion.


Nu ska jag åka på semester en dryg vecka, så bloggen kommer förmodligen vara rätt lugn ett tag.

Förargelseväckande beteende

En intressant diskussion pågår på Maria Ferms blogg, angående det lagliga i att gå topless på stan, och isåfall, för båda könen? En annan fråga är ju huruvida det är moraliskt eller inte.

Maria skrev ett mail till polisen och undrade över lagligheten. Svaret blev

Enligt brottsbalken 16 kap 16 § kan man dömas för förargelseväckande
beteende om man på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt
som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten.

Vilket ju är precis så luddigt svarat som lagstiftarna ville ha det. Meningen är att denna lag ska kunna gälla över tid, vilket den naturligtvis också kan, för evigt om man så vill, eftersom det är upp till den dömande makten-domstolen- att besluta om praxis. D v s vad som verkligen är förargelseväckande beteende, och sånt ändrar sig som bekant över tiden.

Josh Lyman kommenterar detta på Marias blogg: Lagar kan inte skrivas så. Antingen är nått tillåtet eller så är det inte tillåtet (om att tolka förargelseväckande beteende). Vi är uppenbarligen oense i politikernas och domstolarnas olika roller.

Maria var inte nöjd med det första svaret, utan ville veta om det faktiskt var lika tillåtet, eller inte tillåtet, för båda könen att gå runt med mage och bröst utan skygglappar. Svaret blev

Detta har i och för sig inte med könet att göra, utan på vilket sätt man
uppträder. Väcker det anstöt hos någon så behandlas det lika.

Vilket jag tycker var ett alldeles utmärkt svar.

I dylika frågor så är det omöjligt att fastställa exakta gränser om vad som är tillåtet eller inte, om man inte väljer en extrem väg och tar bort paragrafen om förargelseväckande beteende, vilket jag tycker vore väldigt olyckligt. Gränserna blir därför godtyckliga, och godtyckliga regler måste man ständigt kunna revidera och ändra över tid. Det kanske är okej att vara naken på stranden, men det är det inte på badhuset. Men någon egentlig logik bakom det finns ju inte. Eftersom det handlar om tyckande.

Det brukar ofta, inte minst inom miljöpartiet, diskuteras hur en politiker ska vara. Eller rättare sagt, hur representationen ska se ut. Vi brukar vilja ha rotation, en representativ sammansättning avseende både ålder, kön, etnicitet och andra saker. Vi vill att politiker ska vara "som folk".

Tyvärr glöms ofta de som ska tolka lagen bort, vilket till stor del är lekmän i domstolarna. Exempelvis att tolka vad som är förargelsväckande beteende. Då är det naturligtvis ännu viktigare att ha en väl sammansatt representation. Ett jurysystem efter amerikansk modell tror jag skulle vara jättebra.

Och nej, jag tycker inte att man ska acceptera att människor går med bar överkropp på stan eller i affärer. Oavsett kön.

Alkoholpolitiken- en regional fråga

Gårdagens politiska nyhet kanske det flesta har hört förut? EU-kommissionen granskar Sveriges alkoholpolitik, var en tillräckligt talande rubrik. Det har de gjort förut, i lite olika syften. Är det inte för att kolla skatter så är det för att granska systembolagets monopol, eller internethandel.

Jo, det är tröttsamt. Frågan är ju när sakerna kommer lösas. Och framförallt, vilka konsekvenserna blir.

Igår handlade om att EU anser att det är orättvist att ha en högre punktskatt på vin (vilken för övrigt är lika på vin som vin, oavsett alkoholstyrka) än på öl (vilken också har olika skatt beroende på alkoholstyrka).

IOGT-NTO var snabbt ute och krävde att vinskatten inte skulle sänkas. Man ansåg också att om priserna måste differentieras, så är det ölskatten som borde höjas.

Om skatter, priser, tillgänglighet och annat kan man diskutera länge. Personligen tycker jag att priserna på systembolaget inte är farliga, och nog är jag övertygad om att konsumtionen ökar ju lägre priset och ju större tillgängligheten är. Samt att kostnaderna och skadorna för samhället ökar, med en nästan exakt linjärhet, med ökad konsumtion.

Men. Frågan om alkoholpolitik bör inte vara en statlig fråga. Den skulle lämpa sig betydligt bättre på regional nivå. Man skulle lokalt kunna minska incitamenten att åka över landsgränsen för att bunkra upp med alkohol, om man kunde ha olika skattesatser. I Pajala handlar ingen på systemet, där åker man till Torneå. I Helsingborg åker de som inte åker till Tyskland, till Helsingör.

Precis som så mycket annat i Sverige, så skulle det bli bättre om besluten fattades längre ned. Alkoholpolitiken är inget undantag.

Sommarkortet

Sommarkortet är en av de bästa sakerna Skåne har att erbjuda sina invånare på sommaren. Det är ett billigt kort för buss och tåg, som gäller i hela Skåne under 15 juni till 15 augusti. 415 kronor för 50 resor. Alltså under 9 kronor per resa. För att ta sig överallt. Fantastiskt.

Förra året var kortet ännu bättre. Då gällde kortet samma pris, men endast 25 resor. Skillnaden var dock att varje resa gällde under 22 timmar, d v s man kunde åka från Hässleholm till Malmö på torsdag vid lunchtid, och åka tillbaka på samma biljett förmiddagen efter. Under tiden i Malmö kunde man då också ha utnyttjat stadsbussarna oinskränkt.

Nu gäller 50 stycken resor på max tre timmar styck. Kortet är fortfarande bra, och prisvärt, men det är synd att man gör en sådan onödig försämring. Ännu mer synd är det att Miljöpartiet står bakom försämringen.

Jag har svårt att tro att någon enda resenär faktiskt har tjänat på det. Restiden har krympt från 550 till 150 timmar. Många har otvivelaktigt förlorat på det.

Det bästa vore naturligtvis att till nästa sommar erbjuda båda möjligheterna. Flexibilitet är ju alltid bra. Så kan miljöpartiets representanter och andra försvarare av försämringen välja det sämre kortet.

Inför karenstid

Att vara engagerad i både näringsliv och politik är ofta känsligt, åtminstone om det handlar om större företag. När den gamle näringsministern Björn Rosengren snabbt gick över till Tele2, fanns det självklart massor med problem, då han i sin ministerroll haft hand om Telia och försäljningen av detsamma.

På samma sätt kritiserades Göran Persson, för att alltför snabbt ge sig in i näringslivet efter sitt politiska avslut. Och under ett seminarium i Almedalen så kritiserade Karin Svensson Smith (mp) flera gamla riksdagskollegor i trafikutskottet, för att nu lobba på henne i helt nya roller.

Och visst, jag håller definitivt med om att det finns problem med det. Även om det antagligen är svårt att praktiskt komma tillrätta med det.

Ett annat snarlikt problem törs ingen diskutera. Nämligen hur många som håller på med fackliga frågor samtidigt som de är politiskt engagerade. Där gäller hos socialdemokraterna närmast motsatsen. Det är knappast en slump att LO:s ordförande har en plats i socialdemokraternas verkställande utskott.

Likväl så är det ett demokratiskt problem, när en intresseorganisation är så involverat i ett politiskt parti.

Inför en karensperiod för politiker som går in i fackföreningsrörelsen!

En massa konstitionstyckande

Det är kul att ibland inte ens vara nära att vara överens. Liksom Tomas Melin och Johan Hellström skriver om artikeln i Svenska Dagbladet, tänkte jag också göra det.

Skribenten är förre försvarsministern och Talmannen Thage G Peterson, som lyfter några synpunkter till den grundlagsutredning som görs. 10 stycken närmare bestämt. Och jag håller inte med om någon, även om jag heller inte är stenhårt emot alla.

1. Peterson dissar en författningsdomstol. Vilket jag tycker skulle vara en utmärkt institution, i de fall det faktiskt är osäkert om politikerna själva följer grundlagen. (Jag har tidigare skrivit om hur fel det kan bli när man ska syna sig själv)

2. Peterson tycker man ska kasta idén om möjligheten att utlysa kommunala nyval till papperskorgen. "En sådan regel skulle öppna för en cirkus ute i kommunerna" och "Höj istället småpartispärren" tycker Thage.
Vilket ju bara är ett förakt mot lokala väljare och politiker. I höstas hade jag en insändare i ämnet, självklart ska kommuner och regioner själva kunna ta ställning till detta, på samma premisser som riksdagen kan utlysa nyval.

3. Grundlagsskydda offentligt ägande? Goddag yxskaft.

4. Grundlagsskydda vissa fackliga rättigheter.
Tja, rätten att fritt organisera sig i föreningar bör vara en grundlagsskyddad rättighet. Men att teckna kollektivavtal? Nej.

5. Här resonerar Peterson kort kring valsystemet, utan att lägga in några kontroversiella ståndpunkter. Själv vill jag att regioner och kommuner till viss del, inom vissa ramar, själva ska bestämma när de vill ha val, Peterson vill ha gemensam valdag.

6. Den sjätte punkten är definitivt ett nytänkande, att kommuner ska få välja en del av riksdagsledamöterna. Jag är emot av principiella skäl, politiker ska i möjligaste mån väljas av folket. Däremot håller jag med om att band emellan kan vara positivt, och har därför mycket svårt för miljöpartiets praxis om att man inte ska få sitta i riksdag och kommunfullmäktige samtidigt.

7. Jag har svårt att se poängen med Petersons åsikt 7, eftersom den regering som då skulle bli vald antagligen skulle vara alldeles för svag för att kunna fungera. Statsministern har dessutom en väldigt stark position i Sverige.
Mina förslag är istället; låt riksdagen fatta det formella beslutet om vilka som ska sitta i regeringen. Låt statsråden vara valda till Sveriges riksdag.

8. Den enda punkten jag håller med Peterson är den här. Partierna har svikit personvalet. Men lösningen "För att visa respekt för partiernas nomineringar kan en ­regel införas om att valsedelns ­första namn anses förkryssat om inte kryssningsrätten har använts" duger inte. Bättre isåfall, inför obligatorisk kryssning av kandidat. Och slopa personkrysspärren helt!

9. Håller med om att det är ett problem, men att ta bort möjligheten är helt fel!

10. Det är helt fel att minska utjämningsmandaten. Att minska proportonaliteten överhuvudtaget är farligt för demokratin. Att minska antalet riksdagsledamöter är jag skeptisk till, även om en sänkning till 299 knappast skulle vara förödande för landet, det handlar ju om innehållet, inte antalet?

I 1 av 10 punkter håller jag alltså med den förre talmannen. Vilket jag inte är överraskad över, han har ju en annan ideologi. Och de saker jag hade tagit upp att lägga till, är jag lika säker på att han inte ställer upp på.

* Sänkt rösträttsålder.
* Slopad ålder för att kandidera.
* Betydligt större befogenheter för kommuner och regioner.

Avslutningsvis, visst är det bra om många accepterar grundlagarna, och då speciellt Regeringsformen, som förslaget sedan blir. Men att tro att "alla" ska vara överens om resultatet är bara puckat. Varför skulle man vara överens om den? Vissa säger att en grundlag ska vara fri från politik, eller "det är farligt att göra grundlagen till partiprogram" som Thage G Peterson uttrycker det (även om han egentligen säkert menar tvärtom, fastän han är sosse?). I själva verket är ju Grundlagen det mest politiska vi har, den anger ju formerna för hur landet ska styras.

Ett är i varje fall klart, jag och Thage G kommer aldrig bli överens.

Grattis Victoria!

Kronprinsessan fyller år idag. Till skillnad från sin far så har hon födelsedag när det annars råder nyhetstorka, vilket antagligen gör det publika firandet än större.

Jag tänkte inte skriva något om alla argument emot monarkin. Det finns det andra som gör bra, Johan exempelvis.

Jag tänkte bara skriva vilket mitt starkaste skäl mot monarkin är, nämligen på vilket sätt det begränsar människors livsval.

Man kan onekligen ha det svårare än att födas till prinsessa. Stekta sparvar, guldsked i mun, det finns många målande sätt att beskriva tillvaron. Men likförbannat, så får det ett offentligt liv redan från förlossningsavdelningen. Utan att ha bett om det. Har inte människor rätt till någon integritet?

Victoria verkar fixa det någorlunda, nu iallafall. Men hade hon fått göra sina egna livsval hade hon kanske gjort något annat. Vem vet?

Att skydda människor från ofrivillig mediauppmärksamhet borde vara en självklarhet.

Men iallafall, Grattis på 30-årsdagen Victoria!

Väckarklocka?

Föreningen Unga Hörselskadade har testat hur tillgängligheten är för hörselskadade under Almedalsveckan, och resultatet är inget vidare. Bara 1 av 32 testade seminarier hade hörselslinga, och ingen information fanns.

Svenskt Näringsliv, en av de arrangörer som saknade hörselslinga (men klarade av att lösa det provisoriskt), kallade den dåliga tillgängligheten för hörselskadade En allvarlig väckarklocka.

Frågan är vad man har för nytta av en tjutande väckarklocka om man inte hör något?

Sommar

Har lyssnat på Gustav Fridolin på radiprogrammet Sommar. Som vanligt sa han massor med tänkvärda och intressanta saker, men en sak ska jag försöka memorera:

Demokrati är inte ett sätt att komma överens på, utan ett sätt att hantera
att man inte är överens

Det är lätt att glömma bort.

Men han får slipa på uttalet av Strömsund. Det behärskar han inte.

Löjlig bojkott

Tomas Melin skrev igår ytterliggare ett kritiskt blogginlägg mot pressmeddelanden skickade av Grön Ungdoms språkrör Alexandfer Chamberland och Ellinor Scheffer.

Denna gång gäller det utspelet att man ska bojkotta PR-byrå och företagsanknutna arrangemang i Almedalen.

Den här gången håller jag helt med Tomas Melin. När jag läste pressmeddelandet började jag också fundera över det. Vad är syftet? Särskilt som det bara gäller för i år?

Min gissning är att det var ett sista desperat försök att nå ut i mediabruset. Att man inte hade något eget utspel som var förberett/tillräckligt intressant, och därför drog efter det sista halmstrået som fanns.

För om man ska bojkotta de debatter som anordnas på Almedalen, varför ska man då överhuvudtaget åka dit?

Även Lage Rahm kommenterar.

Glenn Hysén invigningstalar på Pride

Glenn Hysén, mannen som bland annat sagt "Det gick så fort på reprisen att jag inte hann med att se", ska invigningstala på Stockholm Pride i år.

Stockholms Pride-festival fortsätter att skapa intresse genom att bjuda in högst oväntade talare (tidigare bland annat Fredrik Reinfeldt, Jan Guillou och Caroline Krook). Vilket antagligen är nödvändigt för att hålla intresset vid liv. Och visst lyckas arrangörerna!

Är valet av Glenn Hysén okontroversiellt? Absolut inte. Men onekligen intressant.

Glenn Hysén har tidigare sagt saker som "Jag hade också sänkt honom" (om en supporter som sprang in på planen under en match), och har kallat jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström för den där mesen, och sagt jag tycker inte att kvinnor ska se ut som män.

På Prides hemsida står angående nyheten:

Årets sporttema syftar till att rota i heteronormativiteten, homo- och transfobin inom idrottsrörelsen, något som Glenn tror är viktigt:

- Temat är hur klockrent som helst. Jag har ingen aning om vad jag ska tala
om än, men jag är ju en sportidiot så det funkar nog.

Jag tyckte redan från början att temat sport var ett- för att citera Glenn- klockrent val. Om det är nånstans i samhället som frågorna om HBT-personer behöver diskuteras, så är det i omklädningsrummen runtom i landet.

Är då Hysén ett bra val på invigningstalare, med tanke på sina tidigare uttalanden, inte minst i frågan om prostitution? Jag tror faktiskt det.

Många sportintresserade lyssnar betydligt mer på Glenn Hysén och Sladjan Osmanic än på Sveriges statsminister. Och att människor lyssnar på vad som sägs, är ju faktiskt en förutsättning för att komma nånstans.

Därmed inte sagt att det finns problem med valet. Många inom HBT-rörelsen ser snarast Glenn Hysén som själva symbolen för de problem med sexuellt avvikande som finns inom sportvärlden, ovannämnda länkar förklarar naturligtvis varför.

Jag kommer iallafall att sitta klistrad vid TV:n när talet sänds. Även om jag är ruskigt fotbollsintresserad så är jag betydligt mer intresserad av vad Glenn har att säga den här gången, än någonsin tidigare i Fotbollskväll.

Provocerande, (s)!

Socialdemokraterna hade idag ett ekonomiseminarium under Almedalen. Och någon enad front med De Gröna visade man verkligen inte, eller vad sägs om följande utspel: Slopa eller inskränk kommunernas möjlighet till skatteuttag.

Det är provocerande.

Det Sverige behöver är större frihet för kommuner och regioner att utforma skatter och avgifter. Och för den delen, bidrag och andra förmåner.

Vill en kommun ta ut förmögenhetsskatt, fine. Vill någon kommun införa ett extra barnbidrag, fine. Vill någon införa lokalt jobbavdrag, fine!

Vi behöver decentralisering, inte centralisering. Ibland undrar jag om inte socialdemokraterna och miljöpartiet är alltför olika för att kunna regera ihop i en framtida regering.

Underverk

Av Aftonbladets läsare så är Sveriges 7 underverk utsedda. Två av dem tillhör mina absoluta favoriter, nämligen Öresundsbron (plats 6) och Turning Torso (plats 5).

Egentligen borde man inte kunna ta listan på allvar. På plats 3 kommer nämligen Regalskeppet Vasa. Ett skepp så dåligt byggt att det endast höll i några kilometer och sedan sjönk. Vilket underverk?

Ett sent uppvaknande, och en ny folkomröstning?

Jag, och 67 procent av svenska folket enligt SIFO, vill folkomrösta om det nya fördraget för EU, uppger företrädare från Junilistan, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet på DN Debatt.

Sverige är förtjänt av en ny debatt. En sådan folkomröstning handlar inte om ja eller nej till EU utan om ja eller nej till detta författningsförslag. Ett nej leder till omförhandling av fördraget och dessutom till möjlighet för Sverige att i likhet med Storbritannien och Danmark erhålla permanenta undantag från bland annat kravet på att införa euron.

Så sant som det är skrivet.

Dagens andra läsartips är Sydsvenskans ledare, som under rubriken "Sång för döva öron", skriver om det flummiga Kristdemokraterna som vill sänka bensinskatten.

I en verksam politik krävs det nog både morötter och piska – välavvägda incitament på marknadsekonomisk grund. Allt talar för att höjd bensinskatt hör hit. Kanske även lägre taxor och rejält utbyggd service i kollektivtrafiken.

Och man hyllar miljöministern. Men skriver inte ett ord om Miljöpartiet, som sedan 80-talet pratat om växthusseffekten medan Sydsvenskans ledarsida fram till nu negligerat frågan om planetens överlevnad helt. Nåja. Det är aldrig försent att bättra sig. Men att man skriver

Klimatfrågan är inte vilket ämne som helst. På kort tid har frågan fått nya proportioner. Nya dimensioner.

Det beror ju bara på vem man har lyssnat.

C- som i Copyright

Centerpartiet är ett lustigt parti. Precis som jag förutsåg igår så prioriterade (c) miljö i Almedalen. Men inte nog med det: Man ville även byta namn på sitt parti. Och visst, jag har alltid tyckt att "Centerpartiet" varit ett löjligt namn som ingenting betyder, men "Miljöpartiet Orginalet"? Då vore det väl bättre att byta tillbaka till "Bondeförbundet".



Att (c) la den första motionen i riksdagen som hade med miljö att göra, spelar faktiskt inte så stor roll. Men om centern nu förvandlas till ett parti för miljön så är jag nöjd nock.

Nu är det ett år sedan Maria Wetterstrand höll sitt Almedlstal om Östersjön. Jag var en av dem som tyckte att det kändes konstigt att tala om det, eftersom ingen annan sa nåt om det. Jo, Reinfeldt sa angående det "Miljön är ingen prioriterad fråga för oss moderater". Från c-håll var det tyst.

Nu är det annat ljud i skällan. Hoppas det händer något också.

Idag pratar Mona Sahlin. Hett tips: Hon lägger fram någon delvis ny politik, och attackerar moderaterna.

Vem vinner i Almedalen?

Imorgon drar cirkusen igång, årets politikervecka i Almedalen. I år har jag tyvärr inte möjlighet att vara med, vilket känns lite synd, det var onekligen en upplevelse förra året.

Partierna har i vanlig ordning en varsin dag (jag skulle egentligen ha kommenterat Nisha Beseras dåliga krönika i Sydsvenskan från i förrgår, men den är ännu inte utlagd på nätet, så jag avvaktar eller låter bli), och centerpartiet börjar imorgon.

Och visst är det ett mellanår. Det är inte vice statsministern som talar, istället skickas Andreas Carlgren fram för att prata miljö. På måndag är det (s) tur, sedan (kd), (mp), (m) med Anders Borg och slutligen (v).

Förra årets stora grej var enligt de flesta att Alliansen kom fram till en gemensam linje i frågan om fastighetsskatten (på miljöpartiets dag, till råga på allt). Frågan är vem som vinner i år?

Mellanåret gör att jag inte tror på något av borgarpartierna. Möjligen kan jag tänka mig att de kommit överens om ett gemensamt utspel, och om de gjort det så skulle det kunna handla om miljö.

Jag tror det är alltför tidigt att vänta sig något rörande s+mp. Ska bli intressant att se om man pratar om samma saker.

Vänsterpartiet har sista dagen, och kommer bli osynliga partiet mest av alla.

Så vilka skräller? Jag gissar på något av partierna utanför riksdagen.

Obligatorisk blodgivning?

I Sverige råder det konstant brist på blod inom sjukvården. Innan midsommar var det lagret så dåligt på Malmö Allmänna Sjukhus att operationer fick ställas in. Nästan aldrig är lagret så stort som man egentligen vill ha det, 1500 påsar. Situationen är likanande i nästan hela landet.

Genom kanpanjer och olika lockbeten försöker man spela på människors goda vilja att gå och lämna blod. Biobiljetter, gratis parkering, fika osv. Ibland blir det lite bättre, ibland gör det ingen skillnad.

Ett enkelt politiskt beslut skulle få problemet att upphöra. Kanske skulle också fler liv kunna räddas. Nämligen att man inför en plikt på att lämna blod, säg två gånger om året.

Självklart ska de nuvarande reglerna för att få lämna blod vara kvar (detaljer kan man diskutera, jag är inte ute efter debatten om homosexuella som givare). Det får inte tummas på kvaliteten, och ingen givare får utsättas för risker.

Det innebär givetvis att det i praktiken kommer vara väldigt enkelt att undslippa, om man verkligen inte vill ge blod. Den som vill kommer kunna hävda att den nyligen haft sex med ny partner, varit utomlands, eller bara förkyld.

Men det kommer vara ett mycket marginellt problem. Givetvis så kommer betydligt fler att lämna blod om de faktiskt blir kallade, än om det är något man kan gå och göra för en biobiljett och en kopp kaffe.

Är det inte ett alltför stort ingrepp i privatlivet då? Nej, jag tycker inte det. I Sverige har vi gratis akutsjukvård, om jag eller du blir skadad i en trafikolycka så kommer vi att få ta del av blod någon annan gett, för att rädda vårt eget liv. Moraliskt har vi därför en skyldighet att själva, om vi kan, bidra med några deciliter några gånger per år.

Är det någon som har något motargument?

Dagens rubrik

Åk inte till Malmö!

Det regnar även i Wimbledon, men det som det snackas om där är de osportsliga svenska spelarna. Och journalisterna, som in absurdum är tvungna att försvara allt som görs, så länge spelaren har samma nationalitet.

Det är inte "befriande" att se spelare kasta racketar och kalla domaren för "jävla idiot". Det är bedrövligt beteende, och borde straffas.

Regnigt

Tur att man inte är på Roskildefestivalen. Men de 100.000 besökarna har iallafall ett skäl att fundera över växthuseffekten, när de kommer hem. Vi som är kvar kan ju göra det redan nu.

Hetsdömd politiker

Dahn Pettersson, politiker i Allianspartiet i Burlöv, dömdes för snart en månad sedan för ringa hets mot folkgrupp. Anledningen var att Pettersson skrivit en mtion till kommunfullmäktige, där han bland annat hävdade att 95 procent av allt heroin i Sverige smugglades in via Kosovo.

Straffet var rätt så hårt, Pettersson dömdes till 100 dagsböter för brottet.

Jag har själv inte läst motionen, men följt rapporteringen om åtalet via medierna. Och av vad jag kan döma, så bör den trångsynta, fula burlövstölpen bli frikänd. (Enligt Sydsvenskan kunde han inte ens skriva korrekt grammatik i en till fullmäktige inlämnad motion, pinsamt).

Han är uppenbarligen vrickad, men yttrandefrihet är viktigt. Om burlövsborna väljer att även i nästa val låta mannen sitta i kommunfullmäktige, så är det deras huvudvärk. Förhoppningsvis så går det lika bra som det gjorde för Carl P Herslow och de virriga jönsarna i Skånepartiet i valet 2006 i Malmö. De åkte ut, med buller och bång.

Abortmotståndarparti?

Det pratas om att besvikna abortmotståndare i Kristdemokraterna vill bilda ett nytt parti, eftersom Kd blivit för sekulariserade.

Jag tror inte att det behöver starta något nytt parti. Förra sommaren, i Almedalen, träffade jag ett parti, som kandiderade till riksdagen. Ett parti som säkert passar dem utmärkt.

Jag kommer inte ihåg det exakta namnet, men innehåll något om "Kvinnor", "partiet" och "Kristna". I partiprogrammet fanns att läsa om traditionella kristdemokratiska frågor, som att vårda egna barn är arbete, och borde betalas med lön och att abort är mord.

Eller nej, något partiprogram fanns inte, och behövdes inte. Allt fanns att läsa i bibeln. Därför kunde man ta ställning till allt från mellanösternkonflikten till skolpolitik. Om man bara tolkade skriften på rätt sätt, förstås.

Men som Joseph Christensen, som ingår bland de missnöjda kristdemokraterna säger:

Vår politik ska bygga på den heliga skriften och Jesus Kristus, något som kd tidigare gjorde, men som vi upplever att de rört sig bort ifrån. Vi vill föra en politik som är frukten av bön och Guds vilja, sade Joseph Christensen, som också ingår i nätverket.

Och med det sagt så kanske inte skillnaden är så stor, om allt nu kan utgå från bibeln?

Miljöbilspremien skadlig?

Ibland är man tvungen att snabbt ompröva en gammal ståndpunkt. Och det jag skrev om igår kan vara en sådan sak. Miljöbilspremien ja. Igår skrev jag att man inte ska överdriva dess betydelse, även om det är ett steg i rätt riktning.

Gröna bilister har dock visat att så inte alls behöver vara fallet. Detta eftersom flera biltillverkare höjt priset på miljöbilar med exakt eller runt 10.000 kronor.

Och egentligen, är det så konstigt?

Karin Svensson Smith skrev en artikel i Grönt i förra numret om varför piskor är bättre än morötter i miljöpolitiken (vid morotspolitik får alla betala, medan syndarna får betala om piskan viner). Och det verkar ju stämma, av flera skäl.

Räcker en premie?

M gamle kommunfullmäktigekollega från Söderhamn, Magnus Svensson (c), skriver om hur den "nya miljövänliga regeringen" öppnat upp för nyförsäljningen av miljöbilar.

Ökningen av nyförsäljningen är nämligen hela 25 procent större under första halvan av 2007, jämfört med året innan.

Anledningen skulle alltså, enligt Magnus Svensson och andra borgare, vara den miljöbilspremie på 10.000 kronor som införts på miljöbilar. Ni vet, den enda satsningen på miljön regeringen överhuvudtaget lyckats åstadkomma.

Problemet är ju att premien infördes 1 april. Försäljningen hade alltså gått alldeles utmärkt redan utan premie.

Alla initiativ för att rädda klimatet är bra. Till och med en premie för inköp av nya miljöbilar. Men har inte åtgärden fått väl mycket uppmärksamhet, med tanke på de marginella skillnader den faktiskt gjort?

Miljöpartiet drev under s-samarbetet igenom

* I budgeten 2005 befriades koldioxidneutrala drivmedel helt från punktskatt och de bilar som släpper ut mycket koldioxid får betala högre skatt än de som är mer effektiva.

* Förmånsvärdet på miljöbilar har sänkts med 40 procent för elhybridbilar och gasbilar och med 20 procent för etanolbilar.

* En skattereducering infördes till stöd för den som konverterar bort från olje- eller elvärme i småhus och hyreshus.

Med mera med mera. Är regeringen så stolta och nöjda som den verkar?

Socialförsäkringssystem

CUF:s nye ordförande Magnus Andersson, och Gustav andersson (c), landstingsråd i Stockholm, har idag en mycket intressant debattartikel på DN Debatt.

Argumenterar centerpartisterna för medborgarlön? Tja, tanken är inte så långt borta. Eller vad sägs om

* ett enhetligt trygghetssystem, lika för alla, som ersätter både a-kassa och sjukförsäkringssystemet.

* att man om man vill ha bättre ekonomiska villkor, får klara av det själv.

* detta skulle avlasta kommunernas kostnad för socialbidrag

Det jag är skeptisk till i artikeln är införandet av ett så kallat välfärdskonto. Välfärdskontot innebär enligt artikeln

ett individuellt konto där arbetsgivaren gör lagreglerade insättningar på samma sätt som man idag betalar sociala avgifter. När kontots ägare blir sjuk eller arbetslös får han eller hon göra uttag ifrån kontot för att komplettera sin ersättning från grundtrygghetsförsäkringen. Det bör också vara möjligt att göra uttag från kontot för att komplettera studielån om man väljer att vidareutbilda sig.

Och så långt allt väl. Men sedan kan man också läsa:

Vi ser också att kontot kan förstärka pensionssystemet genom att personer som har överskott på kontot vid fyllda 65 kan föra över pengarna i pensionssystemet.

För samhället skulle ett välfärdskonto vara väldigt bra för att öka det privata sparandet, något som är väldigt lågt i Sverige jämfört med andra länder.

Och det är det som är kärnan. Vad är det i ekonomin som blir bättre av att det privata sparandet ökar? Absolut ingenting. Lika lite som det är bra att lägga andra saker på hög utan att använda dem.

Ett rättvist och lika offentligt försäkringssystem, utan hänsyn till tidigare inkomst, är bra. Men uppmuntra inte sparande i onödan, utan använd de resurser som finns istället.

Citat

Frågan om livets slutskede kommer bli en viktig fråga framöver

Så sant som det är sagt. Maria Larsson (kd) under Kd:s riksting

VAB-dagar till alla

För ett par månader sedan gjorde folkpartiet ett utspel om att kvotera de så kallade VAB-dagarna (vård av sjukt barn), så att föräldrar skulle ta ut lika många. Tanken var samma som den vanliga föräldraförsäkringen, att pappor ska ta mer anvar för sina barn (64 procent av VAB-dagarna tas ut av kvinnor).

Förslaget sågades, naturligtvis, av så gott som alla (om du inte tror mig, sök på "Folkpartiet+VAB" på google). Själv var jag långtifrån lyrisk.

Nu har man dock gått ut med ett betydligt bättre förslag, som även de andra borgerliga partierna stödjer.

Förslaget innebär att även någon annan än föräldrarna ska kunna stanna hemma med de sjuka barnen, och de ska få ersättning även om de inte har ett arbete att ta ledigt ifrån.

Mormor och morfar ska således kunna dryga ut sin pension. Eller brorsan som distanspluggar. Eller grannen som är mellan två jobb.

Man vill även att tjänsteföretag ska kunna ta del av detta. Och som princip har jag svårt att ha något emot det. Jag har svårt att se några nackdelar med förslaget över huvud taget.

Krisdemokraternas riksting

Har lyssnat ett slag på debatten från Kristdemokraternas riksting. En hel del bra saker sägs, faktiskt. Och det är himla skönt att kunna lyssna på borgerliga politiker som inte andas "enig allians" i varannan mening, utan säger vad man själva vill åstadkomma.

Det bästa citatet hittills är för övrigt av Maria Larsson, vice ordförande:


"Att binda medborgarskapet till någon slags motprestation är en väldigt farlig väg att gå. Det ska vi hålla ifrån oss"

En annan grej som slår mig är att många av KD:s väljare säkert har vissa problem med den hårdföra arbetslinje som drivs. Många har exempelvis pratat för att det jobbskatteavdrag som infördes vid årsskiftet, även ska gälla föräldrar som vårdar sitt barn i hemmet, Kd:s gamla hjärtefråga.

Kristdemokraterna har givetvis ingen könskvotering av sin talarlista, till skillnad mot vad som gäller på miljöpartiets kongress. Nu vet jag inte hur många av vardera kön som är ombud hos Kd, men den stunden jag tittat har fler kvinnor än män gått upp i talarstolen. Det är synd att den möjligheten inte ens finns hos oss. Könet borde inte spela någon roll.

Men den mest spännande kd-debatten lär förstås handla om partiets linje i abortfrågan.

Sveriges EU-politik

För nån vecka sedan, runt midsommar, så höll ju regeringscheferna i EU på att förhandla om det nya fördraget för unionen. Det som tidigare hette "konstitution", men som nu reformerats litegrann och troligen ska klubbas igenom av alla 27 medlemsländerna.

Jag funderade lite på att blogga om det då. Men ärligt talat, jag har inte läst fördraget, eller det gamla för den delen, och känner ingen större lust att göra det heller, för tillfället. Visst, jag vet att en del saker är riktigt dåliga, särskilt kapitlet eller paragrafen om medlemsländernas förbindelse att rusta upp sina försvar. Men på det stora hela? Nej, inte många detaljkunskaper.

Frågan är dock vilka som egentligen har koll? Minns Janne Josefssons avslöjande i riksdagshuset för ett par år sedan, när ledamöter frågades ut om några utvalda frågor angående konstitutionen. Det var rysligt få som hade någon koll överhuvudtaget.

Detta, att det är ett komplext fördrag, anger de som är för fördraget som ett starkt argument mot att folkomrösta om fördraget. (Samtidigt finns det knappast några bättre folkbildningskampanjer än att ha en folkomröstning)

Samtidigt blir det lätt absurt, när argumentet "riksdagsmajoriteten är så stor för fördraget, det är bara miljöpartiet och vänsterpartiet som är emot" (vilket Göran Lennmarcker (m) gjorde efter Max Anderssons inlägg i riksdagsdebatten om fördraget). Det visar ju nämligen på det motsatta, riksdagens syn på EU är inte representativ för svenska folket. Det har vi också sett i två folkomröstningar om EU tidigare.

Vad som fick svenska folket att välja nuvarande riksdagssammansättning, beror på vem man frågar. Göran Persson hävdar att det var fastighetsskatten, de flesta säger jobben, och en del har andra förklaringar. Väldigt få säger dock att något parti vann eller förlorade något på grund av sin EU-politik, vilket DN:s undersökning förra sommaren också tyder på.

Och ärligt talat, hur mycket EU diskuterades i valrörelsen? Frågade någon "EU-konstitutionen?" så fick man svaret "vi vet inte vad som kommer hända, eftersom Frankrike och Holland röstade nej".

Man kan rentav säga att riksdagen inte är vald på EU-frågor. Man kan också säga att riksdagsledamöternas åsikter i EU-frågor väldigt ofta inte stämmer överens med ungefär hälften av svenska folkets. Vilket inte hade varit ett jätteproblem, om EU inte hade haft den makten över Sverige och dess kommuner som det faktiskt har.

Ja, jag vill rösta om fördraget till EU innan det antas. Men i längden är det inte hållbart att folkomrösta i varje EU-fråga. Det mest demokratiska vore att direktvälja ett EU-råd som för riksdagens räkning får ha hand om de EU-frågor riksdagen annars beslutar om.

Den uppenbara fördelen stavas Demokrati. De som skulle föra Sveriges nationella EU-politik skulle ha medborgarna bakom sig.

Om det skulle gagna mina EU-visioner vet jag inte. Men man skulle åtminstone kunna ställa någon till svars, och rösta på någon som delar ens visioner.

Jag har inte kommit på idén själv. Men visst är den intressant?

Klimatneutral Kongress?

Jag har nu skickat in ett medlemsförslag till miljöpartiets partistyrelse, om att kongressen 2008 ska bli ett klimatneutralt arrangemang.

Centerpartiets senaste riksstämma var ett sådant arrangemang, och visst vore det pinsamt om centern skulle vara modernare än Sveriges gröna parti.

Självklart är det till viss del en ekonomisk fråga, och centerpartiet är ju onekligen rikare än miljöpartiet. Men självklart måste även De Gröna ansluta sig till projektet klimatneutral.

Kriterierna är:

Arrangören måste rapportera beräkningsresultat samt åtgärdsprogram till Respect Europe.

1. Arrangemangets egna direkta koldioxidutsläpp.

2. Arrangemangets koldioxidutsläpp från inköpt el och fjärrvärme.

3. För koldioxidutsläpp från indirekta källor, som exempelvis gods- och persontransport i samband med arrangemanget redovisas rimliga uppskattningar.

4. Genomföra och rapportera åtgärder som leder till minskade koldioxidutsläpp.

5. Kompensera de utsläpp, enligt punkt 1-3, som ändå sker trots genomförda åtgärder.

Lägga ner CSN?

Centerpartiets partistyrelse fattade häromdagen ett spännande beslut: Man vill lägga ner myndigheten Centrala Studiestödsnämnden, CSN. Den myndighet som har fordringar på 1,5 miljoner svenskar.

Onekligen skulle det innebära en konkurrenssituation, som inte finns idag. Tyvärr tror jag också att det skulle kunna innebära vissa nackdelar att lägga ner myndigheten.

Ett "problem" är ju att det såklart är omöjligt att veta vilken bank som kommer erbjuda det bästa lånet. Finns en så är den bäst. Men, den är ju också sämst.

En annan invändning är att om staten ändå ska kontrollera så att alla studenter har samma rätt till studielån, så blir det svårare (och kanske också dyrare) om lånen ligger ute på flera banker, i jämförelse med om det ligger på en enda myndighet. Detta är nog den invändning jag bäst kan köpa, av de jag hört hittills.

De andra allianspartierna har sagt nej till centerns förslag, men varit positiva till att slopa de monopol CSN har på studielån. Det tror jag är en jättebra linje, för jag tror verkligen att CSN behöver påtryckningar nånstans ifrån.

Jag tror att även Miljöpartiet De Gröna tagit ett principbeslut om att man vill luckra upp CSN:s monopol. Jag hoppas det iallafall.

Porr för våldtäktsmän

Ändå är domen rimlig. Var och en måste få välja sin egen litteratur.

Så skriver Sydsvenskan i en kort notis på sin ledarsida, angående domen i regeringsrätten, som fastslår att interner- även dömda för våldtäkt och andra sexualbrott- har rätt att inneha porrtidningar i sina celler.

Kriminalvården hade motiverat förbudet med att det kunde störas behandlingen på dessa fångar. Vilket man inte måste vara alltför logisk för att kunna räkna ut. Regeringsrätten menar dock att informationsfriheten går före.

Det är så sjukt. De största intrånget statsmakten kan göra i en människas liv, är antagligen att hålla individer inlåsta. Vilket jag och de allra flesta andra stödjer, eftersom konsekvenserna för andra människor annars blir så mycket större i vissa lägen. Men att inte låtsas om det, och tro att dömda sexualförbrytare kan ha exakt samma rättigheter som alla andra, gör mig illiamående. Självklart måste intresset av att dessa människor blir friska väga tyngre än deras rätt till "information". Och särskilt då när det inte ens handlar om information.

Dåligt, Sydsvenskan. Dåligt, regeringsrätten.

Aftonbladet chockhöjer

För ett år sedan kostade ett lösnummer av papperstidningen Aftonbladet 8 kronor. Idag kostar tidningen 10 kronor. Under ett halvår har kostnaden legat på 9.

Själva menar de att man fortfarande ligger lägre än flera konkurrenter, och ibland blir ju det svaret rent patetiskt. Visst, DN kostar 15 kronor styck, i lösnummer. Liksom Sydsvenskan. Men, och det är jätteviktigt, dessa tidingar går att prenumerera på. Och då är kostnaden väsentligt lägre per styck.

Kanske är förklaringen att man har gjort en olönsam satsnintg på gratistidningen punkt.se (inklusive att man anställt folk för att stå och dela ut tidningen!) och på tv-kanalen TV7.

Men ändå. En kostnadsökning med 25 procent på ett år förklaras bäst med Aftonbladets egna ord:

CHOCKHÖJNING

Ful?

Hunden Elwood har blivit utsedd till världens fulaste hund.


Som plsåeter på såren (?) har han vunnit $ 1000...

Ingen affär

Jag brukar inte hålla med Carl Bildt så ofta, och jag brukar också tycka att både han och andra borgerliga politiker kommer väl enkelt undan ibland när "affärer" av olika slag inträffar.

Men i fallet med utrikesminsterns blogg, och de kommentarer som det skrivs om, blir löjligt. Bildt riskerat att åtalas för att puckon skrivit olagliga hetstexter.

Jag tycker det är bra att framträdande politiker har öppna forum där de själva uttrycker sig. Att vem som helst kan skriva är också jättebra. Sabba inte det. Ta bort kommentarerna, och låt saken vara.

Det här är nämligen ingen affär.

DN-debatt

I dagens DN-debatt skrivs det om att regeringen måste ta krafttag mot arrangerade äktenskap.

Och i sak kan ju ingen vara emot. Vem tycker att någon ska ha rätt att tvinga någon att gifta sig med en annan person?

Tyvärr är det en större fråga som man duckar för.

När jag gick högstadiet så var det en rysk familj som skulle utvisas, och den 18-åriga sonen skulle skickas till Tjetjenien och göra rysk värnplikt. Efter många demonstrationer och olika turer, familjen gick under jorden, så fick familjen uppehållstillstånd. Sonen hade en svensk flickvän, och eftersom de planerade en framtid tillsammans så fick han lov att stanna.

Kruxet var, att om det skulle ta slut mellan dem, så skulle han skickas till Ryssland. Ett land han för övrigt inte sett på över tio år.

Samma sak för min syster, som med sin pojkvän på ambassaden skulle bevisa deras kärlek. Helt absurt, naturligtvis.

Men hur många är det som inte vågar satsa, eftersom insatsen är så hög? Ska man som 20-åring behöva veta och välja vem ska leva med resten av sitt liv?

Så borde det inte fungera. När ska någon skriva om det på DN-debatt?

För övrigt tycker jag att Marita Ulvskog är Sveriges mest patetiska politiker.

SAS (Symbollösningar mot Allvarliga Symptom)

Jag skrev för ett par veckor sedan om att regeringen tänkte ändra antagningsreglerna för högre studier. Jag tänkte utveckla lite varför jag är emot reglerna.

Reglerna kom till i ett hedervärt syfte, nämligen att den sociala snedrekryteringen skulle minska. D v s att inte bara medelklassbarn skulle studera på högskolan, utan att även arbetarkids skulle få större chanser. Att alla människor ska ha samma chans i livet är något så gott som alla politiker strävar efter. Lösningarna på det varierar däremot i det oändliga. I det här fallet har det slagit snett.

Fallet är egentligen ett tydligt exempel på hur socialdemokratisk politik försöker bota symptom genom symboliska handlingar. Ett enkelt beslut, i det här fallet genom att underlätta för människor som uppnått en viss ålder och arbetat sammanhängande ett visst antal år, ska råda bot på ett gigantiskt problem: Att fattiga människors barn har mycket sämre möjligheter att göra karriär än barn till rika föräldrar.

Det som skulle behövas är exempelvis en bra grundskola. Det jobbiga är att en bra grundskola kostar pengar. En annan jobbig sak är att skolan hela tiden, relativt sett, blir dyrare. Det är inget enkelt beslut att satsa mer pengar på skolan. Särskilt inte så mycket så att alla barn får samma reella chans. När skolan dessutom får en mindre andel av BNP än för 25 år sedan, så blir det naturligtvis inte bättre.

Att skolan ska få mer resurser är det egentligen inget parti som driver. Det pratas istället om betyg och behöriga lärare. Det är tråkigt. Jag vill helst slippa betyg över huvud taget, inte minst eftersom det slår emot arbetarklassens barn. Men även om man gillar betyg, vilket jag respekterar, så tycker jag det är korkat att tro att ett bättre betygssystem råder bot på de problem grundskolan har. Och behöriga lärare är såklart viktigt, men hur utbildad än lärare än är, så kan man inte bedriva en vettig undervisning med 30 elever.

Men istället för att iallafall försöka jobba i den här riktiningen, så är den socialdemokratiska "lösningen" att införa specialaregler för en slumpvis utvald grupp, i det här fallet 25-åringar och uppåt som arbetat. Sådan politik- Symbollösningar mot Allvarliga Symptom- borde inte de Gröna ansluta sig till, utan tvärtom vara i stenhård opposition mot.

Vi vill inte ha nån återställare av det här borttagandet, om det är en ny riksdagsmajoritet efter nästa val.

Real i Tel Aviv

Sydsvenskan hade idag en bra artikel om två palestiniers olika syn på konflikten mellan Israel och Palestina (Bassem var för övrigt den ena). Eller snarare deras åsikter om Hamas och Fatah. Mycket intressant.

Och ikväll läste jag på text-tv, att fotbollsklubben Real Madrid (vilka jag vanligtvis absolut inte gillar, jag satt klistrad framför text-tv i söndags och hoppades att de skulle förlora La Liga) ska göra en insats för freden i Mellanöstern. Man ska spela en match i Tel Aviv, mot ett mixat lag med israeler och palestinier.

-Vi ville spela matchen här där problemen finns, säger Reals ordförande Ramon Calderon om valet av spelplats.

Hela den stjärnfyllda truppen ska med. Jag är faktiskt mäkta imponerad.

KAST

Johanna skriver om vilken succé projektet KAST (Köp Av Sexuella Tjänster) har blivit.

Jag kommer ihåg när De Gröna i Malmö diskuterade det kommunala handlingsprogrammet. En av de heta frågorna var just om projektet KAST. Vissa var nämligen helt emot idén med att hjälpa sexköpande män. Sexköp är förbjudet, och då är det polisens uppgift att förebygga det, resonerades det.

I grunden är det samma frågeställning som i frågan om sprutbyte för heroinmissbrukare. Vissa- även en del gröna- är emot det av rent principiella skäl. Det är olagligt, och därmed polisens uppgift. Punkt. Fullständigt onyanserat.

För mig är det självklart att man med en grön syn inte kan låta sina principer gå före individers enskilda behov. Att man istället i möjligaste mån kan hjälpa. Förebygga istället för att straffa.

Jag är iallafall jätteglad över att 150 män fått hjälp att sluta köpa sexuella tjänster. Jag hoppas också att projektet kan sprida sig till fler delar av landet.

Klarade det

Jag överlevde, och kom i mål. Tiden- enligt egen klocka, helt okej: 47,27.

Det regnade jättemycket. Men det var kul.

Uppdatering: Plats 332

Swedbank Malmö

Idag springer jag Swedbank Malmö 10 km, Malmös nya stadslopp. Som namnet anger rör det sig om en mil.

Det gör inget om det slutar regna. Men gassande sol hade varit värre.

Vi som aldrig sa hora

Jag har läst Ronnie Sandahls bok Vi som aldrig sa hora. En bok om Falköping, eller vilken annan svensk småstad som helst. Om unga män, med mindre drömmar än de själva tror, med den enda egentliga ambitionen att bli lycklig. Om den fruktansvärda konkurrensen mellan nära vänner. Om sargade självförtroenden.

Helt klart läsvärd iallafall, inte minst om man lever i tron att det bara är unga tjejer som far illa av det hårdnande samhällsklimatet.

Dåliga val

Jan Björklund är nu enhälligt föreslagen som folkpartiledare. Inte så oväntat precis.

Måste för övrigt tipsa om Sveriges antagligen sämsta spel (genom tiderna?). Ladbrokes ger 7 gånger pengarna på att allianseregeringen spricker innan 30 juni...

Däremot kan man ju fundera på hur länge Björklund kommer vara partiordförande? Jag gissar på tre år. Men man vet aldrig.

Oseriösa banker

Det är inte okej. Om jag vill ta ett lån, så ska jag fanimig söka upp banken själv. Inte få förtryckta blanketter med portobetalt kuvert utan att jag frågat om det.

Bra Fredrick!

Jag brukar sällan hålla med Fredrick Federley, men jag är faktiskt imponerad över hans mod. Han går emot sitt parti och sin riksdagsmajoritet, och avstår från att rösta ja i voteringen om FRA, meddelar han på sin blogg.

Och det kan inte vara lätt. Bland annat beskylls Federley av riksdagsledamot Staffan Danielsson (c), för att svika alliansen. Och Federley själv är beredd på frysboxen.

För mig är inte den intressanta frågan huruvida kompromissen om FRA, Sveriges signalspaningsorganisation, ser ut eller hur den är. För mig är debatten kring vilka befogenheter en enskild riksdagsledamot kan ha mot sitt parti, kontra vilka skyldigheter ledamoten har gentemot sina väljare, det intressanta.

Partipiska finns i alla partier, även om den är större i vissa partier än i andra. Och ibland är det oundvikligt. Men ibland är det inte oundvilligt. Jag är glad att Federley visade civilkurage i den här frågan, och faktiskt går emot riksdagsgruppen. Cred ska han ha.

Skattesänkarhögern är här

De talades ingenting om det under budgetdebatten i kommunfullmäktige, men nu har Malmö fått en skattesänkarhöger. I grenen skattesänkningar är ju moderaterna som vanligt partipolitikens svar på Carolina Klüft (snabbast och högst på samma gång) , och vill sänka skatten med 50 öre. Kristdemokraterna nöjer sig med 25, medan folkpartiet inte vill sänka 2008, utan "på sikt".

Att de borgerliga partierna vill sänka skatten i Malmö är snarast ett friskhetstecken hos oppositionen. Jag håller inte med dem, men man måste medge att Malmö Stad har en ekonomisk situation som faktiskt möjliggör en skattesänkning.

Men tyvärr är inte heller moderaterna konsekventa. Tvärtom. Man vill införa ett så kallat "flyktingstopp". När Malmös situation förbättras vill vi att stoppet ska tas bort, säger Anja Sonesson, oppositionsråd (m).

Man måste faktiskt bestämma sig: Är situationen så gynnsam att man kan sänka skatten, då har man faktiskt också "råd" att låta människor bo där de vill. Och vill man inte det, så får man säga det rent ut. "Vi vill hellre sänka skatten än ha hit utlänningar". För det är vad det handlar om. Men isåfall behöver man inte ödsla tid på att debattera mot sverigedemokraterna.

En i sammanhanget liten, men ack så rolig sak, är att moderaterna lägger 20 miljoner kronor på ett nytt badhus i sitt budgetförslag.

20 miljoner? Det kommer inte bli ett badhus. Det kommer bli ett större badkar, möjligen. Ett nytt badhus kostar en halv miljard. Men ska man sänka skatten, får man slimma kostymen, som oppositionsrådet uttryckte det.

Torsk

Ibland förstår jag mig inte på miljöpartiets pressavdelning. EU:s torskplan värdig Jönssonligan, skriver man i ett pressmeddelande. Och då menar man att torskplanen är dålig.

Om det är några som har kunnat göra avancerade planer, som fullföljts, så är det ju Jönssonligan.

Inflation

Riksbanken, en av myndigheterna under den svenska riksdagen, har som syfte att upprätthålla prisstabilitet. Logiskt nog tolkar banken detta som att man ska se till att inflationen i Sverige hålls låg och stabil. Konsumentprisindex ska inte öka med mer än 2 procent om året. Vilket också brukar hållas.

Men vad är då inflation?

Inflation definieras vanligtvis som en ökning av den allmänna prisnivån, vilket också innebär att penningvärdet urholkas, enligt Wikipedia.

Att priset stiger på tillräckligt många varor, är alltså inflation. Och visst är det bra att inflationen inte stiger alltför snabbt. Om exempelvis mjölkpriset skulle fördubblas, så skulle ju det drabba de med svagast ekonomi hårdast.

Men på ett område, verkar plötsligt inte prisstabilitet vara något att sträva efter. Snarare tvärtom. Jag talar om aktiekurser.

När Ericsson någon gång rusat på börsen, värdet har gått upp 10 procent på en dag, så skriker börsanalytikerna om hur "bra" Ericsson gick idag. Trots att företaget som sådant varken gått bättre eller sämre än dagen innan. I själva verket handlar det bara om att fler velat köpa aktien, och priset stigit.

Man kan helt enkelt säga att det gått inflation i aktien. Vilket borde vara något negativt.

Principfast?

En särskild myndighet kommer att bildas för att sköta den nya vässade skolinspektionen som regeringen har aviserat. Det säger skolminister Jan Björklund (fp) till SVT:s Rapport.

Det finns en viktig princip i att de som inspekterar och
utvärderar ska vara fristående

Jan Björklund är som vanligt opportunistisk. Och dåligt minne har han också. Vi som ville ha kvar djurskyddsmyndigheten, tyckte att det var en viktig princip att jordbruksmyndigheten var fristående från insepktionerna- av samma skäl. Björklund däremot, tyckte att tillsynen om djurskyddet skulle ligga på jordbruksmyndigheten.

Nästa v-ledare?

Jadå, det är kul att ligga på 8,2 procent. Det hade nästan varit i överkant av vad vi skulle mäkta med, än så länge. Men det skulle fungera.

Men som vanligt får man ta demoskops mätningar- och andra institut också för den delen- för vad det är. Inte särskilt seriöst. För de allra flesta är politik som de udda sporterna i sommar-OS, det är kul vart fjärde år (eller när tänkte du senast "dubbeltrapp"?).

En sak som jag dock tycker är intressant är vänsterpartiets usla notering, 3,6 procent. Men det handlar ju inte bara om en tillfällig opinionsundersökning. Vänstern fick 5,85 procent i valet i höstas, mot 8,39 procent 2002. Och ingen blev förvånad över det tappet.

Partiledaren och kanskekommunisten Lars Ohly har varit en stor belastning för (v), även om han sades göra en bra valrörelse. Jag känner mig dock säker på att Ohly inte kommer vara partiledare i valet 2010 (iallafall inte för vänsterpartiet...). Han har aldrig varit spännande, och kommer inte bli det heller. Han är heller inte någon särskilt god debattör eller kommunikatör. Jag tror att enda anledningen till att han är partiordförande idag, är att det inte finns någon som är bättre hos v.

Men om även vänsterpartiet tröttnar, vilka kan alternativen vara?

* Rossana Dinamarca
Hon är förhållandevis orutinerad och ung, bara 34 år och riksdagsledamot sedan 2002. För (v) borde det vara positivt. Jag såg henne i en debatt i Almedalen i somras, och det gjorde hon helt okej.

* Mats Einarsson
47 år, riksdagsledamot sedan 1998, varit budgetförhandlare under flera år. Antagligen bara aningen mer karismatisk än Ohly, och det räcker naturligtvis inte.

* Ulla Hoffman
Kunde ha blivit det när Ohly tillträdde, men ville inte då och vill säkert inte nu heller.

* Kalle Larsson
Vänsterns flyktingpolitiska talesman. 38 år gammal, riksdagsledamot sedan 1998. Det låter onekligen som ett hett tips. Det som möjligen- eller möjligen inte- ligger honom i fatet är att han kallar sig k-ordet. Och han är kille, vilket kanske är ett problem också.

* Eva-Britt Svensson
Ett hett tips. Jobbat mot trafficking i EU-parlamentet, och är vice ordförande i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och även vice ordförande i partigruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster. Är kvinna.
Vänsterpartiet är också ett av partier som lätt skulle kunna ha en partiledare utanför riksdagen. Åtminstone när man nu har Lars Ohly i skyltfönstret.

* Jens Holm
Vänsterns andra EU-parlamentariker. Förhållandevis ung, 36 år, och kom in i EU-parlamentet så sent som i höstas, då Jonas Sjöstedt flyttade till Manhattan. Hade varit mer favorittippad hos mig om jag hade trott bättre om vänsterpartiets självbevarelsedrift.


Kanske finns det fler möjliga kandidater, som America Vera Zavala. Jag vet inte. Det jag tror är att det kommer vara en kvinna. Och att det faktiskt kommer ske ganska snart.

Nya antagningsregler till högskolan

Riksdagens utbildningsutskott är som väntat beredda att reformera intagningen till högskolan (riksdagsprotokoll). En hårfin förändring är att man måste ha godkänt i svenska, engelska och matematik. En större förändring är att de så kallade 25:4-regeln avskaffas. Den har inneburit att den som är 25 år och har minst 4 års arbetslivserfarenhet fått högskolebehörighet, samt ha fått 0,5 extrapoäng på högskoleprovsresultatet.

Och "Samtidigt försvinner även en särskild urvalsgrupp för sökande med resultat från högskoleprovet i kombination med arbetslivserfarenhet."

Jag har inte gillat 25:4-reglerna. Jag har överhuvudtaget mycket svårt för godtyckliga åldersgränser. Och eftersom alla åldersgränser ju per definition är godtyckliga, så tycker jag att antalet ska begränsas till ett minimum. Dessa har också varit djupt orättvisa. Ger man någon förtur, så måste man veta att någon också inte kommer in. Det enda ord jag känner för det, är diskriminering.

Men lika väntat som att alliansregeringen ändrar reglerna för intag, lika väntat är det att högskolorna inte får ökad frihet att bestämma sina egna antagningsregler. Varje lärosäte kunde själva ta beslut om hur många platser som ska vikas åt högskoleprovsresultat. Om vilka kunskaper som är viktiga.

Men det lär vi inte få se något av under den här mandatperioden.

Folkhemssossementalitet

De 50 åren fram till 1970 var fantastiska. Sen var det disaster i 25 år. Och sen har det blivit väsentligt bättre igen.

I Aftonbladets lördagsintervju, som tyvärr inte finns på nätet, så är det en stor intervju med Jacob Wallenberg. Hade han möjligen läst min blogg kvällen innan? Nej, men slutsatsen verkar fortfarande stämma.

Jacob Wallenberg berättade också vad han ansåg vara det största problemet i Sverige. Jag blev förvånad, på ett positivt sätt:

Jag träffade på en taxichaffis. Kyltekniker från Iran. Välutbildad. Han
får inte komma på anställningsintervju. Jag blir gråtfärdig när jag hör
sånt.
Duktiga människor som inte ens får chansen att komma
fram.
---
Vi säger att vi är öppna. Både när det gäller ras och kön. Och
så har
vi en tendens att agera på ett helt annat sätt.

Det är bara att hålla med Investors styrelseordförande.

Helt (LO)st

Läser om Beda Trädgårdsbutik på Birgers blogg, och tanken slår mig hur mycket LO i allmänhet och Kommunal i synnerhet har att lära av det privata näringslivet.

Man ska rationalisera, och satsa på kärnverksamheten. För LO, som är ett fackförbund, borde det vara att ta tillvara sina medlemmars intressen. De ska kunna tjäna pengar, visst, för att på sikt klara sin verksamhet. Men ägarna utgörs av- medlemmarna. Satsa på dem.

Hur göra det?

Till att börja med, borde man bryta med socialdemokraterna. Varför ska ett förbund, vars medlemmar till ungefär 40 procent röstar på något annat än s, ägna sig åt att bidra med pengar, utbilda folk, rekrytera medlemmar, med mera? Allt åt socialdemokraterna. Gratis!

Satsa istället på vad medlemmarna efterfrågar. Och jo, börja med att ta reda på vad det kan vara.

Folkhemsosse 1950

Har du någon gång hört ett påstående av typen:

jag skulle gärna rösta på socialdemokraterna/jag hade varit
socialdemokrat, om dom hade varit samma nu som på
50-talet.

Det har jag hört. Åtskilliga gånger. Av så pass politiskt olika människor, som sverigedemokrater, vänsterpartister, unga folkpartister, MUF:are, kristdemokrater, den förre moderatledaren Bo Lundgren, miljöpartister och en och annan centerpartist.

Frågan är, hur kan människor med så olika åsikter, längta tillbaka till samma sak? Och varför till socialdemokraterna 1950, av alla saker att längta till?

Ett svar är givetvis att man har olika bild av vad s-1950 är för något. Vissa kommer ihåg den utbyggda offentliga välfärden. Andra minns skattehöjningar på en krona om året (skattetrycket ökade från ca 20 till 50 procent mellan 1930 och 1960), hur borgerliga politiker kan drömma sig tillbaka till det kan vara svårt att förstå.

Då inställer sig frågan, varför gör de det? Vissa vet inte om hur skattesatserna höjdes. Men andra gör det, naturligtvis. Den fd moderatledaren Bo Lundgren är ett exempel. Då måste man söka vidare förklaringar.

Ett skulle vara att man väljer att se till de värden som "fanns" under den här tiden- jämlikhet, trygghet och tradition. Detta är ju alla fall såsom historiebeskrivningen säger oss, jag tror inte att det var så annorlunda jämfört med idag, snarare tvärtom. Och om det, som jag tror, inte var bättre ställt med jämlikheten på 50-talet, faller också detta argument. Då gäller det bara att slå hål på myten.

En tredje sak som man inte kan bortse ifrån, var att massor av saker blev mycket bättre under efterkrigstidens Sverige, även om man bortser ifrån välfärdsmodellen. Människor blev friare och fick större makt över sina egna liv. Om friheten skapade den ekonomiska rikedomen, eller om det var tvärtom, vet jag inte. De flesta fick iallafall både pengar över, och rätten att välja sin livspartner, för att ta två exempel.

Sannolikt så menar de som säger sig sakna socialdemokraterna 1950 varken höjda skatter eller en utbyggd offentlig sektor. Det man saknar är framtidstro och positiva framtidsvisioner, men också större makt över sin egen situation. Det som, helt felaktigt enligt mig, sammanfattas i begreppet "folkhemstanken" Om det fanns mer än idag på 50-talet vet jag inte heller. Men jag är skeptisk. Saker och ting kan aldrig ses objektivt ur en synvinkel, men när historien skrivs så är det genom två ögon. Och eftersom det mesta under lång tid blev bättre, så är det lätt att tänka sig att människor också var positiva inför framtiden.

Jag saknar inte socialdemokraterna 1950. Jag saknar en visionär framtidsdebatt. En debatt, där uttrycken det går inte och det har vi inte råd med är bannlysta. Utan där man säger vad man vill, utan omskrivningar i att man "måste", på grund av EU eller nationalekonomin.

Att Framtidsdebatten verkligen funnits tvivlar jag på. Dags att starta den?

Grattis!

Lillasyster Evilin tar studenten idag. Grattis!

Själv klarade jag min 5-poängstenta i muntlig danska. Jeg gleder mig godt!

Spela klart matchen

Danmark är bestörta, Spanien också. Och även om det är resultatet som räknas, så är det såklart väldigt tråkigt när sånt händer.

Åskådaren som sprang in på planen, vars namn ännu inte är offentliggjort, har släppts av polisen. Förhoppningsvis har polisen koll så att han inte utsätts för repressalier. Han hävdar att han druckit 15-18 öl innan matchen. Att så berusade supportrar släpps in, är givetvis helt fel. En sådan begränsning vore mer effektivt, än de stängsel som det pratas om ska sättas runt omkring Parken.

Det var rätt att bryta matchen. Men den borde spelas klart. Bollen ligger på straffpunkten, och någon ska slå den. Svårare borde det inte vara. Så har man gjort många gånger tidigare, när matcher av olika anledningar fått brytas, oftast på grund av väder eller strömavbrott.

I veckan kommer fokus vara på G8-mötet i Tyskland. Hundratals miljoner har satsats på säkerheten för att förhindra våld från demonstranter. Den fria rörligheten är tillfälligt begränsad, och aktivister från hela Europa väntas protestera. Och en del väntas bråka.

Huliganerna får aldrig vinna. Inte på fotbollsplanen, och inte i demonstrationstågen. Att stävja våld i alla dess former, är mänsklighetens verkliga ödesfråga. Spela klart matchen.

Rökfria dagen

Det svenska rökförbudet på krogen, firar idag sin tvåårsdag. Dagen till ära tar även Finland samma steg, även om deras restuaranger kommer få lov att söka dispens för vissa undantag.

Som rökare var jag sommaren 2005 inte överentusiastisk. Argument stöttes och blöttes, de flesta var nog i ärlighetens namn inte de starkaste (det är ju en speciell krogkultur) medan det faktiskt finns poänger i vissa förda resonemang.

Faktum är att det på senare år är fler tjejer än killar som röker. Hade det varit tvärtom, tror jag inte att ett rökförbud kommit till. Det kanske inte är ett argument, men väl en aspekt att beakta.

Själv närmar jag mig 100 rökfria dagar (92 idag). Det känns ungefär som när jag rökte. Inget särskilt, alltså.