Grön Ungdoms intressanta utveckling

För ett par år sedan avslogs en motion som några gånger diskuterats på Miljöpartiets kongresser: Frågan om partisekreteraren ska väljas av kongressen, eller om den ska anställas av partistyrelsen, som ju partisekreteraren ska jobba på uppdrag åt. De som vill att kongressen ska välja anger demokratiskäl, de som vill att partistyrelsen ska anställa pekar på den logiska kopplingen att man ska välja vem man vill ha som arbetar på uppdrag av en.

Hittills har det varit kongresslinjen som gällt. Sen 1999 i varje fall.

Proffstyckare har förstås sett en konflikt i den här frågan, och då att gräsrötterna/fundamentalisterna/de radikala varit för kongressbeslut, och de sosseanpassade/ickeradikala för partistyrelsebeslut.

Grön Ungdom har traditionellt, precis som alla andra ungdomsförbund till andra partier, ansetts mer radikala än moderpartiet. Vad som är radikalt och inte är en oändlig diskussion, men om man håller med om bilden ovan så är en sak intressant. Nämligen att Grön Ungdom från och med nästa år inte längre ska välja sin förbundsekreterare på riksårsmötet. Det valet ska nämligen tillfalla Förbundsstyrelsen.

Jag tycker beslutet är bra. Jag tycker också man ska se det som att Grön Ungdom ligger steget före Miljöpartiet. Och radikalitet handlar inte så mycket om organisation, som om politik.

*Så gott som omärkbar övergång*

Därför kan jag också passa på att kommentera ex-förbundsekreteraren Helene Sigfridsson, i hennes artikel på Politikerbloggen för några veckor sedan. Jag delar inte Helene Sigfridssons syn på Grön Ungdoms utveckling alls.

För det första, så är bilden av ett Grön Ungdom som ett gäng organisationsnördar som inte bryr sig om politik felaktig. Givetvis diskuteras organisation, men min övertygelse är att det är långt mycket mindre idag, än vad det var under 90-talet. Och det gäller såväl GU som (mp).

Att Grön Ungdom var en maktfaktor 2002, men inte idag, är också det en sanning med modifikation. Att en "maktfaktor" är någon som kan skapa en aldrig så oviktig, men likväl bara en, ny myndighet, ser inte jag som en maktfaktor. Tvärtom är det antagligen idag som Grön Ungdom har mest inflytande någonsin, i kraft av alla de många förtroendevalda man har runtom i landet. Rätta mig om jag har fel.

I övrigt kretsar mycket i artikeln kring Miljöpartiets ställningstaganden i en rad frågor, som Sigfridsson uppenbarligen inte är nöjd med. Det behöver hon förstås inte vara. Det är inte alla miljöpartister. Eller gröna ungdomar. Men essensen i artikeln är slutmeningarna:

Grön Ungdom skulle må bra av att samla krafterna kring ett eget radikalt politisk program och ett gemensamt mål: Att ta tillbaka modet i miljöpartiet, så grön politik blir radikal på riktigt igen.

Och häri ligger, i min mening, de största missuppfattningarna: Att Grön Ungdom skulle vara en homogen grupp. Så är det inte. Grön Ungdom skulle ha lika svårt som miljöpartiet att enas kring ett program alla ställer upp på till 100%. Inte heller vore det önskvärt. Påverka på riktigt istället.

Den andra missuppfattningen är att Sigfridsson verkar mena att "radikal" är lika med "hur det var förr". Grön politik är fortfarande radikal. Tyvärr, får jag säga. Den dagen den inte är det kommer åtminstone jag luta mig tillbaka. Det innebär ju att den blivit mainstream.

Det var inte bättre förr. Men det ska bli bättre framöver.

There the action is

Igår offentliggjordes att ännu ett malmöitiskt kommunalråd ska avgå vid halvårsskiftet, nämligen Birgitta Nilsson (s), med ansvar för sociala- och äldrefrågor i kommunen. Tidigare har Lynn Ljunberg, kommunalråd med ansvar för kultur- och fritidsfrågor meddelat sin avgång.

Två av sex s-märkta kommunalråd alltså. Och två kvinnor. Eftersom s sedan början av 90-talet praktiserar "varannan damernas" så ska två nya kvinnor in. Spekulationerna om de nya är förvisso intressanta, men jag tänker inte gå in på det.

Istället tänkte jag visa på den sifferfeminism som praktiseras inom såväl (s) som inom många andra partier, inklusive Miljöpartiet. Den feminism där man tycker sig lösa problemen genom att lika många platser viks åt vardera könet. I Malmö Stad är det nämligen extra tydligt att antalet har mycket liten betydelse, eftersom olika poster har olika mycket makt.

Kommunalråd med rotelansvar för finanserna, statsbyggnad, tekniska verksamheten och arbete är alla män. There the action is, helt enkelt.

Kommunalråd med mjuka politiska sektorer- såsom utbildning, sociala frågor, äldrefrågor, kultur- och fritidsfrågor, är kvinnor. Definitivt inte oviktiga områden, men likväl inte alls med samma dignitet.

På samma sätt ser det för övrigt ut i regeringen. Och i den förra regeringen. Och regeringen innan dess.

Årsmöte 4/4

I lördags var det så det sista årsmötet fram till kongressen i slutet av maj, det fjärde årsmötet på 13 dagar. Miljöpartiet de Gröna i Skåne. I Bromölla.

Det valdes en ny styrelse, med nya tillskott som Mikaela Persson från Landskrona och Daniel Wilby från Malmö. Jag och de andra riksvalberedarna fick också förnyat förtroende, vilket känns kul.

Och enligt ryktet, så ville en majoritet av mötesdeltagarna stryka utträdeskravet ur EU, vilket förtroenderådsdeltagarna ska ta med sig på deras möte i slutet av månaden. Vem vet, motionen kanske får stöd på kongressen ändå?

Dessvärre innebar mötet att jag inte kunde gå på Gröna Studenters årsmöte i Linköping. Man kan inte få allt. Det verkar, vad jag hört, som att även detta möte varit konstruktivt och effektivt.

Grön Ungdom driver egen politik

Grön Ungdom brukar ofta påtala att man är det enda ungdomsförbund som för samma politik som sitt vuxenparti. Så är, tyvärr, inte längre fallet.

I höstas antog Grön Ungdoms förbundsstyrelse en rapport med namnet "Biffen, en större miljöbov än bilen". En välskriven rapport med ett stort antal bra och mindre bra förslag på hur köttkonsumtionen kan minskas med politiska beslut.

Rapporter ska vara till för att förtydliga politik på nya områden, vilket man också gjort här. Fast ändå har man allt gått lite väl långt på sina ställen. Det tyckte iallafall nämnda förbundsstyrelse, eftersom man valde att lägga en motion till Miljöpartiets kongress. Motionen heter, hör och häpna, "Biffen värre miljöbov än bilen". Den har sex yrkanden som alla också framgår i den rapport man godkänt som förbundets politik.

I ett annat ungdomsförbund hade det här inte varit något konstigt. Men i Grön Ungdom får det naturligtvis konsekvenser, eftersom man inte är något radikalt alibi. Man har nämligen frångått principen att det är Miljöpartiets kongress som ska besluta om vilken politik man ska ha. Problemet är att man gjort det, utan att låta medlemmarna få tycka till om det, eller ens informera om att det skett.

Den nya förbundsstyrelsen måste välja; ska rapporten / motionen ses som ett olycksfall i arbetet, eller ska det vara den nya ordningen för förbundets arbete? Det ska bli intressant att följa.

Varför nolltaxa är en dålig idé

Vår vision är nolltaxa inom lokaltrafiken och en låg enhetlig taxa för interregional trafik.

Så står det i miljöpartiets partiprogram på sidan 50. En ganska ologisk mening med tanke på att rubriken i stycket är "Transportsnålt samhälle" och att det några meningar under det står "vi strävar efter att persontransporter huvudsakligen ska ske med hjälp av cykel". Vilket en nolltaxa inom lokaltrafiken givetvis effektivt motarbetar.

Jag tycker att nolltaxa inom kollektivtrafiken är en dålig idé, mer av ideologiska skäl än rent ekonomiska.

Jag har svårt att förstå varför något så resurskrävande som transporter, ska subventioneras till 100% i ett grönt samhälle. Kostnaderna ska hållas nere för konsumenten, det är givet, men därifrån till att inte ha något pris alls, är gigantiskt. Den bästa transporten är den som inte alls behöver ske, och då ska man inte låta de som inte åker nånstans betala för dem som åker gratis.

Det andra skälet är ekonomi. Det som är gratis kommer användas betydligt mer än det som man måste betala för. Men när något används mer, så ökar också kostnaden per använd tjänst. Kort sagt, när fler använder gratis kollektivtrafik, så kommer fler tåg och bussar att behöva köpas in, och fler behöver anställas för att köra dessa. Nya kostnader uppstår.

Att hålla priset lågt, men inte på noll, är därför uppgiften. Och givetvis, att låta det andra transportmedlet, bilen, betala sina egna kostnader.

En motion till kongressen, av Carl Werner och Stefan Brandt, föreslår just detta. Vi får se vad kongressen säger.

One more cup of coffee

Ett paket ekologiskt kaffe kostar ungefär 27 kronor. Det innehåller 500 g och räcker till ungefär 50 koppar kaffe. Ett icke-ekologiskt kaffe kostar kanske 25 kronor*. Det är två kronors skillnad på 50 koppar, vilket alltså innebär en fördyring på 4 öre per rykande färsk kopp kaffe.

Samtidigt så ökar resataurang- och cafébesöken, och folk drar sig inte för att köpa kaffe för 27 kronor. Per kopp.

Det är främst en fråga om attityder. Inte ekonomi.

En kopp till hinner jag nog innan skolan.

---
* Ofta är priset detsamma numera.

Årsmöte 3/4

Igår kväll hade De Gröna i Malmö sitt årsmöte. Det tredje av de fyra som ligger inom den intensiva tvåveckorsperioden av årsmöten. Det gick bra på det stora hela, en delvis ny delvis erfaren styrelse valdes, 4 kongressombud med lika många ersättare valdes, och revision och valberedning där jag för tredje året kom med.

Och så antog vi valstrategi inför EU-parlamentsvalet. Vi har högt ställda mål, och bra prioriterade frågor. Valrörelse ska bli kul.

Och De Gröna i Malmö har uttalat att vi stödjer Maria Wetterstrands linje angående medlemskap i EU. Sverige bör vara kvar. EU ska bli grönt!

I spåkulan: 2010, ett politiskt rymdäventyr

Många politiktyckare spekulerar hur det ska gå efter valet 2010. Ny borgerlig regering, ny s-regering, s-v-mp-regering, s-mp-regering, m-fp-kd-c-mp-regering, eller något annat. Inför förra valet satsade jag på en högoddsare till regering: s + m. Det gick inte, den gången. Att oddset var högt, 1001 gånger pengarna, säger bara att det var osannolikt då. Samma odds var det nämligen på Mona Sahlin som ny socialdemokratisk partiordförande...

Nåväl. Om man ska lära av historien och försöka se framåt ännu en gång, hur bör man då resonera? Det beror på vilka premisser man väljer att bygga sitt resonemang på. De jag kan tänka mig att kalkylera med är följande, eftersom jag inte tror att nuvarande regering kommer att få en riksdagsmajoritet återigen.

* Kristdemokraterna åker ur riksdagen. Det både tror och hoppas jag.

* Vänsterpartiet åker inte ur riksdagen. Lika säkert som att vänsterpartiet alltid lägger sig när det gäller, lika säkert är att de stannar i riksdagen. Det finns tillräckligt med strategiska sossar, och vänstersossar, för att det inte ska vara något problem.

* Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Antagligen. eller kanske. Om de inte kommer in i EU-parlamentet så kommer de heller inte in i riksdagen. Men mitt resonemang om slutligt resultat faller inte med (sd):s inträde i riksdagen.

* (s) och (mp) får inte ensamma majoritet. Om s och mp får egen majoritet, så blir detta den nya regeringskoalitionen. Och egentligen så är det nog det jag tror blir fallet. Men isåfall blir det en alltför förutsägbar gissning om framtiden. Och en förutsägbar blogg är en tråkig blogg. Därför får en premiss vara att s och mp inte får majoritet.

* Den sista premissen: Det kommer bli spänningar mellan de borgerliga partierna. Eftersom oppositionen kommer leda i opinionsmätningar även framöver.

Dessa premisser leder till slutsatsen: Nästa regering kommer bestå av socialdemokraterna och folkpartiet.

När Maria Ferm i Veckans debatt fick frågan "är folkpartiet det riksdagsparti som är längst åt höger idag?" så svarade hon helt rätt "deras skolpolitik är iallafall inte liberal". Hon kunde, om hon inte varit språkrör utan politisk analytiker, svarat att folkpartiet tvärtom är borgerlighetens vänster. Det är dom som vill ha fortsatt höga sjukförsäkringar, det är dom som vill prioritera medelklassen. Deras skolpolitik skiljer sig inte på några större sätt. Båda resonerar liknande i jämställdhets- och integrationsfrågor.
Folkpartiet har heller inte, till skillnad mot centerpartiet, drivit näringslivsfrågor på samma sätt. De har heller inte retat upp fackförbunden som moderaterna och centern.

För socialdemokraternas perspektiv så vore ett samarbete med fp betydligt mer lättsmält, än ett moderatsamarbete. Många inom (s) skulle också föredra det framför en koalitionsregering med de Gröna.

För folkpartiet vore det svårare. Men visst går det. Man visade efter valet 2002 att man är beredda att samarbeta för att uppnå kompromisser. Och man kommer ha många prioriteringar som är snarlika socialdemokraternas. Och man kommer få fler ministerposter än i nuvarande regering, som är moderatdominerad.

Socialdemokraterna och folkpartiet 2010 alltså. Kom ihåg var du läste det först.

---
Uppdatering: Ytterliggare ett tecken som styrker spåkulans tillförlitlighet.

Dålig luft hot mot OS

En av friidrottshistoriens allra bästa långdistanslöpare, etiopiern Haile Gebresselassie, har meddelat att han inte kommer att springa marathonloppet i OS i Beijing, som han planerat, enligt Reuters. Anledningen är att luften är så förorenad att astmatikern riskerar sin hälsa, om han ställer upp i det 42 km långa loppet.

Det har varit flitigt omdiskuterat om diktaturen Kina bör vara arrangör för ett olympiskt spel. Jag ser själv uppenbara nackdelar, men även fördelar. Isolering är sällan bra. Men ett annat perspektiv borde diskuteras också, i samband med OS-tävlingar.

Är det verkligen rimligt att låta en stad arrangera OS, om deltagarnas hälsa sätts på spel genom undermålig luftkvalitet? Här torde svaret vara betydligt mer givet: Nej.

Pressmeddelande från Grön Ungdom Skåne

I likhet med regionrådet Anders Åkesson anser Grön Ungdom Skåne att det är fullständigt orimligt att skattemedel går till att bekosta flygplatser.
Detta pressmeddelande skickades på förmiddagen:


Sluta gödsla flygplatser med skattepengar!

Grön Ungdom Skåne hade på söndagseftermiddagen årsmöte i Lund. Ett tjugotal medlemmar från hela Skåne var närvarande. Deltagarna diskuterade möjliga regionala åtgärder för att stoppa klimatförändringarna med den regionala klimatberedningens ordförande Lotta Hedström (mp).


- Klimatförändringarna brukar beskrivas som ett globalt problem, och det med all rätt. Men sanningen är ju att alla utsläpp är lokala. Det finns oerhört många åtgärder som måste till i Region Skåne för att en ekologiskt hållbar region, säger Alex Lindskog, 18 år från Eslöv, som valdes om till språkrör för Grön Ungdom.

- En första åtgärd måste vara att Region Skåne upphör med sitt subventionsbidrag till Kristianstad Airport. Det är fullständigt orimligt att gödsla en så miljöförstörande anläggning med fyra miljoner skattekronor per år, säger det nyvalda språkröret Sara Enetoft, 25 år, från Malmö.

- Man kan fråga sig om Skåne egentligen behöver någon flygplats alls. Kastrup ligger inom räckhåll för hela regionen, och förbindelserna till Stockholm fungerar tillräckligt bra. Att flyga dit från Skåne är inte rimligt ur klimatsynpunkt, avslutar Alex Lindskog.

Årsmöte 2/4

Idag har Grön Ungdom Skåne Årsmöte. En diger dagordning ska avhandlas, med val av Ledningsgrupp och språkrör, och antagande av verksamhetsplan som de roligaste punkterna. Sedan ska det minglas, och Lotta ska berätta om den regionala klimatberdningen.

Andra årsmötet av de 4 som ska avverkas under en fjortondagarsperiod. Förra söndagen GU Malmö, idag GU Skåne, på onsdag De Gröna i Malmö, och nästa lördag De Gröna i Skåne.

Det lär dock inte bli något uttalande i stil med De Gröna i Hässleholm.

Sahlin nedvärderar jämställdhet

Mona Sahlin tycker att Moderaternas förslag, att barnbidraget ska delas lika mellan föräldrarna, är löjligt. Just det. Inte dåligt, eller fel. Utan löjligt. "Vilken skillnad gör det om en mamma och pappa som lever tillsammans får två avier, istället för en?", frågor hon journalisten retoriskt.

Ja, Mona. Det här att nedvärdera jämställdhetsfrågor som obetydliga och/eller symboliska är ju klassiskt. Kvinnor behövde ingen rösträtt, de skulle ju ändå rösta som sina män. Kvinnor behöver inget tillträde till arbetsmarknaden, de blir ju försörjda av sina män. Att kvinnor har lägre lön har inget med diskriminering att göra, eller några strukturella orsaker, det handlar om enskilda kvinnors egna val. Och det spelar väl ingen roll om hemarbetet delas exakt lika? Huvudsaken alla är hyfsat nöjda.

Att Mona Sahlin kommer med utlåtandet löjligt känns särskilt tråkigt. Hon, som en av de mest hängivna för att slopa partnerskapslagen, och istället införa en könsneutral äktenskapsbalk. Många menar att det är en löjligt symbolfråga. Och visst, givetvis är det också en symbolfråga. Men löjlig? Nej, det tycker inte jag, och det hoppas jag inte mona Sahlin tycker heller.

Skärpning, Sahlin. Sluta nedvärdera jämställdhet, även om den kommer från (m).

Glad 8 mars, förresten.

Kungamordet

Vårens bästa SVT-serie är Kungamordet. Spännande, intelligent, politisk. Det är uppföljaren till Kronprinsessan som gick för ett par år sedan, då Charlotte Ekblad var nyutsedd miljöminister som efter nån skandal fick avgå. Man fick se hur hennes familj påverkades, hur mycket hon arbetade, och hur konkurrensen mellan kollegorna försvårade ett konstruktivt arbete.

I uppföljaren är inte fokus längre på Ekblad, utan på den före detta finansministern Gert Jakobsson och hans fru Linda. Gert vill efter valnederlaget ta över partiledarskapet, och får fler och fler med sig. Hans lik i garderoben är dock värre än obetalda tv-licenser och skattefusk: Han har regelbundet misshandlat sin fru i över 20 år.

En stark, gripande, otäck serie, som visar att hustrumisshandel finns där man minst anar det. Sista delen går på måndag kväll. Del 1, 2 och 3 går att se här.

Fel av Djurens Rätt

I Djurens Rätts medlemstidning 5/2007 (här kan du få ett gratis provnummer) argumenteras mot Jägarförbundets förslag att den svenska älgstammen bör växa med 200.000 djur. Argumenten som framförs är "jägarna vill bara döda mer" och "trafikolyckorna kommer öka". Två riktigt kassa argument, och ovärdiga en djurrättsrörelse som kämpar för djurens rättigheter.

Att jägare bara "vill döda mer" är måhända sant. Men med fler djur så kommer inte bara fler att att skjutas, utan fler kommer också överleva. Längre. Vilket borde vara ett överordnat mål för ett djurrättsförbund (det skulle teoretiskt kunna vara så att fler älgar betyder minskat antal av andra arter. Det har jag dock aldrig hört, och dessutom har Djurens rätt aldrig argumenterat så). Visst måste det vara bättre för ett djur att leva iallafall ett par år i frihet, än att aldrig ha funnits öht?

Det andra argumentet är ännu sämre. Man gissar att trafikolyckorna kommer öka, från dagens ca 30.000 per år (ca 10 omkomna) till det dubbla (iochmed att älgstammen fördubblas), vilket iochförsig är sannolikt. Men varför ska ett djurrättsförbund ha det som ett överordnat mål, snarare än ökad fauna? Dessutom, har jag fått lära mig på bilskolan, så är det i så gott som samtliga bilolyckor beroende av förarens höga hastighet olyckor sker, och inte dåliga vägar eller skymd sikt.

Djurens rätts åsikt beror tyvärr antagligen på sitt hat mot Jägarförbundet som organisation. Hat är aldrig någon bra grund för en sansad och nyanserad debatt.

Mellanösternfrågan

Ibland undrar jag om den mellanösternstrategi, som det råder konsensus om i såväl Sverige som FN, verkligen är rätt. Nämligen att palestinierna ska få en egen stat, och israelerna en. Att de två båda ska godkänna gränsernas dragning och kunna leva i samförstånd. Att en sådan lösning ska bli permanent, hållbar.

Åtskilliga försök har gjorts, samtliga har misslyckats. Det råder inte fred, och utsikterna för att det ska bli under överskådlig tid är små. Kanske borde man försöka sig på en kursändring.

En stat. Inte två. Man kommer troligen aldrig kunna enas om gränsernas dragning, långsiktigt. Bättre då, kanske, att sudda ut gränserna inom landet. Det är förstås ingen enkel lösning det heller, då hade det gjorts för länge sen.

Knäckestenen är förstås att den nya staten inte kommer kunna vara judisk. Det är förvisso bra, statskick ska inte vara byggda på religioner, men för israelerna kommer det vara oerhört svårt. Liksom för många palestinier, som vill ha en muslimsk stat.

Antingen en eller två, det viktigaste av allt är att en sekularisering kommer till. Så freden blir möjlig.

Artikel i kvällsposten

Idag har jag inne en debattartikel i Kvällsposten/Expressen, som bemöter Lars Ohlys inlägg 28 februari. Tyvärr finns den inte på nätet.

Så här var den ursprungliga (i tidningen nerkortad till 2000 tecken):

De Grönas språkrör Maria Wetterstrand gick i veckan ut i den interna medlemstidningen Grönt, och sa att hon inte längre anser att Sverige bör lämna EU. Wetterstrand beskriver i artikeln hur hennes engagemang mot EU successivt minskat sedan omröstningen 1994, för att den senaste tiden slagit om, så att fördelarna med medlemskapet numera överväger nackdelarna.
För förståsigpåare utanför Miljöpartiet handlar Wetterstrands utspel om en reträtt för socialdemokraterna i sin strävan efter att bilda en koalitionsregering 2010, något bland annat Lars Ohly anför i Kvällsposten 28/2. Man tycker sig också veta att det handlar om språkrörens strävan efter att övertyga ”gräsrötterna” i miljöpartiet om nödvändigheten av denna anpassning, något som inte heller stämmer.
Till de Grönas kongress i maj så handlar 4-5 motioner om att Miljöpartiet bör avskaffa sitt krav på utträde ur EU. Den med flest underskrifter, som undertecknad skrivit huvuddelen av, samlade närmare 50 namn. Bland underskrivarna finns såväl kommunalråd som riksdagsledamöter, lokala och regionala företrädare, till vanliga medlemmar utan förtroendeuppdrag. Flera lokalavdelningar har också gett sitt stöd, och i Miljöpartiet Stockholms län ville en majoritet stödja motionen (det krävdes 2/3 majoritet för att ge stöd enligt stadgarna). Det handlar, kort sagt, om att många av miljöpartiets medlemmar vill att Sverige ska vara kvar i EU, inte bara språkrören, som man får en känsla av att Lars Ohly och media vill rapportera.
Den andra missuppfattningen är att denna åsikt, att Sverige bör förbli medlemmar i EU, grundar sig i att en regeringsbildning med socialdemokraterna ska underlättas, eller att fler väljare ska attraheras. För det första, så vore en miljöpartistisk EU-utträdesåsikt inte på något sätt avgörande för om (mp) och (s) skulle kunna bilda regering. Lika lite som moderaternas syn på landstingens avskaffande är ett hinder för den nuvarande borgerliga regeringen. Det visade inte minst det samarbete mellan (s), (v) och (mp) under åren 1998 till 2006, som resulterade i 16 gemensamma statsbudgetar.
Anledningen till vårt ställningstagande är politiskt, inte strategiskt. Ingen av underskrivarna till motionen tycker att EU ser bra ut som det gör idag. Det finns massor med exempel på frågor där EU håller på att utvecklas åt helt fel håll, och många exempel där politiken är rent förkastlig. Jordbrukspolitiken och militariseringen är det värsta exemplen. Inte heller Lissabonfördraget kommer att innebära några förbättringar om det går igenom bland medlemsländerna, utan tvärtom en ökad centralisering.
I sak är alltså vi miljöpartister som anser att Sverige ska vara kvar i EU, och de som vill gå ur, eniga om mycket. Men självfallet inte om allt. Många av oss anser att överstatliga beslut ibland är att föredra framför mellanstatliga. Framförallt för att det går att åstadkomma en öppnare och mer demokratisk process, något som är omöjligt när mellanstatliga förhandlingar ska till i slutna rum. Samt, för att länder kan tvingas till åtgärder som är nödvändiga, som att exempelvis radikalt sänka sina klimatförstörande utsläpp.
Det finns många argument mot EU, och många i miljöpartiet, kanske en majoritet, kommer tycka att miljöpartiet ska fortsätta driva utträdeskravet ur EU. Men vi är många som vill ändra den linjen på kongressen, av politiska skäl. Och det är sannerligen inte bara Maria Wetterstrand.

Rasmus Ling
Medlem i Miljöpartiet de Gröna i Malmö
Huvudförfattare till motionen ”Avskaffa utträdeskravet ur EU”

Tillbaka till visionerna

Efter att både Maria Wetterstrand och Per Gahrton kommit ut som positiva till svenskt EU-medlemskap, så kanske det börjar röra på sig i partiet. Även om det ännu inte är en majoritet som vill vara kvar, så går det inte längre att avfärda gruppen som en marginaliserad grupp. Tvärtom så är det en betydande andel som vill vara kvar.

Många försöker peka ut detta som språkrörens kamp mot "gräsrötterna", något som inte stämmer. Tvärtom så är det ett lika representativt urval som i vilken annan skiljefråga som helst. Graden av radikalitet, om man nu kan definiera det, är heller inte större eller mindre i gruppen som vill var kvar i EU.

En annan viktig sak, är att det inte handlar om en anpassning för att kunna bilda regering med socialdemokraterna. Tvärtom är det utav politiska skäl vi vill att Sverige ska förbli medlem i EU. Det är den diskussionen man får ta. Och inte avfärda alla förändringsambitioner med att det är en anpassningspolitik.

Nej, tillbaka till visionerna. Satsa på kommunikationerna inom Europa. Ett fungerande järnvägsnät bör vara prio 1. Och åtgärda de hutlösa telepriserna mellan länderna. Och en massa annat.

Lyssnar-Freddie

Berlin var nice, mötet givande, och en utförligare rapport kommer inom kort.

Tills vidare tipsar jag gärna, liksom Maria, om den lyssnande ledaren. Samt om de vårdbiträden som på allvar tror att ingånslönen på McDonald´s är 18.000 i månaden. Det är den inte. Och även om sjuksköterskor generellt sett borde ha bättre ingångslön, så ligger de ofta över 20 från början.

Budgetkonferens

Imorgon åker jag iväg på budgetkonferens med servicenämnden, för att påbörja processen inför budgeten 2009. Resan bär av till den tyska huvudstaden Berlin, närmare bestämt Park Inn. En del studiebesök ska också hinnas med, och förstås överläggningar i både majoritetsgruppen och hela samlade nämnden.

På det stora hela ser det rätt så bra ut. Det framgår med tydlighet av Årsanalysen 2007.

Att inte luras

På ETC.se diskuteras huruvida miljöpartiet "lurat väljarna", eftersom man i Örebro, och på en del andra ställen, samarbetar med de borgerliga partierna. Region Skåne är ju ett annat exempel.

Anklagelser om lureri är allvarliga, särskilt eftersom de är fullständigt substanslösa. Miljöpartiet de Gröna har aldrig sagt att man aldrig kan samarbeta med andra partier, inte heller borgerliga. De Gröna har aldrig sagt sig vara ett vänsterparti. Vi är inte borgerliga. Inte mittemellan. Vi är gröna.

Det finns gröna stänk även i andra partier. Det gör att man kan samarbete med dem om man är grön, i mer eller mindre utsträckning. Ett folkparti som är grönare än ett socialdemokratiskt, är lättare för Miljöpartiet att samarbeta med.

Svårare än så är det faktiskt inte. Väljarna behöver inte känna sig lurade.

Urbaniseringen fortsätter, Hurra!

SCB slår fast att människor fortsätter flytta till Stockholm, Göteborg, Malmö och Lund. På det stora hela är det Sveriges städer som ökar mest, och småkommuner i norrland har det svårare.

För de som bor i småkommuner med vikande befolkningsunderlag har förstås en svår sits. En mindre och åldrande befolkning leder till svårigheter att klara kommunens åtaganden, eftersom skatteunderlaget minskar. Hur tråkigt det än är för dem, så är utvecklingen i stort något positivt.

Ju fler som väljer att bosätta sig i städer, ju enklare kommer det vara att ställa om samhället så det blir ekologiskt hållbart. Att leva i en stad kräver mindre transporter, och de som ändå måste göras går att göra betydligt mer effektiva. Utbudet av kultur- och fritidsaktiviteter blir större, det finns större möjligheter att bedriva bibliotek kostnadseffektivt, det går att få ett större utbud av restauranger, med mera.

Och tänka sig vilken kommun i Sverige som har flest med utländsk bakgrund. Jag blev själv förvånad: Haparanda.

Jag kanske borde plugga

Men jag kan inte låta bli att upplysa om att Unibet tror att chanserna är 50-50 huruvida genomsnittspriset för villor i Malmö kommer vara högre än 26.000 SEK/kvadratmeter mellan 1 maj och 31 juli, enligt maklarstatistik.se.

I Stockholm är man dock övertygade om att kvadratmeterspriset kommer överstiga 40.000. Jag fattar inte vad som är grejen med Stockholm?

Tjatiga vänstern

Fick ett svar av Daniel Sestrajcic (v), på det jag skrev för ett par veckor sen. Vänsterpartiet är ett ganska tjatigt parti. Tycker Melin lyckades med en perfekt beskrivning när det gällde en eventuell regeringskoalition 2010.

Väntar lite med att lägga ut svaret här. Tidningen måste väl vara först tänker jag.

Back in business

Nu är jag tillbaka. Har dock sjukt mycket att göra så några fylligare blogginlägg är inte att vänta de närmaste dagarna.
Har haft en skön semester iallafall. Minusgrader, djupsnö, solsken. Och en varm kamin inomhus.

Till veckan är det budgetkonferens med nämnden i Berlin. På fredag har vi inför-möte... Nu ska jag kila iväg en sväng till de Malmögrönas medlemsmöte, och se om vi kan göra vad Grön Ungdom riks inte lyckades med: Ge stöd åt rätt motioner. =)

Lycka till!

Lycka till Råm! Ska inte åka den här gången, vilket känns lite konstigt. Nu när det finns så mycket att kämpa för! Och när så bra språkrör ska väljas! Lite trist.

Men Anders, Christian med flera kommer försvara, och kanske övertyga majoriteten, om det förträffliga med att bifalla motionerna. Det kommer gå kanon.

Själv ska jag följa det från media. Och om jag kommer åt ett nät, via RÅM-bloggen förstås.

Nytt jobb

Idag har jag skrivit på anställningsavtalet som innebär att jag är ny ombudsperson för Grön Ungdom i Skåne. Tjänsten är t.o.m sista december på 8,75 timmar per vecka.
Det känns oerhört inspirerande och spännande, att se om de idéer jag har går att realisera. Årsmötet är om en månad, då får vi se vilka som hamnar i den ledningsgrupp jag ska arbeta under.

A, B, C...

Regeringen har ju som bekant infört en räkna-läsa-skriva-garanti, och man börjar med att sätta in effektiva åtgärder direkt. A, B, C, D, E och F ska betygssystemet snart bestå av. En bra början alltså, om eleverna nu skulle lära sig alfabetet?
Nej, det var inte så kul.

Det som stod på text-tv:n, då ett par bokstäver fallit bort, var dock lite småroligt:
"REGERINGEN PRES NTERAR NYTT BETYGSSYST: M I AG"

Jag trodde alltså först att det nya systemet hade med "M", "I" och "AG" att göra. Det hade nog kunnat bli krångligt.

Man kan tro att fler betygsgrader leder till att eleverna anstränger sig mer, även om inte jag gör det. Men att tro att det kommer bli lättare och bli mer rättvisa betyg, är ett befängt påstående.

50 år idag

För mig som älskare av engelsk fotboll i allmänhet, och för Manchester United i synnerhet, går idag förstås tankarna till den 6 februari 1958 i München. På dagen 50 år sedan idag.

Åtta spelare ur det unga lag som var på väg att vinna såväl Europacupen som engelska ligan avled. Totalt avled 23 av de 44 människorna som var ombord på planet.

På söndag är det derby: Manchester United mot Manchester City. Hemmalagaet ska för att hedra katastrofens offer spela i likadana dräkter laget hade 1958.

Det krävs inte terrorism för att livets sårbarhet ska uppenbara sig.

Poppispartiet

Idag var det fyra (4) artiklar i Sydsvenskan som handlade om Miljöpartiet de Gröna, varav tre positiva. Nytt rekord.

För övrigt måste cykelpooler vara en av de bästa idéerna sen vindsnurran uppfanns.

Ankdammen på Rådhuset

I torsdags sammanträdde Malmös kommunfullmäktigeförsamling, och det verkade ha varit mer dramatiskt än på länge. Och mindre demokratiskt, enligt oppositionen. Jag har själv inte orkat kolla på det, men enligt tidningarna gick det till ungefär så här:

En dålig motion av moderaten Carl-Axel Roslund behandlades. Majoriteten ville avslå den (den handlade om att ungdomar skulle få en bättre fostran genom att en vaktparad som spelar blåsinstrument skulle inrättas), och oppositionen ville återremittera den, eftersom man ansåg att den inte beretts ordentligt.

Det räcker att en tredjedel av kommunfullmäktige vill ha återremiss för att det ska bli det, enligt kommunallagen. Om en motion ska återremitteras en andra gång, krävs det emellertid bara enkel majoritet, d v s hälften av fullmäktige. Denna motion återremitterades dock redan i december, av tidsbrist om jag förstod saken rätt. Oppositionen menade därför att det inte var någon "riktig" återremiss, utan ett bordläggande, och att denna därför enligt reglerna skulle remitteras om.

Kommunfullmäktiges ordförande Kjell-Arne Landgren (s) anklagades för att gynna socialdemokraterna. Malmös politiske boss Ilmar Reepalu anklagade i sin tur kommunfullmäktiges vice ordförande, Lena Jarnbring-Lindholm (m) för att vara oduglig. Han skrek, hyttade med näven, och kallade henne också "lilla flicka".

Precis som Maria Ferm skriver, så är det ett skolexempel på manlig härskarteknik. Jarnbring-Lindholm ville dock inte visa sig vara sämre, och kallade Reepalu för "psykiskt labil" i tidningen dagen efter.

Givetvis måste man kalla det för "sandlådenivå", och andra smädande beskrivningar. Det är helt enkelt ovärdigt Malmö Stads främsta politiker att förolämpa varandra i fullmäktisalen och i medier flera dagar i rad.

Men även en annan sak är faktiskt viktigt: Både den socialdemokratiska ordföranden i fullmäktige, och den moderata viceordföranden, sköter faktiskt inte sina uppgifter på ett tillfredställande sätt, och det är inte bara ovärdigt eller infantilt, utan ett demokratiskt problem. Landgren låter socialdemokrater vika ut från ämnena som diskuteras mer än oppositionen, och vid ett tillfälle hörde jag Jarnbring-Lindholm låta ovannämnda Carl-Axel Roslund prata oerhört kränkande om homosexuella, samtidigt som hon blixtsnabbt tystnade Anders Söderberg när denne skulle svara Roslund. Så gör man inte om man leder kommunfullmäktigemötet för Malmö Stad.

Jag hade själv problem med en kommunfullmäktigeordförande när jag satt i Söderhamn. Det går alldeles utmärkt att ifrågasätta någons kompetens utan att använda sig av epitet som "lilla flicka" eller "odugling".

Svar till Sestrajcic

Har svarat Daniel Sestrajcic, vilket publicerades i Sydsvenskan idag. Här är svaret;


Svar till Daniel Sestrajcic, vänsterpartiet, insändare i Sydsvenskan 30 januari.
Sestrajcic påstår att Miljöpartiet De Gröna är ett borgerligt parti, en slutsats han drar av samarbetet mellan m, fp, mp, kd och c i Region Skåne. Sestrajcic anser därför att det är "falskt" av De Gröna att vara med som arrangör när Johan Ehrenberg besöker Malmö 30 januari, eftersom parollen är "våga vägra vara borgare".
Sestrajcic kan dock vara lugn, De Gröna är inte ett borgerligt parti, vilket såväl de andra partierna i majoriteten i Region Skåne som våra samarbetspartier i Malmö är väl medvetna om. Tvärtom så vänder vi gröna oss mot den borgerliga politik som regeringen bedriver, som ökar de ekonomiska klyftorna, försämrar miljön, och försvagar jämställdheten.
Men det innebär inte heller att Miljöpartiet skulle vara ett socialistiskt parti. Tvärtom finns stora ideologiska skillnader mellan den gröna ideologin och socialismen.
Men givetvis finns även beröringspunkter. Förhoppningsvis är det om dessa, och om vilket alternativ till regeringens politik vi vill se, som den breda oppositionens samtal kan handla om både nu och fram till valet 2010.

Rasmus Ling
De Gröna i Malmö

Här finns länken till ursprungsartikeln.

Inte så provokativt

Oj. Göran Persson har tillsammans med sin fru ansökt om avdrag för de hushållsnära tjänster paret köpt det senaste året. Något som är fullt lagligt, men som (s) och Persson varit emot. Någon som blir upprörd? Nej, inte jag heller. Lika lite som jag hade gått i taket om någon moderat tagit ut 80% a-kassa, när de egentligen velat ha nivån på 65 eller 70 procent.

Mona Sahlin och Thomas Östros provocerar däremot på DN debatt. "En starkare arbetslinje. Vi tolererar inte regeringens avvikelser från arbetslinjen". Det lär betyda hårda förhandlingar, då de Gröna lär ha en annan syn på människor och arbetsmarknadspolitiken.

Skalor

På gårdagens föreläsning på Högskolan så pratade föreläsaren om en intressant teori hur politiska partier söker sig till mitten för att attrahera så många väljare som möjligt, och en del om partiers olika preferenser (få igenom beslut och vinna nya väljare). Men det som spred glädje, åtminstone för mig, var när föreläsaren pratade om höger-vänster-skalan:

"Den är ju inte konstant. I USA är höger konservativa och vänster liberala.
I Sverige är vänster socialism och höger liberalt. Men många menar ju att det
finns många andra dimensioner i politiken, som en vertikal grå-grön skala
exempelvis."

Släpp fifflarna loss?

Om man grovt har misskött en näringsverksamhet, genom dålig och/eller falsk redovisning, bedrägeri eller naat, så kan man dömas till ett tidsbestämt näringsförbud. Detta även om brottet inte ger fängelse. Ett oerhört frihetsingrepp, som av de flesta ändå anses okej.

Med tanke på de reaktioner som kommit då det handlade om att sexualdömda brottslingar inte ska ha tillgång till pornografi under fängelsevistelsen, någon gjorde jämförelsen att man får vara konsekvent och man då isåfall måste se till att ekobrottslingar inte ska få läsa Dagens Industri.
Men eftersom det redan finns ett så otroligt hårdare sanktioner mot ekobrottslingar, som inte ens är dömda till fängelse, så borde väl ett borttagande av näringsförbudet för bolagsfifflare vara den största frihetsreformen vi kan åstadkomma?

Grattis Anders

Anders Wallner har fått ett otroligt spännande jobb, vilket man måste gratulera förstås! Jättesynd förstås att det också innebär en flytt härifrån.

Dagens prestation från Anders, undertecknad och Malin Björns handlade dock om något helt annat. Vi har antagligen skrivit det bästa förslaget på strategi till EU-parlamentsvalet 2009 av alla gröna lokalavdelningar hittills! En massa nytänkande, fräscha idéer, och bra struktur. It´s so the Green Party in Malmo!

Guld åt alla

Igår fick jag syn på en välkänd reklamprodukt för första gången. Ingen sportbil eller platt-tv precis, men upptäckten gjorde mig ändå himla förvånad. En alkoholfri öl, 50 cl-Norrlands Guld. Ni vet, den som det gjorts reklam för i åravis.

Burken ser ut exakt som en starkölsnorrlands, d v s gul och av aluminium och cylinderformad. Det borde följdaktligen inte vara något speciellt med den. Men det är det.

Av någon, troligen skattemässig, anledning, så gjordes endast reklam för nämnda burk under många års tid. Trots att den inte fanns att få tag på alls. UNF gjorde goda försök, men den samlade upplagan i landet sträckte sig till ett knappt hundratal. Man gjorde reklam för något annat, som såg exakt likadant. Starköl. Som på den tiden var förbjudet att göra reklam för.

Jag blev så till mig att jag inte ens kom för mig att köpa en burk. Det måste åtgärdas.

Beslut

Jag kommer inte kandidera till uppdraget som chefredaktör. Jag tror att Ylva Lundqvist kommer göra ett utmärkt jobb.

Våga vara grön

Ikväll kommer chefredaktören för ETC, Johan Ehrenberg, föreläsa på Malmö Högskola under parrollen "Våga vägra vara borgare". Såväl De Gröna i Malmö som Gröna Studenter är medarrangörer.

Att inte vara borgerlig kan förstås betyda en väldig massa olika saker. Det är inte meningen att det ska vara ett peppmöte för den samlade oppositionen. Däremot ett samtal om vad som faktiskt skulle kunna åstadkommas, och om vilka punkter man kan enas.

Vänsterpartisten i Malmö Daniel Sestrajcic tycker inte så. Han anser att De Gröna inte skulle ha varit med som arrangör, eftersom Miljöpartiet samarbetar med m, c, fp och kd i Region Skåne.
Så här skriver Sestrajcic i både ETC och Sydsvenskan.

Jag funderar på att svara och upplysa Daniel Sestrajcic att allt som inte är vänster behöver vara höger. En intressant afton ska det bli iallafall.

Motionskommentarer

I många fall tvingas man som politiker ta ställning i en massa frågor som är väldigt svåra att ta ställning till. Det kan vara principiellt tveksamt, men effektivt. Det kan vara principiellt rätt, men jobbigt att leva upp till. Det finns några exempel på sådana motioner till Grön Ungdoms riksårsmöte.

* Att myndighetsåldern sänks till 16 år. Skriven av Elin Frid.

Det finns goda argument, som förs fram i motionen, för att sänka myndighetsåldern. Samtidigt är det inte helt oproblematiskt, då det givetvis skulle leda till ökad användning av alkohol i lägre åldrar.

* Alkoholfri representation. Att De Gröna ska verka för att den offentliga sektorns representation ska vara alkoholfri. Skriven av Helena Leander och Lage Rahm.

På sätt och vis kan jag hålla med. Å andra sidan kan man anse att det bör vara upp till varje person att avgöra vad man vill dricka. Invändningen att skattemedel inte ska bekosta alkohol, kan man invända tillbaka om det offentliga ska stå för representation överhuvudtaget?

Andra frågor är enklare:

* Att sexualbrottslingar på fängelser inte ska ha tillgång till pornografiskt material. Skriven av Christian Valtersson.

Och så har samtliga Grön Ungdoms förbundsstyrelseledamöter lagt en motion, som handlar om att minska den globala köttkonsumtionen. Den är helt okej, förutom den sista punkten, där man vill att kunskap om köttproduktionens miljö- och resurspåverkan ska ingå i samtliga gymnasie- och högstadieelevers utbildning.

Varför ska människor, så fort de vill något, tvinga gymnasieelever att läsa om det i sin utbildning?

Sedan har Humlan Majuri och Christian Valtersson en spännande idé om att talespersoner i specifika frågor ska kunna utses under bestämda tidsperioder, och att dessa ska vara minst 5 till antalet. Jag tror det vore en bra chans för Grön Ungdom att politiseras.

Det är synd att det inte kan tas beslut om en politisk verksamhetsplan. Det luddiga områdena, som påstås vara tre men som jag räknar till 6, borde konkretiseras. En sakfråga inom varje område, pangpangpang. Nästa år kanske?

Säsong på räls

Även MFF Support har upptäckt tågets stora fördelar gentemot andra transportslag, och har chartrat två tåg inför säsongens första bortamatch, mot Djurgården i Stockholm.

Fördelarna är förstås många: det är snabbt, smidigt, bekvämt, billigt, säkert och miljövänligt. Bara att hoppas att de fortsätter. Det finns ju pris att kämpa för.

Det våras för Ledaren

Många kommentatorer har tolkat Mona Sahlins åtgärd att peta Pär Nuder som socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman som ett sätt att få folk att glömma tiden med Göran Persson. Pär Nuder är givetvis intimt förknippad med GP, han var genom åren såväl statssekreterare i statsrådsberedningen som samordningsminister och slutligen finansminister.

Dessutom är ju Pär Nuder som bekant en oerhört tråkig person, utifrån sett iallafall. Okarismatisk och grå. Att han påstås vara en god talare kan inte på något sätt uppväga de egenskaperna.

Men om anledningen var att Nuder var förknippad med den gamla tiden, som man vill bort ifrån, var anledningen, kan Sahlin ha begått ett stort misstag. Om det är någonting som får människor att minnas Persson, så var det hans sätt att handplocka och handslänga s-ministrar och medarbetare som om det vore äpplen.

Det kan vara ett nödvändigt ont emellanåt, och det här kan vara ett sånt exempel. Det kan förstås finnas fler, och ingen ska förstås ha en plats bara för att man haft den länge. Det är en svår balansgång, särskilt då förväntningarna på en mjukare ledarstil är större nu, än den var med GP.

Hursomhelst bör Mona Sahlin se upp, om hon vill att socialdemokraterna ska uppfattas på ett annat sätt än under Göran Perssons Ledning. En kvinnlig Buffel är inte bättre än en manlig.

Regionråd utan koll

Som tur är har regionrådet Åkesson bättre koll på sjukvårdspolitik än fotboll, när han tippar fotbollsallsvenskan 2008.

Trelleborg åker ur. Djurgården topp 5. MFF vinner. Kalmar kommer sämre än sexa. Gefle kommer minst tia.

Frigjorda resurser

1996 blev totalt 32.547 svenska kvinnor och män uttagna att göra värnplikt i det svenska försvaret. Om vi räknar med att alla var inne i genomsnitt 9 månader, så motsvarar det 24.410,25 år, eller drygt 305 människoliv, om man räknar med en genomsnittlig livslängd om 80 år.

2006 var det mer beskedliga 11.508 inskrivna, totalt sett. Vilket med samma beräkning 8631 år, eller 107,8 människolivslängder.

När De Gröna i samarbete med socialdemokraterna och vänsterpartiet införde möjligheten att ta ut friår från sitt arbete, så handlade det om 12.000 årsplatser. Vilket oppositionen hävdade att man inte hade råd med. Trots att man på 10 år frigjort arbetstid motsvarande 21.039 friårsplatser, bara genom att dra ner på antalet värnpliktiga!

Vad vi ska lägga våra resurser på handlar bara om pririteringar. För mig är en friårsplats att föredra framför en värnpliktsplats.

(Källa)

Ingen mer plikt, typ

Jag är inte längre inskriven i utbildningsreserven i det svenska totalförsvaret. Tydligen har det gått 5 år sedan mönstringen, meddelade Pliktverket idag.

Emellertid står jag, liksom alla andra svenska män, under försvarsplikt fram till 31 december det år jag fyller 70, d v s vid utgången av 2054. Men den utbildningen, "civilplikt" är iallafall kortare än 60 dagar isåfall.

Skönt. Känns nästan värt att fira.

And by the way, är det inte dags att lägga ner Pliktverket? Borgarna är ju inne på att lägga ner onödiga myndigheter, så det är ju bara att köra.

Lite inför Grön Ungdoms riksårsmöte

Som Johan skriver så har Grön Ungdoms motioner inför riksårsmötet nu lagts ut på det interna communityt. Och där finns både stort och smått, guldkorn och lite gråsten.

Vad sägs om Grön Ungdom Gävles förslag att inrätta ett ransoneringssystem med kuponger för att få köpa kött? Man tänker sig, uppfattar jag det som, ett system liknande EU:s med utsläppshandel. En stor köttkonsument ska köpa köttkuponger av andra som inte äter lika mycket kött, och därmed ska den totala konsumtionen minska.

Puckat, säger jag. Ransoneringsmatoder ska inte användas annat än vid verkligt akuta fall, som krigstider. Att inrätta ytterliggare en dyr bårykrati i det här landet skulle varken göra mig, den skattebetalande veganen, eller någon gris gladare.

Grön Ungdom Gävle vill även i en annan motion "Förbjuda det kommerssiella inrikesflyget".
Jag har väldigt svårt att förstå varför "kommerssiella" behövde stå med. Det är ju så mycket mer effektivt att bara ta bort de statliga och kommunala subventionerna. Och då slipper man ett förbud. Flera smällar i en.

Det finns en motion som rör gammal skåpmat, i dubbel bemärkelse. Den gamla omdebatterade frågan huruvida maten som serveras på årsmötet/kongressen ska vara vegetarisk och ekologisk. Det känns onödigt att ta upp värdefull årsmötestid att diskutera det ännu en gång, tycker jag.

Jag själv är en av undertecknarna på tre motioner:

* Att Miljöpartiet ska byta namn till De Gröna
* Att Miljöpartiet ska avskaffa utträdeskravet ur EU
* Att Miljöpartiet ska ta fram ett förslag på hur ett grönt reformförsrag till EU ska se ut

Det finns fler intressanta motioner, jag ska försöka hinna med att kommetera dem alla innan årsmötet. Utom dom ointressanta föstås.

Trängselavgifter i Köpenhamn?

Köpenhamns socialdemokratiske borgmästare Ritt Bjerregaard vill införa trängselavgifter, vilket givetvis är en alldeles utmärkt idé. Liksom i andra storstäder så är trafiken ett stort problem i Köpenhamn.

Om Köpenhamn skulle införa trängselavgifter skulle processen i Malmö självfallet också underlättas. Hur ogärna man än vill vara lillebror, så har man alltför ofta onödigt svårt att gå före den danska huvudstaden. Visar de vägen i den här frågan, så kommer Malmö snabbt följa efter. Men vi kan ju, om vi ligger i, hinna före.

För precis som i Sverige så finns det onödiga konstitutionella hinder för kommuner att införa trängselavgifter. Dessa klassificieras nämligen som en skatt, och skatt får bara staten ta ut. Folketinget i Danmark och riksdagen i Sverige äger alltså frågan. Och liksom i Sverige säger den danska högerregeringen nej. Argumenten är rätt så lika de också:

Motståndarna här i Köpenhamn har pekat på en stor kostnad för de mest
ekonomiskt utsatta, ensamstående mammor till exempel. Ett påstående som
överborgmästare fnyser åt.

Men som Ritt Bjerregaard säger:

Vem sitter i bilen? Jo en man som är fyrtio plus och som tjänar över
genomsnittet.

Inte heller i Malmö har socialdemokraterna, hittills i varje fall, varit så entusiastiska till trängselavgifter. Men det kanske vänder?

Majoritetsseminarium

Idag hade majoriteten i Malmö Stad, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och De Gröna, ett gemensamt seminarium för första gången. En milstolpe helt enkelt. Temat var främlingsfientligt, och arrangemanget väl ordnat och intressant.

Ålderstrukturen bland deltagarna var sämre än jag förväntade. Fortfarande så är jag bland de absolut yngsta, och räknar man bort Johanna och Sara från (mp), så var det knappt någon under 30. Dock så var antalet kommunalråd och nämndsordförande imponerande många, vilket var kul.

Alexander Bengtsson från Expo talade om Sverigedemokraterna, och deras kommunpolitiska handlingsprogram (som inte tagits av kommunrepresentanter, utan av deras partistyrelse).

Förhoppningsvis kan majoriteten ha fler gemensamma seminarier efterhand.

Telefonförsäljning

Regeringen föreslår att marknadsföringslagen ska stärkas, så att det bland annat blir svårare att ägna sig åt "påträngande och oönskad telefonförsäljning".

Det är ett utmärkt förslag från regeringen, och något som De Grönas kongress vid flera tillfällen efterlyst (ja, det har också drivits av gröna riksdagsledamöter).

Jag har själv arbetat som telefonförsäljare på ett tvivelaktigt företag, med den direkta ordern lägg inte på luren förrän den potentiella kunden sagt nej minst tre gånger. Man kunde bli avlyssnad, man visste inte när. Men det fräckaste var ju att den man ringde inte kunde ha en aning om att någon annan lyssnade.

Ett litet steg tillbaka mot en reglerad fungerande marknadsekonomi. Man ska faktiskt inte behöva utså telefonsamtal från företag som säljer värdelösa produkter i tid och otid.

Den ofria prissättningen

Den fria prissättningen är en av kapitalismens ovillkorliga fundament. En avsaknad av denna frihet innebär att köpare och säljare inte längre fritt får komma överens om vad en vara eller tjänst är värd, och följden blir att en obalans uppstår. Antingen att för lite eller för mycket produceras av varan eller tjänsten, eftersom priset inte följer med.

Samtidigt så är statens viktigaste ekonomiska mål att inflationen, d v s att priserna stiger, inte får vara mer än 2% per år. Och jo, från början kommer ju målet från EU.

Det är ganska tankeväckande att det främsta målet för såväl Sveriges som EU:s politik länge varit att hämma marknadsekonomin, inte att främja den. Men jag lägger ingen värdering i det.

EU-kommissionen

Johan skriver om vem som blir nästa EU-kommissionär från Sverige. Och jo, jag håller väl med honom, det lär väl bli Bildt, om han inte får ett ännu bättre jobb innan dess. Annars blir det någon annan gammelmoderat. För visst är väl Christopher Fjellner lite väl ung fortfarande?

Men det intressanta i sammanhanget är inte vilken person som kan komma att ersätta Margot Wallström. Det intressanta är vilken absurd församling EU-kommissionen är.

Varje medlemsland får utse en kommissionär var, och det är varje lands regering som utser denna, på 5 år. Dessa utses samtidigt, efter valet till EU-parlamentet. EU-kommissionärerna ska dock arbeta "opolitiskt", och inte se till sitt eget medlemslands egenintresse, utan verka för en bra politik för EU "i stort", se till helheten. Hur man nu gör det?

Till kommissionens uppgifter hör sedan att både initiera politik, samt en del lagstiftande makt (det är fruktansvärt svårt att ha koll på exakt VAD för lagstiftningsmakt kommissionen har, och tillsammans med vem). Vilket de flesta skulle tycka är högst politiska uppgifter. Men som sagt, de sitter på "opolitiska" mandat.

Ibland har det föreslagits att det ska bli ännu sämre, att varje medlemsland inte ska få skicka en kommissionär alls.

En god början vore att åtminstone erkänna att uppdraget är politiskt. Att sedan antingen tydliggöra vad de egentligen ska syssla med, eller lägga ner organet helt, är nästa steg.

Opinonen och tidningen

Jag blev inte valberedningens förslag att bli ny chefredaktör för Grön Ungdoms medlemstidning, fick jag vet för ett par dagar sedan.

Fram till att jag får veta vad den föreslagna har för tankar och idéer så tänkte jag låta kandidaturen kvarstå. Vi får se.

Men en roligare nyhet:
Dagens opinionsmätning från Expressen.

De Gröna: 7,5 procent. Fjärde största parti. Ett bra resultat.
Kristdemokraterna: 3,0 procent. Under riksdagsspärren. Ett bra resultat.
Moderaterna: 20,7 procent. Ett rimligt resultat.
Sverigedemokraterna: 2,8 procent. Under deras valresultat, trots det närmast frenetiska gullandet från media och socialdemokraterna. Visst kan det svänga, men Sd är definitivt inte nära riksdagen idag.

Tentaplugg nu. Imorgon ska det nämligen vara klart.

Safari fast i tullen

När svenska herrfotbollandslagets vänsterback blir stoppad i tullen, och inte får följa med resten av laget efter en mellanlandning i USA, för att han är född i Teheran, så är det lätt att förstå situationen för alla de som är födda i Teheran, ska mellanlanda i USA, men inte har back-up av fotbollslandlaget och media. Det kan inte vara lätt.

Detta hände Behrang Safari, Malmö FF:s bäste spelare under förra säsongen (enda bra möjligtvis?), och som belöning för det har fått chansen i landslaget.

Men det värsta är kommentaren från fotbollsförbundets ordförande: Lars-Åke Lagrell: ”man förstår ju dem ändå, att de är misstänksamma”.

Det han borde säga är: "De ska ge fan i att sabba vår planering!". Eller säga nånting, iallafall. Bedrövligt. Ordföranden för det egna förbundet är uppenbarligen inte på landslagets sida. Med såna vänner behöver man inga fiender.

Anja Gatu på Sydsvenskan bloggar också om det.

Mer poppis än benskatteupproret

Via Fernqvist fick jag, i andra hand, läsa om bensinskatteupprorets talesman Kenneth Winsborg, som i den nya favorittidningen Kvällsposten upprörs över det sjukt låga antalet namn som Maria Ferm samlade in i Vellinge. Winsgård menar att 220 namn i Vellinge inte är något, eftersom Bensinskatteupproret fått in hundratusentals underskrifter.

Men. Det man framför allt måste komma ihåg är hur lång tid "bensinskatteupproret" pågått. Typ 3-4 år? 1500 dagar? Plus att man haft hjälp av tidningar, TV och reklam. Man får ju räkna antal underskrifter per timme, och egentligen slå ut det på antalet medarbetare också. Och då vinner ju faktiskt Maria, rätt så överlägset dessutom. Hon stod ju faktiskt bara runt 6 timmar, sammanlagt.

Ett nej är ett nej, är ett...ja

Jag hävdade för en månad sedan att jag inte skulle kandidera till något på Grön Ungdoms riksårsmöte i februari. Men som så många andra, som exempelvis den förre statsministern Göran Persson, så är ett nej inte alltid ett nej i det här sammanhangen. Jag har nu bestämt mig för att kandidera!

Uppdraget jag kommer försöka få är som chefredaktör för Grön Ungdoms medlemstidning, Nisse Hult. Det känns som ett jättespännande uppdrag, jag tror att tidningen har stor potential att bli bättre, nå fler läsare, och bidra till en idéutveckling i både förbundet och i Miljöpartiet.

Vi får se hur det går. Valberedningen ska säga sitt, och medlemmarna avgör.

Tillväxten dödade oss

Enligt vägverket så är det den höga tillväxten av landets ekonomi som gör att etappmålet i den av riksdagen antagna nollvisionen inte på långa (motor)vägar kan uppnås.


Som ett brev på posten så kommer kraven från såväl Sydsvenskan om att säkrare vägar måste byggas. Samtidigt kan man konstatera att manliga bilförare orsaker 9 av 10 dödsolyckor i trafiken.

Visst, det handlar förstås om att bilförare måste anpassa hasigheterna. Det handlar om att köra drogfritt, alltid. Det handlar om att ha mindre bilar.

Men det handlar också om att antalet bilar måste minska. Det är det enda sättet att uppfylla nollvisionen. Bilfria innerstäder är en lösning. Att de strax utanför städer ägar bil tillsammans, i en bilpool, istället för att äga en själv. Det förutsätts förstås av en utbyggd kollektivtrafik.

Nollvisionen är möjlig. Men knappast med de lösningar som presenteras i form av fler vägar och fler bilar.

Ett dåligt jobb

Kvällspostens Kent Hansson skriver en krönika om Maria Ferms namninsamling i Vellinge.

Som jag ser det är Hanssons intention uppenbar: Han vill bara få uppmärksamhet. Som jag ser det har Kent Hansson gjort ett dåligt jobb. Han vägrar inse sanningen, att hans krönika är en flopp. Men Hansson är inte dum. Han vet att han måste skriva en krönika. Han vet att det är svårt att få uppmärksamhet. Vad kan då passa bättre än att kasta sig in i en brännande aktuellt ämne? Utan att med en stavelse ge utlopp för någon slags konstruktivitet, utan tvärtom gå till osakliga personangrepp, så lyckas Hansson uppenbarligen sticka ut. Men det kan å andra sidan ha varit ett iskallt agerande. Kanske har Hansson ett och annat råd att dela ut till de stora pojkarna och flickorna i regeringsalliansen som uppenbarligen har problem att föra ut diverse budskap, exempelvis om vad man tycker i flyktingfrågor?


Nej, man borde kanske inte sjunka så lågt. Ibland är det svårt att låta bli.

Dags att slopa EU-utträdet

Som jag tidigare skrivit så anser jag att EU-politiken är central för De Gröna kommande år, eftersom det snart är val till EU-parlamentet.

I en intervju i DN så säger den föreslagna manliga språkrörskandidaten Jakop Dalunde visserligen att EU-utträde inte är något han anser att Grön Ungdom bör driva under kommande mandatperiod, men anser likväl att Sverige på sikt bör lämna unionen. Emellertid så konstaterar Dalunde att "Nu är vi med i EU och då gäller det att göra något konstruktivt av medlemskapet".

Konstruktivitet är ju alltid bra. Ännu bättre hade varit om De Gröna kunnat släppa utträdet helt och hållet, för att istället samla energi för att skapa det Europa vi vill ha. Varför tycka att vi ska gå ur EU om vi inte ska kämpa för det? Att miljöpartiet på sikt vill ersätta EU med något som ger större självständighet är ju sant, men lika sant är ju att vi omedelbart vill göra EU grönt. Och varför skulle vi i så fall gå ur, om det blir av?

Det ska bli spännande att läsa om kandidaternas europavisioner. Den som vill släppa utträdeskravet kommer att ligga bra till för att få min röst.

Nya rör

Grattis till Maria och Jakop, föreslagna som nya språkrör för Grön Ungdom. Det kommer nog bli ett spännande årsmöte.

Konservativ kungattack

"Monarkin är ett omodernt statskick som måste bytas ut". Visst, jag håller med. Men man blir ju förvånad, eftersom den som skrev artikeln med nämnda citat på Ordet i Sydsvenskan inte var någon mindre än Daniel Nord, Sverigedemokraterna. Partiet som har "Trygghet och Tradition" som de man försöker sprida som sitt mantra.

Kungahuset är ju ett av de äldsta insititutioner Sverige har, och något som både konservativa och allmänborgerliga, unga som gamla, faktiskt gillar. Att en sverigedemokrat är emot denna är förstås komiskt.

Anledningen till det hätska utfallet mot kungen var hans jultal, som nästan alltid tycks vara kontroversiella. Ja, av anledningen att kungen inte ska ha någon politisk makt förstås, och med ett förbud mot politisk makt följer också en viss yttrandefrihet. I årets tal tyckte kungen att invandrarungdomarna i till exempel Tensta och Rosengård var Sveriges framtid, efter exempel han sitt på några av sina besök.

Jag tyckte det var mer provocerande när kungen pratade om stekta sparvar som flög in i munnen på folk. Men man tycker ju olika. Några jultal till så kanske kungen har vänt opinionen om sin egen ställning, det gäller ju bara att reta tillräckligt många. Om det nu funkar med sverigedemokrater så är det ju bara att köra på.

Många politiker

Sista kvällen i Söderhamn, semestern går mot sitt slut. Kunde i dagens Söderhamnskuriren läsa att det i den här lilla kommunen huserar inte mindre än sex välbetalda heltidspolitiker (!). Två kommunalråd, en s-gruppledare tillika ordförande i det kommunala bostadsbolaget och tre nämndsordförande.

Inför valet 2002 gick centerpartiet närmast till val på att två kommunalråd var ett för mycket. När man efter valet fick ett eget var man inte lika sugen på det. Dessutom fick då vänsterpartiet en heltidsarvoderad ordförande för Barn- och utbildningsnämnden.

Det är inte bara dåligt att ha flera heltidspolitiker. Det dåliga är om man är emot dem enbart när man inte själv får besitta platserna, och när det blir oförsvarligt dyrt. Och kostnaden 7,4 miljoner känns för stor för lilla Söderhamn.

De som är heltidsarvoderade för iallafall inga mötesarvoden. Undrar hur det ligger till med den saken i Malmö?

Dagens bästa läsning var dock om Marias framfart i Vellinge, om sökandet efter stöd för ett flyktingmottagande till Vellinge. Kämpa på!

Svensson sågar arbetslinjen för vissa

Den förre kristdemokratiske partieledaren Alf Svensson kritiserar idag regeringens arbetslinje i Sveriges Radio. Han säger sig ha svårt att förklara för 55-60-åringar att de måste flytta dit jobben finns, då det inte bara är att flytta alla gånger. Svensson menar att "Det är väldigt lätt att säga till en 20-25-åring, sök jobb, ta jobb. För i den åldern kan man flytta".

Att Svensson kritiserar den horribla arbetslinjen är sunt. Att tvinga någon att flytta 100 mil för ett halvårsvikariat är absurt, och det är bra att det även kommer blå kritik mot denna hysteri. Men att säga att undantaget från detta ska ligga på en 55-åring, men inte på en 25-åring, visar att även Svensson saknar koll.

Att ha egna barn vid 25 års ålder är knappast något ovanligt, utan tvärtom inte långt ifrån när medelkvinnan i Sverige får sitt första barn. Att 20-åringar bor i egen familj med barn förekommer också. Att dessa skulle ha "väldigt lätt att flytta" är förstås skitsnack. Dessutom är det väldigt många färre i åldern 55-60 år med motsvarande problematik.

Sedan handlar det förstås inte bara om barnen. Huruvida man har lätt för att flytta eller inte är olika för olika individer, oavsett ålder. Vilket givetvis medför att flyttlasspolitiken är inhuman och måste avskaffas för alla. Det finns flyttbara 60-åringar, likväl som 20-åringar. Men det måste ske frivilligt.

Julefrid

Är nu uppe i sköna Hälsingland för en veckas välförtjänt semester. Ska bli underbart. Får se hur mycket det hinns med att bloggas.

Om inte förr: God jul!

Det är med arbetstidsfrågan vi vinner

Man ska inte stirra sig blind på opinionsmätningar när man analyserar ett politiskt förslag eller en politisk situation. Det har länge varit min grundinställning. Det finns hur många exempel som helst på frågor där väljarna inte valt som man utifrån analyser trott. Det kan förstås i sin tur bero på många olika saker, som att man inte tänkt igenom frågeställningen ordentligt.

Många gröna frågar sig dock, med visst fog, varför inte miljöpartiet lyfter i opinionsmätningarna, med tanke på den klimatdebatt som förs och som ju borde gynna oss. Vi har den mest genomtänkta politiken, objektivt sett. Vi har även den bästa och mest kostnadseffektiva politiken för en omställning av samhället. En del menar att miljöfrågorna aldrig kommer lyfta oss, som Birger Schlaug. Maria Ferm tycker att vi ska byta namn till De Gröna och prata mer om andra frågor.


Miljöpartiet De Gröna har tydligt prioriterat klimatet som den främsta paradfrågan under mandatperioden. Jag säger inte att det är en misslyckad prioritering med hänvisning till opinionsmätningarna. Men jag hävdar att det är ett stort och otympligt område. Det är alltför brett. Vi måste få tillbaka några frågor som är våra, där vi är de som tillfrågas när det kommer upp till debatt, på samma sätt som flyktingfrågan var den under förra mandatperioden.

Arbetstidsfrågan. Det är den vi ska lyfta och driva. Av flera skäl.

* Frågan har en tydlig klimatkoppling, och det är viktigt då jag menar att vi inte ska lämna klimatfrågan, utan tvärtom göra den mer tydlig. Ta ut den ökade tillväxten i mer fri tid, istället för ökad prylkonsumtion.

* Det är en klockren jämställdhetsfråga, eftersom kvinnor oftare är deltidsarbetande med dagens timtal, och gör 80 procent av det obetalda hemarbetet. Det är också en jämställdhetsfråga som är tydlig, vilket inte alltid jämställdhetsfrågor är.

* Vi har potential att vinna väljare. Eftersom inget parti driver frågan så har vi här en jättechans att vinna över alla de som faktiskt ser det som en viktig fråga. Inte minst med tanke på det socialdemokratiska kvinnoförbundets beslut att slopa kravet härom året.

* Det gör oss unika. Vi får chans att sticka ut. Få mediautrymme. Äga en fråga.

* Det borde kunna ena miljöpartiet internt. Det är en gammal fråga äldre medelmmar lätt appellerar till, och som kan argumentationen. Men samtidigt fräsch eftersom ingen pratat om den på länge.

* Vi får en bra chans att angripa att facken, istället för att bli angripna. De har inte jobbat med den här frågan alls, utan haft "rätt till heltid" (dvs 40-timmarsvecka) som det överhängande målet. Frågan om arbetstiden är uppenbarligen för viktig för att lämnas i händerna på LO, kan vi med fog hävda.

Kort sagt, gör arbetstidsfrågan till vår prioriterade fråga 2008.

Byt politik- inte klimat

I sak har de förstås helt rätt, Yvonne Ruwaida och Magnus Johansson. Att bygga en 6-filig motorväg för mer än 25 miljarder kronor är naturligtvis fullständigt idiotiskt, både ur ekonomiskt och ekologiskt perspektiv, samt ur trafiksäkerhetssynpunkt. Trängseln kommer nämligen inte minska.

Den enda ökningen av koldioxidutsläpp som sker i Sverige idag är inom transportsektorn. Alla andra sektorer går åt rätt håll, om än långsamt. Det går att fixa transportdelen också. Men man måste planera lite annorlunda än man gjort tidigare. Eller rättare sagt, ganska mycket annorlunda.

Men det mest provocerande i det hela är att man tänker sig att finansieringen ska ske från trängselskatten. Det stockholmarna var tillfrågade om i folkomröstningen var att pengarna isåfall skulle gå till kollektivtrafiken. Att finansiera sexfiliga motorvägar kanske inte väljarna var förberedda på precis.

Givetvis måste (s) byta trafikpolitik om de ska regera med De Gröna. I en del avseenden var det tvungna till det redan förra mandatperioden. Flygskatten är ett exempel, att satsningarna gick från proportionerna 2 till bilväg 1 till räls blev det omvända är ett annat. Fler borde det blivit, fler kan det bli. Spårvägar och trängselavgifter i Malmö kanske?

Jag kandiderar inte

Med två månader kvar till Grön Ungdoms riksårsmöte så har några kandidater till uppdragen som språkrör, kvinnligt och manligt, haglat in. Linnea Haglund, Maria Ferm och Jakop Dalunde. Det känns mycket positivt att flera kandidater anmäler att de verkligen vill bli rör. Ser fram emot hårda och renhåriga minikampanjer, jag vill veta varför man ska välja vem. Vilket håll ska De Gröna åt, vilka frågor ska vi driva hårdast, och i vilka frågor ska vi ändra oss?

Det är inte länge till EU-parlamentsvalet, varför dessa frågor kommer vara viktigare än vanligt. Vilken EU-politik står kandidaterna för? Var ska makten ligga, vilka befogenheter ska ligga på över- eller mellanstatlig nivå? Vad får det kosta? Vem ska betala?

Själv har jag kommit fram till att inte kandidera till något uppdrag alls för Grön Ungdom, utan istället fortsätta som kravställande gräsrot. =)

8,8 procent

8,8% av malmöborna anger De Gröna som bästa parti i SCB:s novembermätning!

Visserligen ett ganska litet underlag. Men nog känns det som ett kvitto på att det går åt rätt håll.

Ett svar

Tro't eller inte, men Handelsbanken ringde upp och ville förklara hur de tänkt med sina rysslandsfond.

Av de ryska marknadsfonderna är ca 80% företag i brancher kring olja, kol och råvaruframställning. Handelsbankens andel är "bara" 50%. Resten är inriktade på bygg och dagligkonsumtion.

Det jag ville få fram var inte att någon speciell etisk fond för entusiaster är det viktigaste, utan hellre att de vanliga är helt okej. Handelsbankens invändning var att fonder och aktier är en form av andrahandsmarknad, och att det man skulle göra för att påverka var att köpa aktier vid nyemissionstillfället.

Och någon miljöfond var "antagligen på gång". Alltid nåt.

Reservation mot remiss (?)

På servicenämndsmötet igår så skulle vi svara på en remiss om förslaget på Malmö Stads nya organisation. Den borgerliga gruppen valde att reservera sig (!?).

På min vänligt ställda fråga vad de egentligen reserverade sig mot, "det är ju en remiss", så fick jag svaret "jo, vi kan göra så".

Har man inte rätt att ställa lite högre krav på oppositionen än så?

Internbudgeten gick igenom utan problem, det var en himla bra budget i mitt tycke.

Sedan fick vi årsavslutningsmiddag. Det var himla gott!

Liberal konsekvens

Om ett och ett halvt år är det val till EU-parlamentet. I brist på andra motargument så kommer röda och blå partier att hävda att en röst på De Gröna är en bortkastad röst, eftersom det står i vårt partiprogram att vi vill gå ur EU. Man kommer inte att prata om hur man själva ställde sig till olika miljöfrågor i parlamentet, alliansen kommer inte berätta det faktum att centerpartiet och folkpartiet sitter i en partigrupp i parlmanetet, medan kristdemokraterna och moderaterna sitter i en annan. Kort sagt, visionerna kommer lysa med sin frånvaro. Det mesta kommer handla om en mellantid för regeringen inför det "riktiga" valet 2010.

Jo, lite pessimistisk är jag. Jag hoppas jag har fel. Jag, Anders och Malin ska iallafall se till att De Gröna i Malmö gör den bästa EP-valrörelsen någonsin!

Och på tal om utträdeskrav och att man inte ska kandidera till församlingar man inte gillar: Folkpartiet slår som vanligt rekord i grenen politisk konsekvens. Folkpartiet brukar vara de som oftast lyfter fram miljöpartiets EU-motstånd. Partiet har även länge krävt att stadsdelarna i Malmö Stad borde avskaffas. Och en kraftfullare reservation än den som kom in under remissrundan i ny organisation för Malmö Stad får man leta efter.

Om någon ifrågasätter att folkpartiet tillsätter ledamöter till dessa organ man så kraftfullt tar avstånd från? Nej nej. Det är inte ens någon som förväntar sig att folkpartiet ska leva som man lär.

Ingen glass, men ett schysst överskott

Jag har fått reda på att det för närvarande inte är någon ekologisk glass på gång från GB, men de hälsar att "vi undersöker möjligheterna". Vilket antagligen betyder "vi kollar om verkligen den här miljöhypen kommer vara längre än högkonjunkturen".

För övrigt gick svenska staten med plus 18 miljarder. Det senaste året har överskottet varit hela 146 miljarder kronor. Eller med över 16.000 kronor per svensk.

Vad man skulle kunna använda delar av det här överskottet till, istället för att samla dem på hög, kan man fundera över länge.

* Nolltaxa i hela landet?
* Höjda garantipensioner?
* Höjda studiemedel?
* Solpaneler på varenda byggnad?
* 30 TWh vindkraft?

Det gamla talesättet lyder "You got to spend money to make money". Det nya får bli: "You got to spend money to save the climate"

Kräv din glass

Handelsbanken har fortfarande inte svarat på min fråga för nästan en månad sen. Jag har nu återigen bett att få svar på varför de vill få sina kunder att satsa pengar på att sabba klimatet.

Nu försöker man även sälja Kinafonden.

Men men, fonder är tråkigt. Det finns roligare saker att fundera på, som vilken glass man saknar. Maila du med, konsumentkontakt@gb.se, och kräv din Krav-strutglass till sommaren!

En grön paradox

Wallner skriver på sin blogg om den "konservativa paradoxen", att å ena sidan förespråka kompetens istället för kön när det gäller kvotering, men å andra sidan förespråka kvotering när det gäller vårdnadshavare till barn.

Även om även Kristdemokraterna vilar på konservativ grund, så tycker jag att "kompetensargumentet" snarare är ett liberalt argument än ett konservativt. Det spelar ingen roll vilket kön man har, det är vem man är och vad man kan som har betydelse. Vissa neokonservativa lär förvisso låna argumentet för att hitta en ursäkt till att inte få med några kvinnor alls.

Men ändå. Låt gå för att det även kan fungera som ett konservativt argument. Det man isåfall inte får glömma är att samma paradox när det gäller kön och kompetens även gäller omvänt. Det vill säga de som tycker att hur bra barnuppfostrare man är inte beror på könet, utan på faktorer som förmåga att visa och ge kärlek, lära om rätt och fel, och dylikt. Men att samma personer kan tycka att en jämlik könsfördelning är det fundamentala målet för en sammansatt styrelse.

Vad gäller den förstnämnda frågan, om föräldrars kön och kompetens, finns inga delade meningar inom De Gröna, jag har iallafall aldrig hört någon. Vi är rörande överens om att föräldrarnas kön är ointressant. Synen på människan som kallas queer.

Ologiskt nog så har de flesta en helt annan syn på exempelvis kvotering i bolagsstyrelser. Här anser man plötsligt att en jämlik fördelning är ett allt annat överhängande mål, även när det får absurda konsekvenser. Helt oqueert, om man frågar mig. Oliberalt. Ogrönt.

En vanlig invändning är att "det bara är en metod för att ge kvinnor plats så att könet får minskad betydelse". Vilket är ungefär som att försöka minska en snöboll genom att rulla den i mer snö. Resultatet blir det motsatta, man tydliggör könsskillnaderna istället för att negligera dem.

Jag bloggade i våras om de ideologiska skillnaderna som finns på kön inom miljöpartiet. Det är givetvis lika aktuellt fortfarande.

Dagens citat

"Du är kommunalråd för ditt parti(...)Jag är medborgarnas företrädare"

Den alltid lika ödmjuka Ewa Bertz, folkpartiets kommunalråd, i dagens kommunfullmäktigedebatt med Lari Pitkä-Kangas, kommunalråd miljöpartiet.

Se valda delar av dagens kommunfullmäktigesammanträde här.

640 pix

Månadskortet mellan Malmö och Lund kommer från och med 2 januari att höjas från 580 till 640 kronor i månaden. Måttligt drabbade är pendlarna mellan städerna, även om 60 kronor från den före valet utlovade extratusenlappen i plånboken försvinner. Värre drabbade är de studenter som pendlar mellan orterna, vilket är en hel del. Jag har själv läst över ett år i Lund, exempelvis. 580 är dyrt som det är, 640 givetvis ännu värre.

Studiebidraget är ungefär 7000 kronor i månaden. Efter mat och hyra återstår för de flesta singelhushåll i studentrum 2500. Sen ska man betala telefon, internet, schampo och TV-licens. Och om man pendlar, busskort för 640 kronor. Marginalerna är rätt små, för att uttrycka sig försiktigt.

Höjningen är marginell för en löntagare. Men för en student är höjningen stor. En studentrabatt hade skånetrafiken kunnat bjuda på. För det ska väl löna sig att studera?

Trygghet för alla

Från de politiska ungdomsförbundens sida så brukar ofta argumentet komma upp att unga utestängs från arbetsmarknaden på grund om Lagen om anställningsskydd (LAS). Man hävdar att trösklarna blir för höga eftersom de som jobbat länge har en trygghet i sin anställning som gör att det är väldigt svårt att säga upp dem.

Det man glömmer i det resonemanget är att LAS innehåller betydligt fler regler än bara om vilken ordning anställda ska sägas upp, de så kallade "först-in sist-ut"-reglerna, § 22. Exempelvis stadgar lagen att det krävs sakliga skäl för att säga upp folk, och de sakliga skäl som kan finnas är antingen arbetsbrist eller personliga skäl. En annan regel är hur lång uppsägningstiden är för anställda som sedan ska sägas upp.

Att vilja avskaffa LAS rakt av, som exempelvis CUF vill, ter sig för mig populistiskt, och tyder på en ogenomtänkthet. Framför allt eftersom de flesta reglerna i LAS bara gäller om inte annat framgår av kollektivavtal. Men också, att det givetvis måste finnas regler om uppsägningstid och annat.

Däremot kan man förbättra LAS, och även på andra sätt förstärka både tryggheten för anställda och minska trösklarna för unga. Att som på dagens DN-debatt ha ett perspektiv på de som i äldre år vill byta arbete, men av olika skäl inte vågar, är också jätteviktigt.

Men den bästa lösningen för den gruppen skriver inte svenskt näringsliv ut i debattartikeln: Nämligen att skrota den karens som finns för att få a-kassa om man själv säger upp sig. Idag är den karensen 90 vardagar, d v s mer än tre månader. I Danmark har jag för mig att den är 5 dagar.

En ändring av de reglerna skulle möjliggöra för fler som inte trivs med sitt jobb att våga pröva nåt nytt. Vem kan egentligen missgynnas av det?

Det går framåt

På dagens nämndsammanträde så fick vi kranvatten till maten, istället för Loka på flaska. It´s getting better!

En annan trevlig sak på mötet var skolinformatören från Stadsfastigheter som var och pratade om sitt jobb. Han är på skolor och pratar om konsekvenserna av skadegörelse, vem som betalar och vad som faktiskt kan hända om man anlägger en brand. Detta är givetvis en smart strategi av stadsfastigheter, som i förlängningen kan spara pengar åt både hela Malmö och resten av landet. Effektivare än övervakningskameror som bara flyttar problemen någon annanstans.

Att stjäla en dålig definition

Genom historien har ett par stycken gjort egna definitioner av ordet "stöld", vilket enligt brottsbalken 8 kap 1§ är den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

Pierre-Joseph Proudhon hävdade att "egendom är stöld".

Robert Nozick hävdade att "skatt är stöld".

Och nu kommer en tredje klockren (?) definition, Magnus Andersson, ordförande för centerpartiets ungdomsförbund, som hävdar att det är att det är stöld att inte handla.

Jag tycker Anderssons är sämst hittills.

Sd-Westergren i Din Gata

Radioprogrammet Din gata bjöd in sverigedemokraten Emma Westergren till programmet för att diskutera hur Sverigedemokraterna jobbar i Malmö, och om sin politiska syn. Ett kul och nyskapande sätt att diskutera både kommunpolitik och demokratifrågor.

Det mest intressanta var efter ungefär 28 minuter i programmet, då programledarna frågade varför sverigedemokraterna vill införa ett flyktingstopp till Malmö.

"Det är en ekonomisk fråga", svarar Westergren. Hon menar att arbetslösheten är skyhög i Malmö just nu, och att man ska flytta dit jobben finns. Hon vet dock inte hur hög den är.

Helt riktigt så påpekar Westergren att reglerna redan är så idag, att man är skyldig att stå till arbetsmarknadens förfogande i hela landet. Emma Westergren stöder detta, precis som en klar riksdagsmajoritet, då hon på frågan om detta ska gälla även svenskar svarar "jag tycker man ska flytta dit jobben finns". Alltså oavsett nationalitet och nation.

Det kan ju vara intressant för Emma Westergren och övriga sverigedemokrater att studera nedanstående bild. Om människor ska flytta dit jobben finns, d v s där arbetslösheten är låg, så är det tydligt att vi kommer att se en rejält ökad invandring till Sverige och Europa framöver.

Bilden illustrerar arbetslösheten i olika länder, enligt skalan till höger. Från Wikipedia.





Länk till programmet.
Länk till Anders Wallners bloggpost om radioprogrammet.

Arbetscentrum behövs

Det tog lite tid, men idag publicerades vår insändare som svar på det moderata uttalandet om att det inte behöver satsas på de utanför arbetsmarknaden, vilket jag bloggade om för ett tag sen.

This is it:

Moderaterna i Malmö reserverade sig i kommunstyrelsen mot en satsning på Arbetscentrum, Vuxenutbildningen och Finsam. Kommunalrådet Anja Sonesson (m) motiverar detta i Sydsvenskan 12 november med att insatserna inte behövs i en högkonjunktur. Denna reservation visar att moderaterna inte har någon koll på den sociala situationen i Malmö.
Att arbetsmarknaden i både Malmö och resten av Sverige kraftigt förbättras till följd av högkonjunkturen är sant. I augusti 2007 var 6924 malmöbor arbetslösa, jämfört med 9589 samma månad 2006. De som dock fortfarande är utanför arbetsmarknaden är de som har allra svårast att komma in, och därför har en längre, och därmed kostsammare, väg tillbaka till en situation med egen försörjning. Genom att i en högkonjunktur satsa extra på denna grupp ökar vi förutsättningarna för att de har jobb när arbetslösheten ökar igen.
Just därför görs inför år 2008 en neddragning om 15 miljoner på AUC, som p g a högkonjunkturen inte är i behov av samma medel. Istället satsas 10 av dessa miljoner på Arbetscentrum, som tillhandahåller insatser för personer med arbetshinder. Läser man den statistik Arbetscentrum visar så är det tydligt att verksamheten har stora positiva effekter för många malmöbor. Ett exempel är Servicepatruller, ur vilka 82 procent kunnat gå till annat arbete.
Istället för att nonchalera de sociala problem som faktiskt finns i Malmö, borde Anja Sonesson sätta sig in i problematiken. Miljöpartiet välkomnar moderaterna in i verkligheten.

Rasmus Ling (mp)
Ledamot Arbetscentrum
Anna Norrman (mp)
Ledamot i kommunstyrelsen

Subutex, metadon, och rena sprutor

Så var då den gamla debatten återigen uppe. Den VägValVänster-aktive Marcus Häggström skriver på sin blogg om hur illa ens människosyn är om man anser att subutex- och metadonbehandling kan vara bra för missbrukare som vill bli drogfria. Själv skulle jag snarare påstå att det är tvärtom.

Att ha principer som väger tyngre än människoliv är något jag har himla svårt för. Även om man tycker att ett helt drogfritt samhälle vore himmelriket, så måste man ändå kunna se hur man ska göra världen till en bättre plats idag. Att kunna hjälpa de som är fast i missbruk genom ersättningsmedel som inte berusar, är en utmärkt åtgärd. Samma sak med sprutbytesprogram.

Tyvärr delar inte ens De Gröna den uppfattningen rakt igenom. I Gävleborg vill man exempelvis fortfarande inte ge rena sprutor till heroinister. Synd.

Omväxling förnöjer...

Växlar mellan att läsa "Moderna kommuner", kurslitteratur som behandlar kommunal förvaltning och olika organisationsformer, med Malmö Stads organisationsutredning. Det är ju bra att ens utbildning får utmynna i verkligheten direkt, men lite långrandigt känns det allt.

Sur

Jag blir sur när Sydsvenskan låter bli att publicera svar på populistiskt moderatdravel. Istället låter man återigen Ewa Bertz fortsätta med sina töntiga glostorpsinsändare för x gången i ordningen. Även en "oberoende liberal" tidning måste tillåta att en borgerlig opposition granskas.

Kärnkraften inte HELA lösningen?

Kärnkraften tar för lång tid att bygga upp. Man får mer för pengarna med andra satsningar. Det finns risker med kärnkraft i instabila länder som Pakistan och Iran.

Är detta De Grönas nya politik? Så lät det nämligen på P1 morgon när Peter Eriksson debatterade frågan med Erland Källén.

Visserligen så har miljöpartiet inte drivit kärnkraftsfrågan särskilt aktivt på ganska länge. Något pliktskyldigt pressmeddelande i samband med effekthöjningar i befintliga kärnkraftverk, Wetterstrand har suttit i någon debattpanel eller morgonsoffa, och givetvis svar på direkta frågor. Men därifrån till att sväva på målet vid direkta frågor är jättestort.

Precis som Birger Schlaug skriver, så är detta ett helt nytt sätt att debattera frågan om kärnkraft för en miljöpartist. Inte ett ord om utsläpp och risker vid uranbrytning, inte ett ord om säkerhetsrisken (vilket med tanke på de många incidenter de senare åren faktiskt är ett kraftfullt argument), eller ett ord om hur slutförvaringen ska gå till. Inte ett ord om den subvention som kärnkraften så länge haft, och fortfarande har.

Kärnkraften i Sverige ska avvecklas snabbt med början omedelbart, står det i miljöpartiets partiprogram. Så brukar också Maria Wetterstrand formulera sig. Frågan är om detta är en kursändring, eller en dålig dag på jobbet?

För många utomstående har miljöpartiet haft två frågor där man inte får gå mot partilinjen: EU och kärnkraft. Att jämställa dessa två är för mig obegripligt. Visst har partiet varit väldigt enade i frågan om EU, men inte alls på samma sätt som i kärnkraftsfrågan. I den frågan har enigheten varit så total att det inte liknar annat än möjligen sverigedemokraternas interna eneghet kring invandring.

Jag har länge varit rädd för att frågan kring klimatet tar fokus från andra viktiga miljöfrågor (ja, andra frågor också förstås). Oron verkar oroväckande befogad.

Vi tar fajten*

Grön Ungdoms språkrör Ellinor Scheffer har skrivit en utmärkt rapport om främlingsfientlighet, där det görs klart att De Gröna står för den mest generösa invandrings- och flyktingpolitiken i Sveriges, och att vi följaktligen är Sverigedemokraternas motpol. En utmaning skickas även till de andra riksdagspartierna om att våga utmana Sverigedemokraternas politik, och inte försöka ligga nära den för att inte Sd ska komma in i riksdagen.

En mängd goda förslag ges också i rapporten, som att öppna för arbetskraftsinvandring, ge gömda flyktingar rätt till skola och sjukvård, behandla alla lika i kommunala val och skapa en diskrimineringsmyndighet.

För övrigt är det jätteroligt att min gamle styrelsekollega i Gröna Studenter, Lage Rahm, numera är riksdagsledamot. Grattis!

----
* Uttrycket "Vi tar fajten" är registrerat som varumärke av fackförbundet Kommunal inför avtalsrörelsen 2003, men har även använts av Kristdemokraterna inför valet 2006. Kommunal, som inte gillar Kristdemokraterna, hotade med stämning. Således bör inte De Gröna använda det som en slogan, då vi riskerar att dömas för varumärkesintrång. Men å andra sidan så är det ett så löjligt namn att vi inte borde använda oss av den ändå.

Fredrik vill rösta

Fredrik Reinfeldt vill vänta med den nya regionindelningen av Sverige till efter valet 2010. "Väljarna måste få chansen att säga till om den största organisationsförändringen på hundra år i Sverige", har han sagt.

Vad Fredrik egentligen menar är "moderaterna har inte kunnat enas om en enhetlig partilinje, därför låter vi bli med att ta beslut i frågan tills känslorna kylts ner lite".

Reinfeldt får gärna motbevisa mig, att han kommit till en djupare insikt om att viktiga demokratifrågor måste föregås folkomröstning. Isåfall kunde han kanske kika på den här frågan?

Ett tillfälligt alkoholstopp?

Trots högkonjunkturen, och trots regeringens arbetslinje, så har vissa grupper fortsatt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Malmö Stad fortsätter därför sin satsning på Vuxenutbildningen och Arbetscentrum, som ska underlätta för marginaliserade grupper att ta sig in.

Till skillnad från Peter G Lindqvist (m), ledamot i Arbetscentrum, så är oppositionsrådet Anja Sonesson (m) inte helt oväntat kritisk till att pengar anslås:

Socialdemokraterna går tillbaka till projektlinjen. Däremot saknas insatser för att stärka kunskaperna i svenska språket.

Vilket är antingen lögn, eller så har Sonesson ingen koll alls. De som är i behov av språkinlärning, vilket sannerligen inte är alla, får det genom Arbetscentrum. Samt att en arbetsplats självfallet är ett bra ställe att lära sig landets språk på, förstås.

Vidare säger Sonesson:

En betydande majoritet av dessa människor har haft och har omfattande drog- och missbruksproblem. Vi måste därför införa ett tillfälligt och totalt drogstopp i Malmö Stad. Inga systembolag, inga serveringstillstånd på restauranger, ingen alkoholinförsel, inga cigaretter, ingenting. Ge det en chans på två år så kan vi hinna komma ikapp med de problem som Malmö har jämfört med resten av landet.

Nej, så sa hon naturligtvis inte. Men nästan. Fast det gällde istället kravet på ett generellt flyktingstopp, d v s ett förbud mot att bostätta sig här för andra. Det är väl lättare att smälta för hemmaopinionen än det förra. Man ska ju ta eget ansvar, så länge det gäller någon annan.

Väl Godkänt i ämnet Politisk Strategi

Socialdemokraterna vill numera införa betyg i skolan från årskurs 6. Man är beredda att begrava frågan genom att genomföra en "bred kompromiss" med den borgerliga regeringen. Ni vet, skolan är ju ett område där det bör råda stabilitet oavsett vilken regering som råkar sitta vid makten för närvarande. Eller?

Det är ett ganska vanligt resonemang, att man måste hitta breda blocköverskridande lösningar på olika politiska områden, för att hitta långsiktig stabilitet. Energifrågan är ett vanligt exempel. Konstitutionella frågor och pensionsfrågan andra. Och nu också skolfrågan.

De lagar som inte ändras så lätt i Sverige är de fyra grundlagarna. Dessa måste antas med två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Vilket är ett utmärkt system, även om man oftare dessutom borde folkomrösta om ändringarna. Och detta räcker! Mer stabilitet och blocköverskridande kompromisser behövs faktiskt inte.

Att (s) ger efter i betygsfrågan är taktiskt smart. Egentligen spelar det inte så stor roll om betyg ges från årskurs sex eller årskurs åtta. Men man får bort en av folkpartiets största profilfrågor, eller åtminstone naggar den rejält i kanten. Däremot säger man nej till "betygsliknande skriftliga omdömen" från årskurs ett. Ett förslag som bara är estet-politik. Givetvis kan de skolor som vill ge skriftliga omdömen redan idag! De registreras ju inte och har ingen formell betydelse. Men kan vara ett utmärkt sätt för vårdnadshavare att följa barnts skolgång!

Detta är det antagligen inte många som vet eller tänker på. Socialdemokraternas förslag "i mitten" verkar nog vettigt för många. Även om det i praktiken saknar betydelse. För saknat betydelse har ju även folkpartiets skolpolitik gjort!

Mona Sahlins är nog smartare än vad många tror. Jag tror att hon kommer bli Sveriges nästa statsminister. Med vilken reell politik återstår att se.

Segbank

Handelsbanken har fortfarande inte svarat. De får måndan på sig, sen ringer jag.

Jag kan ju hota med det tilltagande intresset från bloggläsarna.

Handelsbankens rysslandsfond

Handelsbanken försöker få människor att investera i sin rysslandsfond. Vad de ser som framtiden? Olja, kol och gas. Och uran, kan jag tänka. Inte ett ord om att motverka växthuseffekten, om långsåktig hållbarhet, eller annat. It´s all about the money. Jag ville fråga varför, och skrev brevet nedan. Hoppas på svar, som man brukar säga.

---

Hej!
Jag läste om er Rysslandasfond i en broschyr på Handelsbanken i Malmö, och såg även att ni skrev om den på er hemsida. Jag blev ganska förbryllad. Ni skriver "vår rysslandsfond investerar därför till stor del i olja, gas och andra råvaror", och radar därefter upp branscher som bilbranchen.

Inte ett ord om några investeringar för hållbar ekologisk utveckling, trots att det är den största utmaningen som mänskligheten står inför! Inte minst vad gäller växthuseffekten.

Jag är uppriktigt besviken över att ni inte har tagit till er en så grundläggande insikt att ni vill investera i miljöteknikbranschen, utan istället agerar för att ytterliggare förvärra situationen.

Jag vill gärna ha en förklaring till ert agerande, och hoppas på förbättring.
Hälsningar
Rasmus Ling

Marknadsmisslyckande i kurslitteratur

I kurslitteraturen på Statsvetenskapen så togs begreppet "marknadsmisslyckande" upp. D v s i alla de fall när marknaden inte fungerar enligt idealet. Så är det i nästan samtliga fall. Att ha fullständig information om varan, samtidigt som transfereringskostnaderna (priset för att köpet ska kunna äga rum) är låga, är en omöjlighet.

Självklart kan man dock komma olika nära marknadsidealet. Grönsaksförsäljningen på Möllevångstorget är ett exempel på en nästan fullbordad marknadsekonomi: man vet vad man får, förhoppningsvis, och om inte så vet man vem man inte ska handla av nästa gång. Säljarna konkurrerar öppet på samma fysiska plats. Det är förhållandevis enkelt att etablera sig. Det är enkelt att jämföra priser. Produkterna är hyfsat enhetliga. En inte perfekt marknad. Men nästan.

Men kursbok tog däremot upp ett annat exempel på "en nästan perfekt marknad": Försäljningen av råolja på världsmarknaden!

Om det är någon produkt där fullständig information om produkten saknas, så måste det vara oljan. Enligt OECD så skulle en liter bensin kosta 30 kronor om den betalade sina externa kostnader (i form av miljöförstöring), och FN:s klimatpanel har sagt samma sak.

När marknaden brister måste politiken styra. Det borde vara självklart. Lika självklart är att en perfekt marknadsekonomi utesluter externa effekter, och att klimathotet är en extern effekt, orsakad av olje- och kolförbränning. Tyvärr finns inte en så basal insikt i kurslitteratur för högskolan 2007.